aki’s blog 2006-2016

Jag vågar vara lite ego ett tag.

Därför att för tio år sedan startade jag en blogg.

En blogg som hette aki’s blogg, på domänen blog.mangaworld.se. Jag, en patetisk fjortonåring som inte riktigt förstod vad världen var. Under en tid när jag för första gången utvecklat vänskap, allt på #hoggy-kanalen @ Efnet på IRC. Jag startade en blogg, något alla gjorde 2006. Som ett fåtal andra fortsatte jag att skriva, och i tio års tid har jag skrivit löpande med minst ett inlägg i månaden.

Jag fattade aldrig syftet med bloggen. Jag är inte helt säker på om jag förstår nu heller. Den täckte allt. ALLT.

Vänskap. Filmer. Spel. Allmän frustration.

Den följde mig i allt jag aldrig berättade om. Min sexdebut. Självskadebeteenden. Självmordsförsök. Många förhållanden och få vänner.

Den följde mig genom glädje och sorg, liv och dödkärlek och hat. Den följde mig genom min ständiga, underliggande vilja att lida. Den som var 2006. Den som är 2016.

Allt mer kom den att handla om politik. Om alla mina åsikter och tankar som är för många för att räkna med här. Två år in i bloggens historia blev jag pirat. Efter fyra till satt jag i partistyrelsen. Fyra år efter det är jag partisekreterare.

Den följde mig genom terror och sorg. Genom så jävla många tårar.

Den här bloggen är min äldsta vän. Den är, med undantag för min familj, det enda jag har kvar efter de här tio åren. Min vän. Min älskare. Min dagbok. Någonting att återvända sig till när allt annat förstörs, någonting som alltid finns där och alltid väntar på mig. Och ja, en smula patetiskt är det. En smula sorgligt. En smula pinsamt. Och en smula fantastiskt.

För tio år sedan startade jag en blogg. Jag vet inte om någon förstår hur viktig den varit för mig.

Tack.

Tioåringen

2016 är året Piratpartiet fyller tio år. Det är en speciell känsla, en mäktig känsla.

När jag blev pirat i november 2008 – för hela sju år sedan – hade jag ingen aning om att jag skulle lägga såhär mycket tid och energi på partiet. Jag har blivit så överraskad, både positivt och negativt. Men när jag ser tillbaka på det ångrar jag inte en sekund. Det har varit fantastiskt. Jag har träffat så många människor som blivit mina kollegor och nära vänner. Människor jag älskat, som försvunnit från mitt liv eller kvarstått.

jubileumsloggaSå himla många – Malin, emma, Rick, Christian, Torbjörn, Elin, Erik, Wanja, Fabian, Gonte, Evelyn, mlg, Emelie, Anna, Leffe, Henrik, Troed, Magnus, Göran, Sarah, Johannes, Katarina, Tobie, Anastasia, Sanna, Jacob, Markus, Calle, Niklas, Hampus, Lars, Sergej, Nicholas, Esther… och precis alla andra. Det är ni som gör det här äventyret så värt att leva, dag för dag in i oändligheten.

Jag spenderade nyårsafton på en fest hos min partistyrelsekollega och vän Calle Rehbinder, tillsammans med ett gäng pirater, bland dem min pojkvän Fabian, partiets grundare Rick Falkvinge och vår förra EU-parlamentariker Christian Engström. Vid årsskiftet skålade vi och hyllade 2016 som året vi försöker igen. Det var en nostalgisk och bitterljuv känsla.

Det är ett hårt arbete att förändra världen. Det går inte alltid som man vill. Vi har många, långa, slitsamma år framför oss. Och jag är beredd att slita för framtiden.

Nu fortsätter vi.

header4