Sverige måste öppna portarna för Ugandas homosexuella

Vi svenskar kritiserar gärna Ryssland och andra länder för deras människorättsvidriga lagar mot homosexualitet, men samtidigt gör Sverige väldigt lite för att hjälpa de flyktingar som riskerar död i sina hemländer. Sverige måste ta dessa frågor på allvar och bli en fristad för HBT-flyktingar.

1559430_10202955942397697_1387995889_oOS tar slut i dagarna, och samtidigt som vi firar de svenska medaljerna börjar även diskussionen om huruvida Ryssland ens skulle ha fått anordna OS att avta. Debatten om Rysslands brott mot mänskliga rättigheter i och med deras lagar mot homosexualitet måste tyvärr fortsätta ett bra tag till, speciellt då det bara är toppen av isberget av hur fruktansvärt HBT-personer behandlas runtom i världen. I december röstade Ugandas parlament igenom en ny lag som bestraffar homosexualitet med fängelsestraff, om vilken president Museveni nu signerar efter att ha rådfrågat USA – som själva har en människorättsvidrig politik med flera delstater som ser homosexualitet som ett brott.

Alla är nog mer eller mindre överens om att de lagar Ryssland har mot homosexualitet strider mot vår generella syn på mänskliga rättigheter, och diskussionen har snarare legat på huruvida politik ska få en inverkan på idrott. När diskussionen till sist fått andas har det handlat om hur vi bäst pressar Ryssland att ändra sina lagar.

1.7 % för Piratpartiet i opinionsundersökningJag tycker att det är trist att diskussionen har fått ligga på ett så grundläggande plan, som lägger skulden på några andra än oss själva och som tar upp petitesser snarare än själva sakfrågan om hur saker kan bli bättre för HBT-personer. Huruvida politik och mänskliga rättigheter ska få inverka på idrottshändelse påverkar bara debatten ett par veckor under året, trots att det här är en diskussion som aldrig får ta slut, inte förrän alla homosexuella och alla transpersoner betraktas som verkliga människor med samma rättigheter som heterosexuella cispersoner.

Vi måste förstås ta varje chans vi har att påverka den ryska debatten och politiken till det bättre, men det finns också flera andra saker som vi kan göra som land som kan hjälpa mycket mer i stunden, och som de sittande politikerna fortsätter att vägra. Ett sådant exempel är vår möjlighet att ge asyl till homosexuella och transpersoner som flyr från länder där de riskerar död eller hårda straff.

Det finns tyvärr många sådana fall, och Ryssland är verkligen inte det värsta exemplet. Sedan slutet av december har Uganda haft den kända ”Kill the Gays”-lagen, som gör homosexualitet till ett brott som kan leda till livstids fängelse. Att känna homosexuella utan att rapportera dem till polis leder även det till fängelse. Det här kan tyckas vara en förbättring från det ursprungliga förslaget som innebar dödsstraff, men det har redan varit funnits många fall av extrem tortyr av misstänkta, och det är allt annat än sällsynt att misstänkt homosexuella slås ihjäl på gatorna eller, i ett fall, bränns till döds av arga folksamlingar. Detta är något som Ugandas polis i stort sett ignorerat.

Camera 360I förra veckan meddelade Ugandas president Museveni till sist att han tänkte avvakta med att skriva på lagen då han skulle vänta på vetenskapliga fakta från USA om huruvida man verkligen kan födas som homosexuell. För det första kan det tyckas att detta skulle ha tagits upp tidigare under de fem år som förslaget legat framme. För det andra var USA knappast det bästa valet, med elva delstater som fortfarande ser homosexualitet som ett brott trots att högsta domstolen sagt att det bryter mot konstitutionen. Tyvärr har även USA enorma problem med HBT-personers rättigheter, och det är exempelvis fortfarande förbjudet för transpersoner att söka till armén. Oavsett vad beslutade Museveni att helt strunta i avvaktandet, och i måndags skrevs lagen på trots protesterna.

Det går inte att förneka att homosexuella och transpersoner går under ständiga hot i länder som Uganda, alldeles oavsett vad som skulle bestämts om ”Kill the Gays”-lagen – vi ser både en politisk makt som aktivt går emot HBT-personer, och en extremt homofobisk samhällstäckande attityd. Liknande attityder hålls stadiga eller byggs upp än starkare i alldeles för många länder i världen, där Ryssland bara är ett exempel eftersom det ligger oss så nära geografiskt.

Sverige har här en chans att hjälpa de som får lida av lagstiftningen genom att ge dem omedelbar asyl hit, där de kan leva utan ständigt dödshot över sina huvuden, där de kan leva sitt liv som de de är utan ständig skräck. Det här är en chans som de sittande politikerna vägrar att ta, och även i de fall där våra migrationslagar ser bra ut på papper sker fruktansvärda brott mot dem i praktiken. Det har funnits ett flertal fall där Migrationsverket nekat homosexuella flyktingar asyl eftersom de inte riskerade att bestraffas i sitt hemland om de bara låtsades vara heterosexuella. Om de bara släppte taget om en enorm del av sin identitet, om de bara släppte drömmarna om att någonsin leva i ett lyckligt förhållande eller leva ut en hälsosam sexualitet.

De som drabbas allra värst är politiska aktivister som kämpar för HBT-personers rättigheter. Migrationsverket har även här nekat flyktingar bara för att de varit medlemmar i ett parti eller delat ut flygblad, eftersom det i sig ses som deras val och eftersom de då, på någon nivå, får skylla sig själva. Det här är ett fruktansvärt exempel på hur svensk migrationspolitik låter bli att hjälpa de individer som behöver den allra mest – politiska hjältar som kämpar för en bättre värld, och som för det straffas av de människorättsvidriga lagar de försöker gå emot.

img_1022Den svenska migrationsdebatten hamnar tyvärr sedan ett antal år tillbaka väldigt lätt på Sverigedemokraterna. Sverigedemokraterna är långt ifrån skuldfria med tanke på den extremt flyktingfientliga politik de propagerar för, men det vore fel att påstå att andra partier inte har något ansvar. Det är de som tagit fram den politik vi har idag, den politik som ser alldeles för många människor kastas tillbaka i sina hemländer där de lever i konstant hot om terror och tortyr, där de dagligen riskerar att dödas för vilka de är. Vi måste omfokusera den svenska migrationspolitiken till hur vi ska göra den öppnare för de som faktiskt behöver den, istället för att på ett meningslöst vis försöka försvara den politik vi redan har från främlingsfientliga angrepp.

Piratpartiet vill lägga ökat fokus på mänskliga rättigheter i flyktingpolitiken, och vill hjälpa de många politiska aktivister och homosexuella som riskerar hemska straff eller förföljelse i sina hemländer. Migrationsverket måste bli bättre på att följa de centralt fattade besluten om vilka som ska få asyl, och måste omedelbart sluta kompromissa med beslut som leder till att människor lever i ständig skräck. Sverige ses ofta som ett föregångsland i dessa frågor, och då är det också dags att vi börjar ta frågorna på allvar.

En vecka med insändare

insändareSöndagen den 16 februari bestämde jag mig för ett nytt aktivistmål. Jag har tänkt väldigt länge på hur jag ska bli bättre på att få in många insändare och debattartiklar, och alltid när jag bestämmer mig för olika saker blir det fel.

Nu bestämde jag mig för ett konkret mål – fem insändare ska skrivas och skickas varje vecka fram till EU-valet den 25 maj. Det är förstås bara en bråkdel av de som kommer in, men så många ska i varje fall skrivas. (Ja, jag tänkte en dag först, men det är bättre att säga fem i veckan och ge lite andrum.)

Så här har första veckan sett ut.

  • Söndagen 16/2 skrev jag om psykisk ohälsa hos HBTQ-ungdomar och skickade in till Östgöta Correspondenten.
  • Måndagen 17/2 skrev jag om fildelning och skickade in till Norrköpings Tidningar.
  • Onsdagen 19/2 skrev jag om fildelning och skickade in till Upsala Nya Tidning. (togs inte in eftersom de inte låder politiker skriva insändare)
  • Lördagen 22/2 skrev jag om musikindustrin och skickade till Sundsvalls Tidning.
  • Söndagen 23/2 skrev jag om HBT-personers rättigheter i världen och skickade till Dagens Nyheter.

Nu breddar vi Piratpartiet: Samkönade äktenskap i Sverige och EU

Här är mitt tredje bidrag till Piratpartiets breddningsblogg. Kommentarer är avstängda här, men gå gärna till den sidan och kommentera!

Under punkt 3.1 i vårt antagna Principprogram (4.0) står det:

Piratpartiet tror på alla människors lika värde och att alla människor därför ska ha samma rät­tigheter. Det betyder att vi inte villkorar friheter, rättigheter och möjligheter utifrån exempelvis etnicitet, handikapp, härkomst, kön, religion, politisk åskådning eller sexuell läggning. Alla individer ska behandlas lika, åtnjuta likhet inför lagen och ha samma rätt att påverka samhällsut­vecklingen.

Det är en utmärkt formulering, och en utmärkt grund för vår breddning i frågor om jämställdhet och HBTQ. Med den breddning vi ser idag behöver vi snart börja sammanföra flera konkreta förslag i en bredare sakpolitik. I denna sakpolitik behövs alla relevanta idéer, nya som gamla och självklara som kontroversiella. Tyvärr finns det många förslag som i mina och många andras ögon är självklara, men inte är det för alla.

I en enorm majoritet av världens länder är det idag omöjligt för två personer av samma kön att gifta sig. Detsamma gällde i Sverige ändra fram till för bara tre år sedan. Detta är en enorm skam utan reson, men än värre innebär det fruktansvärd skam och stress för miljoner homosexuella par runtom i världen, vars förhållande staten i varje fall på pappret ser som undervärt ett heterosexuellt förhållande.  Detta är idag en självklarhet för en stor del av det svenska folket, men det är ingenting vi alltid kan lita på är en självklarhet. Jag ser det som mycket viktigt att Piratpartiet klargör att vi står för den nuvarande möjligheten för samkönat borgerligt äktenskap i Sverige.

Däremot anser jag inte att det är vår plats att arbeta för att börja tvinga kyrkan och präster att genomföra kyrkliga ceremonier, eftersom det ska vara upp till deras organisation.  Än viktigare än läget i Sverige, anser jag att läget är i Europa. I EU är det idag bara Sverige, Belgien, Nederländerna, Spanien och Portugal som tillåter samkönade äktenskap, medan ett flertal länder till och med har det speciellt inskrivet i sin grundlag att äktenskap ska råda mellan en man och en kvinna. Jag ser det som mycket viktigt att vi i Europaparlamentet ska arbeta för att det blir en europeisk standard att tillåta samkönade äktenskap, och att vi äntligen blir av med den medeltidsfason som så många länder sitter fast i.

Flattrings January 2012

Piratpartiet på Pride 2011

Den här veckan har jag fått chansen att hänga med Piratpartiet på Pridefestivalen i Stockholm, både i tältet och i paraden. Det har varit tungt arbete, men det har också varit otroligt kul och produktivt, och jag har fått återse många pirater jag träffar alldeles för sällan, samt fått möta många jag aldrig förut träffat IRL. Som hetero på en HBTQ-festival har jag också i första hand fått uppleva hur fantastiskt någonting sådant måste vara för alla som försöker förstå vilka de är, och försöker vara stolta för någonting så många ser ned på. I korta drag har det varit en fantastisk upplevelse.

En naturlig breddning av Piratpartiets politik

Det har nu återigen börjat diskuteras om det är dags att bredda Piratpartiets politik. Detta har pratats om förut, och den största anledningen till att vi låtit bli är att vi skulle tappa ett enormt antal väljare genom att ta en ställning i vissa frågor – som det är nu ser vi oss som ett alternativ till många olika partier, eftersom vi bara säger emot deras politik på ett fåtal punkter rörande integritet och upphovsrätt. Det är också en fördel att ha få frågor eftersom vi då kan fokusera på det vi verkligen bryr oss om. Tyvärr tror jag inte att detta slår igenom för den allmänna publiken, som vill ha svar på en hel del, och det kan jag förstå. Jag tror att det enda valet för att partiet ska överleva och få fortsätta påverka är genom breddning.

Det är ingen nyhet att många inom partiet är liberala, och jag anser mig också ha en liberal värdegrund. Jag tycker dock inte att detta ska reflektera en eventuell breddning av partiprogrammet. Jag tror att vi inte ska bredda för mycket, eftersom risken blir för stor att tvinga bort de som inte håller med oss i vad som för vissa kan vara skitfrågor, men som för andra kan vara otroligt viktiga. Jag tror att vi har en chans att göra en naturlig breddning av vad majoriteten av partiet redan tror på, men inte ta ställning i för många frågor, och ej heller för kontroversiella (exempelvis droger och prostitution, helt enkelt för att de är för stora).

Det har tidigare föreslagits många idéer på naturliga breddningar, och jag tror på en hel del av de idéerna.

  • Det är inte nytt att PP vill fokusera mer på IT i skolan. Farmor Gun skriver idag om detta, och jag har tidigare skrivit om fördelarna med bredare datoranvändning i skolmiljö förut. Piratpartiet ska aktivt arbeta för att varje elev ska få en egen dator från och med lågstadiet. Vi vill också se över möjligheterna att i stor utsträckning använda fri programvara i skolvärlden, vilket kraftigt både skulle sänka kostnaderna och (i många fält) öka säkerheten och effektiviteten. Exempel på detta skulle vara ersättandet av Windows med Edubuntu.
  • Medan rättigheterna för homo-, bi- och transsexuella ökat enormt på väldigt kort tid finns fortfarande mycket att göra. Piratpartiet borde stå bakom att stoppa tvångssterilisering av transsexuella och att låta transsexuella adoptera. Dessa är frågor som borde vara självklara i ett modernt samhälle, och jag kan inte tänka mig att det är bakom en piratpartistisk värdegrund.
  • Piratpartiet borde också arbeta inom vården med att neutralisera all alternativmedicin och -vård utan bevisad effekt. Detta är ett växande pr0blem idag, och det är ett problem som borde attackerad av Piratpartiet med sin kunskapsgrund. Alternativmedicin ska självklart inte förbjudas, men ska inte få säljas och kallas medicin om ingen vetenskaplig koncensus finns som tyder på att den gör någonting. Exempel på medicin som är växande populärt på grund av sin placeboeffekt, men som inte fungerar, är homeopatika. Piratpartiet borde aktivt bekämpa detta, och stödja fortsatt forskning av medicin som faktiskt hjälper.
  • Som vidare utveckling av kunskapsdelen av vårt nuvarande program borde vi fortsätta stödja både utvecklingen inom vetenskapen, samt uppmuntra samhällets förståelse av den. Det är viktigt för ett framtidsland att alla, inte bara civilingenjörer och tekniker, förstår vetenskapen och dess framsteg. På senare år har pseudovetenskap ökat radikalt, både i form av (tidigare nämnd) alternativmedicin som hindrar många från att ta riktig medicin, och i form av oförståelse för erkända fakta som evolutionen.

Jag återkommer till humanism, och det är jag knappast först med. Piratpartiet har en mycket humanistisk grund, och det var därför jag lockades dit till att börja med. Humanism handlar inte om antireligiositet, som många tyvärr verkar tro, utan handlar om att se världen från ett mänskligt perspektiv där vi respekterar människor först. Vi behöver ett parti i riksdagen som kan se vad vi kan göra och uppmuntra oss till det. Jag tror och hoppas att Piratpartiet kan vara det partiet.