Etikettarkiv: LiU

Open access på svenska universitet och institutioner (motion inför PP:s vårmöte)

Detta är originalversionen av den rapport jag skrev om open access-läget i Sverige och vad Piratpartiet jag kan göra för att förbättra det. En förkortad version som tar upp de viktigaste delarna, men utan fördjupning eller källhänvisningar, är en motion vid Piratpartiets vårmöte 2012. Kommentera gärna här eller (om du är medlem) på mötet.

Bakgrund

I forskarvärlden har sedan länge demokrati och transparens varit återkommande teman, och i realiteten kan vem som helst, oavsett utbildning eller position, utföra forskning och komma med resultat som publiceras i prestigefyllda tidskrifter som Science och Nature, och därmed ha en reell påverkan på den vetenskapliga världen.
På samma sätt har det länge varit ett mantra att vem som helst ska kunna läsa vilken vetenskaplig artikel som helst, så länge den har släppts i en refereegranskad tidskrift. Detta ska göra det enkelt för vem som helst, forskare som student som privatperson, att dubbelkolla källor om påståenden som att aspirin fungerar, eller att leta rätt på originalrapporten för att kunna replikera en studie, en grundpelare i forskning.

Detta har sedan länge följts – i teorin. Visserligen är i princip alla tryckta artiklar tillgängliga för alla, oavsett om de är forskare, studenter eller privatpersoner, men de är inte tillgängliga gratis. Den som idag kollar upp en artikel på nätet (där de flesta som tur är läggs upp, ofta till och med snabbare än i den fysiska tidskriften) möts av en kort sammanfattning på mindre än en sida, samt förfrågan om man vill köpa artikeln. Idag kostar en artikel på 5-40 sidor i de flesta tidskrifter ungefär $30-35 US (ungefär 210-250 SEK), och i de flesta fall är det man får möjligheten att läsa artikeln online i ett fåtal dagar. Att prenumerera på papperstidningen varierar, från cirka $100 (700 SEK) per år för de billigaste till över $500 (3 500 SEK) i de dyraste lagen. [1]

Detta är inte allt för mycket om året för de flesta arbetande forskarna, men vi måste också räkna med att en bra forskare inte bara läser en tidskrift, utan håller koll på vad dussintals olika tidskrifter publicerar. Och även en enda tidskrift blir genast för dyr för den privatperson som inte har annat än personligt intresse att vinna på en prenumeration. Samtidigt är det inte så att de utan licens inte är intresserade av forskningen – tidskriftdatabasen JSTOR rapporterar att de årligen nekar tillträde för 150 miljoner försök att nå artiklar utan licens. [7]

Många universitet köper in både papperstidningen och onlinelicenser som kan nås av lokala studenter och forskare, och för de flesta universitet kostar detta årligen en väsentlig del av bibliotekens budget. 2012 budgeterade KTH 21.8 miljoner kronor till tidskrifter, varav merparten gick till e-licenser. [16] LiU lade samma år 19 miljoner kronor, varan “en mycket liten del av den summan” gick till papperstidskrifter. [17]

Framsteg hittills

Allt fler universitet har på senare tid börjat stödja open access, rörelsen för att släppa alla forskningsrapporter och alla paper fritt. Många svenska universitet uppmuntrar idag sina studenter och forskare att förutom vanliga tidskrifter också släppa sina arbeten i universitetens elektroniska verk, vilket gör arbeten tillgängliga åt alla som vill läsa dem utan kostnad. Målet för detta är just att göra det enklare för andra elever och forskare, oavsett läroverk, att läsa arbeten, replikera studier och arbeta vidare på det arbete som påbörjats.

”]Undersökningar har även visat andra fördelar, som att artiklar som släppts i open access citeras betydligt oftare än artiklar som släppts i låsta tidskrifter (se figur 1 nedan).  [4]  [11]  Citeringar är ett simplistiskt sätt att mäta en artikel och en forskares kvalitet, men det är också ett sätt att mäta hur tillgänglig en artikel är, vilket i sin tur resulterar i ökad kunskap och vidare forskning. Det är svårt att förneka att inlåsta artiklar hämmar både forskningen och allmänbildningen.

Redan 1991 grundades arXiv.org, som släpper arbeten under open access. I dagsläget finns nästan 750 000 artiklar registrerade. [2] Institutioner som släpper alla eller vissa artiklar under open access kan även registrera sig på ROARMAP, där allt fler institutioner registrerat sig konstant sedan starten 2003 (se figur 2 nedan). [3a]

I Sverige har 10 institut registrerat sig i ROARMAP. [3b] Detta är imponerande i jämförelse med resten av Europa, där många länder har färre än så och där bara 21 av 50 länder är representerade, [3c] och det är än mer imponerande om vi jämför med USA, där enorma andelar tidskrifter kommer ut, men som bara har 97 registreringar på ROARMAP jämfört med Europas 217. [3d] Men trots att dessa siffror reflekterar gott på Sverige, kan de vara mycket starkare. Finland har nästan tre gånger så många open access-registreringar som vi, trots sin mindre befolkning. Detsamma gäller med Italien, och Storbrittanien (som visserligen är betydligt större på forskningsfronten) har fem gånger så många registreringar som vi. [3c]

”]

Under den senaste tiden har allt fler akademiker börjat protestera mot storproducenter av tidskrifter, speciellt Elsevier, som årligen står bakom tusentals olika tidskrifter. [5] Förutom att ta ut hutlösa priser har Elsevier dessutom stött SOPA, PIPA och RWA (Research Works Act) [14] för att säkerställa kontrollen på sina artiklar. På grund av en massprotest i vilken över 8 000 forskare lovat att bojkotta Elsevier, har de nu valt att låta bli att stödja RWA, men de står fortfarande bakom ett flertal liknande lagar, inklusive SOPA och PIPA, och deras priser har ännu inte sänkts. [6]

Det finns även andra tecken på viljan till en förbättring. Den enorma och ideella tidskriftsdatabasen JSTOR, tog i januari 2012 det första steget mot open access. Besökare kan nu registrera sig gratis och läsa artiklar online, dock bara tre artiklar per 14 dagar, och bara från ett 70-tal utvalda tidskrifter. Det här kan vara ett första steg mot mer open access, men det är ett alldeles för litet steg. [8]

Läget i Sverige

De som främjar open access i Sverige är OpenAccess.se, ett program som drivs av Kungliga biblioteket i samarbete med bland andra Vetenskapsrådet och Kungliga Vetenskapsakademien. Programmet uppmuntrar institutioner till att släppa verk under open access, samt driver en väl uppdaterad blogg med nyheter och tankar om open access i Sverige och internationellt. [9a]

10 svenska institutioner är registrerade i databasen ROARMAP: Blekinge Institute of Technology, Chalmers University of Technology, Karolinska Institutet, Lund University, Malmö University, Swedish National Library, Swedish Research Council Formas, Swedish Research Council Vetenskapsrådet, University College of Borås. [3b] Enligt Kungliga Bibliotekets databas är dessa dock betydligt fler, 46 stycken. Enligt en studie de genomförde i september 2011 hade hälften av läroverken i Sverige en policy där de rekommenderade eller krävde att arbeten släpptes under open access. [12]

Den exakta varianten av open access som används av de olika institutionerna varierar något, men en stor andel använder en Creative Commons-licens som öppnar upp helt för spridning men ej redigering i icke-kommersiellt bruk, så länge författarna ackrediteras. Många av dessa institutioner kräver att arbeten som sponsras av institutionen också släpps open access, medan andra enbart uppmuntrar det. Det finns också en växande grupp finansiärer av forskning som kräver att all forskning de sponsrar måste släppas som open access. Senast anslöt sig Forskningsrådet för Arbetsliv och Socialvetenskap (FAS) till dessa i januari 2012. [10]

Det som hittills har gjorts är främst att helt enkelt uppmuntra institutioner och finansiärer att kräva att arbete de sponsrar släpps under open access. Eftersom denna finansiering i många fall sker genom ren välgörenhet spelar det ingen roll för finansiärerna om slutresultatet kostar eller inte. Många av dessa finansiärer är dessutom ideella föreningar. De som eventuellt förlorar på utökad open access är storproducenterna som Elsevier.

Liksom när det gäller piratkopiering av musik, är det dock möjligt att ingen behöver förlora. Bland andra Kungliga biblioteket har föreslagit att fritt tillgängliga böcker kan ge ökad försäljning, i stil med hur studier visat att illegal nedladdning av musik lett till att fler köper skivan. KB skriver att “[f]ritt tillgängliga vetenskapliga böcker kan leda till ökad försäljning eftersom att många inte vill läsa en hel bok på nätet”, [9b] vilket även hänger samman med de studier som visat att artiklar inom open access får större spridning än inlåsta artiklar. [4] Övertalandet av de kommersiella institutionerna och producenterna är med andra ord mycket likt situationen med skivbolag, medan övertalandet av ideella organisationer snarare handlar om att få ut informationen.

I det politiska rummet tog Miljöpartiet de gröna i oktober 2011 fram motionen “Kunskapsbaserad samhällsutveckling” (motion 2011/12:Ub359), i vilken de bland annat tillägnar en sektion åt Open Access: [13b]

3.5 Vidareutveckling av öppna arkiv

För att kunskap ska kunna spridas och att fler ska kunna ta del av och bidra till den behöver kunskap vara tillgänglig. Öppna arkiv är en förutsättning för att det ska fungera så bra som möjligt. ”Open Access” betecknar en modell för publicering där forskningspublikationerna är fritt tillgängliga på nätet. Den nuvarande modellen med licensavtal för elektroniska resurser innebär att tillgången till forskningsinformationen på nätet är beroende av betalningsförmågan varför många utestängs från möjligheten att ta del av ny kunskap. Det är exempelvis mycket kostsamt för biblioteken, som här kan spela en mycket viktig roll. Med Open Access menas, enligt Berlindeklarationen 2003, att läsaren har fri tillgänglighet till forskningsresultat på internet, det vill säga kostnadsfritt kan läsa, citera, ladda ner och skriva ut vetenskapliga artiklar. I Sverige har Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF), Vetenskapsrådet och Kungl. biblioteket med flera undertecknat Berlindeklarationen. I oktober 2009 beslutade Vetenskapsrådet att kräva fri tillgång till forskningsresultat som kriterium för att ge ut bidrag. Allmänheten och andra forskare ska ha fri tillgång till forskning som finansierats av allmänna medel.

Regeringen bör i samverkan med högskolebiblioteken och Kungl. biblioteket följa upp de initiativ som tagits för att all offentligt finansierad forskning i Sverige ska vara tillgänglig för allmänheten och återkomma till riksdagen med förslag på en vidare utveckling.

Den sjätte förslagspunkten i motionen sammanfattar detta “Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör följa upp de initiativ som tagits för att offentligt finansierad forskning i Sverige ska vara tillgänglig för allmänheten och återkomma till riksdagen med förslag på en vidare utveckling.” [13a] Förslaget kommer att behandlas 19 april 2012. [13c]

Vad kan Piratpartiet göra?

Jag yrkar att…

  1. Piratpartiet ska ta politisk ställning för införandet av en nationell policy om open access, i vilken Sveriges forskare och forskarinstitutioner rekommenderas gå över till att publicera samtliga vetenskapliga artiklar under en open access-licens som gör artikeln gratis tillgänglig över internet för alla som vill läsa den.
  2. Piratpartiet ska ta politisk ställning för statlig subventionering av forskares publicering hos open access-förlag, för att minska kostnaderna för forskare och forskarinstitutioner under en övergångsfas.
  3. Piratpartiet ska ta politisk ställning för att alla vetenskapliga artiklar som är resultat av statligt finansierad forskning ska släppas under en open access-licens som gör artikeln gratis tillgänglig över internet för alla som vill läsa den.
  4. Piratpartiet ska bilda en arbetsgrupp med uppdrag att förtydliga hur en nationell policy om open access i Sverige skulle se ut, hur den skulle appliceras, och vad det skulle kräva för förändringar.
  5. Piratpartiet ska bilda en arbetsgrupp med uppdrag att analysera open access-läget i EU, och vad Piratpartiets parlamentariker kan göra för att förbättra det.
  6. Piratpartiet ska bilda en arbetsgrupp med uppdrag att
    • förtydliga hur en nationell policy om open access i Sverige skulle se ut, hur den skulle appliceras, och vad det skulle kräva för förändringar,
    • analysera open access-läget i EU, och vad Piratpartiets parlamentariker kan göra för att förbättra det.


Argument för enskilda punkter

1. Att verket ska gå att nå gratis av vem som helst över internet är det allra viktigaste för ett open access-system. Vidare detaljer bör med fördel diskuteras inom partiet i ett senare skede efter att medlemsmötet godkänt denna utgångspunkt.

2. Det stora problemet i nuläget är att det är mer kostsamt för institutioner att publicera under open access, eftersom de större förlagen inom open access ofta kräver publiceringsavgifter på 25 000 – 30 000 kronor. Denna kostnad är till för att förlagen ska kunna bekosta sin verksamhet, vilket är svårt eftersom i princip alla open access-förlag är relativt nystartade. Summan är ofta för hög för en enskild forskargrupp, vilket försvårar open access-publicering. En statlig subventionering skulle kringgå detta tills förlagen kan bekosta det själva. Detta har gjorts lyckat förut, 1998-2002 i samband med övergången från tryckta till elektroniska tidskrifter. 2002 subventionerade Utbildningsdepartementet universitetsbibliotek sammanlagt 10 miljoner kr, en subventionering på 16 %, för att biblioteken skulle övergå till licenser för elektroniska tidskriftsdatabaser istället för papperstidningen. Detta lindrade de stora kostnaderna kring att installera ett helt nytt system på biblioteket, och ledde till att allt fler bibliotek köpte licenser och sade upp sina gamla pappersprenumerationer. [15]

3. Medan det vore odemokratiskt att kräva att all forskning släpps under open access, oavsett finansiär, är det viktigt att all forskning som bekostats helt eller delvis med skattepengar ska släppas under open access. Folket ska ha rätt att se vad deras skattepengar resulterade i, utan att behöva betala för det.

4-6. En grupp behöver analysera hur en open access-policy bäst ser ut och vad den skulle göra för infrastrukturen och läroverken. Ytterligare en grupp behöver gå in på djupet om hur open access-läget är i EU och inte bara i Sverige. Om detta ska vara en och samma grupp (alternativ 6) eller två olika (4 och 5) beslutar medlemsmötet.

Hänvisningar

  1. Sandra Porter, Discovering Biology in a Digital World: “How much does it cost to get a scientific paper?” (2012-01-09, hämtad 2012-03-19)
  2. arXiv.org, Cornell University Library (hämtad 2012-03-19)
  3. ROARMAP (Registry of Open Access Repositories Mandatory Archiving Policies) (hämtad 2012-03-19)
  4. David Hill, Singularity Hub: “8,200+ Strong, Researchers Band Together To Force Science Journals To Open Access” (2012-03-18, hämtad 2012-03-19)
  5. Elsevier: “All Journals” (hämtad 2012-03-19)
  6. The Cost of Knowledge (hämtad 2012-03-19)
  7. Alex Madrigal, The Atlantic: “Every Year, JSTOR Turns Away 150 Million Attempts to Read Journal Articles” (2012-01-13, hämtad 2012-03-19)
  8. Jennifer Howard, The Chronicle of Higher Education: “JSTOR Tests Free, Read-Only Access to Some Articles” (2012-01-13, hämtad 2012-03-19)
  9. Kungliga Biblioteket, OpenAccess.se – Vetenskaplig publicering (hämtad 2012-03-19)
  10. Forskningsrådet för Arbetsliv och Socialvetenskap: “Open access – fri tillgänglighet till forskningsresultat” (hämtad 2012-03-19)
  11. Dr Diane McDonald, JISC: “Value and benefits of text mining” (2012-03-14, hämtad 2012-03-19)
  12. Aina Svensson, OpenAccess.se, Nationell Samverkan, Kungliga biblioteket: “Open access vid svenska lärosäten – en enkätundersökning” (2011-09, hämtad 2012-03-19)
  13. Riksdagen: “Motion 2011/12:Ub359 Kunskapsbaserad samhällsutveckling” (2011-10-04, hämtad 2012-03-19)
  14. RWA är antagligen mer okänt för pirater än SOPA och PIPA. Enligt tidigare godkända amerikanska propositioner måste statligt sponsrad forskning släppas fri, och ett av målen med RWA är att återställa detta. Förslaget är antagligen dött för tillfället, men kommer troligen att komma igen, liksom den gjort flera gånger förut.
  15. Kungliga biblioteket: “Årsredovisning 2002” (hämtad 2012-03-20)
  16. E-postkonversation med Nils Jansson, Kungliga Tekniska Högskolan (2012-03-20).
  17. E-postkonversation med Axel Tiderman, Linköpings universitetsbibliotek (2012-03-21).

Rekommenderad läsning

Sociala relationer och guanxis utveckling i Folkrepubliken Kina under reformeran: analys av Gold, Guthrie och Wanks ”Social Connections in China”

Följande är en av läsmodulerna (läsmodul 3) jag skrev till kursen TEAS02 (”Nordostasien II – det moderna samhället”) som jag läste på Linköpings universitet  våren 2012. Observera att texten inte får användas i elaka syften – du får inte påstå ägandeskap, du får inte använda den i kommersiellt syfte. Anledningen till att jag släpper den är om det finns de som är intresserade av att läsa om boken eller ämnet guanxi, och om det finns de som är intresserade av vad jag tyckte om den. Uppsatsen finns även i PDF-format (bättre stiliserad) här.

”Social Connections in China: Institutions, Culture, and the Changing Nature of Guanxi” redigerades av Thomas Gold (University of California, Berkeley), Doug Guthrie (New York University) och David Wank (Sophia University) och inkluderar texter från dem och elva andra forskare. Boken släpptes av Cambridge University Press år 2002.

Boken diskuterar genom elva kapitel av olika författare hur sociala relationer fungerar i Folkrepubliken Kina, hur dessa har förändrats mellan de ekonomiska reformernas början på sent 1970-tal och bokens författande i början av 2000-talet, med speciellt fokus på 1990-talet. Flera författare försöker också definiera det samhällsvetenskapliga konceptet guanxi, [1], som direktöversatt betyder ungefär ”relationer”. Det råder debatt mellan olika forskare om hur pass viktigt guanxi är, men det definieras i boken som ”absolutely essential to successfully complete any task in virtually all spheres of social life”. [Gold et al., 2002, s. 3] I en kortfattad förklaring är guanxi ett socialt band mellan två personer, som utvecklas genom tjänster och gentjänster mellan parterna.

De olika författarna berör varierande ämnen i de olika kapitlen. Kapitlen diskuterar bland annat problemet med att definiera guanxi som ett kinesiskt eller ett globalt fenomen; guanxis nuvarande roll i det kinesiska samhället, samt historia och framtid; rollen guanxi haft på nya företag under reformeran; huruvida guanxi xue [2] minskar; och användandet av guanxi vid arbetssökande.

Det är en intressant bok som efter vad jag kunnat hitta är den största samlingen av olika tankar och teorier om guanxi. Referenserna i boken, inklusive de olika författarnas referenser till egna böcker och artiklar, är mycket hjälpsamma för den som vill få en bred förståelse av området, både eftersom dessa är några av de mest framstående forskarna i området, och eftersom deras åsikter i vissa områden är mycket skiljda, någonting som är svårt att hitta i andra böcker på området, eftersom de flesta endast har en författare.

Frågeställning och metod

I vissa fall diskuterar olika författare samma område (eller två närliggande), och i vissa av dessa argumenterar författarna emot varandra. Detta är speciellt prevalent i vad som tycks vara den största kontroversen inom social sinoforskning, som jag därför valt som min frågeställning:

Vad är de främsta vetenskapliga åsikterna angående hur användningen av guanxi förändrades i Folkrepubliken Kina mellan 1970-talet och 1990-talet?

I min analys kommer jag att sammanfatta några av de främsta forskarnas åsikter i området. De författare från boken som jag kommer att betona är Doug Guthrie, Amy Hanser och Yanjie Bian, eftersom det är de tre som diskuterar frågan mest i boken. Guthrie och Hanser argumenterar för att användandet av guanxi sjönk under reformeran, medan Bian argumenterar för att guanxi fortfarande är minst lika viktigt in på 1990-talet. Jag använder även artiklar Guthrie och Bian skrivit för The China Quarterly: Guthries ”The Declining Significance of Guanxi in China’s Economic Transition” (1998) och Bians ”Guanxi and the Allocation of Urban Jobs in China” (1994). Jag tar även upp Mayfair Mei-hui Yangs ”The Resilience of Guanxi and its New Deployments: A Critique of Some New Guanxi Scholarship” (The China Quarterly, 2002), i vilken hon argumenterar för att guanxi inte har minskat utan bara bytt funktion i samhället.

En översikt av 1990– och 2000–talens guanxiforskning

Guanxi och den Kulturella revolutionen

I sitt kapitel i ”Social Connections in China” argumenterar Doug Guthrie för ståndpunkten att guanxi är ett system sammankopplat med samhällsinstitutioner under Kinas reformera, som minskade i och med att dessa institutioner förändrades. [Guthrie, 2002, s. 38] Han stödjer teorin att det moderna fenomenet guanxi har sina rötter i den Kulturella revolutionen, under vilken bristen på social ordning ledde till ett behov av att förlita sig på sociala band för att överleva. [Guthrie, 2002, s. 37] Guthrie menar att användandet av guanxi minskade mellan början på reformeran och 1990-talet, främst på grund av att staten skapade nya och klara system av det ekonomiska och sociala samhället, som dessförinnan varit kaotiskt, med regler och restriktioner som kunde variera mycket på lokal nivå. Att staten gjorde tydliga riktlinjer för folket gjorde det allt mer komplicerat att använda guanxi och guanxi xue i affärer, till den grad att det slutade vara lönsamt och användandet minskade allt mer. [Guthrie, 2002, s. 38] Detta framgår i större detalj i hans artikel (1998) i vilken han skriver att ”[w]hile many China scholars view guanxi as a deep-seated cultural fact of Chinese society, I view guanxi as an institutionally defined system — i.e. a system that depends on the institutional structure of society rather than on culture — that is changing in stride with the institutional changes of the reform era.” [Guthrie, 1998, s. 254-255]

Teorin om guanxis sammankoppling med den Kulturella revolutionen har tidigare förts fram av bland andra Mayfair Mei-hui Yang, [Yang, 1994] som dock inte håller med Guthrie i att användningen av guanxi minskat sedan 1970-talet. Yang kritiserar Guthries slutsatser i en artikel (2002) i vilken hon diskuterar hur användandet av guanxi steg kraftigt strax efter den Kulturella revolutionen fram till 1980-talet, då det ”declined in some areas of life but found new breeding grounds in others.” [Yang, 2002, s. 463] Även Yanjie Bian stödjer teorin om sammankoppling med den Kulturella revolutionen, speciellt vad gäller arbetssökning — han menar att de tjänstemän som var ansvariga att dela ut arbeten prioriterade de ungdomar som han relaterade med, vilket ledde till att ungdomar med flit skapade relationer för att bli prioriterade. [Bian, 1994, s. 972]

Guanxis växlande sfärer och betydelsen inom korruption

Bland andra Yang argumenterar för att den stora svårigheten i att forska om guanxis utveckling är att det inte nödvändigtvis bara ökar eller minskar i användning, utan det kan även byta användningsområde och helt överge gamla. Yang föreslår att medan guanxi som Doug Guthrie och Amy Hanser säger under 1990-talet användes betydligt mindre inom exempelvis arbetssökning, används den desto mer inom områden där den tidigare inte användes, exempelvis för att få tag på pass eller få ta ett lån. [Yang, 2002, s. 463]

Guthrie har tidigare kritiserat Yang för att dra slutsatser i sin bok ”Gifts, Favors and Banquets” (1994) som inte stödjs av hennes data, [Guthrie, 1998, s. 260-261] och skriver att medan sociala relationer fortfarande spelar en roll i affärer, är den rollen numera sekundär till rollen som exempelvis pris och kvalitet har. [Guthrie, 1998, s. 281] Enligt Guthries intervjuer med kinesiska affärsmän tycks guanxi allt mer smälta samman med sociala relationer såsom de är relevanta i allmänhet, såväl i öst som i väst. [3]

Yang argumenterar dock för att guanxi inte alls minskat i affärslivet, utan att det tvärtom fick allt större inflytande i affärslivet under 1980- och 1990-talen som följd av att dess originalsyfte — att klara sig i privatlivet — minskade allt mer när bekvämligheter som TV-apparater, tågbiljetter och dagisplats blev allt mer lättillgängligt även utan guanxi. Hon jämför guanxi med det liknande ryska sociala fenomenet blat, som dök upp i dåvarande Sovjetunionen då många varor var svårtillgängliga, och sociala relationer behövdes för att klara sig. Efter socialismens fall utvecklades blat från att vara i den personliga sfären till att nyttjas i affärsvärlden, bland annat då företag vill minska sina skatter. Detta har i sin tur lett till att korruption blivit ett stort socialt problem i Ryssland. Yang föreslår att detsamma hänt, om än långsammare, med guanxi sedan 1970-talet, då det under speciellt 1980- och 1990-talen minskade allt mer i den sociala sfären men ökade i affärsvärlden. Hon anklagar Guthrie för att förneka att korruption är ett stort problem även i sekelskiftets Kina, och argumenterar för att det är sannolikt att korruptionen ökat just eftersom användningen av guanxi i personliga sammanhang minskat. [Yang, 2002]

Förändring av arbetssökning under reformeran

Yanjie Bian argumenterar för att guanxi även på 1990-talet spelade stor roll för arbetssökning, först i sin artikel [Bian, 1994] och sedan i sitt kapitel i ”Social Connections in China”. [Bian, 2002] I sitt kapitel i ”Social Connections in China” diskuterar Amy Hanser hur guanxi används av kinesiska ungdomar då de söker arbete i storstäderna, och hur detta förändrades under de senaste decennierna fram till sent 1990-tal. Hanser genomförde intervjuer med arbetssökande ungdomar under 1998 angående hur de avänder sig av guanxi och hur de ser på guanxi i allmänhet. Slutsatsen hon kom fram till överensstämmer med den Guthrie lägger fram om guanxis utveckling i allmänhet, och är även kompatibel med Yangs teori om guanxis flyttande sfärer — användandet av guanxi inom arbetssökningen hade minskat tydligt. [Hanser, 2002, s. 137] Angående sina intervjuer skriver hon att ”there was significant reliance on formal job search methods and a measured degree of skepticism about the effectiveness, and at time appropriateness, of using guanxi.” [Hanser, 2002, s. 160]

Hanser listar en serie resonemang som förklarar varför det är logiskt att användandet av guanxi i samband med arbetssökning minskar. Hon föreslår bland annat att det under 1990-talet blev allt vanligare att söka mer specifika jobb, och argumenterar för att ju mer specifika kvalifikationer en arbetssökande hade, ju mindre behövde den använda guanxi. [Hanser, 2002, s. 138, 151-156] Hon spenderar en stor del åt att exemplifiera hur sätten ungdomar sökte jobb på ökade enormt från tidigt 1970-tal in på 1990-talet, från att ha blivit tilldelade ett jobb utan val till att ha en enorm valfrihet där de i princip kan arbeta med vad de vill. [Hanser, 2002, s. 145-148]

Liksom Guthrie är Hanser dock försiktig med att inte påstå att guanxi försvunnit helt eller inte har en påverkan. I hennes intervjuer framgår att de flesta till någon grad använder guanxi, men att den i de allra flesta fall har en sekundär roll, där den exempelvis är användbar för att bli introducerad, men inte till att faktiskt få arbetet. [Hanser, 2002, s. 138]

Svårigheterna i att skilja guanxi från sociala relationer

Guthrie spenderar en stor del av sitt kapitel till att förstå varför hans analys 1998 skiljer sig så från speciellt Yanjie Bians resultat, som visar på att guanxi inte alls minskar i användning. I en av sina studier har Bian intervjuat kineser om huruvida de använde guanxi för att få sitt första arbete, och han har därefter delat upp svaren efter när detta första arbete togs, i ett försök att se guanxis utveckling under tiden. Enligt hans resultat användes guanxi jämförelsevist lite under perioden 1961–1976, då arbetsfördelning kontrollerades som mest av staten. Därefter steg användningen under perioden 1977–1988, samtidigt som detta var en period då statens kontroll över arbetsmarknaden börjat lätta allt mer. [Bian, 1994, s. 972-974]

I en senare studie på 1990–talet visade han att användandet av ”predominantly strong ties” var ännu högre än användandet av guanxi tidigare, vilket stämmer överens med hans tidigare hypotes då staten under denna period fortsatte att ha mindre kontroll över arbetsmarknaden. [4] [Bian, 2002, s. 120-121] Bian menar att de som under 1960– och 1970–talen nyttjade guanxi för att få arbete av statsanställda under 1980– och 1990–talen istället började att använda guanxi för att få arbete av företagsadministratörer och direktörer, som tog över denna roll, fast nu utan statlig inblandning. [Bian, 2002, s. 121-122] Han argumenterar för att den ökade användningen beror på att de ansvariga för anställning numera har större personlig kontroll över vem de anställde, medan nyttjandet av guanxi tidigare — trots att det förekom — egentligen inte riktigt var tillåtet av staten [Bian, 2002, s. 126] Han skriver att guanxi ”was a counter social force to government control of jobs in all historical periods, and its widespread use in the 1980s was a response to the relative relaxation of such control.” [Bian, 1994, s. 999]

I sin analys av Bians resultat (från både 1994 och 2002) betonar Guthrie att det stora problemet i Bians slutledning är att det är svårt att veta om användningen av guanxi faktiskt gör en skillnad. Han menar att det enda Bians resultat visar är att de intervjuade säger att de försökt använda guanxi, men att han inte för fram några evidens för att det har gjort någon skillnad i den anställningsansvariges beslut, eller att det spelar en stor roll i det kinesiska samhället. [Guthrie, 2002, s. 40-42]

Att definiera guanxi och guanxi xue

Det är ett återkommande tema hos speciellt Guthrie och Hanser att guanxi smälter samman allt mer med sociala relationer av västerländsk typ, alternativt att det bäst klassifieras som den kinesiska varianten av någonting som finns över hela världen. [Guthrie, 2002, s. 37] Hanser skriver att ”[b]y labeling all (strong) social ties guanxi, we risk creating a false sense of ‘Chineseness’ where other explanations might apply.” [Hanser, 2002, s. 142] Guthrie menar att ”there is nothing fundamentally Chinese about the concept of guanxi”, [Guthrie, 2002, s. 37] och argumenterar för att det inte finns en definition som skiljer fenomenet från vanliga sociala relationer, samtidigt som det är av intern logik. Han kritiserar bland annat Yangs definition, och hur hennes egna exempel går emot definitionen av guanxi och guanxi xue. Medan Yangs definition av guanxi xue kräver att handlingen gör att den ena parten blir skyldig den andra parten någonting i retur, tar Guthrie upp exempel på vad Yang kallar guanxi xue där detta inte tycks råda. [Guthrie, 1998, s. 262-263] Denna definition delas även av bland andra Bian. [Bian, 1997, s. 369]

En otydlighet råder i vad som skiljer guanxi från sociala relationer. Guthrie kritiserar Bians otydlighet då han klassar all hjälp att få ett arbete som guanxi, medan Guthrie menar att en aretssökande kan få hjälp i arbetssökande utan att det nödvändigtvis borde behöva klassas som guanxi. [Guthrie, 2002, s. 43-45] Guthrie diskuterar i sin artikel (1998) att det är lätt missa att det som bland andra Bian klassar som guanxi förekommar även i västvärlden, och han citerar som exempel en affärsman som ser det som en självklarhet att hellre anlita gamla vänner än okända affärsmän vid projekt i Europa. [Guthrie, 1998, s. 254]

Det saknas fortfarande en bestämd definition av de två fraserna guanxi och guanxi xue som är invärtes logisk och som kan skiljas bestämt från sociala relationer av västerländsk typ. Fram till att detta fastställs är det i praktiken omöjligt att avgöra hur användning av guanxi utvecklats historiskt, och det enda som kan sägas med säkerhet är att det sociala fenomenet, liksom samhället det frodas i, är en levande och ständigt utvecklande organism.

Fotnoter

  1. Jag följer, liksom författarna, pinyinsystemet för transkribering av kinesiska ord som förekommer i texten.
  2. Guanxi xue (”läran om guanxi”) är användandet av guanxi för egen vinning, och ordet används ofta för ett fult sätt att använda guanxi, att jämföra med att utnyttja sina vänner för egen vinnings skull. [Gold et al., 2002, s. 6]
  3. Detta är en röd tråd i både Guthries artikel (1998) och hans kapitel (2002), se speciellt [Guthrie, 1998, s. 254] och [Guthrie, 2002, s. 43]
  4. Här kan diskuteras om Bians definition ”predominantly strong ties” verkligen kan likställas med ”guanxi”, men det är den slutsats som Bian drar, och jag ser inga allvarliga brister i den metodiken.

Referenser

  • Yanjie Bian. Guanxi and the allocation of urban jobs in china. The China Quarterly, 140:971-999, 1994. URL: http://journals.cambridge.org/abstract_S0305741000052863.
  • Yanjie Bian. Bringing strong ties back in: Indirect ties, network bridges, and job searches in china. American Sociological Review, 62:366-385, 1997. URL: http://www.jstor.org/stable/2657311.
  • Yanjie Bian. Institutional holes and job mobility processes: Guanxi mechanisms in china’s emergent labor markets. In Social Connections in China:Institutions, Culture, and the Changing Nature of Guanxi. 2002.
  • Thomas Gold, Doug Guthrie, and David Wank, editors. Social Connections in China: Institutions, Culture, and the Changing Nature of Guanxi. Cambridge University Press, Cambridge, UK, 2002.
  • Doug Guthrie. Information asymmetries and the problem of perception: the signicance of structural position in assessing the importance of Guanxi in china. In Social Connections in China:Institutions, Culture, and the Changing Nature of Guanxi. 2002.
  • Douglas Guthrie. The declining signicance of guanxi in china’s economic transition. The China Quarterly, 154:254-282, 1998. URL: http://journals.cambridge.org/abstract_S0305741000002034.
  • Amy Hanser. Youth job searches in urban china: the use of social connections in a changing labor market. In Social Connections in China:Institutions, Culture, and the Changing Nature of Guanxi. 2002.
  • Mayfair Mei-hui Yang. Gifts, Favors, and Banquets: The Art of Social Relationships in China. Cornell University Press, New York, USA, 1994.
  • Mayfair Mei-hui Yang. The resilience of guanxi and its new deployments: A critique of some new guanxi scholarship. The China Quarterly, 170:459-476, 2002. URL: http://journals.cambridge.org/abstract_S000944390200027X.

Anton Nordenfur <antno657@student.liu.se>
Linköpings universitet
Februari 2012

Life, part 2: Six months of Chinese studies

As I’m writing this it’s hard to imagine six months have passed already since I first walked into a Chinese class at Linköping University. It feels like an eternity has passed since I first decided to study the language, about a year ago, and applied for the program.

I was nightmarishly late for my very first class. I had met with my future classmates previously, but for my very first actual lesson I was late. I can’t recall the circumstances, but I remember the panic when I finally found the classroom (U4, I believe) and realised the door was closed – the class had already begun. I was perhaps three or four minutes late, in spite of having told myself for weeks that I had to be there at least ten minutes before the scheduled time. I peeked in through the round glass in the door, and indeed my class was seated, and by the blackboard stood two gentlemen, one of them talking. As I walk in, timidly seating myself trying not to disrupt, I realise the one talking (who would later turn out to be Olle Linge, who’s website on studying Chinese – Hacking Chinese – I now follow in awe) is speaking in Chinese.

In hindsight, I don’t remember a word of what he said, having barely heard a word of Chinese prior to the lesson. While I understand that he probably talked rather slowly, it all sounded like a complete mess of racing words. Again, I was close to a complete panic attack.

But it all turned out for the better before crashing down. After introducing themselves on Chinese, our temporary teachers Olle and Gustaf started talking in Swedish about what we were to expect from the program we were about to take. Other than that, I remember absolutely nothing of our first lesson. Absolutely nothing.

I have learned a lot in six months, not only about the Chinese language, culture and history, but about studying and (sorry for sounding pretentious) about life. I have become much more disciplined in my everyday life, with many 10-hour study sessions and early morning wake-ups. I have learned to read several hundred pages of text in a day, and I have learned to take proper notes and reading much more effectively. I have had great help from my classmates, from my teachers (Chunyang Wang, Mats Andersson, Lili Tunek), from Olle’s website which I have already mentioned, and from the Anki software. I have everyone to thank, even do I do think I have worked a great deal myself. Many interests, including my novel ”The Tempest”, the album ”As Autumn Leaves Decay” and several website projects have been suffering. I do think it’s ultimately worth it though.

In the early days of my studying, and even more so in the months leading up to it, I was constantly battling inner demons. When first discussing whether to pursue this international program, or a mere masters program in physical engineering, my brother (who took the non-international masters program three years prior) told me of those he knew who took the international class. He talked about complete nerds who didn’t have a life outside Japan or China, to whom this was their entire life. This almost had me decide not to go with the program after all. I had never tried learning Chinese before the autumn of 2011, and I had never been particularly interested in Chinese culture. How could I focus so heavily on a language and a culture that wasn’t in my interest sphere to begin with?

I ultimately decided to go with my gut and apply for the program anyway. I had decided that if I were to fail completely, I could just quit and go for the other program again. I would have wasted time, but at least I would have tried. One scene kept repeating in my head: me in five or ten or fifteen years, meeting some people wherever, discussing what happened in our lives, what we did. What we learned. I couldn’t help imagining one or several of them fluently speaking a foreign language, while I stood at the sideline, cursing my 19-year-old self for not choosing that international program five, ten or fifteen years prior. And a second scene kept playing in my head, with me reading about the Chinese space programs, those lucky bastards who would be the first to step on Mars… and me standing on the sidelines, not understand a word. So I did it. I went for it and tried.

In hindsight, I don’t remember how I became a China geek. I am now completely enthralled with Chinese history, culture, politics and language. I spend the most part of my time either studying, or reading just for the fun of it. I am completely devoured by my current project, an article on the development of the social phenomenon of guanxi in the reform era, a project of social sciences which I thought I’d never be interested in. I could never stand studying what I study if I didn’t have the interest in it, and yet I have only had it for a few months. I am nowhere near giving up, and I am getting pretty good grades too. And above all, it’s fun as hell.

Bokanalys: ”Färden till västern 1: Den gyllene cikadan” (Wu Cheng’en, 1590)

Följande är en av läsmodulerna (läsmodul 2) jag skrev till kursen ”Nordostasienkunskap I – historisk och kulturell bakgrund” (NOA1) på Linköpings universitet under höstterminen 2011. Observera att texten inte får användas i elaka syften – du får inte påstå ägandeskap, du får inte använda den i kommersiellt syfte. Anledningen till att jag släpper den är om det finns de som är intresserade av att läsa om boken, och om det finns de som är intresserade av vad jag tyckte om den. Analysen finns även i PDF-format (bättre stiliserad) här. Och när du läst klart här, se även Olle Linges recension.

Färden till västern är indelad i sammanlagt 100 kapitel, vilket i denna svenska utgåva (Wu Chengen (1995) Färden till västern 1: Den gyllene cikadan”, Bra böcker, översättning Göran Malmqvist) är uppdelat i fem volymer. Boken börjar med att under kapitel 1-7 introducera huvudpersonen: Sun Wukong, en apa född ur ett stenägg av de fem elementen, som växer upp att söka efter odödlighet, vilket han finner i ett tempel. Wukong lär sig övernaturliga krafter och stor styrka, men eftersom han är stöddig och ständigt gör hyss som stör gudarna – bland annat hotar han Drakkungen till att ge honom vapen och rustning, och han raderar sitt eget namn från Livets och dödens bok – så blir han till sist omhändertagen av Buddha själv, som fängslar honom under ett berg.

Därefter berättas om Xuanzang, om hur han föds till en mor som måste skicka iväg honom vid födseln, och om hur han växer upp i kloster och blir en buddhistisk munk. Samtidigt berättas om hur Buddha ber boddhisattvan Guanyin att söka i Kina efter någon villig att resa västerut för att hämta buddhistiska heliga texter tillbaka till öst. Det är Xuanzang som slutligen blir vald till uppdraget, och bland hans medhjälpare på resan finns Wukong. “Färden till västern” följer gruppen på äventyret då de reser efter texterna, men på vägen stöter på mängder av vidunderliga varelser, gudar och miljöer.

Boken skrevs av Wu Cheng’en på 1590-talet, under Mingdynastin, men många av de berättelser som utgör kapitel i boken är kända sedan långt tidigare i folkmun – liksom många verk under denna tiden, speciellt med mytiska teman, fungerade boken snarare som en sammanslagning av existerande berättelser än en helt nyförfattad saga. Det är dock svårt att säga vad som var nytt material och vad som var äldre folksagor, eftersom så många karaktärer och teman i boken är kraftigt inspirerade av kinesisk religion, tradition och kultur.

Författaren gjorde något så ovanligt som att skriva boken inte på formell, äldre kinesiska, utan på “vulgärt” vardagsspråk som vanligt folk talade. Detta gjorde att Wu valde att publicera anonymt, men både tradition och modern forskning säger ganska bestämt att vi kan veta att Wu är författaren.

Den äldsta kända utgåvan av boken, från sent 1500-tal.

Man vet relativt mycket om Wus liv jämfört med många andra historiska personer. Han växte upp i en mindre by, och trots att han visade intresse för att studera var detta svårt på grund av familjens fattigdom. Flera gånger försökte han examinera för att få en bra anställning, men han misslyckades flertalet gånger. Till sist fick han anställning som byråkrat, men han trivdes inte med sitt jobb och drog sig snart tillbaka för att skriva. Utöver Färden till västern, som är hans största och mest kända verk, skrev han även många andra dikter och berättelser. Trots detta var han fattig genom hela sitt liv, och i efterhand har relativt få av hans verk överlevt tidens tand.

Mingdynastin har i senare tid blivit känd som den kinesiska litteraturens era – under denna period skrevs de fem stora kinesiska verken (som inkluderar Färden till västern) som alla är mycket viktiga för den kinesiska kulturen idag. Religionen på denna tid hade blivit en naturlig blandning av förfadersdyrkan, daoism, buddhism och den traditionella folktron som inkluderade många olika mytologiska varelser och ett brett spektrum av gudar. Den värld som presenteras i Färden till västern är en värld genomsyrad av både buddhism och denna folktro, och under läsningen slogs jag ibland av att religionerna föll ihop ganska ologiskt. Det är intressant att se hur Buddha, som började som en filosofisk lärare utan några övernaturliga krafter, i den kinesiska folktron förvandlats till en mäktig gud som alla andra. Buddha representeras här som en arketypisk persongud med känslor och viljor, någonting som går rakt emot den Siddharta Gautama som beskrivs i den nutida buddhismen som den ofta framställs. Var detta ett sätt för buddhismen att lättare genomsyra det kinesiska samhället, på samma sätt som kristendomen förändrades för att inkludera inte en “Gud” utan en “Himlens kejsare”?

En annan intressant aspekt, som jag också ofta mött i exempelvis japansk manga och anime (speciellt Miyazakis verk), är den passiva synen på övernaturlighet. Medan den västerländska reaktion på övernaturliga element oftast är förvåning när det förekommer i sagor, förekommer det här som någonting fullt väntat i vardagen. Flera gånger genom bokens gång nämns Fågel Fenix flygandes i himlen, och när en gud intervenerar i handlingen är ingen speciellt överraskad. Detta påminner i mångt och mycket om den västerländska fantasygenren, där dessa element är att vänta sig i exempelvis Tolkiens verk, men skillnaden är att dessa verk utspelar sig i fiktiva världar, medan berättelser som Färden till västern har en relativt bestämd lokalisering. Verk som utspelar sig i vår värld (exempelvis i ett bestämt land) innehåller sällan övernaturliga element utan att de framgår som överraskande vändningar i historien. De sagor som innehåller övernaturliga element passivt, utspelar sig däremot ofta i ett obestämt fantasiland “långt, långt borta”.

Det är också intressant att berättelsen använder sig av en sådan antihjälte som Sun Wukong, som användes relativt sällan i andra verk på denna tiden. Medan huvudpersoner ofta framställs som genomgoda superhjältar utan några allvarliga nackdelar, framställs Sun Wukong genom berättelsen som en ganska otrevlig och irriterande typ. Trots att hans krafter genom berättelsen är enorma, försvagas han av sitt barnsliga psyke, vilket gör att han lätt kan besegras av Buddha när han gått för långt. Det är en karaktär med sina styrkor och sina svagheter, en karaktär som inte nödvändigtvis ska gillas av läsaren, utan som snarare irriterar med sin envishet och sin kaxiga attityd.

Bokanalys: ”Kina: den haltande kolossen” (Göran Leijonhufvud och Agneta Engqvist, 2008)

Följande är en av läsmodulerna (läsmodul 1) jag skrev till kursen ”Nordostasienkunskap I – historisk och kulturell bakgrund” (NOA1) på Linköpings universitet under höstterminen 2011. Observera att texten inte får användas i elaka syften – du får inte påstå ägandeskap, du får inte använda den i kommersiellt syfte. Anledningen till att jag släpper den är om det finns de som är intresserade av att läsa om boken, och om det finns de som är intresserade av vad jag tyckte om den. Analysen finns även i PDF-format (bättre stiliserad) här. Fotnoter står listade längst ned på sidan.

“Kina: den haltande kolossen” av Göran Leijonhufvud och Agneta Engqvist är en brett täckande beskrivning av 2000-talets Kina, med ständiga hänvisningar till och förklaringar av de förändringar som skett under andra hälften av 1900-talet. Boken är indelad i tre sektioner med ett antal mer specificerade kapitel var:

I sektionen Centrum diskuteras storstäder som Peking, som på kort tid utvecklats från en traditionell stad till en “megastad på tillväxtdrog”,[1] där tillökandet av stora byggnader och invånare går före många invånares vilja. Författarna har intervjuat pekingbor, vissa positiva och andra negativa till förändringarna. De tar upp fördelar som kulturen,[2] förbättrade levnadsstandarder och ökade möjligheter att bli rik och individuell,[3] och nackdelar som den miljon människor som tvingats bort från sina hem,[4] och minnesmärkta byggnader som rivits när de stått i vägen.[5] De diskuterar den förstärkta kinesiska ekonomin, och tar upp korruptionen som hjälpt många nya miljardärer att ta sig framåt.[6]

I sektionen Periferi diskuteras bondesamhället, de “växande klyftor[na]” mellan rika och fattiga som uppkommit sedan storstäder som Peking brett ut sig och blivit rikare.[7] Medan pekingbor blir rikare, sträcker sjukdomar ut sig över byarna, och 300 miljoner kineser lever under existensminimum.[8] Försöken till ökad demokrati, då bönder får möjlighet till någorlunda självkontroll, diskuteras i detalj,[9] liksom korruptionen som följt,[10] och blodgivarskandalen som började 1992, då hundratusentals bönder blev HIV-smittade då de sålde blod.[11] Författarna diskuterar situationen i Tibet, sökandet efter självständighet,[12] förstörandet av tempel och den sjunkande befolkningen av lamor,[13] och försöken att göra Tibet kinesiskt.[14] Författarna har även genomfört en intervju med tibetanernas ledare Dalai Lama,[15] i vilken han ger sin syn på Tibets läge och framtid. De diskuterar även de många byarna som velat se sig som inspirationen till James Hiltons Shangri-la,[16] och de tar upp balansen mellan en traditionell civilisation och turism.[17]

I den avslutande sektionen Fågelperspektiv diskuteras Kinas nutid och framtid ur ett internationellt perspektiv. Den kinesiska kulturen och politiken har stort utrymme, och författarna tar upp tolv orsaker till att Kina inte demokratiseras.[18] I en epilog gör författarna ett försök att sammanfatta de viktigaste slutsatserna i boken, samt diskutera Kinas politiska och ekonomiska framtid.[19]

Som någon som aldrig varit i Kina, och som aldrig läst speciellt mycket om Kina, slås jag lätt av de enorma nyanserna som författarna ger av landet.

När jag tänker på Kina tänker jag genast på de enorma städerna och de stora folkmassorna. I andra hand tänker jag på uråldriga tempel och traditionella kläder. Jag missar lätt de hundratals miljoner människor som bor utanför städerna, majoriteten av den kinesiska befolkningen. Jag visste förstås att dessa grupper fanns, och jag visste att de var många, men jag hade inget som helst grepp på hur många de var, hurdan den sociala och fysiska miljön var, och hur de klarade sig. I den längsta sektionen av boken, Periferi, diskuteras bondesamhället i detalj, och det var denna sektion som var mest intressant och tankeväckande för mig. Jag finner det fascinerande vad avstånden mellan byarna och städerna kan göra för att förstöra böndernas chanser till ett liv över existensminimum – författarna berättar bland annat om hur de var tvungna att överge sin bil när de reste mellan olika byar och den körde fast, och hur de fick ställa in besök till närliggande byar av den anledningen.[20] Detta visar ett tydligt exempel på vad vardagen kan innebära för bönderna. Jag har svårt att föreställa mig hur det är att leva i en värld där maten på bordet i mångt och mycket är ständigt beroende av ren och skär tur, och där du själv varje dag måste kämpa för liv och lem.

Trots att det jag främst tänker på när jag tänker på Kina är storstäderna som Peking, så har jag missat vad som hamnat i kläm. Vilka som hamnat i kläm. Författarna berättar om den dryga miljon människor som vräkts från sina hem i Peking på bara femton år, mot summor som i många fall bara skulle räcka till en mindre lägenhet i en förort flera mil från centrum.[21] På bara ögonblick blir tusentals människor av med sina jobb, sina studier, hela sin inkomst och stora delar av sin familj, sina vänner, sitt kontaktnät. Återigen är det i mångt och mycket rena avstånd som avgör vem som umgås med vem, vilket jobb som arbetarna har, och som direkt resultat vad de kan tjäna – det är inte nödvändigtvis någons fel, det är bara ett direkt resultat av en megastad på tillväxtdrog, som författarna kallar Peking.[22] Det är ett problem som vi inte har i Sverige, ett problem som är svårt att förstå för någon som mig, någon som tycker det är blodigt att behöva cykla en halvtimme till universitetet på morgonen.

Boken ger också en ganska bra introduktion till tibetkonflikten, i alla fall för den som redan är lite insatt i kulturrevolutionen och den tibetanska historian. För någon som inte är det, som jag, innebar det dock en del googlande för att få en ordentlig överblick, när författarna slängde sig med händelser och begrepp som om de var allmän kunskap även för en västerlänning med liten kunskap om nordostasiatisk historia. Jag gladdes över att författarna var med i den minoritet som inte hyllade Dalai Lama som en övermänsklig varelse, utan pekade ut brister, som hans ställning mot homosexualitet.[23]

Den avslutande sektionen ger en intressant överblick som till skillnad från vissa andra delar av boken[24] ger en tydlig förståelse av Kinas politiska och kulturella klimat i nutiden och framtiden. Den lista med anledningar till att Kina inte demokratiseras är speciellt intressant, och tydliggör i sig delar av boken i stort. Jag är här främst intresserad av de delar som utförligt diskuterar Kinas egna version av Internet. Författarna tar upp att medan många ser Internet och mobiltelefoni som vad som kommer att demokratisera Kina, så ser det inte ut som om det är så enkelt.[25] De diskuterar den enorma filtreringen som partiet gör på Internet, och hur partiet tycks se Internet som ett enkelt sätt att hitta politiska kritiker innan de gör för mycket skada.[26] Jag håller till viss del med författarna, men jag tycker mig också se att de förenklar diskussionen, och har svårt att se nyanserna. Jag tror att ett medium som Internet till stor del kommer att föra människor samman, inte slänga dem i fängelserna. Medan en kommunistisk regim alltid kommer att skapa martyrer som de som tas upp i boken,[27] tror jag det är ännu viktigare att de skapar tusentals vardagsmänniskor som ställer sig emot regimen, och som har röster som är starka nog att väcka åsikt, men som inte är farliga nog att straffa någon. Medan Internet till viss del kan användas som ett medel mot invånarna, tror jag att författarna underskattar vad det också kan göra för invånarna, mot regimen. Internet är i mina ögon inte en anledning till att Kina inte demokratiseras, det är en anledning till att Kina kan demokratiseras.

Bilden författarna ger av Kina är mångfasetterad men mörk – en realistisk och frank bild som vågar visa även de dunklaste hörnen. Det är ett Kina med stora klasskillnader, med svältande bönder och med storstadsmiljardärer. Författarna skriver själva i prologen till boken att deras mål inte var “att skriva en heltäckande Kinabok”, utan att “[ta] fasta på frågor som [de] inte tycker har belysts tillräckligt”.[28] Boken ger en överblick av de stående problemen i 2000-talets Kina, problem som Kina behöver åtgärda för att kunna bli en riktig ekonomisk och politisk stormakt, och för att undvika intern splittring. Samtidigt lyser optimismen ständigt igenom, när målet med boken inte alls är att göra narr av regimen och det politiska och sociala läget, utan snarare att belysa problemen för att de lättare ska kunna åtgärdas.[29]

Författarna hoppar hastigt mellan de positiva och de negativa aspekterna av storstädernas snabba utveckling, och intervjuer stadsbor av bägge åsikter. De låter påskina de komplexa system som ligger bakom en enorm stad som Peking,[30] och visar att det inte finns några enkla svar, istället för att finna ett enda kugghjul att skylla allting på. De visar på stora och förvirrande städer, där enskilda medborgare i många fall inte betyder någonting för maskinernas framfart,[31] samtidigt som de även pekar på de enorma möjligheter i dagens Kina som hade varit otänkbara för bara tjugo år sedan – möjligheter att starta upp egna företag och förtjäna förmögenheter,[32] möjligheter att uttrycka sig friare och mer individuellt.[33]Bilden som författarna ger av Kina är omöjligen helt rättvis – poängen med boken är som sagt inte att vara rättvis, utan att peka på de brister som finns och visa vad som kan göras. Inte att berätta vad som redan är utmärkt. Det kan mycket väl skapa en lätt pessimistisk bild, där HIV-epidemier[34] och svält[35] blir den enda bilden läsaren får av bondesamhället, men även om den är pessimistisk och mörk, så är den en ärlig bild.

Fotnoter

  1. Leijonhufvud, Göran och Engqvist, Agneta: “Kina: den haltande kolossen” (Albert Bonniers förlag, 2008), s. 11
  2. Leijonhufvud och Engqvist, s. 15
  3. Leijonhufvud och Engqvist, s. 16-18
  4. Leijonhufvud och Engqvist, s. 35-36
  5. Leijonhufvud och Engqvist, s. 43
  6. Leijonhufvud och Engqvist, s. 54
  7. Leijonhufvud och Engqvist, s. 81
  8. Leijonhufvud och Engqvist, s. 81
  9. Leijonhufvud och Engqvist, s. 105
  10. Leijonhufvud och Engqvist, s. 111
  11. Leijonhufvud och Engqvist, s. 118
  12. Leijonhufvud och Engqvist, s. 143
  13. Leijonhufvud och Engqvist, s. 148
  14. Leijonhufvud och Engqvist, s. 155
  15. Leijonhufvud och Engqvist, s. 171
  16. Leijonhufvud och Engqvist, s. 189-190
  17. Leijonhufvud och Engqvist, s. 199
  18. Leijonhufvud och Engqvist, s. 230-247
  19. Leijonhufvud och Engqvist, s. 249-267
  20. Leijonhufvud och Engqvist, s. 82
  21. Leijonhufvud och Engqvist, s. 35
  22. Leijonhufvud och Engqvist, s. 11
  23. Leijonhufvud och Engqvist, s. 173
  24. Speciellt diskussionen kring Tibet i kapitel 7 och 8, som tycktes anta en viss förkunskap hos läsaren, samt delar av sektionen “Centrum”, som tycktes anta en viss förkunskap om Kinas politiska klimat.
  25. Leijonhufvud och Engqvist, s. 237
  26. Leijonhufvud och Engqvist, s. 238-240
  27. Leijonhufvud och Engqvist, s. 239
  28. Leijonhufvud och Engqvist, s. 7
  29. Detta är tydligast i sektionen Centrum (s. 11-78), då författarna ständigt varierar mellan att diskutera storstädernas problem och offer, och deras fördelar och vinnare. De ger en bild av ett land på rätt väg, med enorm potential, men med problem.
  30. Dessa komplexa system och den förvirrande men oundvikliga byråkratin har störst del i kapitel 3 “Staden som försvann” (s. 31 – 52), som diskuterar vräkningarna och förstörandet av det klassiska Peking. Författarna går dock aldrig in i detalj på problematiken, vilket är förståeligt eftersom detta i sig skulle gå emot poängen (att den är omänskligt svår att förstå).
  31. Leijonhufvud och Engqvist, s. 35: “Över en miljon människor har tvingats bort från centrum sedan rivningsvågen började på allvar 1993. Myndigheterna har rätt att expropriera mark och fastigheter. Men ofta använder de brutala metoder och kränker då invånarnas mänskliga rättigheter när de ska tvinga boende att flytta.”
  32. Leijonhufvud och Engqvist, s. 59-60: “‘För 20 år sedan uppstod den första generationen entrepenörer i Kina. Men vi är den första generationen egna företagare som av egen kraft tjänar pengar och kan investera i nya affärer’, säger Yuan Dasheng.”
  33. Detta uttrycks återkommande genom boken, speciellt i sektionen Centrum (s. 11-78). Exempel på detta:

    • Leijonhufvud och Engqvist, s. 13-14: “[Shen Qing] var bland de första advokaterna som tog examen efter kulturrevolutionens laglöshet. Ett inslag i kulturrevolutionen 1966-1976 var att ifrågasätta alla auktoriteter, inklusive rättsväsendet. Godtycket och laglösheten ökade, men nu är advokatyrket på god väg att återupprättas.”
    • Leijonhufvud och Engqvist, s. 17: “Han har ingenting emot att grannarna får se att han har utlänningar på besök. När vi sedan sätter oss i konstlädersoffan framför den stora platt-teven säger han: ‘Om jag hade bjudit hem er när vi träffades för 25 år sedan hade jag blivit straffad.
  34. Leijonhufvud och Engqvist, s. 116-142 (kapitel 6. “Humanitärt skeppsbrott”).
  35. Leijonhufvud och Engqvist, s. 81-101 (kapitel 4. “Vanmakt och protester”).

End of school

Yesterday marked the day of my final hand-in of a pre-university school work. I officially finish secondary school (gymnasium) on June 10, but I have no work left and I have already gotten all my grades except for one, and they are rather good ones. Hopefully enough to bring me to study physics at Linköping University.

And so I will spend the upcoming summer, for the first time not with a summer break, but officially out of work.