Partikultur del 1: Nollsummespelet

Efter att jag och Fabian Rosdalen, Piratpartiets regnbågspolitiska talesperson, deltog vid en manifestation för transrättigheter dök en hel del hejarop upp.  Men även en del burop.

Någon frågar sig sarkastiskt om det här med transrättigheter är partiets nya kärnfråga. Någon skriker att vår kamp för integritet tydligen är död. En tredje gnäller om hur vi allt mer blir som alla andra partier.

Dessa buare skulle aldrig kalla sig transfoba, och jag tror inte heller att de är det. De anser bara att partiet lagt om fokus, lagt fokus på frågor de inte är speciellt intresserade av. Varför ska vi fokusera på regnbågsfrågor? Varför inte att stoppa massövervakning?

Misstaget i tänkandet är förhållandevis självklart – att politik är allt annat än ett nollsummespel. I en ideell förening som Piratpartiet handlar det inte lika mycket om att placera resurser på olika områden, som det handlar om att skapa resurser – att värva och behålla aktivister.

Dessa aktivister kommer alltid, utan undantag, att fokusera på de frågor de brinner för. Och så länge dessa frågor är inom vårt principprogram kommer jag, som partisekreterare, aldrig lyfta ett finger för att stoppa dem.

Så vill du engagera dig? Kul! Satsa på frågan du brinner för! Vill du att någon annan ska engagera sig i din fråga istället för sin? Då får du övertyga dem. Helst inte genom att skrika att deras engagemang suger.

Transförsvarets ockupation av Socialstyrelsen 16.11.21

Jag hade chansen att få närvaro på Transförsvarets ockupation av Socialstyrelsens kontor idag, 21 november 2016. Manifestationen pågår i skrivande stund (2016-11-21 kl 19:21) fortfarande, utan mig (jag var feg och gick när polisen gav oss en sista chans att överge utan arrest). Jag lyckades däremot ta en del kort och fånga allt på en livefilm som pågick fram till det att jag gick. Den streamades live på Facebook och finns nu uppe på YouTube.

De ultimatum som krävdes för att ockupationen skulle upphöra kan du läsa här. Jag kopierar dem även nedan om sidan skulle ändras:

  • Uteslut socialstyrelsen från transvården och ta bort dess makt i transpersoners identitet.
  • Ta bort restriktioner för icke-binära transpersoner inom transvården.
  • Standardisera transvården genom hela landet så att transpersoner inte behöver resa över landet för kompetent vård.
  • Förbjud onödiga ingrepp på intersex personers könsorgan utan deras egna tillstånd och önskan.
  • Forska och gör statistik kring transpersoners hälsa, välmående och ekonomiska situation med mål att förbättra transpersoners generella välmående.
  • Ta bort restriktioner för asylsökande transpersoner inom sjukvården.
  • Reducera väntetider i vården och hos myndigheterna genom att ta bort onödiga möten, prövningar och obligatoriska ”provperioder”.
  • Avskaffa juridisk könstillhörighet och inför könsneutrala personnummer.
  • Avsluta all deportering av asylsökande HBTQ-personer till länder där de sätts i fara eller saknar grundläggande skydd och rättigheter.
  • Öka möjligheten att spara könsceller utan krav på diagnosen ”transsexualism”.
  • Sänk åldersgränsen inom transvården för unga transpersoner.
  • Öka möjligheten för alternativa könskorrigerande ingrepp såsom typer av orkidektomi och hysterektomi.
  • Öka möjligheten för sekundära transitionsbehandlingar såsom mastektomi eller hårborttagning.

Ni som är modigare än jag och är kvar, NI ÄR BÄST!

Att dö, att minnas, att hata, att leva

Terrordådet i Orlando slog mig hårdare än något annat jag varit med om. Det som hänt mig, det som hänt någon annan, allt. Det har fått mig att gråta floder. Att bli så jävla arg att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Jag vet att det funnits värre dåd. Fler människor som dött. Jag vet att fler dör i attacker och krig varje dag. Men ändå slog det så hårt. Det slog hårt, för det här var mina vänner. Det här var alla jag älskat. Det här var jag. Min pojkvän. Min partner. Min flickvän. Mina vänner. Alla homosexuella, bisexuella, pansexuella, asexuella, transpersoner, ickebinära, och så många fler. Alla ni – alla vi – som lever annorlunda liv, ibland för att vi vill och ibland för att vi inte har ett val. Vi som kanske sticker ut med vilka vi älskar, vilka vi tänder på, vilka vi vill vara med.

Vi sticker ut. Ibland får vi enormt stöd, speciellt i accepterande länder som Sverige. Ibland känner vi oss älskade, accepterade som alla andra, en del av samhället.

Men ibland sticker vi ut för mycket för vissa att hantera. Ibland är det som händer inte kärlek och acceptans – utan lidande och död. Alla gånger jag fått höra svärord, blivit kallad alla möjliga saker. Idag kan jag hantera det, idag kan jag skratta åt idioterna. När jag var femton och blev nedslagen i skolan kunde jag inte det.

Jag har alltid tyckt att det varit jobbigt att leva som pansexuell, som ickebinär transperson, som polyamorös, som någon som älskar det fetisch- och BDSM-sex en del andra finner vidrigt. Och då kan jag ändå passera så fort jag vill – och jag anstränger mig för att göra det, för att jag inte alltid orkar med. Jag har inte kommit ut som ickebinär inför mina föräldrar. Har inte kommit ut som vare sig poly eller pansexuell på jobbet.

Jag tycker det varit jobbigt för mig. Jag har inte ens en uppfattning över hur tungt det är för så många andra. Ni som inte kan passera. Ni som inte ens orkar försöka. Ni som hellre dör än försöker.

Ni som andra hellre dödar än accepterar.

Ni är mina vänner. Jag kommer alltid älska er. Kommer alltid sörja er.

Men syftet med terrorism är just att skrämma. Att få oss att sluta. Att bryta mönster. Att röra om i grytan. Och jag ber er, alla, att inte låta en homofob bestämma över era liv.

Sörj Orlando. Sörj Pulse. Bli förbannade. Arbeta hårdare, inte för att det är ert och vårat uppdrag utan för att det är enda vägen framåt. Enda vägen mot glädje, mot acceptans. Mot chansen att fortsätta leva.

Skratta åt Omar Mateen. Förlöjliga. Hata. Men anpassa er inte. Live on. Gör som förut – med undantaget av att sörja och att evigt minnas de som dog.

Jag och min man Fabian skaffade igår en hund, efter att ha pratat om det i nästan ett år. Vi fastnade omedelbart för namnet Orlando.

orlando

Hjälp Piratpartiet till Pride

Piratpartiet har varit med på Stockholm Pride varje år sedan vi grundades – men för att vara med igen behöver vi din hjälp. Därför har vi nu dragit igång en crowdfundingkampanj på crowdfunding.piratpartiet.se.

Vi har en strålande politik för HBTQ-personer och andra sexuella minoriteter, och utsågs senast 2014 som Sveriges bästa HBTQ-parti enligt RFSL. Vår närvaro på Pride är ständigt uppskattad, och vi lyckas alltid värva både sympatisörer och aktivister. Självklart vill vi göra det även i år – allra minst i paraden, och om vi får tillräckligt med donationer även i Pride Park, där vi kan nå många fler sympatisörer betydligt mer direkt.

  • Första nivån är 3 000 kr. Då kan vi vara med i paraden som ses av hundratusentals människor. Pengarna går till allt runtomkring, som flaggor, giveaways, kroppsmålningar, och mycket mer.
  • Andra nivån är 6 000 kr. Då kan vi även trycka upp flyers med HBTQ-tema, för att dela ut antingen när vi går i paraden eller, om vi når tredje steget, i Pride Park. Får vi in ännu mer kan vi trycka upp nog med flyers för att kunna dela ut även på andra ställen, som på lokala Pride-festivaler.
  • Tredje nivån är 25 000 kr. Då kan vi vara med i Pride Park hela veckan ut, och prata med tusentals besökare om vår fantastiska politik.
  • Fjärde nivån är 30 000 kr. Då kan vi ha ett bättre tält i Pride Park, med ett bra bord och en snygg matta och bättre utsmyckningar så att vi får det snyggaste tältet i parken.

Läs mer om Stockholm Pride på stockholmpride.org.

Ansvarig för partiets närvaro på Pride är Ebba Karlsson, som just nu letar efter glada aktivister som vill hjälpa till. Henne når ni på ebba.cecilia.karlsson@piratpartiet.se.

Walking Dead introducerar homopar, homofoba fans går sönder

Here be spoilers.

Nu har TV-serien Walking Dead äntligen introducerat karaktärerna Aaron och Eric från den tecknade serien, och massor med homofoba fans gick sönder när de insåg att de är ett par.

Kommentarerna regnade över Twitter, som dokumenterat av bl a Bleeding Cool och en post på Tumblr. Självklart är det samma gamla ”jag har inget emot homosexuella men…” och förhållandevis få som själva säger att de är homofober eller att de hatar bögar. Det pratas om att ”I just don’t think it added to the show”, vilket jag mer än gärna diskuterar längre ned i den här posten. Men många håller fortfarande på med kommentarer som ”I don’t discriminate against gay people. Plenty of my co-workers are gay. I just rather not have young children exposed to the BS on TV”.

Jag tycker snarare att Walking Dead Aaron-and-Ericär en av de serier som hanterar homosexuella karaktärer på ett otroligt bra sätt. Redan tidigare har de haft med Tara, en lesbisk kvinna, och de skötte även det på helt rätt sätt – det är inte allt hon är, det är inte något som gör hennes karaktär till flatan i gruppen, hon bara råkar vara homosexuell. De enda tillfällen som jag kan minnas de ens nämnt det är när hon i förbifarten nämnt en gammal flickvän och när hon nekade en kille som stötte på henne med ”yeah, I like girls”. Tara är en helt egen karaktär med egna mål och egna problem och relationer, helt separat från hennes sexualitet – precis som med alla heterosexuella karaktärer, och för den delen karaktärer som Daryl som skaparen själv sagt kan vara asexuell.

Aaron och Eric har inte varit med i mer än ett avsnitt, och det faktum att de har en relation gör sexualiteten mycket svårare att missa. Men även här hanteras de briljant. Jag oroade mig för hur deras relation skulle visas i serien eftersom homosexuella relationer är något som så många TV-program verkar ha svårt för, men jag kan inte tänka mig något fel de gjorde. De var helt enkelt ett par, ett helt vanligt par, och storylinen hade varit helt identisk om det hade varit mellan en man och en kvinna. Deras sexualitet nämndes inte ens, var inte något som diskuterades – det blev bara uppenbart att de var ett par, de kysstes, och det var en diskussion om att inte låta dem sova i samma rum – inte på grund av deras homosexualitet, utan på grund av att de kunde planera hemligheter och Rick inte litade på dem. Världen efter zombieapokalypsen är tydligen mer accepterande än den var innan.

Så okej, vi kan diskutera värdet det förde att ens ha en relation där, oavsett om den är homosexuell eller heterosexuell eller någon helt annan konstellation. Värdet är en fördjupning av karaktärer, som möjliggör oss att känna mer för Aaron och Eric, och det möjliggör ett ökat djup i berättelsen om t ex en av dem kidnappas, dödas, eller vill något annat än resten av gruppen. Precis som alla andra förhållanden vi sett i serien hittills, som tyvärr nästan alla slutat tragiskt hittills.

Walking Dead introducerade äntligen ett homopar, och ärligt talat är de en av de få serier som hanterade det otroligt bra.

Sverige måste öppna portarna för Ugandas homosexuella

Vi svenskar kritiserar gärna Ryssland och andra länder för deras människorättsvidriga lagar mot homosexualitet, men samtidigt gör Sverige väldigt lite för att hjälpa de flyktingar som riskerar död i sina hemländer. Sverige måste ta dessa frågor på allvar och bli en fristad för HBT-flyktingar.

1559430_10202955942397697_1387995889_oOS tar slut i dagarna, och samtidigt som vi firar de svenska medaljerna börjar även diskussionen om huruvida Ryssland ens skulle ha fått anordna OS att avta. Debatten om Rysslands brott mot mänskliga rättigheter i och med deras lagar mot homosexualitet måste tyvärr fortsätta ett bra tag till, speciellt då det bara är toppen av isberget av hur fruktansvärt HBT-personer behandlas runtom i världen. I december röstade Ugandas parlament igenom en ny lag som bestraffar homosexualitet med fängelsestraff, om vilken president Museveni nu signerar efter att ha rådfrågat USA – som själva har en människorättsvidrig politik med flera delstater som ser homosexualitet som ett brott.

Alla är nog mer eller mindre överens om att de lagar Ryssland har mot homosexualitet strider mot vår generella syn på mänskliga rättigheter, och diskussionen har snarare legat på huruvida politik ska få en inverkan på idrott. När diskussionen till sist fått andas har det handlat om hur vi bäst pressar Ryssland att ändra sina lagar.

1.7 % för Piratpartiet i opinionsundersökningJag tycker att det är trist att diskussionen har fått ligga på ett så grundläggande plan, som lägger skulden på några andra än oss själva och som tar upp petitesser snarare än själva sakfrågan om hur saker kan bli bättre för HBT-personer. Huruvida politik och mänskliga rättigheter ska få inverka på idrottshändelse påverkar bara debatten ett par veckor under året, trots att det här är en diskussion som aldrig får ta slut, inte förrän alla homosexuella och alla transpersoner betraktas som verkliga människor med samma rättigheter som heterosexuella cispersoner.

Vi måste förstås ta varje chans vi har att påverka den ryska debatten och politiken till det bättre, men det finns också flera andra saker som vi kan göra som land som kan hjälpa mycket mer i stunden, och som de sittande politikerna fortsätter att vägra. Ett sådant exempel är vår möjlighet att ge asyl till homosexuella och transpersoner som flyr från länder där de riskerar död eller hårda straff.

Det finns tyvärr många sådana fall, och Ryssland är verkligen inte det värsta exemplet. Sedan slutet av december har Uganda haft den kända ”Kill the Gays”-lagen, som gör homosexualitet till ett brott som kan leda till livstids fängelse. Att känna homosexuella utan att rapportera dem till polis leder även det till fängelse. Det här kan tyckas vara en förbättring från det ursprungliga förslaget som innebar dödsstraff, men det har redan varit funnits många fall av extrem tortyr av misstänkta, och det är allt annat än sällsynt att misstänkt homosexuella slås ihjäl på gatorna eller, i ett fall, bränns till döds av arga folksamlingar. Detta är något som Ugandas polis i stort sett ignorerat.

Camera 360I förra veckan meddelade Ugandas president Museveni till sist att han tänkte avvakta med att skriva på lagen då han skulle vänta på vetenskapliga fakta från USA om huruvida man verkligen kan födas som homosexuell. För det första kan det tyckas att detta skulle ha tagits upp tidigare under de fem år som förslaget legat framme. För det andra var USA knappast det bästa valet, med elva delstater som fortfarande ser homosexualitet som ett brott trots att högsta domstolen sagt att det bryter mot konstitutionen. Tyvärr har även USA enorma problem med HBT-personers rättigheter, och det är exempelvis fortfarande förbjudet för transpersoner att söka till armén. Oavsett vad beslutade Museveni att helt strunta i avvaktandet, och i måndags skrevs lagen på trots protesterna.

Det går inte att förneka att homosexuella och transpersoner går under ständiga hot i länder som Uganda, alldeles oavsett vad som skulle bestämts om ”Kill the Gays”-lagen – vi ser både en politisk makt som aktivt går emot HBT-personer, och en extremt homofobisk samhällstäckande attityd. Liknande attityder hålls stadiga eller byggs upp än starkare i alldeles för många länder i världen, där Ryssland bara är ett exempel eftersom det ligger oss så nära geografiskt.

Sverige har här en chans att hjälpa de som får lida av lagstiftningen genom att ge dem omedelbar asyl hit, där de kan leva utan ständigt dödshot över sina huvuden, där de kan leva sitt liv som de de är utan ständig skräck. Det här är en chans som de sittande politikerna vägrar att ta, och även i de fall där våra migrationslagar ser bra ut på papper sker fruktansvärda brott mot dem i praktiken. Det har funnits ett flertal fall där Migrationsverket nekat homosexuella flyktingar asyl eftersom de inte riskerade att bestraffas i sitt hemland om de bara låtsades vara heterosexuella. Om de bara släppte taget om en enorm del av sin identitet, om de bara släppte drömmarna om att någonsin leva i ett lyckligt förhållande eller leva ut en hälsosam sexualitet.

De som drabbas allra värst är politiska aktivister som kämpar för HBT-personers rättigheter. Migrationsverket har även här nekat flyktingar bara för att de varit medlemmar i ett parti eller delat ut flygblad, eftersom det i sig ses som deras val och eftersom de då, på någon nivå, får skylla sig själva. Det här är ett fruktansvärt exempel på hur svensk migrationspolitik låter bli att hjälpa de individer som behöver den allra mest – politiska hjältar som kämpar för en bättre värld, och som för det straffas av de människorättsvidriga lagar de försöker gå emot.

img_1022Den svenska migrationsdebatten hamnar tyvärr sedan ett antal år tillbaka väldigt lätt på Sverigedemokraterna. Sverigedemokraterna är långt ifrån skuldfria med tanke på den extremt flyktingfientliga politik de propagerar för, men det vore fel att påstå att andra partier inte har något ansvar. Det är de som tagit fram den politik vi har idag, den politik som ser alldeles för många människor kastas tillbaka i sina hemländer där de lever i konstant hot om terror och tortyr, där de dagligen riskerar att dödas för vilka de är. Vi måste omfokusera den svenska migrationspolitiken till hur vi ska göra den öppnare för de som faktiskt behöver den, istället för att på ett meningslöst vis försöka försvara den politik vi redan har från främlingsfientliga angrepp.

Piratpartiet vill lägga ökat fokus på mänskliga rättigheter i flyktingpolitiken, och vill hjälpa de många politiska aktivister och homosexuella som riskerar hemska straff eller förföljelse i sina hemländer. Migrationsverket måste bli bättre på att följa de centralt fattade besluten om vilka som ska få asyl, och måste omedelbart sluta kompromissa med beslut som leder till att människor lever i ständig skräck. Sverige ses ofta som ett föregångsland i dessa frågor, och då är det också dags att vi börjar ta frågorna på allvar.

Piratpartiet på Linköpings Regnbågsvecka

1.7 % för Piratpartiet i opinionsundersökning

Nu i veckan var jag på möte med RFSL, som bjöd in de politiska partierna i Linköping för att diskutera planeringen av Regnbågsveckan, som i stort sett är Linköpings Pride. Tidigare år har det i stort sett varit en parad, men i år är planen både att ha aktiviteter under en vecka, samt ha en kortare Pride Park precis innan paraden.

Självklart kommer Piratpartiet då också att vara med. Dels ska vi förstås ställa upp på själva paraden, men vi ska även fixa ett tält för Pride Park samma förmiddag. Bägge dessa är helt gratis, till skillnad från exempelvis Pride i Stockholm. Veckan äger rum den 1-7 september, så lagom i tid innan riksdagsvalet.

Utöver det borde vi fundera på att ta del av något av marknadsföringspaketen som finns – antingen ett för 1 000 kronor där vi syns i foldern, eller ett för 3 000 kronor där vi dessutom får vår logga upphängd på den centrala Regnbågsbilen.

Vi borde dessutom sikta på att dra in några fler att komma och hälsa på oss så vi syns lite mer. Anna Troberg kanske är intresserad?

Det är jättekul att Regnbågsveckan växer och blir så stor, och det är förstås också kul att det ger Piratpartiet en chans att synas med sin HBTQ-politik.

Homosexuella tillåts in i amerikanska scouterna!

Jag skrev tidigare idag om hur Boy Scouts of America, världens största nationella scoutorganisation, idag skulle rösta om att för första gången börja tillåta homosexuella medlemmar. För den som missat den glada nyheten – det gick igenom! Även homosexuella får nu uppleva amerikansk scouting.

Som jag skrev i förra inlägget finns dock en hel del kvar att göra i USA. Homosexuella ledare är fortfarande förbjudna, liksom icke-religiösa (både ungdomarna och ledarna). I Sverige har vi som tur är kommit mycket längre, och Scouterna här är i alla fall på pappret (och även praktiskt i många men tyvärr inte alla kårer) helt utan krav på sexuell läggning, religion eller liknande.

Consider it a win!

Amerikanska scouter kanske börjar tolerera homosexuella… typ

Idag samlas Boy Scouts of America, den första och största nationella scoutorganisationen i världen, för att rösta om huruvida de ska börja acceptera homosexuella. Eller, inte riktigt – det är förstås fortfarande strängt förbjudet att vara scoutledare, för alla vet ju att homosexuella vuxna även är pedofiler och monster.

Nej, det här är bara larvigt. Hur länge ska en organisation kunna få existera och behålla så sexualkonservativa, homofoba och människorättsvidriga regler som Boy Scouts of America? Inte bara förbjuder de idag homosexuella, de ställer sig också aktivt emot ateister, agnostiker eller andra ickereligiösa, och nekar dessa medlemskap.

Jag är glad att ha växt upp i de svenska Scouterna, som har en tydlig ställning för alla minoriteter oavsett sexualitet och religion. Men även här dröjde det till 2007 innan det var okej att vara scout utan att tro på en gud. I Scoutlagen fram till dess, som nya medlemmar (inklusive jag) svor, framgick tydligt en ”plikt för Gud och fosterlandet”.

Jag hoppas verkligen att Boy Scouts of America väljer rätt beslut idag, och tar ett steg i rätt riktning. Så småningom kanske scouting finns för alla även i USA.

Piratpartiet Feministerna

Pirater, låt oss prata feminism.

Igen? Har vi inte fått nog? Jag har babblat så mycket redan, och det har andra också.

Nej, jag har inte fått nog, för vi har fortfarande många som står mig mycket nära ideologiskt och politiskt som vägrar kalla sig feminister, som kritiserar mig när jag kallar mig feminist, eller blir arga när jag säger att Piratpartiet är ett klart feministiskt parti. Det är ett problem.

I all ärlighet är inte detta problem så mycket att folk inte är feminister (det är ett separat problem vi tar i ett annat inlägg). Problemet jag pratar om är snarare grundad i rädslan för ordet feminist.

För mig är det hela väldigt enkelt – Piratpartiet är ett feministiskt parti helt enkelt för att vi är för mänskliga rättigheter för alla, någonting som är omöjligt utan feminism. Av samma anledning är vi mot rasism och för HBTQ-rättigheter. Problemet kritikerna har med detta är att feminism är exkluderande – varför just kvinnors rättigheter, varför inte jämställdhet för alla?

Jag pratade en hel del om detta i ett tidigare inlägg och ska inte upprepa mig. Men sammanfattningen är denna: feminismen står inte för att kvinnor ska ha en högre ställning en män, står inte för någon bild av ena könet som mer värt, eller någon annan av dessa halmgubbar. Det feminismen står för är att kvinnorna för en gångs skull ska få samma rättigheter som männen, någonting som de saknar idag.

När Opassande idag skrev ett inlägg om huruvida Piratpartiet är feminister såg jag den här kommentaren, som är ett bra exempel på problemet jag vill belysa:

Om PP skulle skriva in att det är ett feministiskt parti så skulle jag inte kunna stödja partiet längre. Anledningen till det är att jag upplever feminism som ideologi som en mycket autkoritär ideologi där den enskildes rättigheter och friheter väldigt lättvindigt kan åsidosättas och människor behandlas olika för att försöka få en statistisk “vinst” i samhällsstrukturförändring mellan man och kvinna.

Alla feminister är förstås inte så. Inom feminismen finns det ju allt ifrån dom som helt enkelt bara vurmar för jämlikhet men ändå väljer att kalla sig för feminister, till dom som hatar och hotar mot “antifeminister” och jämställdister som vurmar för jämliket. Längst ut på feministskalan finns dom radikala manshatarna och dom som gillar SCUM.

Självklart finns feminister som är kompletta svin. Men är verkligen någon som kallar sig pirat rätt person att kasta undan en hel ideologi för några rötägg? Vi romantiserar gärna piraterna, men i ärlighetens namn var 1700-talets sjörövare liksom 800-talets vikingar rejäla svin som motsätter sig de principer Piratpartiet har.

Det är larvigt att ta upp detta, för vi kan ju vara annorlunda. Det finns ju folk av olika slag i alla ideologier. Det finns hemska nazister, kommunister, kristdemokrater, konservativa, liberala, pirater och feminister. Är det nog för att vi ska kasta undan namnet? Självklart inte. Vi måste bry oss om den underliggande ideologin, vad den betyder, och inte vad en minoritet tror att den betyder. Feminism är inte att hata män. Feminism är att kämpa för kvinnors rättigheter.

Vill jag byta partinamn till Piratpartiet Feministerna? Nej, självklart inte. Jag tycker partiets fokus bör ligga där det är – på integritet, kultur och kunskap, med flera utstickande områden och ett principprogram som tydligt ställer oss för allas lika rättigheter. Men varje gång vi vägrar kalla oss feminister säger vi bara att vi bryr oss mer om vår image hos en liten minoritet, än vi bryr oss om de mänskliga rättigheter vi borde stå för.

Pirater, låt oss prata feminism.

Ja, igen. Och låt oss fortsätta prata om det precis som vi fortsätter prata om både antirasism och HBTQ-rättigheter. Låt oss fortsätta prata om det tills vi faktiskt har vunnit.