LUF väst har precis kommit med ett nytt förslag om att möjliggöra juridiska aborter, och för första gången på länge känns det som att ett politiskt ungdomsförbund faktiskt kommer med ett nytt, rimligt förslag som inte alls synts i debatten innan.
En juridisk abort vore, i all förenkling, att den ickegravida parten i ett förhållande får chansen att fram till en viss vecka av graviditeten förklara att hen inte alls är intresserad av barnet, varpå hen då säger upp sitt föräldraskap. Den gravida får då en sista chans att bestämma om hen vill föda barnet och ta rollen som ensam förälder, eller om hen vill genomgå en biologisk abort.
Utspelet har bemötts med i mina ögon förståeliga, men samtidigt fullständigt ogenomtänkta invändningar. Det har – inte helt förvånansvärt – tolkats som ännu ett privilegium män får som kvinnor missar, även om det är ett högst heteronormativt sätt att se det på. Tvärtom ser jag det här som en möjlighet att se mer nytänkande på vad ett förhållande och en graviditet är, och det ger större chanser för alla parter inblandade att själva bestämma över sitt liv utan att det sker på någons bekostnad. Och det ger en enorm vinst i att de föräldraskap som sker helt oplanerat, där barnet i många fall får lida för det, avbryts innan det är för sent.
I praktiken är det här ett sätt att hantera en problematik som idag finns kring graviditet. De flesta fall av graviditet inkluderar två parter, där en person genomgår allt det biologiska som det innebär att bära på en varelse under nio månader och sedan föda den. Den andra personens part i det hela är (återigen, i de flesta fall) att hen befruktat den förstnämnda personens ägg.
Problemet idag är att den ena personen (den som bär på varelsen) har rätten att genomgå abort eller välja att inte göra det – oavsett vad den andra parten tycker om det hela. Om personen i fråga genomgår en abort har den andra personen förlorat all sin rätt till det potentiella barnet. Det är ingenting fel på det – det är den tråkiga konsekvensen av att varelsen som hade kunnat bli ett barn var biologiskt kopplat till den födande individen. Det finns helt enkelt inte ett sätt för hen att sluta bära på barnet och samtidigt behålla det för den andra parten.
Men dessvärre är det även likadant åt andra hållet. Om två personer har sex och den ena blir gravid finns det inget sätt för den ogravida parten att ta bort barnet ur sitt liv, medan den andra personen har just den möjligheten. Om jag har sex med någon och hen blir gravid (även om det aldrig var tanken, utan bara en tråkig händelse som följde av att exempelvis kondomen brast) kan den andra personen välja att låta bli att genomgå en abort, och på det viset tvinga mig in i någonting jag aldrig ville ha – någonting som utan tvekan är negativt inte bara för mig utan även för barnet.
Juridisk abort löser dessa problem. Det ger alla involverade parter chansen att kliva av det tåg de i de flesta fall aldrig köpte en biljett till.
Jag har sett och hört många argumentera att det enda detta gör är att ge folk en chans att överge någonting de redan gått med på. Rent krasst verkar de flesta ha en väldigt negativ nidbild av de av oss som inte vill ha barn, vilket inte direkt överraskar.
Det finns en konservativ bild av sex som hänger kvar oväntat länge efter att andra stereotyper försvunnit för länge sen – att de som blir gravida får ”skylla sig själv”, och än mer så att de som gör någon gravid får skylla sig själva. Jag tror inte att många av dessa debattörer förstår att det faktiskt går att bli gravid av misstag – även när man använt preventivmedel. Samtidigt tycks samhället se ned på de av oss som gillar sex, som har sex med ett antal olika individer, och som inte vill ha barn. Och utöver dessa negativa bilder finns en lika negativ bild av kvinnan i samhället, en rent förminskande attityd av att kvinnan i ett förhållande inte har något som helst att säga till om vilka preventivmedel som används. Att det är mannens som aldrig tog på sig kondom som är att skylla, inte kvinnan som hade sex med någon utan kondom.
Slutpunkten i allt detta är ganska enkel – så länge ingen direkt ljög eller bedrog den andra, och så länge bägge parter var medvetna, så är det bägge parters fel att preventivmedel inte brukades. Inte personen som råkade ha kuk. Om ni väljer att ha oskyddat sex är det ni bägge två som får stå för det kastet – och du ska helt enkelt inte kräva att den andra parten är med på något som hen aldrig skrev upp sig på. Med juridisk och biologisk abort kan vi säkerställa att bara de som verkligen vill skaffa barn gör det. Hur är det dåligt?
Och var det någon som bedrog dig, ljög för dig, eller utnyttjade dig när du inte var medveten? Då är det det vi kallar en våldtäkt.