Öppna era ideologiska kompass

I mitt senaste inlägg nämnde jag i förbifarten att jag ibland kan komma överens med kommunister. Låt mig skriva om det till ”socialister”, och låt mig prova. Det här inlägget är till er – Henrik Brändén, Lannistersex, och alla andra kära socialistvänner jag har.

Henrik Alexandersson (Hax to his friends) parafraserar Reinfeldt i en bloggpost rörande den pågående flyktingkrisen, och får en del mothugg av Johannes Westlund. Jag går lite off topic från Johannes svar, men måste ge mig in på något de två inläggen påminner mig om, något jag känt klia i mig sedan en tid tillbaka, rörande vad bland andra Hax skrev om för över ett år sedan – ”Demokrati, generell välfärdsstat och öppna gränser – det sägs att man bara kan välja två.”

Som någon som står nära Hax politiskt (galet höger libertarian / anarkokapitalist) landar jag också på samma ställe som jag tror Hax landar på – att det som måste bortprioriteras är välfärden. Jag är i grunden kraftigt positiv dels till demokrati men speciellt till idén om öppna gränser – jag ser fri rörlighet som en oerhört viktig rättighet, och undantag bör endast ske när du genom att resa skadar en annan person eller hens ägodelar. Och jag är i grunden mot statlig välfärd och för ett på riktigt solidariskt system där vi kan hjälpa varandra utan tvång. Det sagt gillar jag att förtydliga att jag är pragmatiker, och att jag inte ser någon större vinst i att radikalt vaska välfärdsstaten på en natt, innan vi byggt upp de skyddsystem som krävs i form av bland annat ett stärkt civilsamhälle som klarar sig utan skattefinansierade bidrag. But I digress.

På Hax blogg den senaste tiden har jag läst något som jag även läst från en hel del andra högerdebattörer, och det är att vi redan nu, i och med ökad invandring och en växande polarisering i migrationsdebatten, hamnat vid ett vägskäl där vi redan nu måste fatta ett annat beslut än det utopiska. Att benet som ska falla på kort sikt inte är välfärden, eftersom det skulle orsaka en sådan plötslig meltdown i samhället, utan de öppna gränserna – de vi inte ens öppnat på riktigt än. Med andra ord – minimera invandringen, eller håll den i alla fall så låg som den är idag.

Låt oss för en stund ignorera det faktum att vi tänker olika ideologiskt (jag vet att det aldrig fungerar när jag skriver så, men jag måste fortsätta försöka, för hur ska vi annars förstå varandra?). Jag är höger, du kanske är vänster. Jag vill vaska välfärden, du kanske vill stärka den. Vi struntar i det ett par minuter, och vi hanterar istället en kris tillsammans.

Jag skräms av det faktum att Sverige sedan decennier tillbaka drivs av politiska värderingar som står så rakt emot mina. Men det finns viktigare saker att hantera just nu. Jag är beredd att vänta med min frihet ett par år (jag har det faktiskt rätt nice trots världens högsta marginalskatt) mot att vi hjälper lite. Mot att vi faktiskt satsar lite extra och hjälper de som behöver hjälp, trots att det kan vara tungt. Rent krasst, vad vi än tycker om det lever vi idag i ett socialistiskt samhälle där enorma delar av varje medborgares inkomst tas av staten för att finansiera det våra representanter i Stockholm tycker är viktigt. Och det minsta vi kan göra då är att använda dessa system för att hjälpa i den pågående flyktingkrisen.

Så höj min skatt. Och använd den för att rädda liv.

Och när det är hanterat kan vi vaska välfärden.

PS. Och hela grejen med att invandrare och flyktingar på grund av andra värderingar och system skadar oss som redan bor här med sin blotta existens?1 Kom igen, Hax, jag vet att du är liberal. Du kan fan bättre än att komma med sådana skitargument som bemötts sedan John Lockes tid. Den som begår ett brott ska straffas för det. Oavsett ursprung. Punkt slut. DS.

Hax är sent ute om fria kandidater

Henrik Alexandersson (Hax) postade häromdagen ett förslag till hur Piratpartiet ska dra nytta av ”fria kandidater från ‘höger’ och ‘vänster'” på valsedeln till nästa års EU-val. Förslaget har bland annat stöttats av Christian Engström på hans blogg. Tyvärr är Hax lite sent ute i den här diskussionen, och eventuellt motsägs hans förslag av vad medlemsmötet redan beslutat om hur kandidater ska tas fram:

”För alla platser är det viktigt att förvissa sig om att kandidaterna delar partiets grundläggande värderingar, visat ett engagemang för partiets frågor till exempel genom att skriva eller framträda i traditionella media, har förmåga att företräda partiet på ett sätt som väcker respekt och att de har en långsiktighet i sitt engagemang, så att de kan förväntas vara beredda att arbeta aktivt för partiet under de kommande fem åren, oavsett om de blir invalda i parlamentet eller ej.”

Frågan är hur fria Hax menar att kandidaterna ska kunna vara. Piratpartiet tar ju inte ställning i grundläggande höger-vänster-politik, men vi har faktiskt tagit ställning i en del enskilda frågor som kan tolkas som höger eller vänster. Jag ser inga stora problem med en kandidat som motsätter sig vissa enskilda ställningstaganden (jag kommer antagligen kandidera och jag motsätter mig vår politik om public service, till exempel).

Problemet kommer när en kandidat är emot en väldigt central del av våra värderingar. Vi kan enligt medlemsbeslutet ovan, och enligt mitt och många andras samvete, inte ta in kandidater som exempelvis är mot all invandring, även om dessa håller med oss om vår grundläggande EU-politik. Vi kan inte ha kandidater som är emot demokrati som styrningssätt, eller mot homosexuellas rättigheter.

Det går säkert att hitta fria kandidater som stödjer vårt principprogram helhjärtat. Men i diskussionen måste vi betona att det faktiskt är väldigt viktigt.

Uppdatering

Troed påpekade att citatet ovan handlar om valberedningens förslag. Självklart kan medlemmarna rösta in vem de vill på vallistan, det gäller bara att komma med ett alternativ till valberedningens förslag. Jag tycker dock att det finns en mycket god poäng i att följa direktiven till valberedningen överlag i kandidatprocessen, eftersom de faktiskt har ett väldigt gott syfte – medan vi kan ha kandidater som inte håller med oss om varje ställningstagande (det förekommer i alla partier), kan vi inte ha en kandidat som inte håller med om de mest grundläggande principerna. Det vore ett sätt att svika medlemmarna som röstade igenom principerna, och det vore ett sätt att se korkade ut i media. Självklart kan dessa kandidater röstas in, men de borde inte.