Ryssland, Reddit, Sodom, Gomorra

Uppdatering 17:40: Det är oklart hur pass bannat Reddit är just nu. Flera redditörer i Ryssland uppger att sidan antingen är helt onåbar utan proxy, eller att de bara inte kommer åt posten i fråga. Meduza uppger att sidan inte längre är bannad av staten.


 

I natt togs ett något historiskt beslut då Ryssland valde att banna Reddit – en av världens populäraste webbsidor.

Trots att Ryssland de senaste åren skaffat allt värre lagar mot yttrandefrihet av olika slag, tenderar de att låta bli de större sidorna för att undvika allt för mycket kritik. Nu kom tydligen droppen, efter ett inlägg av en ryss som berättar hur man odlar psykedelisk svamp, vilket är olagligt enligt rysk lag. Personen som postade inlägget, rsocfan, har sedan dess skapat ett utomordentligt roligt inlägg på Reddit med rubriken ”Today I fucked up by getting Reddit banned in Russia”.1

bannedDet är svårt att egentligen göra en vettig jämförelse av vad det innebär att stänga ned någonting så stort som Reddit, eller för den delen, som pågår just nu i Sverige, att stänga ned något som The Pirate Bay. Vissa gör jämförelsen att det är som att slå igen en butik som fällts för att sälja olagliga droger. Men det stämmer ju inte – själva Reddit har inte gjort någonting olagligt, den som brutit mot lagen (även om det är en dum lag) är användaren rsocfan. Så en bättre jämförelse är kanske en klubb, där ägarna inte gör något olagligt men där de tolererar att vissa besökare helt öppet begår diverse brott.

Men det är inte heller en vettig jämförelse. Antalet unika besökare på Reddit förra månaden var närmare 200 miljoner, från 215 olika länder – betydligt fler än vad som är möjligt att ha någon som helst koll på. Så låt oss dra jämförelsen ett steg längre – tänk på Reddit (och för den delen på Facebook, The Pirate Bay, Wikipedia, eller Twitter) som en enorm stad. Enorm som i bra mycket större än någon existerande geografisk stad, ett utomordentligt ekosystem av hundratals miljoner människor som kommunicerar, samarbetar, bråkar, och sprider tankar och idéer.

Precis som i vilken stad som helst kommer en del innehåll vara otroligt godhjärtat – som r/SuicideWatch, där redditors går samman för att hjälpa okända människor som överväger självmord. Ett forum som jag själv sökt och fått hjälp på. Och precis som i vilken stad som helst kommer en del innehåll vara elakt, oförskämt, eller ondskefullt. Det finns de som är rasistiska, sexistiska, homofoba. Det finns de som postar hämndporr, uppmuntrar till våld, förstör andras liv. Reddits moderatorer tar bort det värsta, men lämnar en hel del som anses okej – vilket bland annat inkluderar innehåll om droger (cf r/trees).

Det Ryssland gör just nu är att bomba en storstad för att slå ned en svartklubb.

Självklart finns det farligheter på nätet, självklart finns det hemskheter som vi måste bekämpa – precis som i vilken stad som helst. Men det gäller att få till prioriteringarna. Är det värt att sänka en stad i eld och lågor, Gud-style, för att bekämpa en svartklubb? Och är det värt att sänka en av världens populäraste sidor, en sida som bevisligen används för gott, för att stoppa en ryss från att käka psykedelisk svamp?

Sverige och gud – Birros två enorma klavertramp

När Marcus Birro skriver att Sverige behöver hans kristna gud verkar han missa två ganska enorma punkter. För det första gör han det enorma misstaget vi ser om och om igen i religiösa argument – han antar att gud existerar. Kan vi inte komma överens om grunden innan vi går vidare till steg två – vad vi ska göra av saken? Eller ska vi bara lita blint på att Birro känner på sig att han har rätt? Även om vi vänder på steken och gör något så absurt som att ha en global folkomröstning om huruvida hans gud existerar, har han fel. Majoriteten av världens sex miljarder människor tror inte på den kristna guden. Än färre håller med om hans konservativa, böghatande, sexistiska vita man till en gud. Ge mig en anledning att tro på gud som är baserad i logik, och sen kan vi börja diskutera vad vi ska göra åt saken.

Birros andra fel är minst lika stort. Även om vi accepterar guds existens och allsmäktighet (vilket vi inte gör, men play along), antar Birro att vi ska följa honom och göra vad han (gud) säger, oavsett om vi håller med. Birro vill göra oss alla till trogna följare av en tyrann. Birro baserar moraliska argument om homosexualitet och abort, på vad en tyrann säger åt honom. Varför låter vi honom, och många andra religiösa, komma undan med detta? Skulle vi säga detsamma om argumentet istället löd ”presidenten med fingret på kärnvapenknappen säger att vi ska förbjuda homosexualitet och abort”? Eller är det någonting speciellt med att denna tyrann får epiteten ”Gud”?

Jag säger inte att homosexualitet och abort per definition är rätt. Eller, ja, det gör jag också. Men även om vi antar att det inte är det, måste vi diskutera det rationellt. ”Jag tycker att homosexualitet känns omoraliskt” är ett okej argument. Jag håller inte med det, men det är i alla fall ett argument där personen i fråga står för vad han säger. ”Jag tycker att homosexualitet är fel för att Kalle/presidenten/mamma/läraren/Gud sade till mig att det är fel” är däremot inte ett argument som bär någon grund i ett demokratiskt samhälle.

Se också Pekka S (Orsakverkan) i Humanistbloggen.

Jag är idag ateist, inte agnostiker

Jag är aldrig särskilt personlig på den här bloggen, men precis som mina politiska texter hoppas jag att denna text inspirerar och påverkar andra. Jag blev inspirerad av denna tack vare Technicolor, dels en gammal och en ny post.

Jag är både döpt och konfirmerad, och jag påstod länge att jag trodde på en gud – först den kristna, sedan en jag hittade på själv baserad på mina egna värderingar och tankar om hur en gud skulle vara [1]. Men jag tror i efterhand aldrig att jag har trott på riktigt. Jag har drömt om en gud, och jag har velat se en, men jag har aldrig sett en.

Månaderna innan mitt kristna konfirmationsläger sommaren 2007, slutade jag att tro. Jag tappade förståelsen för varför det skulle finnas en gud. Argumenten som vann mig över var många, men det slutliga är också grunden i den vetenskapliga skepticismen: ”varför skulle det finnas en gud?”

Jag resonerade aldrig att jag på allvar trodde på orden i Bibeln. Jag fann Bibeln fascinerande för dess litterära värde och för dess symbolik och dess inverkan på tillsynes intelligenta människor, och jag finner fortfarande den intressant – alla dessa punkter är till och med grunden i min kommande roman Stormen (som antingen blir publicerad på förlag eller självpublicerad). Jag resonerade aldrig att jag trodde på Bibeln, men jag trodde att världen omöjligen kunde fungera utan en gud som kontrollerade den. Jag använde det urkassa argumentet ”om världen har lagar, måste den också ha en lagfattare”.

När jag sommaren 2007 gick på lägret, var jag säker på att jag inte var kristen, men jag trodde fortfarande på en kraft någonstans. På lägret i sig bekräftades mina tankar av en präst som jag fortfarande respekterar som en människa, men också ser som otroligt vilseledd – en evolutionsförnekande man vars ända argument att tro var jag känner det på mig.

Jag trodde på hans argument att det räckte att känna på sig att det fanns någon där ute. Mitt stora problem var hur han visste att han älskade Gud och inte Allah [2], Shiva eller Oden, och det hade han inget svar på. Jag frågade hur han tog att han förmodligen inte skulle vara kristen om han var född i exempelvis Irak eller Japan, och även detta visste han inte svaret på. Konfirmationslägret hade jag hoppats skulle ge mig svar från en man som av många sågs som eliten inom kristendom, men den gjorde mig bara mer osäker. Och medan jag ställde upp på ceremonin i slutet, lät jag bli att säga min trohet till Gud, vilket jag också berättade för prästen innan. Detta har ingen utom jag och denna präst vetat på fyra år.

Det dröjde inte länge efter detta förrän jag slutade att tro på någon som helst större kraft. Och jag började då kalla mig för agnostiker. Jag trodde att det kunde finnas någonting där ute, men jag visste inte, och jag valde därför att låta bli att fatta en uppfattning åt något av hållen. Jag var öppen för tanken på en gud, men jag fann inget argument åt något håll.

När jag läste Richard Dawkins The God Delusion 2008 förstod jag en hel del, men först under det senaste året har jag förstått den fulla innebörden av hela boken, av den grundläggande skepticism som fick mig att ifrågasätta kristendomen.

Jag fördjupas i min förståelsen när en muslimsk klasskompis frågade mig om min religion, och jag sade att jag inte hade någon. Han var förbluffad. Han sade mig att ”du kan inte anta att allt är kall vetenskap. Det finns något djupare.” Jag förstod inte varför jag inte skulle anta det, och samtidigt förstod jag min ställning.

Förutsätt aldrig neutralitet om någonting vars existens du inte vet. Förutsätt icke-existens fram till det att argument kommer och säger dig motsatsen.

Gud finns förmodligen inte. Jag är fortfarande öppen till idén, precis som att jag är öppen att det ligger en rosa kanin och sover på månen, men fram till att någon letar rätt på lite kaninbajs åt mig tänker jag anta att den inte finns där.

Jag är inte agnostiker, jag är ateist. Och det är inte jag som ska bli ifrågasatt för det valet. Det är i så fall de religiösa som ska bli ifrågasatta för sitt resonemang.

Fotnoter

1. Jag länkar här till en bloggpost jag skrev 27 januari 2007, när jag diskuterar vilken religion jag ska ”välja”, och där jag hittar på min egen efter min tolkning av Gud. I efterhand vet jag att det var väldigt patetiskt. Minns att jag var 15 år då. Jag har växt otroligt mycket på fyra år.

2. Allah betyder förstås ”Gud”, men den muslimska och den kristna guden är två olika tolkningar med en aning varierande värderingar.

Gå ur Svenska Kyrkan

Nu har jag precis kontaktat min lokala kyrkoförsamling och frågat hur jag gör för att gå ur Svenska Kyrkan.

Alla som föddes före 1996 (däribland jag) fördes automatiskt in i Svenska Kyrkans medlemsskap, och man behövde gå ur manuellt när man fyllt 12 år. Sedan dess förs man in när man döps, eller så kan man registrera sig manuellt. Jag vet inte hur man gör för att gå ur kyrkan, för informationen är mycket svårfunnen (de vill förstås inte göra det väldigt enkelt att gå ur). För den late med mer pengar finns en sida, Gå ur Svenska kyrkan, som dels har svar på frågor Svenska Kyrkan inte skyltar med, samt där du kan räkna ut vad du betalar i kyrkoavgift varje år. De har också en tjänst där de hjälper dig gå ur Svenska Kyrkan mycket enklare, för 130 kronor.

Varför går jag ur?
Jag har tänkt göra det ganska länge nu, men det har inte blivit av. Det allra främsta argumentet, och det enda som behövs, är att jag inte är troende. Jag har fortfarande inte sett ett bra argument för att  en gud skulle finnas, och jag lovar att den dag jag skulle se det skulle jag ångra mig direkt.

Kyrkan gör en hel del bra saker, som att stödja fattiga och hemlösa och handha vackra kyrkor, men det är inte argument nog. Det finns säkert vänliga själar inom kyrkan, men det känns som om denna välgörenhet görs främst i försök att sprida religion, inte i att hjälpa. Om de i Svenska Kyrkan som står bakom välgörenheten verkligen bryr sig om de som de hjälper skulle de putta undan Gud ett litet tag och bara ge pengar, mat och kläder direkt till de fattiga utan att lägga till en liten predikan. Det är inte Gud som hjälper till, det är i bästa fall de religiösa. Människorna. Om ni verkligen bryr er, tacka inte Gud, tacka er själva.