PP segrar både på Island och på hemmaplan

Piratrörelsen segrar som sällan förr! I lördags nådde vårt isländska systerparti hela 14.5% i parlamentsvalet och blev näst största parti räknat i antal mandat – en tredubbling av deras senaste valresultat. Och idag ser vi nästa stora framgång i att maffiaprojektet Spridningskollen lägger ned, detta efter massiv kritik från Piratpartiet och från bredbandsleverantören Bahnhof.

Det är spännande att se denna utveckling, som kan kännas plötsligt. Men egentligen är det här en utveckling som ägt rum under en lång tid, under flera år. I slutet av 2014 stod det klart att vi behövde reformera hur vi arbetade som parti, med en tydligare, nytänkande struktur och med en mer renodlad politik. Sedan Magnus Andersson tillträtt som partiledare och Mattias Bjärnemalm tillträtt som vice partiledare har vi dessutom fått tydligare ledare som kunnat boosta moralen som aldrig förut.

Men arbetet är knappast slut. Succé är inte något som bara händer utan vidare, det är något vi ständigt måste kämpa för att nå. Nästa steg är att utvidga systemet med aktivistsamordnare samt utse nya talespersoner i fler politiska områden än någonsin förut. Här kan vi arbeta på två sätt med två syften samtidigt – aktivistsamordnare ser till att styra upp aktivismen i väldigt god tid för valen 2018 och 2019, medan talespersonerna får i uppdrag att utveckla vår nya politik, något som presenteras och röstas om på vårmötet 2017.

Allt händer. Nu. Vill du vara en del av det? Maila mig på anton@piratpartiet.se så hjälper jag dig hjälpa oss!

Piratpartiet idag och i framtiden – mitt tal för Ung Pirats kongress

I helgen som var hade jag nöjat att besöka och tala inför Ung Pirats kongress i Uppsala. Här nedan följer talet jag hade nedskrivet, som remixades ganska hårt på scenen och åtföljdes av frågor och diskussion. Jag tror det hela filmades, men vet inte om det ligger uppe någonstans. Enjoy.

***

upk16Hej kongressen!

Jag heter Anton Nordenfur och jag ska prata om det intressantaste på hela UPK – ert moderparti, som jag bara råkar vara partiorganisatör och kandiderande partisekreterare för.

Piratpartiet fyller tio år i år, precis som Ung Pirat, och det känns på något vis ganska så fantastiskt. Det är mycket som har hänt, mycket som fortfarande händer, och än mer som planeras.

Vi har haft våra tunga stunder och våra skandaler, allra senast när vår partiledare avgick i slutet av 2014 och anklagade partistyrelsen för sexism. Och det är viktigt att prata om det här, att förstå vad som hänt och acceptera det – först då kan vi ändra saker. Så för att parafrasera den fantastiska piraten Johanna Drott – tänk inte på Anna Troberg, tänk inte på spice, tänk inte på barnporr.

Låt oss tala om det. Låt oss prata om branden som räddade London, och låt oss prata om det zombievrak vi kallar Piratpartiet.

***

För nästan 350 år sedan drabbades London av en massiv brand som totalförstörde stora delar av innerstaden.

pp10Trots sorgen och skadorna den orsakade, ledde brandens uppbyggnad till ett stort arbete där arkitekter och politiker slogs om att få bygga upp staden på nytt, och kämpa vidare i att skapa en av världens mest framgångsrika storstäder.

Resultatet blev en stad med moderna hus och strukturer, med betydligt bättre brandsäkerhet och större skydd mot sjukdomar och andra katastrofer.

I början av december 2014, för ett drygt år sedan, drabbades Piratpartiet av en serie avhopp från partiledningen, som då försatte partiet i intern panik och förvirring.

Trots sorgen och skadorna det orsakade, ledde avhoppen till ett stort arbete där medlemmar och aktivister slogs om att få bygga upp partiet på nytt, och kämpa vidare i att skapa en av världens mest framgångsrika politiska rörelser.

Resultatet, det resultat vi nu bygger på, blir ett starkare parti med en förnyad intern struktur, med en spännande utveckling som säkrar en valseger 2018.

Att hela partiledningen, inklusive vår partiledare Anna Troberg och vår partisekreterare Henrik Brändén lämnade sina poster gick genom partiet som en eld. Men det var också en eld som gav oss en chans.

När askan svalnade var det vi medlemmar och aktivister, vi människorättskämpar, vi internetälskare och framtidsvisionärer som såg ut över ruinerna och började bygga upp en bättre stad, ett starkare parti.

Ett parti där alla hör hemma, ett parti där det som spelar roll inte är hur du ser ut eller vem du är, utan att du bryr dig om dina medmänniskor och är beredd att arbeta för dem.

***

blockeringDet är mycket som hänt under det dryga år som gått sedan branden härskade. Och jag är glad att jag som partiorganisatör fått vara med om det.

Det har varit ett hårt år med tungt arbete och ett stort antal planer – några av dem uppfyllda, andra inte. Och under den tiden har mycket förändrats, och mycket har blivit bätre.

2015 har som följd varit ett tyst år för Piratpartiet. Ett introvert år med fokus på utveckling, som bland annat resulterade i nytt ekonomihanteringssystem, en enorm stadgerevision, och många, många planer för tiden som kommer.

Och den största förändringen av de alla kanske är att vi nu, med ändrade stadgar, om en vecka påbörjar vårt första medlemsval av partiledare, vice partiledare och partisekreterare, med bättre definierade uppdrag.

***

Men problemet med att vara tyst borde egentligen vara självklar – ingen hör dig. Hur ska personen på gatan eller en journalist veta att vi lagt året på internt arbete, snarare än att bara ligga och chilla och dricka joltcola på Dreamhack?

Som följd blir deras reaktion ganska förståelig – vi måste vara döda. Och det har vi utan tvekan fått höra gång på gång, exempelvis i en debattartikel som kom strax efter partiledningens avhopp, med rubriken “Piratskeppet är inte mer än ett vrak”.

Det är inte så konstigt. Den som inte hörs eller syns, den finns inte – och det gäller såväl privatpersoner, företag, och politiska partier. Men att dödförklaras är inte att dödas – tvärtom känns det som att det där vraket alla pratar om alltid på något vis lyckas resa sig ur graven som en zombie. Om än i en tämligen påtvingad dubbelmetafor.

Men det kommer att komma en dag då Piratpartiet dödförklaras, då jag nickar instämmande och tänker att det var kul så länge det varade.

Ett parti ska inte vara för evigt, det behövs efterträdare för att undvika att ett nytt parti hamnar i samma konservativa, maktkåta håla som Moderaterna, Miljöpartiet, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna som alla andra partier hamnet i. Vi – liksom de – måste veta när vår tid gått ut.

***

Men vad är då Piratpartiet? Vad är piratrörelsens plan, och hur ska vi nå det? Vad är vårt existensberättigande? Vad vill vi göra?

När någon ber mig förklara vad PP är och hur vi skiljer oss från andra partier har jag alltid samma svar:

antonnordenfur-jagarpiratMed modern teknik kommer nya utmaningar och nya chanser – goda såväl som onda. Ny medicin och förbättrade odlingstekniker förlänger och räddar miljarder liv, samtidigt som vätebomber och allt dödligare vapen kan förinta mänskligheten på bara minuter. Bilar ledde till en enorm effektivisering av hela samhället, samtidigt som bilismen nu kräver hundratusentals liv varje år.

Teknik kan vara fantastiskt. Teknik kan vara förödande. Och allt beror på hur vi som civilisation, vi som människor, implementerar den.

Vill vi se internet som en källa för kommunikation, utbyte av information, undervisning och glädje? Eller som ett sätt att bevaka befolkningen, att styra deras tankar genom att censurera och ändra informationen som når dem, och ett sätt att leta rätt på oliktänkande med syftet att fängsla eller döda dem?

Med modern forskning får vi chansen att gräva oss djupare i universums absoluta grund, samtidigt som vi aldrig får sluta bry oss om varandra. Som Carl Sagan skrev – ”för små varelser som oss är universums enorma väldighet bara uthärdlig genom kärlek.”

Det är nämligen vi, inte tekniken, som är goda eller onda och allt där emellan, allt från lawful good till chaotic elev. Det är vi som fattar våra beslut, och vi som bestämmer om vi ska fatta dessa beslut baserat på kärlek, omtänksamhet, ett vurmande för personlig frihet och en tro på en bättre framtid.

Eller om vi vill se varje människa som en potentiell fiende, om vi vill fängsla alla vi är oense med med målet att själva styra över vårt lilla hörn av detta oändliga kosmos.

Vi får aldrig fastna i att se teknik som någonting fundamentalt farligt. Vi får aldrig hamna i ett konservativt hål där vi blockerar allting nytt för att det kan bli fel.

Vi måste alltid se på ny teknik med ett barns ögon, och drömma om möjligheterna.

Vi måste alltid ge oss efter att göra det bästa vi kan av vår korta tid på jorden, innan vi också försvinner och blir damm på nytt.

Det innebär dock inte att vara helt naiv och oförsiktig. Precis som att det är vi som förstår hur internet kan användas för gott, så är det också vi som ser farorna som kommer med tekniken – inklusive såklart den kommande robotapokalypsen.

Men jag gillar att tänka att vår väljarbas är väldigt specifik – våra väljare är de som överlever den kommande robotapokalypsen.

Det är de som är smarta och kapabla nog att hantera den apokalyps som annalkar när robotar tar över jobb efter jobb. Det riskerar att bli en katastrof för taxichaufförer när bilar automatiseras, och för mataffärsanställda när betalningen automatiseras.

CC BY-SA Manfred Werner.

CC BY-SA Manfred Werner.

Men våra väljare är de som redan nu fattar den progressiva våg som modern teknik sprider världen över – du och jag förstår framtiden, och vi välkomnar den med öppna armar.

Piratpartiet är det enda parti som faktiskt tror på framtiden. Vi ser modern teknik som verktyg som kan ta mänskligheten framåt – snarare än en bur där vi kan fängsla den. För att återigen citera Carl Sagan – ”någonstans där ute väntar någonting fantastiskt på att upptäckas”.

***

Okej, så för att upprepa mig själv gång efter gång – det kommer att komma en dag då vi bör dödförklaras.

Men den dagen är inte idag. Idag är dagen då vi tar tag i det här, dagen vi kämpar, dagen vi ställer oss upp och kräver förändring.

Dagen då vi skriker oss hesa efter ett parti med framtidsanda, med politik som begriper att framtiden knackar på dörren och att vi ska vara nyfikna, inte rädda.

Men det är ju också inte alltid kul, vilket jag tror de flesta här kan relatera till det.

När jag stod i en TV-studio för första gången bultade mitt hjärta som en slagborr och jag visste att allt skulle gå fel. Men efteråt fick jag nästan bara beröm, undantaget en idiot som smsade att jag var tjock. Jag har blivit utskrattad i skoldebatter, och så har jag debattarat sverigedemokratiska riksdagsledamöter till tårar.

Jag har fått snälla och tacksamma meddelanden, men jag har också fått minst ett tiotal hotbrev från personer som sagt att de vill ta mitt liv.

Jag har stått på torg i regn och talat inför uttråkade kaffedrickare, och jag har hållit brandtal inför hyllande massor. Jag har misslyckats, jag har blivit utskälld, jag har fått lära mig den hårda vägen vad som är rätt och vad som är fel.

Hur man ska prata, hur man ska tänka, hur man ska behandla sina medmänniskor. Jag har knappast blivit perfekt. Men jag har kommit en bit på vägen. Och det är tack vare det hårda politiska engagemang som vi alla har. För det tema jag ser i mitt engagemang tror jag att många här kan relatera till – att vi gör någonting som kan vara väldigt tungt, men som även kan vara helt otroligt kul och givande.

Jag har alltid velat förändra världen. Och återigen tror jag att de flesta i det här rummet kan relatera till det. Jag vill göra den mer mänsklig.

Få den att anamma teknik.

Lära politiker att respektera individer.

Kasta ut maktkåta idioter från riksdagshuset.

Jag har länge haft en stark tro på att Piratpartiet är det allra starkaste verktyget för att nå den utopi jag vill se.

Det parti som kan förändra, som fortfarande lyssnar på nya idéer och där de framtida riksdagsledamöterna är vad som helst annat än maktkåta och förblindade av existerande politiska system.

Och någonstans på vägen kunde jag tack vare fantastiska vänner i partiet lära mig att lita på mig själv och tro på min egen förmåga att förändra.

Vilket i sig är en stor faktor att inte ge upp – att politiskt arbete väldigt lätt kan ge en så stark social gemenskap att allt, precis allt, blir värt det.

Vi kan alla förändra – det finns inom oss, vi har en chans – vi måste bara ta den.

Det otroliga exemplet på detta är vårt systerparti i Island, som nu är uppe på 30-40 procent och har en stor chans att ta regeringsmakten efter valet nästa sommar.

Nästa riksdagsval är hösten 2018 – det är tillräcklig tid att vända vinden, att synas mer, och få en valseger. Det finns en chans. Det finns en möjlighet för oss att förändra världen, vi behöver bara ta den. Och efter valet kan det när gamla zombievraket äntligen lägger till kaj på Helgeandsholmen, och vi kan äntligen marschera in i riksdagen och få till riktig förändring.

Tack för mig.

header

Piratpartiets medlemsbrev vecka 32

Jag brukar inte alltid lägga upp medlemsbreven här, men varför inte? Ni är säkert intresserade till någon grad. Here comes, Piratpartiets medlemsbrev för vecka 32.

Jag har hört en del påpeka att det är överflödigt att börja ett medlemsbrev med att säga att det är ett medlemsbrev, på samma sätt som det är överflödigt att börja en beskrivning av sin morgon med ”jag vaknade”. Det är klart du vaknade. Och det är klart det här är ett medlemsbrev!

Om du tycker att jag är tjatig om isländska Piratpartiets framgångar, så får du tyvärr leva med det så länge de fortsätter – nu har de hållit platsen som populäraste partiet i landet i fyra månader i rad. Jag diskuterar lite om det hela på min blogg, och pratar om hur de lyckats stabilisera sig på runt 30% och därmed (än så länge) motbevisat alla de som påstått att det bara var en tillfällig trend. Nu får vi bara se hur länge det här håller i, och om de lyckas vara lika starka när det är dags för val på Island 2017. Lycka till!

Så hur får vi samma grepp om den svenska opinionen? Hur blir även det svenska Piratpartiet en stark opposition att räkna med, som på allvar skrämmer vettet ur de etablerade partierna? Jag tror att mycket handlar om att helt enkelt synas. Det handlar om att få in debattartiklar, synas på nätet, att få upp affischer, att vara på stan och dela ut flygblad, och att prata med andra människor ansikte mot ansikte om varför vi är ett värdefullt alternativ till riksdagspartierna. Hur tycker du att vi ska hantera det? Svara på det här mailet eller, ännu bättre, ge dig in på medlemsforumet och snacka!

Vill du ha det senaste scoopet om piratnyheter kan det vara värt att ta en titt på alla aktiva piratbloggarna. Du hittar en bra sammanställning på live.piratpartiet.se – några exempel från senaste dagarna är bland annat emma Opassande, som bloggat om politikernas hyschande kring TTIP, och Mattias Lundbäck, som bloggat om de senaste ingreppen i allas vår personliga integritet. Och så har du förstås min blogg!

Som många av er vet träffas många pirater varje tisdag på Mumble och snackar över mikrofon eller text. Nu på tisdag kommer Fabian Rosdalen, förbundsordförande för Regnbågspiraterna, att prata om hur piratpolitik hänger ihop med regnbågspolitik, och nästa tisdag (18 augusti) kommer jag hålla ett pass där vi diskuterar vad som är så speciellt med Piratpartiet. Välkommen förbi! Du hittar information om alla kommande träffar, och om hur Mumble fungerar, på mediawiki.piratpartiet.se/wiki/Mumble.

I helgen som kommer, den 15-16 augusti, är det även dags för partistyrelsens nästa möte, och som alltid är det öppet för alla intresserade medlemmar. För er som är i närheten av Uppsala är det bara att titta förbi – för mer information, hör av dig till styrelsen@piratpartiet.se eller maila mig på partiorganisator@piratpartiet.se. Vi kommer bland annat att diskutera nästa års verksamhetsplan, vilket jag tror kan vara intressant för de flesta!

Sist men inte minst – om du funderat på att handla en snygg pirattröja den senaste tiden kan det här vara läge att passa på.Piratshoppen håller just nu igång en kampanj där du får en gratis Piratpartiet-mugg på köpet. Läs mer på butik.piratpartiet.se!

Till nästa gång, ha ett fantastiskt liv!

Anton Nordenfur, partiorganisatör
partiorganisator@piratpartiet.se – 076 314 99 82

Isländska Piratpartiet är största parti för fjärde månaden i rad

Isländska Piratpartiet fortsätter att ta hem opinionsundersökning efter opinionsundersökning. Efter att de valdes in i alltinget1 2013 med fem procent av rösterna har de stigit sakta med säkert. Våren 2014 kom de upp över 10%, och under 2015 har de stigit och landat över 30% i flera mätningar, vilket gör dem till det mest populära partiet på Island – ungefär lika populära, och i vissa mätningar än mer populära, än den sittande regeringen.

Nu är partiet inne på sin fjärde månad i rad som landets största parti. I den senaste mätningen ligger de på 32%, medan tvåpartiregeringen har 36% stöd – 24% och 12% vardera.

Sedan Piratpartiet började stiga har flera journalister och politiska kommentatorer talat om att det är en tillfällig ökning och att de kommer att falla lika fort. Det är alltid omöjligt att veta, men om det är en tillfällig ökning känns det som att den pågått väldigt länge nu. Islandsbloggen skrev för redan en månad sedan, efter att PP backat med drygt en procentenhet, att ”det handlar inte om något ras. I stället tycks det som att stödet för Piratpartiet är på väg att etablera sig på strax över 30 procent.”

Vi ser också tydligt att PPs stöd är någorlunda stabilt över hela befolkningen – trots att partiet, inte helt förvånansvärt, är störst bland unga väljare är det också många äldre som röstar pirat. I en genomgång av Islandsbloggen i maj var det 44.5% av väljare 18-29 som röstade Pirat, och 24.1% av väljare över 68. Även om bara pensionärerna fick bestämma skulle Piratpartiet alltså femdubbla sitt senaste valresultat om det var alltingsval idag.

Bilden: Isländska Piratpartiets parlamentariker, bild av Páll Stefánsson.

Piratpartiet och världen

”Men Piratpartiet kommer aldrig att få någon reell makt. Ni kommer aldrig ta er över fyraprocentspärren.”

Jag tror inte jag är den enda som hört det påståendet, och speciellt vanligt är det att det kommer från en sympatisör som egentligen helst skulle rösta PP, men som inte tycker att det känns värt det.

Det är då det är så fantastiskt att faktiskt kunna säga att vi redan har lyckats. Vi har bara inte tagit oss dit i Sverige än. Piratpartiet grundades i Sverige 2006, men rörelsen har sedan dess spridit sig som en löpeld över både Europa och världen. Idag finns det registrerade piratpartier i nästan alla europeiska stater, Kanada, Australien, Brasilien, och flera delstater i USA. I andra delar av världen, speciellt i Asien, finns det aktiva piratpartier som på grund av odemokratiska lagar inte får registrera sig som partier – exempelvis i Ryssland, där de inte får registrera sig eftersom namnet enligt ryska staten syftar på olagliga aktiviteter.

Och det är inte bara det att vi finns. Vi gör skillnad. Vi har hundratals pirater invalda i kommuner, landsting och delstater i Österrike, Kroatien, Tjeckien, Frankrike, Tyskland, Island, Nederländerna, Spanien och Schweiz. Sedan 2009 sitter vi i Europaparlamentet först från svenska sidan (Andersdotter och Engström 2009-2014) och nu från den tyska (Reda 2014-2019).

Det ännu färre verkar inse är att Piratpartiet dessutom blivit invalda i det isländska alltinget, motsvarande den svenska riksdagen. I en ny opinionsundersökning ligger stödet där på 11.4%, efter att ha ökat stadigt i över två år, och efter att under 2014 ständigt legat mellan 8% och 12%. Det är alltså i samma storleksordning som svenska Miljöpartiet och Vänsterpartiet fick tillsammans i den senaste större opinionsundersökningen i Sverige.

Piratpartiet lever och frodas, och är allt annat än det vrak som media gärna får oss att framstå som. Nu är det upp till mig och dig att göra en lika stor succé i Sverige. Bli pirat!

Isländska Piratpartiet fortsätter stiga

island

För ett tag sedan bloggade jag om att isländska Piratpartiet var uppe i imponerande 10.2 % i opinionsundersökningar. Senaste nytt nu är att de bara fortsätter att stiga, nu uppe i 11 %. Det isländska Piratpartiet har stigit konstant i varenda undersökningen sedan de valdes in i den isländska motsvarigheten till riksdag förra sommaren.

När får vi se samma otroliga succé i Sverige snart?

Piratpartiet i Island uppe i rekordhöga 10.2 %

bildeDet är både frustrerande och roande att få höra att Piratpartiet kanske kan göra bra ifrån sig som intresseorganisation eller till och med i EU-parlamentet, men att vi inte hör hemma i riksdagen. De som säger det brukar också bli mäkta förvånade när de får höra om hur det går för Piratpartiet i Island, där de faktiskt sitter i motsvarigheten till riksdagen.

I senaste valet i april 2013 kom Piratpartiet ganska precis in i isländska alltinget (motsvarighet till svenska riksdagen) med 5.1 %. Sedan dess har vi fått se en väldigt konstant framgångsberättelse i opinionsmätningarna – i juni låg de på 5.5 %, i oktober 7.2 %, i januari 9.2 %. I senaste opinionsundersökningen som hölls i slutet på februari låg de på rekordhöga 10.2 %, dubbelt mot var de låg när valet hölls för mindre än ett år sedan. Än viktigare är det det enda isländska partiet som sett en helt stadig ökning sedan valet.

Nu är ju förstås isländsk och svensk politik vitt skiljda, men det torde i alla fall visa att det är allt annat än en naturlag att Piratpartiet inte hör hemma i nationella parlament.

The Islander's cover

So, Nightwish has finally released the cover to their next single – The Islander, due to release on May 21, as I mentioned in another blog entry. A nice cover (as always from Nightwish), a beautiful song and probably a great music video (to be released on April 14). I honestly don’t think they´ll ever let me down.

Source: Nightwish.com

The Islander