Att fly

2014 var året jag bodde mitt i Paris, i en liten lägenhet med min dåvarande flickvän mittemot Le Bon Marche, och att bo i denna vackra stad var bland det bästa jag varit med om.

2015 var året skräcken kom till Paris, och jag vet inte längre om jag vill åka tillbaka till den stad jag en gång kallat mitt andra hem. Och jag vet fortfarande inte om mina gamla vänner i Paris lever eller är döda.

Varje gång detta händer, var gång terrorn greppar tag om oss, känner jag att jag borde gråta. Men jag orkar inte. Jag kan inte. Samtidigt är jag inte uppgiven – jag är arg. Så jävla arg att jag skakar av ilska över de vidriga varelser som slaktar oskyldiga medmänniskor för att de tycker olika. För att de är olika. För att de inte är överens.

Att döda en människa är sällan försvarbart. Att döda en människa för vad hen tycker – inte vad hen gör – är aldrig försvarbart. Att försätta en människa på flykt, att försätta hen i total skräck, är aldrig försvarbart.

I samband med tragedin i Paris har två tankar lyfts. För det första, att det här är Europas straff för den massinvandring vi själva tagit på oss. För det andra, att det är fånigt att gråta så över händelserna i Paris när detsamma händer på daglig basis i bland annat Syrien. Men den tredje, viktigare tanken har också lyfts – att det är just dessa attacker som miljoner människor flyr bland annat Syrien för att slippa, och att vi naiva europeer nu till sist själva får se vad de genomlider och varför de väljer att släppa allt och göra allt för att ta sig hit.

Emanuel Karlsten har skrivit ett väldigt läsvärt inlägg på sin facebooksida där han beskriver sina egna känslor efter att ha varit i Paris på smekmånad just när detta hände. Känslan av att tvingas fly, att vilja ta sig hem så fort som det bara går. Och känslan av att faktiskt kunna göra det. Emanuel kan ta sig hem, på ”gräddfil” som han själv beskriver det, och priset han betalar är en förkortad smekmånad. För han är europeisk medborgare.

De syrier som får uppleva samma terror i sina hem, antingen direkt eller indirekt, har inte samma alternativ. De kan bara slänga mängder av pengar på smugglare, hoppa på en båt, och hoppas att de släpps in i ett fredligare land, hoppas att de får bo där, hoppas att de får försöka bygga upp sina liv där.

För det här är precis de attacker de flyr från. Det här är precis de vidriga varelser de flyr från.

Gränskontroller – ett populistiskt, verkningslöst drag

På väldigt kort tid har i stort sett alla partier gjort en rejäl svängning i migrationsfrågan. Sorgligt, men förståeligt med tanke på det massiva tryck för populism som väckts allt mer de senaste åren och speciellt nu de senaste månaderna. Nu har även den rödgröna regeringen följt Alliansens exempel genom att ställa sig allt mer mot de relativt öppna gränser Sverige länge haft. Med start idag har Sverige på nytt gränskontroller – om än tillfälliga sådana, i första hand tio dagar med förlängning tjugo dagar i taget. Alla partier i riksdagen, med undantag för Centerpartiet, ställer sig för, och det enda parti utanför riksdagen jag sett uttala sig mot är Feministiskt initiativ.

Piratpartiets politik i frågan är tydlig: ”Piratpartiet har en vision om en värld utan gränser, där människor tillåts röra sig fritt, där ingen tvingas fly, men alla tillåts flytta.” Gränskontroller är helt enkelt inte en bra lösning – det är ett populistiskt drag som kostar skattebetalarna pengar, som skapar mer oordning än ordning, och som om någonting riskerar att få rejäla negativa konsekvenser. Mattias Svensson går igenom nackdelarna på ett bra, pedagogiskt vis i Metro Debatt.

Gränskontrollerna gör att Polisens fokus läggs på att kolla leg på de tusentals pendlare som varje dag reser mellan bland annat Köpenhamn och Malmö, vilket i sin tur innebär antingen massiva extrakostnader eller, än värre, att resurser inte kan läggas på att lösa allvarliga brott. De som identifieras och visar sig inte vara europeiska medborgare kommer antingen att få söka asyl i Sverige eller nekas inträde – vilket i sin tur innebär att vi kan se ytterligare en ökning av asylsökande som ursprungligen tänkt söka asyl i Finland eller Norge, men som här istället tvingas välja Sverige. Med andra ord en ökning av asylsökande, inte en minskning, vilket innebär att vi missar alla fördelar och, återigen, bara får nackdelar av gränskontrollerna.

De gränskontroller som nu införs är alltså kostsamma, kontraproduktiva, och verkningslösa. Det är ett populistiskt drag utan effekt, som drar uppmärksamheten från behovet av att faktiskt hitta riktiga lösningar på den pågående flyktingkrisen.

Öppna era ideologiska kompass

I mitt senaste inlägg nämnde jag i förbifarten att jag ibland kan komma överens med kommunister. Låt mig skriva om det till ”socialister”, och låt mig prova. Det här inlägget är till er – Henrik Brändén, Lannistersex, och alla andra kära socialistvänner jag har.

Henrik Alexandersson (Hax to his friends) parafraserar Reinfeldt i en bloggpost rörande den pågående flyktingkrisen, och får en del mothugg av Johannes Westlund. Jag går lite off topic från Johannes svar, men måste ge mig in på något de två inläggen påminner mig om, något jag känt klia i mig sedan en tid tillbaka, rörande vad bland andra Hax skrev om för över ett år sedan – ”Demokrati, generell välfärdsstat och öppna gränser – det sägs att man bara kan välja två.”

Som någon som står nära Hax politiskt (galet höger libertarian / anarkokapitalist) landar jag också på samma ställe som jag tror Hax landar på – att det som måste bortprioriteras är välfärden. Jag är i grunden kraftigt positiv dels till demokrati men speciellt till idén om öppna gränser – jag ser fri rörlighet som en oerhört viktig rättighet, och undantag bör endast ske när du genom att resa skadar en annan person eller hens ägodelar. Och jag är i grunden mot statlig välfärd och för ett på riktigt solidariskt system där vi kan hjälpa varandra utan tvång. Det sagt gillar jag att förtydliga att jag är pragmatiker, och att jag inte ser någon större vinst i att radikalt vaska välfärdsstaten på en natt, innan vi byggt upp de skyddsystem som krävs i form av bland annat ett stärkt civilsamhälle som klarar sig utan skattefinansierade bidrag. But I digress.

På Hax blogg den senaste tiden har jag läst något som jag även läst från en hel del andra högerdebattörer, och det är att vi redan nu, i och med ökad invandring och en växande polarisering i migrationsdebatten, hamnat vid ett vägskäl där vi redan nu måste fatta ett annat beslut än det utopiska. Att benet som ska falla på kort sikt inte är välfärden, eftersom det skulle orsaka en sådan plötslig meltdown i samhället, utan de öppna gränserna – de vi inte ens öppnat på riktigt än. Med andra ord – minimera invandringen, eller håll den i alla fall så låg som den är idag.

Låt oss för en stund ignorera det faktum att vi tänker olika ideologiskt (jag vet att det aldrig fungerar när jag skriver så, men jag måste fortsätta försöka, för hur ska vi annars förstå varandra?). Jag är höger, du kanske är vänster. Jag vill vaska välfärden, du kanske vill stärka den. Vi struntar i det ett par minuter, och vi hanterar istället en kris tillsammans.

Jag skräms av det faktum att Sverige sedan decennier tillbaka drivs av politiska värderingar som står så rakt emot mina. Men det finns viktigare saker att hantera just nu. Jag är beredd att vänta med min frihet ett par år (jag har det faktiskt rätt nice trots världens högsta marginalskatt) mot att vi hjälper lite. Mot att vi faktiskt satsar lite extra och hjälper de som behöver hjälp, trots att det kan vara tungt. Rent krasst, vad vi än tycker om det lever vi idag i ett socialistiskt samhälle där enorma delar av varje medborgares inkomst tas av staten för att finansiera det våra representanter i Stockholm tycker är viktigt. Och det minsta vi kan göra då är att använda dessa system för att hjälpa i den pågående flyktingkrisen.

Så höj min skatt. Och använd den för att rädda liv.

Och när det är hanterat kan vi vaska välfärden.

PS. Och hela grejen med att invandrare och flyktingar på grund av andra värderingar och system skadar oss som redan bor här med sin blotta existens?1 Kom igen, Hax, jag vet att du är liberal. Du kan fan bättre än att komma med sådana skitargument som bemötts sedan John Lockes tid. Den som begår ett brott ska straffas för det. Oavsett ursprung. Punkt slut. DS.

Medlemsbrev vecka 39 – höstmöte, Bokmässan, flyktingkris

När höstlöven faller faller förstås även medlemsbrevet ned i mailkorgen. Eller något sånt. Det är riktigt svårt att komma på opening lines ibland. Förlåt. Men här kommer medlemsbrevet oavsett vad!

Den stora nyheten just nu vet ni alla förhoppningsvis redan om – snart börjar höstmötet! Höstmötet är tillsammans med vårmötet partiets högsta beslutande organ, där alla medlemmar har rätt att diskutera och rösta online på mote.piratpartiet.se. Det är då vi väljer förtroendevalda såsom partistyrelse och revisorer, och det är då vi planerar ny politik och bestämmer vad vi ska fokusera på nästa år. Inför detta möte har styrelsen dessutom presenterat en enorm stadgerevision, som finns att läsa på mötesplattformen. Du kan läsa mer om hur mötet går till här och här, och tidsplanen hittar du här.

Igår öppnade Bokmässan i Göteborg, och precis som tidigare år var vi i Piratpartiet där tillsammans med lokalavdelningen i Göteborg. Genom att lyssna på och prata med alla möjliga intressanta personer och organisationer har vi chansen att faktiskt påverka, både i att öka medvetenheten om oss och genom att indirekt lyfta våra frågor för opinion när vi själv står utanför maktens formella korridorer. Bokmässan är därför ett gyllene tillfälle att träffa kulturintresserade, journalister, bibliotekarier, lärare, och mycket mer.

För att gå vidare till hemskare nyheter tror jag inte att någon av er missat den senaste tidens nyheter och debatter i flyktingfrågan. Vi ser just nu en av de största flyktingkatastroferna i modern tid, där massiva mängder människor lämnar sina hem för att leta efter någonting bättre, någonstans där de kan leva. Vi har ett ansvar att ta hand om dessa människor, på samma sätt som vi gjort så många gånger förut. I vår migrationspolitik sammanfattar vi det hela med en mening: ”Piratpartiet har en vision om en värld utan gränser, där människor tillåts röra sig fritt, där ingen tvingas fly, men alla tillåts flytta.” För dig som är mer intresserad har vi gjort en ny video där vi sammanfattar politiken med ett antal konkreta förslag på förbättringar –välkommen att titta. Vi har också gjort en video om vår politik generellt, som du kan se här. Tack till Emma Opassande, Mattias Dahlberg och company för er hjälp med filmerna!

Det är sorgligt att avsluta med lite tråkigare information, men det får bli så ibland. Som alltid uppskattar vi ditt stöd som medlem – vill du bli mer aktiv är du välkommen att höra av dig, och vill du stödja oss ekonomiskt finns all information du kan tänkas vilja ha på piratpartiet.se/donera.

Vi älskar dig!

Anton Nordenfur, partiorganisatör
076 314 99 82 – partiorganisator@piratpartiet.se

Bilden: Några av de vi passade på att träffa på Bokmässan: Brit Stakston, Nils Resare och Martin Schibbye pratar om Blank Spot Project, ett projekt för medborgarfinansierad grävande journalistik. Läs mer på blankspotproject.se. Bilden är allmän egendom.

Antirasism och antiabort

SDs kampanj.

SDs kampanj.

Innan jag drar igång med min lilla finurliga tankegång – kom inte härifrån och tro att jag menar att antiabortrörelsen och antirasismrörelsen är av samma grupp, eller att jag försöker koppla ihop dem. En är till för att förstöra människors liv, en är till för att rädda dem. Men läs på.

I respons till Sverigedemokraternas kampanj ”Mindre invandring här, mer hjälp till flyktingar där” lanserades en kampanj där man kunde göra avatarer med texter som ”Om mamma stannade där, då hade jag inte funnits här”. Kampanjens syfte (som jag tolkade den) var att belysa allt det positiva som kommit från invandring, och hur så många vanliga människor skulle bli lidande av Sverigedemokraternas filosofi. Vissa tog det väldigt direkta resultatet – hade de stannat i en krigszon hade de inte överlevt. Många som deltog var andra eller tredje generationens invandrare, och pekade på hur de inte hade blivit till om deras släktingar stannat kvar.

Bilden jag gjorde.

Bilden jag gjorde.

Jag gillade kampanjen, stenhårt, och kvällen innan valdagen släppte jag min egen iteration, ”om de stannat där, då hade jag inte funnits där”, med koppling till min situation för några år sedan då ett självmordsförsök stoppades av två personer som råkade vara invandrare – om de stannat där, då hade jag inte funnits här.

Men sen tänkte jag till. Och jag insåg att det kampanjen syftar till är exakt samma argument som använts i årtionden för att göra abort förbjudet. Det finns hundratals människor som i insändare, bloggar, debatter och annat argumenterat att om deras föräldrar genomfört abort hade ju de inte funnits där. Hade Jungfrun Maria genomfört abort hade inte Jesus fötts. Och så vidare in absurdum. Gör vi exakt samma sak nu, med en invandringsdebatt som fallit till ”hade min farmor inte flytt Libanon hade jag inte fötts”?

Jag tror det finns en viss problematik, och tyvärr tror jag det riskerar att spela i händerna på de vi vill kritisera med kampanjen, precis som med flera andra kampanjer i antirasismrörelsen. Samtidigt tror jag det finns en viss poäng med det, och det är att poängtera att det faktiskt finns positiva saker som kommer från invandringen – även om de är helt slumpmässiga resultat av ett komplext system. Jag vet ärligt talat inte. Jag är förvirrad.

Valårets första skoldebatt

IMG_67419118199217I måndags var jag på skoldebatt, förhoppningsvis den första av många under valåret. Det var en förvånansvärt positiv upplevelse med trevlig diskussion om sakfrågor, dock tyvärr lite väl fokus på statistikkastande mellan de två blocken, någonting som de tyvärr är alldeles för vana vid. Någon i debatten påpekade till och med hur korrupt till synes skadeslös statistik kan vara, men sekunden efter fortsatte samma prat istället för fokus på sakfrågor.

De representanter som dök upp var från Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, Piratpartiet, Centerpartiet, Folkpartiet, och Moderaterna. Miljöpartiet skulle ha kommit men dök inte upp, och både Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Feministiskt initiativ hade inte möjlighet att dyka upp. Det blev alltså jag för Piratpartiet som både debattmässigt och fysiskt satt mellan de två blocken.

Det var fyra förutbestämda områden som diskuterades en efter en, där partierna först fick förklara sin politik, följt av en kort debatt sinsemellan samt frågor från publiken. Områden var kommunikation, arbetslöshet, skola, och invandring.

Under kommunikation diskuterade de flesta tåg, medan Piratpartiet fokuserade på övervakningen av digital information. Vi kom också in på en folkpartistisk kommentar om övervakning istället för människor i äldrevården, och där fick Piratpartiet vara hjältar och få många nickade leenden i publiken när jag förklarade vikten av riktiga människor som bryr sig.

Arbetslösheten är en enorm fråga för bägge block, men där fokuserade jag ändå en hel del på vikten av utbildning, och möjligheten för äldre arbetslösa att återgå till skolan om de vill och behöver.

Under skola fokuserade jag en hel del på att återinföra möjligheterna för de som bor utanför EU att återigen få komma hit och utbilda sig, med möjlighet att då också få bo kvar här när de är klara. Vi började också prata om segregeringen i skolor, varpå jag slog ett slag för PP Linköpings lokalpolitik om att minska segregeringen i nybyggnaden av bostäder.

När vi kom in på invandringen började förstås alla partier kritisera de frånvarande SD och slå varandra på ryggen. Jag gav mig istället in på att kritisera hur restriktiv invandring dessa partier lett, där det finns massor med människor som skickas tillbaka till sina hemländer för att dö, speciellt HBT-personer.

All in all tyckte jag det var väldigt lyckat, och vi fick en fin chans att etablera oss som ett seriöst alternativ med en bra och breddad politik. Det här är en debatt med frågor som vi nästan aldrig kunde svara på för bara några år sedan, så det var otroligt kul att faktiskt kunna besvara dem nu.

Ser fram emot många fler debatter framöver, både om rikspolitik som denna samt om EU-politik!

Nationaldagen

I natt sov en man från Etiopien över hos mig, och jag satt i tystnad när han berättade om första gången han reste från sitt hemland till Sverige. Hur det kändes som att komma till himlen. Hur allt var perfekt här. Hur det var två olika världar. Jag kände mig bortskämd och var glad för hans skull att han fick den chansen många från hans hemland, och från många andra länder, saknade. Chansen att komma till Sverige.

Jag är glad att bo i Sverige. Jag vet att en majoritet av världens befolkning lever och dör i fattigdom, under hårt arbete och med brist på näringsrik mat och rent vatten. Och när jag är utomlands, även i Europa, känner jag en skarp kontrast i kulturen och atmosfären – jag är mer hemma i Sverige. Kulturellt liksom etniskt och juridiskt, visst är jag svensk.

Men ändå.

När jag skulle gå hem från jobbet igår frågade min arbetskamrat hur jag skulle fira nationaldagen. Det blev en sån där pinsam tystnad när jag smått arrogant svarade ”det finns väl inget riktigt att fira?”

Och det finns ingenting att fira.

Jag är glad att ha växt upp i en familj som alltid haft pengar att kunna ge mig häftiga leksaker, datorer och kläder. Jag vet att en majoritet av världens befolkning inte har den lyxen, och jag har haft många vänner som levt upp utan dessa saker.

Jag skulle aldrig få för mig att träffas med andra i min samhällsklass och fira detta. Det skulle ärligt talat kännas vidrigt mot de med mindre tur. Det skulle vidareutveckla det vi-och-dom-samhälle som redan finns. Och i ärlighetens namn gör nationalismen exakt samma vidriga sak.

national

Ovanstående är ett av exemplen från dagens facebookfeed som visar på den svartvita synen på nationaldagen:

Antingen är du hypernationalist som spelar Ultima Thules version av Du gamle du fria medan du reser flaggan och äter jordgubbar vars saft skvätter i ansiktet på alla svältande utlänningar.

Eller så hatar du allt vad Sverige står för och firar nationaldagen med att skälla ut dina grannar medan du bränner en flagga.

Det är inte riktigt så enkelt. Som så mycket annat är det mer komplicerat än så. Jag firar inte nationaldagen, och min globala världssyn får mig lite illamående när jag ombeds ge en flagga salut. Jag anser att kungahuset är en antidemokratisk skymf. Jag vill riva landets gränser. Jag tycker att medborgarskap är en rasistisk kvarleva som måste dö.

Men jag älskar Sverige. Jag är glad att bo här. Jag tycker om den interna atmosfären och kulturen och jag känner mig hemma. Jag är glad att ha varit född här. Jag är glad att vi har ett förhållandevis demokratiskt system med ganska starka rättigheter, även om det finns en del kvar att göra.

national2

Kan vi vara glada utan att fira? Kan vi vara lyckliga som vi är utan att känna oss bättre, utan att vara överlägsna? Kan vi uppskatta vår omgivning utan att det gör oss till rasister?

Låt oss försöka.

Intressanta motioner på Piratpartiets höstmöte, del 2: motioner B09-B27

Piratpartiets höstmöte är i full gång på mote.piratpartiet.se, och är öppet för alla medlemmar. På mötet kommer vi bland annat att rösta om en drös förslag till ny sakpolitik. Enligt tidsplanen börjar de första omröstningarna den 29 oktober. Jag tänkte försöka sammanfatta var mina röster landar.

Det här är den andra posten jag gör (läs första här), där jag går igenom motionerna B09-B27 (eller i varje fall de jag tycker är intressanta att prata om).

B09: Elevutvärderingar i skolan

En motion som väldigt rakt på sak vill ge elever ökat inflytande i skolorna. Medan detta redan lagförs i skollagen idag efterföljs det dåligt, och det vill vi ändra på. Tumme upp!

B11: Ceremonin för Riksmötets öppnande

Av ren tradition sponsras idag en kristen kyrkoceremoni varje år, dit riksdagsledamoter förväntas gå innan riksmötets öppnande. Det är extremt ovärdigt ett samhälle med så stora andelar icke-kristna. Jag bloggade tidigare om Humanisternas alternativ som de anordnade i år, och håller fast vid vad jag skrev då: ”Vi lever i ett samhälle där allt färre är medlemmar av svenska kyrkan, och där allt fler är exempelvis muslimer eller icke-troende. Det är en fånig kvarleva att fortfarande förvänta sig att de som styr vårt land är kristna.” Bifall.

B12: Åldersgräns på Systembolaget

Motionären föreslår att åldersgränsen på Systembolaget ska sammanfalla med myndighetsåldern (just nu 18). Någon som anses vuxen nog att ta straff, dricka alkohol, röka och rösta borde rimligtvis också anses vuxen nog att köpa in alkohol själv. Bifall.

B14: Inkomstgaranti för folkvalda

Motionären föreslår att ta bort garantin för folkvalda till riksdag och EU-parlament att få betalt efter att de slutat jobba där. Jag brukade vara för det, men har under diskussionen blivit omvänd. Den som blir vald till dessa arbeten hamnar bakom i princip alla möjliga yrken, där hen försvinner helt från arbetsmarknaden under mandatperioden. Att ha jobbat i riksdagen innebär i stort sett ingenting i CV. Det är därför viktigt att de har möjligheten att få betalt under den tid de försöker komma tillbaka till arbetslivet igen. Avslag.

B16: Förändrad rösträttsålder

Det föreslås att sänka rösträttsåldern, till exakt vad är olika i olika yrkanden. Jag tycker personligen att 16 är en ultimat ålder. Här har man haft tid att gå igenom hela grundskolan, fått välja gymnasieval och dessutom hunnit börja på gymnasiet. 15 är lite för ungt, men det fungerar. Därför yrkar jag bifall på B16-Y02 och sedan bifall på motyrkandet B16-Y04.

B21: Dela upp skola och betygsättande i olika institutioner

Motionären vill införa en separat institution som enbart arbetar med att betygsätta elever. Hit skickas betygsgrundande uppgifter såsom prov, inlämningar, inspelade muntliga redovisningar och liknande.

Jag, liksom många andra, har erfarit lärare som givit betyg baserat på person snarare än vad personen åstadkommit. Det är ett stort problem idag, och detta vore en bra kompromiss för att lösa det. Bifall.

B23: Mänskliga rättigheter i migrationspolitiken

Motionären tar ett första steg mot en migrationspolitik för Piratpartiet, och det är ett mycket bra första steg. Yrkandet säger allt: ”Mänskliga rättigheter måste respekteras inom migrationspolitiken. Utvisningar av människor till stater drabbade av naturkatastrofer, våldsamma konflikter, mycket dåliga levnadsförhållanden eller brist på respekt för mänskliga rättigheter är inte acceptabelt.”

Bifall, bifall, bifall!

B26: Politisk försäkran gällande Assange

Motionären vill att regeringen ger försäkran till Julian Assange att om han kommer till Sverige ska han inte utelämnas till något annat land. Oavsett vad man personligen kan tycka om Julian Assange är det här i min mening inte någonting ett parti ska pyssla med, därför yrkar jag avslag.

De intressantaste motionerna till Ung Pirats förbundskongress 2012

Nu har jag gått igenom samtliga motioner till Ung Pirats förbundskongress 2012, och jag slänger in mina två cent om de intressantaste motionerna. Kommentera gärna egna åsikter, vare sig de är med eller mot mig – anledningen till denna post är både att influera andra och att få höra kritik!

05. Medborgarskap till alla!

Motionen vill att PP ska ”driva att Sverige blir ett samhälle där man gör det lättare för personer på flykt att stanna i Sverige, samtidigt som man utreder hur snabbt gränserna kan öppnas helt så att det är öppet för alla att erhålla ett svenskt medborgskap”, någonting jag länge varit en proponent av. Tyvärr tror jag att denna motion får svårt att passera. Den stora fördelen med den är att den är vag nog att inte kunna göra någon större skillnad, men den är ändå tydlig nog för att bestämma vad vi ska diskutera framöver.

06. En progressiv rymdpolitik

Jag skrev mer om detta igår, och håller fast vid att det är en av de intressantaste frågorna för mig. I grunden söker motionen att utöka EU:s koncentration av pengar och ansträngning på sitt rymdprojekt, någonting som i min mening är en av de allra viktigaste forskningsområden de närmsta århundraden. Jag ska inte gå in för mycket på det här eftersom jag redan diskuterat det, men jag håller fast vid att det är ett bra förslag.

14. Regelbundna kuratorkallelser i grundskolan

Motionären ger exemplet på hur Sveriges fantastiska tandvård är ett resultat av regelbundna kollar från ung ålder, vilket var unikt när det genomfördes. Tänk om vi införde ett liknande system vad gäller barn och besök hos kurator? Då kan vi mycket lättare upptäcka och motverka problem som depression, anorexia, och andra problem som idag allt för ofta upptäcks för sent. Samtidigt skulle detta hjälpa att ta bort den stigma som finns kring psykologisk ohälsa, men som inte finns inom bland annat tandvård.

19. Informationsneutral narkotikaproblematik

Denna motion vill att PP tillkännager och arbetar emot problematiken bakom den nolltolerans mot narkotika som idag färgas Sverige. Medan jag är emot nolltoleranssystemet (och för en liberalare drogpolitik) håller jag fast vid min tidigare slutsats, att detta inte är någonting som PP ska ge sig in på – dels för att det inte skulle vara strategiskt, och dels för att vi har viktigare saker att arbeta för. Medan motionären är tydlig med att detta inte skulle betyda att PP vill legalisera narkotika, är det onekligen så det kommer att tolkas. Detta är ett problem som kan lösas utan PP:s inblandning.

25. Staten skyldig att följa folkomröstningar

Jag har hört prat om detta förut, och det är kul att höra att det kommer en motion om det nu. Motionären vill som rubriken säger att staten ska bli skyldig att följa genomförda folkomröstningar, samt ett par extra detaljer. Jag är för motionen, förutom att den är en aning oklar. Jag tycker om något att staten ska tvingas avgöra i förväg om de tänker följa en omröstning eller om den bara ska vara en rådgivning, och sedan tvingas de göra vad de bestämde från början. Jag kan se poängen med folkomröstningar för det rådgivande syftet, och tycker inte att dessa ska behöva utraderas helt – det viktiga är att det är klart för folket till att börja med.

26. Motion om bostadspolitik

Motionen vill att PP ger sig in i att skapa en bostadspolitik, främst för att förhindra de stora bostadsköerna för studenterna just nu. Jag vet själv det jobbiga problemet – min plan var att flytta hemifrån när jag började studera i augusti, och hittills har jag inte kunnat få tag på någonting – men jag är osäker på om politiskt tryck är lösningen. Liberalen inom mig anser att bostadsbygge ska komma av en kapitalistisk vinning från företagens sida, inte ett politiskt tryck som bara kostar pengar. Jag är dock osäker.

Sverigedemokrati, islamisering och humanism

Är islam ett stort hot för Sverige? Ja. Är religion ett stort hot? Ja. Ska invandringen minskas? Jag vet inte.

Jag har fortfarande inte fattat mig en åsikt om Sveriges invandringspolitik. Det är ett enormt avancerat system som jag inte vill ge mig in i utan att först spendera år i rad åt att läsa och studera samhälle och invandring i både ett nutida och ett idéhistoriskt perspektiv. Invandring är ett område som väldigt lätt förvrängs av statistik och kan ändras precis som du vill efter vad du tycker, och det är mycket svårt att hitta sanningen bakom det. Den som säger sig själv att den är helt övertygad efter bara dagar eller ens veckor av studier ljuger för sig själv. Anledningen till att jag inte bestämt mig är dock statistiken om vad det kostar och på vilket sätt brottslighet, arbetslöshet och andra faktorer förändras. Just invandring är ett typiskt exempel för orsak och verkan, där de som ogillar invandring och ser en ökad arbetslöshet genast drar slutsatsen att det är på grund av invandringen för att den skedde strax innan, utan att räkna med andra faktorer.

Detta till trots har jag svårt att se invandring som ett så stort problem som SD vill att det ska vara. Jag tror att invandring generellt ger mycket gott till samhället. Och mycket dåligt. Att alla människor och deras kulturer är fantastiska är en överdriven lögn, trots att den till viss del är sann. Mänskligheten mår i grunden mycket dåligt av extrem religion såsom både islam och kristendom.

Men människor mår också bra av öppna gränser. Människor mår bra av att hjälpa varandra, oavsett religion, oavsett hudfärg. Det låter cheesy men det är också sant. Jag avskyr islam liksom jag avskyr kristendom, men slänga ut dem som rabiessmittade hundar?

Ökat antal muslimer till Sverige leder inte till islamisering. Det leder till sekularisering och humanism. Vi kan redan se detta i hur tam islam i Sverige är jämfört med den i exempelvis Iran, för att inte tala om hur många muslimer som flyttar till Sverige och blir ateister, eller för den delen mindre extremt religiösa. Det finns extrema muslimer, ja, men det finns extrema kristna också, inom bland annat Livets Ord och Pingstkyrkan. Den extrema religionen i samhället är ett enormt problem, men lösningen är inte att köra ut alla religiösa på det sättet SD vill (eller rättare sagt alla religiösa som tror på Muhammed – de verkar inte ha något emot kristendom av någon anledning).

Lösningen är undervisning. Lösningen är att öka förståelsen för hur vacker vår värld är, utan att slänga in påhittade låtsaskompisar.

Och vill du tro på en gud, fine. Det får du, så länge du inte skadar någon annan eller indoktrinerar det på småbarn. Men förvänta dig inte att du får mer respekt än någon som tror att Pippi Långstrump finns på riktigt.

Bara mina tankar.