Etikettarkiv: Kina

Rymdpolitisk utveckling i Sverige och i EU (motion till PP:s vårmöte)

Bakgrund

Rymdforskningen har under de senaste decennierna fått allt större betydelse i samhället. Teknik som uppkom i samband med rymdforskning, som GPS-navigering, används nu i allt fler fordon, mobiltelefoner och datorer, och med satellitteknologi har direktsänd TV blivit en del av nästan allas vardag. Sverige är idag framstående i rymdrelaterade forskningsområden som nanoteknik, som i framtiden kan revolutionera en mängd områden, inklusive medicin och infrastruktur. Än viktigare, är det tack vara rymdforskningen som vi upptäckt miljö- och klimathot som global uppvärmning och eventuellt dödliga asteroidnedslag, och framtida resultat av forskningen kan bland annat innebära en stabil energiproduktion och – på länge sikt – en utveckling av mänskligheten bortom vår enda planet i kosmos.

Rymdforskningen är viktig även för andra forskningsområden, som matematik och fysik. En potentiell upptäckt av liv utanför jorden skulle vara en revolution för ämnen som biologi och medicin. Rymden är ett av de ämnen som inspirerar många studenter att läsa vetenskap och ingenjörskap, områden som betyder mycket för Sveriges utveckling och ekonomi, och det är ett fantastiskt sätt att få barn och ungdomar intresserade av vetenskap, teknik och kritiskt tänkande.

I en tid när USA:s rymdprogram NASA har tappat stora delar av sin budget på relativt kort tid, har EU:s program ESA här en chans att bli världsledande i rymdforskning, en position som USA haft sedan 1960-talet. Vi behöver sund konkurrens i forskningen och tekniken. Vi måste satsa på svensk och europeisk forskning, nu när bland annat Kina och Indien börjat få allt större rymdprogram, och det är en reell möjlighet att Kina tagit över rymden inom bara ett par decennier.

Rymdforskning har tidigare diskuterats inom Piratpartiet och Ung Pirat genom bloggar, sociala nätverk och speciellt Isak Gersons motion “En progressiv rymdpolitik”, som röstades igenom på Ung Pirats årskongress 24 mars 2012.

Framtagande av en sammanhållen rymdpolitik

I dagsläget finns ingen sammanhållen rymdpolitik i svensk politik, utan rymdrelaterade frågor faller under forsknings- och näringspolitik. Rymdpolitiken har just nu en stor betydelse i det svenska samhället, då Sverige har ett av världens största rymdprogram jämfört med sin befolkning, och då rymdforskning blir allt viktigare vid forskning och lösning av miljöfrågor och ny teknik. Därför anser Piratpartiet att en konkret rymdpolitik behöver tas fram i riksdagen.

Ökad ekonomiskt budget för rymdforskning i Sverige och i EU

Rymdstyrelsen, Sveriges ansvariga för rymdverksamhet, har en budget som inte räcker till för de uppdrag de får av ESA (European Space Agency) och svenska staten, och en utveckling av rymdforskning kan bara fortgå om de ekonomiska anslagen ökar, efter att ha varit stadiga i snart 10 år. Piratpartiet vill utöka Rymdstyrelsens budget för att kunna utföra de viktiga uppdrag de får av Sverige och EU.

Detta kommer självklart att kosta skattepengar, men vi måste ha ett långsiktigt tänkande. Sverige är idag framstående och ibland även världsledande inom rymdrelaterade områden, och vi är unika i Europa med vår rymdbas Esrange i Kiruna. Om vi behåller och utvecklar detta försprång kan resultatet bli nya svenska teknologiska innovationer, rymdturism genom Esrange, fler studenter inom vetenskap och ingenjörskap, och många nya jobb inom både rymdbasen och de teknologiska branscher det leder till, som nanoteknik och byggandet av astronomiska farkoster.

Det arbete som idag genomförs av EU:s rymdorganisation ESA kan effektiviseras och förstärkas enormt genom ökad budget. Detta möjliggör att de både bemannade och icke bemannade resorna som planeras till bland annat Mars och månen Europa faktiskt kan genomföras.

Transparans och access av statsfinansierad forskning

Sveriges rymdprogram samlar in mängder av data om speciellt nordisk miljö, och EU:s ESA samlar in stora mängder astronomiska data i flera olika andra områden. En stor del av denna information släpps fritt på internet, men en hel del göms fortfarande undan, och det finns ingen direkt standard i varken EU eller Sverige för hur det ska hanteras. En spridning av all statlig forskning, både rådata och rena rapporter, gör det möjligt för både privatpersoner och andra forskare att undersöka och utvärdera informationen enkelt och billigt. Det hjälper också att göra EU och Sveriges stat mer transparanta, och gör det svårare att genomföra fusk eller gömma undan skattepengar.

Piratpartiet ska arbeta för att all forskning som finansierats av Sverige eller av EU ska göras tillgängligt för alla gratis och enkelt genom internet.

Kortsiktiga och långsiktiga mål

Piratpartiet anser att det är upp till de specialiserade forskarna i området att besluta vilka mål som just nu är de viktigaste att nå, men att politiker bör ha en viss insyn i vilka som verkar lämpligast och mest givande.

Piratpartiet stödjer ett helomfattande europeisk rymdprogram som fortsätter att forska om solsystemet, galaxen och universum på distans, samtidigt som det satsar på att bygga en permanent månbas för att därifrån utforska solsystemet med både sonder och människor, inklusive en bemannad resa till Mars och en sondutforskning av himlakroppar med potentiellt liv i vårt solsystem.

Byggandet av miljövänliga bränslen

Bristen på giftfria bränslen är ett stort problem inom modern rymdfart – eftersom budgeten för de flesta rymdorganisationer (NASA, ESA, et cet) är så pass låg tvingas de flesta arbeta med miljöfarliga bränslen. Rymdstyrelsen har de senaste åren satsat sina resurser mer på att utveckla miljövänliga bränslen, som dessutom är mer effektivt, lättare, och billigare att frakta än alternative bränslen. Sverige är idag unika med detta, och en framtida utveckling möjliggör både billigare, mer miljövänlig rymdfart för Sverige, samt exportmöjligheter till bland annat USA:s rymdorganisation NASA, som visat intresse. Rymdstyrelsen säger dock själva att detta är ett försprång som snart kan förloras om inte deras ekonomi förstärkt.

Piratpartiet stödjer utvecklingen av giftfria rymdbränslen, både för miljöns och för ekonomins skull.

Utveckling av ett svenskt centrum för planetär forskning

Genom Esrange i Kiruna har Sverige sedan länge en stor del i miljöforskning och uppskjutande av satelliter, samt antagligen en stor framtida del i kommersiell rymdturism. Samtidigt saknar Sverige ett centrum för planetär utforskning, vilken skulle göra det möjligt för de engagerade svenska forskarlagen att arbeta på hemmamark istället för att splittras och arbeta i andra länder. Utvecklingen av ett sådant centrum skulle locka många forskare att arbeta i Sverige istället för utomlands, samtidigt som det lockar utländska forskare att arbeta i Sverige, samt fungera som en inspiration för barn och ungdomar intresserade i vetenskap, teknik och rymden.

Piratpartiet vill arbeta för en utveckling av ett svenskt centrum för planetär forskning, som möjliggör en bred astronomisk forskning från Sverige, inklusive forskningen av planeter, exoplaneter, utvecklandet av ny teknik samt deltagande av de internationella projekt som idag är bortom vår kapacitet.

Stöd till nya privata företag inom rymdbranschen

Medan astronomi i dagsläget inte kommit igång på privat nivå ännu, främst på grund av de stora kostnaderna inblandade och osäkerheten om finansiell return, är detta onekligen framtiden för rymdbranschen. Piratpartiet stödjer utvecklingen av privatägda alternativ till de rymdorganisationer som just nu sköts på statlig eller europaparlamentarisk nivå. Privata företag kan i framtiden antingen komplementera eller rent av konkurrera ut statliga organisationer.

ESA har sedan ett par år tillbaka ett verktyg för att utveckla lokala rymdföretag av denna typ, kallat ESA Business Incubation Center (BIC). Fem BIC finns idag runtom i Europa, och de hjälper nya företag att starta upp och stärka sin verksamhet för att utveckla teknologi och vetenskap inom rymdrelaterade forskningsområden. Piratpartiet anser att BIC behövs i Sverige för att stödja de mindre företag som redan finns, och för att uppmuntra fler att starta.

Skydd mot främmande himlakroppar

“Dinosaurierna blev utrotade för att de inte hade ett rymdprogram. Och om vi blir utrotade för att vi inte har ett rymdprogram, då är det rätt åt oss!” – Larry Niven

Idag har vi möjligheten att upptäcka och förhindra asteroidnedslag på jorden, någonting som för bara ett par decennier sedan kunde ha kommit helt oväntat och orsakat enorma naturkatastrofer. Dessa nedslag har skett förut, senast 1908 i Tunguska i Sibirien, ett nedslag som ödelade 2000 km² skogsmark, och som motsvarade över 3000 Hiroshimabomber i sin kraft (läs mer). En Tunguskahändelse i ett befolkat område idag skulle vara en katastrof, och än värre än så är de asteroider som flera gånger varit nära att utrota allt liv på jorden – allra mest känt är antagligen den som mörklade himlen för 65 miljoner år sedan, då den utrotade i princip alla större djur på jorden, bland annat dinosaurierna. Om människan levt på den tiden hade hade hon utrotats på veckor.

Rymdorganisationer som ESA och NASA har program som spårar alla potentiellt farliga objekt i solsystemet, och kollar av deras färdbana så att vi har en viss förvarning om någon är på väg åt vårat håll. Det råder forskning om hur en asteroid som är på väg in i jorden kan hindras, och flera välutvecklade planer har utformats, men forskningen går långsamt på grund av en låg budget.

Det finns flera potentiella risker i en nära framtid, och dessutom är det svårt att bedöma färdbanan helt eftersom någonting oväntat kan hända som får dem att byta bana relativt hastigt. Dessa program har inte alls så mycket finansiering som de behöver, och om vi upptäcker en riskabel asteroid imorgon kan de inte göra annat än att vänta på ett nytt beslut i EU som ger dem mer pengar. Denna byråkrati fördröjer processen, och för varje dag som går blir det svårare och dyrare att göra någonting. Piratpartiet vill att dessa program ska gå ett steg före. Vi anser att vi genom EU ska ge dem större budget så att de kan förbättra sina sökmetoder och sin forskning, samt förbereda en plan för vad som händer om vi upptäcker en potentiellt farlig asteroid imorgon.

Konkreta yrkanden

Vi yrkar att…

  1. Piratpartiet ska ta politisk ställning för att Sveriges riksdag ska tillkännage att rymdforskning är en viktig del av svensk forskning och teknik, och därför arbeta fram en sammanhållen rymdpolitik.
  2. Piratpartiet ska ta politisk ställning för en stor utökning av Rymdstyrelsens budget, för att möjliggöra uppfyllandet av de uppdrag de får av European Space Agency och svenska staten.
  3. Piratpartiet ska ta politisk ställning för en stor utökning av European Space Agencys budget genom EU, för att möjliggöra en mer effektiv och en bredare utforskning av rymden.
  4. Piratpartiet ska ta politisk ställning för att all rymdforskning som finansierats av Sverige eller av EU ska göras tillgängligt för alla gratis och enkelt genom internet.
  5. Piratpartiet ska ta politisk ställning för ett europeiskt rymdprogram som fortsätter att forska om solsystemet, galaxen och universum på distans, samtidigt som det satsar på att bygga en permanent månbas för att därifrån utforska solsystemet med både sonder och människor, inklusive en bemannad resa till Mars och en sondutforskning av himlakroppar med potentiellt liv i vårt solsystem.
  6. Piratpartiet stödjer utvecklingen av giftfria rymdbränslen, både för miljöns och för ekonomins skull.
  7. Piratpartiet ska ta politisk ställning för utvecklingen av ett svenskt centrum för planetär forskning, som möjliggör en bred astronomisk forskning från Sverige, inklusive forskningen av planeter, exoplaneter, utvecklandet av ny teknik samt deltagande i de internationella projekt som idag är bortom vår kapacitet.
  8. Piratpartiet stödjer uppstartandet och utvecklandet av privata företag i rymdbranschen, som kan komplementera och konkurrera med de statliga.
  9. Piratpartiet ska ta politisk ställning för att utveckla ett ESA Business Incubation Center (BIC) i Sverige, för att stödja mindre privata företag inom rymdbranschen.
  10. Piratpartiet tillkännager att asteroid- och kometnedslag är reella faror för nationell och internationell säkerhet.
  11. Piratpartiet ska ta politisk ställning för utökad budget till organisationer och program med mål att analysera riskerna för asteroid- och kometnedslag och forska om hur dessa kan förhindras.


Vidare läsning

Följande undertecknare av motionen stödjer den och önskar att den införs som Piratpartiets sakpolitk inom rymdområdet.

Anton Nordenfur
Kristofer Pettersson

Sociala relationer och guanxis utveckling i Folkrepubliken Kina under reformeran: analys av Gold, Guthrie och Wanks ”Social Connections in China”

Följande är en av läsmodulerna (läsmodul 3) jag skrev till kursen TEAS02 (”Nordostasien II – det moderna samhället”) som jag läste på Linköpings universitet  våren 2012. Observera att texten inte får användas i elaka syften – du får inte påstå ägandeskap, du får inte använda den i kommersiellt syfte. Anledningen till att jag släpper den är om det finns de som är intresserade av att läsa om boken eller ämnet guanxi, och om det finns de som är intresserade av vad jag tyckte om den. Uppsatsen finns även i PDF-format (bättre stiliserad) här.

”Social Connections in China: Institutions, Culture, and the Changing Nature of Guanxi” redigerades av Thomas Gold (University of California, Berkeley), Doug Guthrie (New York University) och David Wank (Sophia University) och inkluderar texter från dem och elva andra forskare. Boken släpptes av Cambridge University Press år 2002.

Boken diskuterar genom elva kapitel av olika författare hur sociala relationer fungerar i Folkrepubliken Kina, hur dessa har förändrats mellan de ekonomiska reformernas början på sent 1970-tal och bokens författande i början av 2000-talet, med speciellt fokus på 1990-talet. Flera författare försöker också definiera det samhällsvetenskapliga konceptet guanxi, [1], som direktöversatt betyder ungefär ”relationer”. Det råder debatt mellan olika forskare om hur pass viktigt guanxi är, men det definieras i boken som ”absolutely essential to successfully complete any task in virtually all spheres of social life”. [Gold et al., 2002, s. 3] I en kortfattad förklaring är guanxi ett socialt band mellan två personer, som utvecklas genom tjänster och gentjänster mellan parterna.

De olika författarna berör varierande ämnen i de olika kapitlen. Kapitlen diskuterar bland annat problemet med att definiera guanxi som ett kinesiskt eller ett globalt fenomen; guanxis nuvarande roll i det kinesiska samhället, samt historia och framtid; rollen guanxi haft på nya företag under reformeran; huruvida guanxi xue [2] minskar; och användandet av guanxi vid arbetssökande.

Det är en intressant bok som efter vad jag kunnat hitta är den största samlingen av olika tankar och teorier om guanxi. Referenserna i boken, inklusive de olika författarnas referenser till egna böcker och artiklar, är mycket hjälpsamma för den som vill få en bred förståelse av området, både eftersom dessa är några av de mest framstående forskarna i området, och eftersom deras åsikter i vissa områden är mycket skiljda, någonting som är svårt att hitta i andra böcker på området, eftersom de flesta endast har en författare.

Frågeställning och metod

I vissa fall diskuterar olika författare samma område (eller två närliggande), och i vissa av dessa argumenterar författarna emot varandra. Detta är speciellt prevalent i vad som tycks vara den största kontroversen inom social sinoforskning, som jag därför valt som min frågeställning:

Vad är de främsta vetenskapliga åsikterna angående hur användningen av guanxi förändrades i Folkrepubliken Kina mellan 1970-talet och 1990-talet?

I min analys kommer jag att sammanfatta några av de främsta forskarnas åsikter i området. De författare från boken som jag kommer att betona är Doug Guthrie, Amy Hanser och Yanjie Bian, eftersom det är de tre som diskuterar frågan mest i boken. Guthrie och Hanser argumenterar för att användandet av guanxi sjönk under reformeran, medan Bian argumenterar för att guanxi fortfarande är minst lika viktigt in på 1990-talet. Jag använder även artiklar Guthrie och Bian skrivit för The China Quarterly: Guthries ”The Declining Significance of Guanxi in China’s Economic Transition” (1998) och Bians ”Guanxi and the Allocation of Urban Jobs in China” (1994). Jag tar även upp Mayfair Mei-hui Yangs ”The Resilience of Guanxi and its New Deployments: A Critique of Some New Guanxi Scholarship” (The China Quarterly, 2002), i vilken hon argumenterar för att guanxi inte har minskat utan bara bytt funktion i samhället.

En översikt av 1990– och 2000–talens guanxiforskning

Guanxi och den Kulturella revolutionen

I sitt kapitel i ”Social Connections in China” argumenterar Doug Guthrie för ståndpunkten att guanxi är ett system sammankopplat med samhällsinstitutioner under Kinas reformera, som minskade i och med att dessa institutioner förändrades. [Guthrie, 2002, s. 38] Han stödjer teorin att det moderna fenomenet guanxi har sina rötter i den Kulturella revolutionen, under vilken bristen på social ordning ledde till ett behov av att förlita sig på sociala band för att överleva. [Guthrie, 2002, s. 37] Guthrie menar att användandet av guanxi minskade mellan början på reformeran och 1990-talet, främst på grund av att staten skapade nya och klara system av det ekonomiska och sociala samhället, som dessförinnan varit kaotiskt, med regler och restriktioner som kunde variera mycket på lokal nivå. Att staten gjorde tydliga riktlinjer för folket gjorde det allt mer komplicerat att använda guanxi och guanxi xue i affärer, till den grad att det slutade vara lönsamt och användandet minskade allt mer. [Guthrie, 2002, s. 38] Detta framgår i större detalj i hans artikel (1998) i vilken han skriver att ”[w]hile many China scholars view guanxi as a deep-seated cultural fact of Chinese society, I view guanxi as an institutionally defined system — i.e. a system that depends on the institutional structure of society rather than on culture — that is changing in stride with the institutional changes of the reform era.” [Guthrie, 1998, s. 254-255]

Teorin om guanxis sammankoppling med den Kulturella revolutionen har tidigare förts fram av bland andra Mayfair Mei-hui Yang, [Yang, 1994] som dock inte håller med Guthrie i att användningen av guanxi minskat sedan 1970-talet. Yang kritiserar Guthries slutsatser i en artikel (2002) i vilken hon diskuterar hur användandet av guanxi steg kraftigt strax efter den Kulturella revolutionen fram till 1980-talet, då det ”declined in some areas of life but found new breeding grounds in others.” [Yang, 2002, s. 463] Även Yanjie Bian stödjer teorin om sammankoppling med den Kulturella revolutionen, speciellt vad gäller arbetssökning — han menar att de tjänstemän som var ansvariga att dela ut arbeten prioriterade de ungdomar som han relaterade med, vilket ledde till att ungdomar med flit skapade relationer för att bli prioriterade. [Bian, 1994, s. 972]

Guanxis växlande sfärer och betydelsen inom korruption

Bland andra Yang argumenterar för att den stora svårigheten i att forska om guanxis utveckling är att det inte nödvändigtvis bara ökar eller minskar i användning, utan det kan även byta användningsområde och helt överge gamla. Yang föreslår att medan guanxi som Doug Guthrie och Amy Hanser säger under 1990-talet användes betydligt mindre inom exempelvis arbetssökning, används den desto mer inom områden där den tidigare inte användes, exempelvis för att få tag på pass eller få ta ett lån. [Yang, 2002, s. 463]

Guthrie har tidigare kritiserat Yang för att dra slutsatser i sin bok ”Gifts, Favors and Banquets” (1994) som inte stödjs av hennes data, [Guthrie, 1998, s. 260-261] och skriver att medan sociala relationer fortfarande spelar en roll i affärer, är den rollen numera sekundär till rollen som exempelvis pris och kvalitet har. [Guthrie, 1998, s. 281] Enligt Guthries intervjuer med kinesiska affärsmän tycks guanxi allt mer smälta samman med sociala relationer såsom de är relevanta i allmänhet, såväl i öst som i väst. [3]

Yang argumenterar dock för att guanxi inte alls minskat i affärslivet, utan att det tvärtom fick allt större inflytande i affärslivet under 1980- och 1990-talen som följd av att dess originalsyfte — att klara sig i privatlivet — minskade allt mer när bekvämligheter som TV-apparater, tågbiljetter och dagisplats blev allt mer lättillgängligt även utan guanxi. Hon jämför guanxi med det liknande ryska sociala fenomenet blat, som dök upp i dåvarande Sovjetunionen då många varor var svårtillgängliga, och sociala relationer behövdes för att klara sig. Efter socialismens fall utvecklades blat från att vara i den personliga sfären till att nyttjas i affärsvärlden, bland annat då företag vill minska sina skatter. Detta har i sin tur lett till att korruption blivit ett stort socialt problem i Ryssland. Yang föreslår att detsamma hänt, om än långsammare, med guanxi sedan 1970-talet, då det under speciellt 1980- och 1990-talen minskade allt mer i den sociala sfären men ökade i affärsvärlden. Hon anklagar Guthrie för att förneka att korruption är ett stort problem även i sekelskiftets Kina, och argumenterar för att det är sannolikt att korruptionen ökat just eftersom användningen av guanxi i personliga sammanhang minskat. [Yang, 2002]

Förändring av arbetssökning under reformeran

Yanjie Bian argumenterar för att guanxi även på 1990-talet spelade stor roll för arbetssökning, först i sin artikel [Bian, 1994] och sedan i sitt kapitel i ”Social Connections in China”. [Bian, 2002] I sitt kapitel i ”Social Connections in China” diskuterar Amy Hanser hur guanxi används av kinesiska ungdomar då de söker arbete i storstäderna, och hur detta förändrades under de senaste decennierna fram till sent 1990-tal. Hanser genomförde intervjuer med arbetssökande ungdomar under 1998 angående hur de avänder sig av guanxi och hur de ser på guanxi i allmänhet. Slutsatsen hon kom fram till överensstämmer med den Guthrie lägger fram om guanxis utveckling i allmänhet, och är även kompatibel med Yangs teori om guanxis flyttande sfärer — användandet av guanxi inom arbetssökningen hade minskat tydligt. [Hanser, 2002, s. 137] Angående sina intervjuer skriver hon att ”there was significant reliance on formal job search methods and a measured degree of skepticism about the effectiveness, and at time appropriateness, of using guanxi.” [Hanser, 2002, s. 160]

Hanser listar en serie resonemang som förklarar varför det är logiskt att användandet av guanxi i samband med arbetssökning minskar. Hon föreslår bland annat att det under 1990-talet blev allt vanligare att söka mer specifika jobb, och argumenterar för att ju mer specifika kvalifikationer en arbetssökande hade, ju mindre behövde den använda guanxi. [Hanser, 2002, s. 138, 151-156] Hon spenderar en stor del åt att exemplifiera hur sätten ungdomar sökte jobb på ökade enormt från tidigt 1970-tal in på 1990-talet, från att ha blivit tilldelade ett jobb utan val till att ha en enorm valfrihet där de i princip kan arbeta med vad de vill. [Hanser, 2002, s. 145-148]

Liksom Guthrie är Hanser dock försiktig med att inte påstå att guanxi försvunnit helt eller inte har en påverkan. I hennes intervjuer framgår att de flesta till någon grad använder guanxi, men att den i de allra flesta fall har en sekundär roll, där den exempelvis är användbar för att bli introducerad, men inte till att faktiskt få arbetet. [Hanser, 2002, s. 138]

Svårigheterna i att skilja guanxi från sociala relationer

Guthrie spenderar en stor del av sitt kapitel till att förstå varför hans analys 1998 skiljer sig så från speciellt Yanjie Bians resultat, som visar på att guanxi inte alls minskar i användning. I en av sina studier har Bian intervjuat kineser om huruvida de använde guanxi för att få sitt första arbete, och han har därefter delat upp svaren efter när detta första arbete togs, i ett försök att se guanxis utveckling under tiden. Enligt hans resultat användes guanxi jämförelsevist lite under perioden 1961–1976, då arbetsfördelning kontrollerades som mest av staten. Därefter steg användningen under perioden 1977–1988, samtidigt som detta var en period då statens kontroll över arbetsmarknaden börjat lätta allt mer. [Bian, 1994, s. 972-974]

I en senare studie på 1990–talet visade han att användandet av ”predominantly strong ties” var ännu högre än användandet av guanxi tidigare, vilket stämmer överens med hans tidigare hypotes då staten under denna period fortsatte att ha mindre kontroll över arbetsmarknaden. [4] [Bian, 2002, s. 120-121] Bian menar att de som under 1960– och 1970–talen nyttjade guanxi för att få arbete av statsanställda under 1980– och 1990–talen istället började att använda guanxi för att få arbete av företagsadministratörer och direktörer, som tog över denna roll, fast nu utan statlig inblandning. [Bian, 2002, s. 121-122] Han argumenterar för att den ökade användningen beror på att de ansvariga för anställning numera har större personlig kontroll över vem de anställde, medan nyttjandet av guanxi tidigare — trots att det förekom — egentligen inte riktigt var tillåtet av staten [Bian, 2002, s. 126] Han skriver att guanxi ”was a counter social force to government control of jobs in all historical periods, and its widespread use in the 1980s was a response to the relative relaxation of such control.” [Bian, 1994, s. 999]

I sin analys av Bians resultat (från både 1994 och 2002) betonar Guthrie att det stora problemet i Bians slutledning är att det är svårt att veta om användningen av guanxi faktiskt gör en skillnad. Han menar att det enda Bians resultat visar är att de intervjuade säger att de försökt använda guanxi, men att han inte för fram några evidens för att det har gjort någon skillnad i den anställningsansvariges beslut, eller att det spelar en stor roll i det kinesiska samhället. [Guthrie, 2002, s. 40-42]

Att definiera guanxi och guanxi xue

Det är ett återkommande tema hos speciellt Guthrie och Hanser att guanxi smälter samman allt mer med sociala relationer av västerländsk typ, alternativt att det bäst klassifieras som den kinesiska varianten av någonting som finns över hela världen. [Guthrie, 2002, s. 37] Hanser skriver att ”[b]y labeling all (strong) social ties guanxi, we risk creating a false sense of ‘Chineseness’ where other explanations might apply.” [Hanser, 2002, s. 142] Guthrie menar att ”there is nothing fundamentally Chinese about the concept of guanxi”, [Guthrie, 2002, s. 37] och argumenterar för att det inte finns en definition som skiljer fenomenet från vanliga sociala relationer, samtidigt som det är av intern logik. Han kritiserar bland annat Yangs definition, och hur hennes egna exempel går emot definitionen av guanxi och guanxi xue. Medan Yangs definition av guanxi xue kräver att handlingen gör att den ena parten blir skyldig den andra parten någonting i retur, tar Guthrie upp exempel på vad Yang kallar guanxi xue där detta inte tycks råda. [Guthrie, 1998, s. 262-263] Denna definition delas även av bland andra Bian. [Bian, 1997, s. 369]

En otydlighet råder i vad som skiljer guanxi från sociala relationer. Guthrie kritiserar Bians otydlighet då han klassar all hjälp att få ett arbete som guanxi, medan Guthrie menar att en aretssökande kan få hjälp i arbetssökande utan att det nödvändigtvis borde behöva klassas som guanxi. [Guthrie, 2002, s. 43-45] Guthrie diskuterar i sin artikel (1998) att det är lätt missa att det som bland andra Bian klassar som guanxi förekommar även i västvärlden, och han citerar som exempel en affärsman som ser det som en självklarhet att hellre anlita gamla vänner än okända affärsmän vid projekt i Europa. [Guthrie, 1998, s. 254]

Det saknas fortfarande en bestämd definition av de två fraserna guanxi och guanxi xue som är invärtes logisk och som kan skiljas bestämt från sociala relationer av västerländsk typ. Fram till att detta fastställs är det i praktiken omöjligt att avgöra hur användning av guanxi utvecklats historiskt, och det enda som kan sägas med säkerhet är att det sociala fenomenet, liksom samhället det frodas i, är en levande och ständigt utvecklande organism.

Fotnoter

  1. Jag följer, liksom författarna, pinyinsystemet för transkribering av kinesiska ord som förekommer i texten.
  2. Guanxi xue (”läran om guanxi”) är användandet av guanxi för egen vinning, och ordet används ofta för ett fult sätt att använda guanxi, att jämföra med att utnyttja sina vänner för egen vinnings skull. [Gold et al., 2002, s. 6]
  3. Detta är en röd tråd i både Guthries artikel (1998) och hans kapitel (2002), se speciellt [Guthrie, 1998, s. 254] och [Guthrie, 2002, s. 43]
  4. Här kan diskuteras om Bians definition ”predominantly strong ties” verkligen kan likställas med ”guanxi”, men det är den slutsats som Bian drar, och jag ser inga allvarliga brister i den metodiken.

Referenser

  • Yanjie Bian. Guanxi and the allocation of urban jobs in china. The China Quarterly, 140:971-999, 1994. URL: http://journals.cambridge.org/abstract_S0305741000052863.
  • Yanjie Bian. Bringing strong ties back in: Indirect ties, network bridges, and job searches in china. American Sociological Review, 62:366-385, 1997. URL: http://www.jstor.org/stable/2657311.
  • Yanjie Bian. Institutional holes and job mobility processes: Guanxi mechanisms in china’s emergent labor markets. In Social Connections in China:Institutions, Culture, and the Changing Nature of Guanxi. 2002.
  • Thomas Gold, Doug Guthrie, and David Wank, editors. Social Connections in China: Institutions, Culture, and the Changing Nature of Guanxi. Cambridge University Press, Cambridge, UK, 2002.
  • Doug Guthrie. Information asymmetries and the problem of perception: the signicance of structural position in assessing the importance of Guanxi in china. In Social Connections in China:Institutions, Culture, and the Changing Nature of Guanxi. 2002.
  • Douglas Guthrie. The declining signicance of guanxi in china’s economic transition. The China Quarterly, 154:254-282, 1998. URL: http://journals.cambridge.org/abstract_S0305741000002034.
  • Amy Hanser. Youth job searches in urban china: the use of social connections in a changing labor market. In Social Connections in China:Institutions, Culture, and the Changing Nature of Guanxi. 2002.
  • Mayfair Mei-hui Yang. Gifts, Favors, and Banquets: The Art of Social Relationships in China. Cornell University Press, New York, USA, 1994.
  • Mayfair Mei-hui Yang. The resilience of guanxi and its new deployments: A critique of some new guanxi scholarship. The China Quarterly, 170:459-476, 2002. URL: http://journals.cambridge.org/abstract_S000944390200027X.

Anton Nordenfur <antno657@student.liu.se>
Linköpings universitet
Februari 2012

Bokanalys: ”Färden till västern 1: Den gyllene cikadan” (Wu Cheng’en, 1590)

Följande är en av läsmodulerna (läsmodul 2) jag skrev till kursen ”Nordostasienkunskap I – historisk och kulturell bakgrund” (NOA1) på Linköpings universitet under höstterminen 2011. Observera att texten inte får användas i elaka syften – du får inte påstå ägandeskap, du får inte använda den i kommersiellt syfte. Anledningen till att jag släpper den är om det finns de som är intresserade av att läsa om boken, och om det finns de som är intresserade av vad jag tyckte om den. Analysen finns även i PDF-format (bättre stiliserad) här. Och när du läst klart här, se även Olle Linges recension.

Färden till västern är indelad i sammanlagt 100 kapitel, vilket i denna svenska utgåva (Wu Chengen (1995) Färden till västern 1: Den gyllene cikadan”, Bra böcker, översättning Göran Malmqvist) är uppdelat i fem volymer. Boken börjar med att under kapitel 1-7 introducera huvudpersonen: Sun Wukong, en apa född ur ett stenägg av de fem elementen, som växer upp att söka efter odödlighet, vilket han finner i ett tempel. Wukong lär sig övernaturliga krafter och stor styrka, men eftersom han är stöddig och ständigt gör hyss som stör gudarna – bland annat hotar han Drakkungen till att ge honom vapen och rustning, och han raderar sitt eget namn från Livets och dödens bok – så blir han till sist omhändertagen av Buddha själv, som fängslar honom under ett berg.

Därefter berättas om Xuanzang, om hur han föds till en mor som måste skicka iväg honom vid födseln, och om hur han växer upp i kloster och blir en buddhistisk munk. Samtidigt berättas om hur Buddha ber boddhisattvan Guanyin att söka i Kina efter någon villig att resa västerut för att hämta buddhistiska heliga texter tillbaka till öst. Det är Xuanzang som slutligen blir vald till uppdraget, och bland hans medhjälpare på resan finns Wukong. “Färden till västern” följer gruppen på äventyret då de reser efter texterna, men på vägen stöter på mängder av vidunderliga varelser, gudar och miljöer.

Boken skrevs av Wu Cheng’en på 1590-talet, under Mingdynastin, men många av de berättelser som utgör kapitel i boken är kända sedan långt tidigare i folkmun – liksom många verk under denna tiden, speciellt med mytiska teman, fungerade boken snarare som en sammanslagning av existerande berättelser än en helt nyförfattad saga. Det är dock svårt att säga vad som var nytt material och vad som var äldre folksagor, eftersom så många karaktärer och teman i boken är kraftigt inspirerade av kinesisk religion, tradition och kultur.

Författaren gjorde något så ovanligt som att skriva boken inte på formell, äldre kinesiska, utan på “vulgärt” vardagsspråk som vanligt folk talade. Detta gjorde att Wu valde att publicera anonymt, men både tradition och modern forskning säger ganska bestämt att vi kan veta att Wu är författaren.

Den äldsta kända utgåvan av boken, från sent 1500-tal.

Man vet relativt mycket om Wus liv jämfört med många andra historiska personer. Han växte upp i en mindre by, och trots att han visade intresse för att studera var detta svårt på grund av familjens fattigdom. Flera gånger försökte han examinera för att få en bra anställning, men han misslyckades flertalet gånger. Till sist fick han anställning som byråkrat, men han trivdes inte med sitt jobb och drog sig snart tillbaka för att skriva. Utöver Färden till västern, som är hans största och mest kända verk, skrev han även många andra dikter och berättelser. Trots detta var han fattig genom hela sitt liv, och i efterhand har relativt få av hans verk överlevt tidens tand.

Mingdynastin har i senare tid blivit känd som den kinesiska litteraturens era – under denna period skrevs de fem stora kinesiska verken (som inkluderar Färden till västern) som alla är mycket viktiga för den kinesiska kulturen idag. Religionen på denna tid hade blivit en naturlig blandning av förfadersdyrkan, daoism, buddhism och den traditionella folktron som inkluderade många olika mytologiska varelser och ett brett spektrum av gudar. Den värld som presenteras i Färden till västern är en värld genomsyrad av både buddhism och denna folktro, och under läsningen slogs jag ibland av att religionerna föll ihop ganska ologiskt. Det är intressant att se hur Buddha, som började som en filosofisk lärare utan några övernaturliga krafter, i den kinesiska folktron förvandlats till en mäktig gud som alla andra. Buddha representeras här som en arketypisk persongud med känslor och viljor, någonting som går rakt emot den Siddharta Gautama som beskrivs i den nutida buddhismen som den ofta framställs. Var detta ett sätt för buddhismen att lättare genomsyra det kinesiska samhället, på samma sätt som kristendomen förändrades för att inkludera inte en “Gud” utan en “Himlens kejsare”?

En annan intressant aspekt, som jag också ofta mött i exempelvis japansk manga och anime (speciellt Miyazakis verk), är den passiva synen på övernaturlighet. Medan den västerländska reaktion på övernaturliga element oftast är förvåning när det förekommer i sagor, förekommer det här som någonting fullt väntat i vardagen. Flera gånger genom bokens gång nämns Fågel Fenix flygandes i himlen, och när en gud intervenerar i handlingen är ingen speciellt överraskad. Detta påminner i mångt och mycket om den västerländska fantasygenren, där dessa element är att vänta sig i exempelvis Tolkiens verk, men skillnaden är att dessa verk utspelar sig i fiktiva världar, medan berättelser som Färden till västern har en relativt bestämd lokalisering. Verk som utspelar sig i vår värld (exempelvis i ett bestämt land) innehåller sällan övernaturliga element utan att de framgår som överraskande vändningar i historien. De sagor som innehåller övernaturliga element passivt, utspelar sig däremot ofta i ett obestämt fantasiland “långt, långt borta”.

Det är också intressant att berättelsen använder sig av en sådan antihjälte som Sun Wukong, som användes relativt sällan i andra verk på denna tiden. Medan huvudpersoner ofta framställs som genomgoda superhjältar utan några allvarliga nackdelar, framställs Sun Wukong genom berättelsen som en ganska otrevlig och irriterande typ. Trots att hans krafter genom berättelsen är enorma, försvagas han av sitt barnsliga psyke, vilket gör att han lätt kan besegras av Buddha när han gått för långt. Det är en karaktär med sina styrkor och sina svagheter, en karaktär som inte nödvändigtvis ska gillas av läsaren, utan som snarare irriterar med sin envishet och sin kaxiga attityd.

Google och jag

Det är alltid kul att se hur högt bloggen ligger i googlesökningar. Nej, jag sitter inte och googlar själv, men de vanligaste sökningarna som tar folk hit kommer fram genom FireStats.

Sökningen ”instuderingsfrågor stormakten” ger plats två till mina instuderingsfrågor från att jag läste historia på gymnasiet, en tre år gammal artikel. Andra sökresultat är bland annat olika skolors information om prov, Wikipedias artikel om svensk litteratur, och lektion.se.

Sökningen ”bokanalys” är otroligt vag, men ger ändå plats fem till min relativt nya analys av ”Kina: den haltande kolossen”. Andra resultat är främst beskrivningar av hur bokanalys är upplagda, men även ett par andra faktiska bokanalyser.

Sökningen ”kattbjörn” ger plats sex till min artikel om djuret, utöver resultat som Nationalencyklopedin och Wikipedia. En av bilderna i artikeln är dessutom resultat två vid sökning på bilder.

Två bildsökningar som varit populära väldigt länge är på Simone Simons (sångaren i Epica) och Tuomas Holopainen (keyboardist i Nightwish). En sökning på ”simone simons hot” ger två bilder från min blogg på plats fyra respektive nio. Sökning på ”tuomas holopainen” ger en bild av honom på plats 22, samt en bild på Tarja Turunen (fråga mig inte varför) på plats tio.

Bokanalys: ”Kina: den haltande kolossen” (Göran Leijonhufvud och Agneta Engqvist, 2008)

Följande är en av läsmodulerna (läsmodul 1) jag skrev till kursen ”Nordostasienkunskap I – historisk och kulturell bakgrund” (NOA1) på Linköpings universitet under höstterminen 2011. Observera att texten inte får användas i elaka syften – du får inte påstå ägandeskap, du får inte använda den i kommersiellt syfte. Anledningen till att jag släpper den är om det finns de som är intresserade av att läsa om boken, och om det finns de som är intresserade av vad jag tyckte om den. Analysen finns även i PDF-format (bättre stiliserad) här. Fotnoter står listade längst ned på sidan.

“Kina: den haltande kolossen” av Göran Leijonhufvud och Agneta Engqvist är en brett täckande beskrivning av 2000-talets Kina, med ständiga hänvisningar till och förklaringar av de förändringar som skett under andra hälften av 1900-talet. Boken är indelad i tre sektioner med ett antal mer specificerade kapitel var:

I sektionen Centrum diskuteras storstäder som Peking, som på kort tid utvecklats från en traditionell stad till en “megastad på tillväxtdrog”,[1] där tillökandet av stora byggnader och invånare går före många invånares vilja. Författarna har intervjuat pekingbor, vissa positiva och andra negativa till förändringarna. De tar upp fördelar som kulturen,[2] förbättrade levnadsstandarder och ökade möjligheter att bli rik och individuell,[3] och nackdelar som den miljon människor som tvingats bort från sina hem,[4] och minnesmärkta byggnader som rivits när de stått i vägen.[5] De diskuterar den förstärkta kinesiska ekonomin, och tar upp korruptionen som hjälpt många nya miljardärer att ta sig framåt.[6]

I sektionen Periferi diskuteras bondesamhället, de “växande klyftor[na]” mellan rika och fattiga som uppkommit sedan storstäder som Peking brett ut sig och blivit rikare.[7] Medan pekingbor blir rikare, sträcker sjukdomar ut sig över byarna, och 300 miljoner kineser lever under existensminimum.[8] Försöken till ökad demokrati, då bönder får möjlighet till någorlunda självkontroll, diskuteras i detalj,[9] liksom korruptionen som följt,[10] och blodgivarskandalen som började 1992, då hundratusentals bönder blev HIV-smittade då de sålde blod.[11] Författarna diskuterar situationen i Tibet, sökandet efter självständighet,[12] förstörandet av tempel och den sjunkande befolkningen av lamor,[13] och försöken att göra Tibet kinesiskt.[14] Författarna har även genomfört en intervju med tibetanernas ledare Dalai Lama,[15] i vilken han ger sin syn på Tibets läge och framtid. De diskuterar även de många byarna som velat se sig som inspirationen till James Hiltons Shangri-la,[16] och de tar upp balansen mellan en traditionell civilisation och turism.[17]

I den avslutande sektionen Fågelperspektiv diskuteras Kinas nutid och framtid ur ett internationellt perspektiv. Den kinesiska kulturen och politiken har stort utrymme, och författarna tar upp tolv orsaker till att Kina inte demokratiseras.[18] I en epilog gör författarna ett försök att sammanfatta de viktigaste slutsatserna i boken, samt diskutera Kinas politiska och ekonomiska framtid.[19]

Som någon som aldrig varit i Kina, och som aldrig läst speciellt mycket om Kina, slås jag lätt av de enorma nyanserna som författarna ger av landet.

När jag tänker på Kina tänker jag genast på de enorma städerna och de stora folkmassorna. I andra hand tänker jag på uråldriga tempel och traditionella kläder. Jag missar lätt de hundratals miljoner människor som bor utanför städerna, majoriteten av den kinesiska befolkningen. Jag visste förstås att dessa grupper fanns, och jag visste att de var många, men jag hade inget som helst grepp på hur många de var, hurdan den sociala och fysiska miljön var, och hur de klarade sig. I den längsta sektionen av boken, Periferi, diskuteras bondesamhället i detalj, och det var denna sektion som var mest intressant och tankeväckande för mig. Jag finner det fascinerande vad avstånden mellan byarna och städerna kan göra för att förstöra böndernas chanser till ett liv över existensminimum – författarna berättar bland annat om hur de var tvungna att överge sin bil när de reste mellan olika byar och den körde fast, och hur de fick ställa in besök till närliggande byar av den anledningen.[20] Detta visar ett tydligt exempel på vad vardagen kan innebära för bönderna. Jag har svårt att föreställa mig hur det är att leva i en värld där maten på bordet i mångt och mycket är ständigt beroende av ren och skär tur, och där du själv varje dag måste kämpa för liv och lem.

Trots att det jag främst tänker på när jag tänker på Kina är storstäderna som Peking, så har jag missat vad som hamnat i kläm. Vilka som hamnat i kläm. Författarna berättar om den dryga miljon människor som vräkts från sina hem i Peking på bara femton år, mot summor som i många fall bara skulle räcka till en mindre lägenhet i en förort flera mil från centrum.[21] På bara ögonblick blir tusentals människor av med sina jobb, sina studier, hela sin inkomst och stora delar av sin familj, sina vänner, sitt kontaktnät. Återigen är det i mångt och mycket rena avstånd som avgör vem som umgås med vem, vilket jobb som arbetarna har, och som direkt resultat vad de kan tjäna – det är inte nödvändigtvis någons fel, det är bara ett direkt resultat av en megastad på tillväxtdrog, som författarna kallar Peking.[22] Det är ett problem som vi inte har i Sverige, ett problem som är svårt att förstå för någon som mig, någon som tycker det är blodigt att behöva cykla en halvtimme till universitetet på morgonen.

Boken ger också en ganska bra introduktion till tibetkonflikten, i alla fall för den som redan är lite insatt i kulturrevolutionen och den tibetanska historian. För någon som inte är det, som jag, innebar det dock en del googlande för att få en ordentlig överblick, när författarna slängde sig med händelser och begrepp som om de var allmän kunskap även för en västerlänning med liten kunskap om nordostasiatisk historia. Jag gladdes över att författarna var med i den minoritet som inte hyllade Dalai Lama som en övermänsklig varelse, utan pekade ut brister, som hans ställning mot homosexualitet.[23]

Den avslutande sektionen ger en intressant överblick som till skillnad från vissa andra delar av boken[24] ger en tydlig förståelse av Kinas politiska och kulturella klimat i nutiden och framtiden. Den lista med anledningar till att Kina inte demokratiseras är speciellt intressant, och tydliggör i sig delar av boken i stort. Jag är här främst intresserad av de delar som utförligt diskuterar Kinas egna version av Internet. Författarna tar upp att medan många ser Internet och mobiltelefoni som vad som kommer att demokratisera Kina, så ser det inte ut som om det är så enkelt.[25] De diskuterar den enorma filtreringen som partiet gör på Internet, och hur partiet tycks se Internet som ett enkelt sätt att hitta politiska kritiker innan de gör för mycket skada.[26] Jag håller till viss del med författarna, men jag tycker mig också se att de förenklar diskussionen, och har svårt att se nyanserna. Jag tror att ett medium som Internet till stor del kommer att föra människor samman, inte slänga dem i fängelserna. Medan en kommunistisk regim alltid kommer att skapa martyrer som de som tas upp i boken,[27] tror jag det är ännu viktigare att de skapar tusentals vardagsmänniskor som ställer sig emot regimen, och som har röster som är starka nog att väcka åsikt, men som inte är farliga nog att straffa någon. Medan Internet till viss del kan användas som ett medel mot invånarna, tror jag att författarna underskattar vad det också kan göra för invånarna, mot regimen. Internet är i mina ögon inte en anledning till att Kina inte demokratiseras, det är en anledning till att Kina kan demokratiseras.

Bilden författarna ger av Kina är mångfasetterad men mörk – en realistisk och frank bild som vågar visa även de dunklaste hörnen. Det är ett Kina med stora klasskillnader, med svältande bönder och med storstadsmiljardärer. Författarna skriver själva i prologen till boken att deras mål inte var “att skriva en heltäckande Kinabok”, utan att “[ta] fasta på frågor som [de] inte tycker har belysts tillräckligt”.[28] Boken ger en överblick av de stående problemen i 2000-talets Kina, problem som Kina behöver åtgärda för att kunna bli en riktig ekonomisk och politisk stormakt, och för att undvika intern splittring. Samtidigt lyser optimismen ständigt igenom, när målet med boken inte alls är att göra narr av regimen och det politiska och sociala läget, utan snarare att belysa problemen för att de lättare ska kunna åtgärdas.[29]

Författarna hoppar hastigt mellan de positiva och de negativa aspekterna av storstädernas snabba utveckling, och intervjuer stadsbor av bägge åsikter. De låter påskina de komplexa system som ligger bakom en enorm stad som Peking,[30] och visar att det inte finns några enkla svar, istället för att finna ett enda kugghjul att skylla allting på. De visar på stora och förvirrande städer, där enskilda medborgare i många fall inte betyder någonting för maskinernas framfart,[31] samtidigt som de även pekar på de enorma möjligheter i dagens Kina som hade varit otänkbara för bara tjugo år sedan – möjligheter att starta upp egna företag och förtjäna förmögenheter,[32] möjligheter att uttrycka sig friare och mer individuellt.[33]Bilden som författarna ger av Kina är omöjligen helt rättvis – poängen med boken är som sagt inte att vara rättvis, utan att peka på de brister som finns och visa vad som kan göras. Inte att berätta vad som redan är utmärkt. Det kan mycket väl skapa en lätt pessimistisk bild, där HIV-epidemier[34] och svält[35] blir den enda bilden läsaren får av bondesamhället, men även om den är pessimistisk och mörk, så är den en ärlig bild.

Fotnoter

  1. Leijonhufvud, Göran och Engqvist, Agneta: “Kina: den haltande kolossen” (Albert Bonniers förlag, 2008), s. 11
  2. Leijonhufvud och Engqvist, s. 15
  3. Leijonhufvud och Engqvist, s. 16-18
  4. Leijonhufvud och Engqvist, s. 35-36
  5. Leijonhufvud och Engqvist, s. 43
  6. Leijonhufvud och Engqvist, s. 54
  7. Leijonhufvud och Engqvist, s. 81
  8. Leijonhufvud och Engqvist, s. 81
  9. Leijonhufvud och Engqvist, s. 105
  10. Leijonhufvud och Engqvist, s. 111
  11. Leijonhufvud och Engqvist, s. 118
  12. Leijonhufvud och Engqvist, s. 143
  13. Leijonhufvud och Engqvist, s. 148
  14. Leijonhufvud och Engqvist, s. 155
  15. Leijonhufvud och Engqvist, s. 171
  16. Leijonhufvud och Engqvist, s. 189-190
  17. Leijonhufvud och Engqvist, s. 199
  18. Leijonhufvud och Engqvist, s. 230-247
  19. Leijonhufvud och Engqvist, s. 249-267
  20. Leijonhufvud och Engqvist, s. 82
  21. Leijonhufvud och Engqvist, s. 35
  22. Leijonhufvud och Engqvist, s. 11
  23. Leijonhufvud och Engqvist, s. 173
  24. Speciellt diskussionen kring Tibet i kapitel 7 och 8, som tycktes anta en viss förkunskap hos läsaren, samt delar av sektionen “Centrum”, som tycktes anta en viss förkunskap om Kinas politiska klimat.
  25. Leijonhufvud och Engqvist, s. 237
  26. Leijonhufvud och Engqvist, s. 238-240
  27. Leijonhufvud och Engqvist, s. 239
  28. Leijonhufvud och Engqvist, s. 7
  29. Detta är tydligast i sektionen Centrum (s. 11-78), då författarna ständigt varierar mellan att diskutera storstädernas problem och offer, och deras fördelar och vinnare. De ger en bild av ett land på rätt väg, med enorm potential, men med problem.
  30. Dessa komplexa system och den förvirrande men oundvikliga byråkratin har störst del i kapitel 3 “Staden som försvann” (s. 31 – 52), som diskuterar vräkningarna och förstörandet av det klassiska Peking. Författarna går dock aldrig in i detalj på problematiken, vilket är förståeligt eftersom detta i sig skulle gå emot poängen (att den är omänskligt svår att förstå).
  31. Leijonhufvud och Engqvist, s. 35: “Över en miljon människor har tvingats bort från centrum sedan rivningsvågen började på allvar 1993. Myndigheterna har rätt att expropriera mark och fastigheter. Men ofta använder de brutala metoder och kränker då invånarnas mänskliga rättigheter när de ska tvinga boende att flytta.”
  32. Leijonhufvud och Engqvist, s. 59-60: “‘För 20 år sedan uppstod den första generationen entrepenörer i Kina. Men vi är den första generationen egna företagare som av egen kraft tjänar pengar och kan investera i nya affärer’, säger Yuan Dasheng.”
  33. Detta uttrycks återkommande genom boken, speciellt i sektionen Centrum (s. 11-78). Exempel på detta:

    • Leijonhufvud och Engqvist, s. 13-14: “[Shen Qing] var bland de första advokaterna som tog examen efter kulturrevolutionens laglöshet. Ett inslag i kulturrevolutionen 1966-1976 var att ifrågasätta alla auktoriteter, inklusive rättsväsendet. Godtycket och laglösheten ökade, men nu är advokatyrket på god väg att återupprättas.”
    • Leijonhufvud och Engqvist, s. 17: “Han har ingenting emot att grannarna får se att han har utlänningar på besök. När vi sedan sätter oss i konstlädersoffan framför den stora platt-teven säger han: ‘Om jag hade bjudit hem er när vi träffades för 25 år sedan hade jag blivit straffad.
  34. Leijonhufvud och Engqvist, s. 116-142 (kapitel 6. “Humanitärt skeppsbrott”).
  35. Leijonhufvud och Engqvist, s. 81-101 (kapitel 4. “Vanmakt och protester”).

Veckans djur: Kattbjörn (Ailurus fulgens)

Kattbjörn äter. Foto av Brunswyk.

I andra delen av min serie med konstiga djur kommer kattbjörnen, även känd som latinets Ailurus fulgens (”skinande katt”), kinesiskans huǒ-hú (”eldräv”), och engelskans red panda (”röd panda”). Denna lilla björn blir bara 37-47 cm långa, och blir bara ett fåtal kilogram tunga. Kattbjörnen har tjock, yvig päls och en rödaktig färg som tillsammans med sin storlek får den att likna en räv eller en katt, därav sitt namn.

Kattbjörnsungar leker. Foto av Jonathan L. Kang.

Kattbjörnen lever uppe i bambuskogarna i Himalayakedjan i Asien, där den lever på bambuskott, grenar och bär, och ibland mindre djur som fåglar och insekter. Tyvärr har kattbjörnarna länge hotats av människans framfart i Himalaya, och de jagas för pälsen, som bland annat kan göras till målarpenslar. Från att under andra hälften av 1900-talet ha klassats som akut hotade har kattbjörnarnas population dock börjat öka igen, och nu ligger den på 10 000 individer, och fortfarande stigande.

Om du missat första delen i serien, om violsnäckan (Glaucus atlanticus), kan du läsa den här.

Varför Piratpartiet behövs

Allt för ofta hör jag som piratpartist att vi står för vettiga saker men vi inte har ett nog brett synsätt. Att vi är ett enfrågeparti, att en röst för oss skulle vara en röst i havet, för oavsett våra åsikter kommer vi aldrig att ändra världen. Men vi är inte ett enfrågeparti – vi är ett fokusparti.

Många kallar Piratpartiet är en bunt slynglar som bara vill ha gratis musik. Men denna debatt handlar inte om illegal nedladdning – problemet som startade vårt parti var att regerande politiker ansåg Internet vara ett laglöst land vi var tvungna att sätta upp nya regler för, och att det behövdes en reaktion. Vi tror att de som just nu tar hand om världen helt enkelt bara ser hur Internet kan hota ett totalitärt samhälle. Det Internet gör är att tillåta en realtidskommunikation som inte bara stödjer vänskap och relationer, spel, arbete och studier, utan dessutom tillåter en utökad politisk debatt och spridning av information såsom Muhammedbilderna i Jyllandsposten eller Wikileaks spridning av krigsresultat. Självklart är detta ett politiskt vapen världens ”härskare” söker kontroll över. Du behöver inte söka länge för att få veta hur många miljoner sidor som är blockerade i Kina.

Thomas Jefferson sade att när en myndighet växer minskar folkets frihet. Vi har vant oss vid frihet och demokrati; jag vet att jag kan vara emot vårt lands vanligaste religion, vår regering eller till och med grundläggande vetenskapliga åsikter. Aldrig skulle jag bli avrättad eller fängslad för mina åsikter. Ändå var det först nyligen som vi fick denna lyx, och i stora delar av världen är de inte där än. Ännu avrättas antikommunister i Kina, och homosexuella och ickeislamister i mellanöstern.

Ett samhälle där du inte får säga din åsikt känns avlägset, men det hotar alltid runt hörnet. Och övervakningskameror, datalagringsdirektiv och FRA-lagar bara stödjer en eventuell revolution.

När en myndighet växer minskar folkets frihet.

Tycker du inte vår myndighet börjar bli skrämmande stor?


Anton Nordenfur, Ordförande i Ung Pirat Linköping och röstande piratpartist 19 september

Detta inlägg var med i lokaltidningen Extra Östergötland för en vecka sedan.