Att komma ut som bipolär

Jag har kommit ut så många gånger nu, på så många vis och för så många saker – ett utmärkt bevis på vår individualiserade, intersektionella värld, där alla faktiskt har någonting som får dem att sticka ut från massorna. Jag har pratat om mina politiska åsikter, om sexualitet och förhållandeformer, och om mitt liv. Men jag har sällan riktigt gett mig in på mental ohälsa.

Roller coaster

Under mina tonår, med start när jag var runt 14, begravdes jag i en serie djupa depressioner som påverkade mitt skolarbete och mitt sociala liv något enormt. Under den femårsperiod som följde var mitt liv en blandning av fysiskt självskadebeteende och självmordsförsök, vilket jag diskuterade i min bok ”Home”.

Jag lyckades, trots minimal hjälp från sjukvården, ta mig ur den onda cirkeln. Jag började på gymnasiet och sedan universitetet och lärde mig hur jag kunde hantera mina allt mer extrema humörsvängningar. Jag lärde mig att söka hjälp när jag behövde, lärde mig att sätta upp regler för mig själv för att minska skadorna. Allt började gå bra.

Under hösten 2015 besökte jag en vårdcentral efter konstant tjat från bägge mina partners. När jag berättade om mina problem (extrem viktnedgång, minskad aptit, varierande sömnmönster, skakningar, plötslig medvetslöshet utan förvarning) skickades jag nästan genast vidare till en psykiatriker som efter tester diagnoserade mig med bipolär sjukdom, generaliserat ångestsyndrom och helt enkelt stress.

bipolar

Bipolär sjukdom är ganska så förjävligt. Grunden i bipolaritet (tidigare känd som manodepressivitet) är kraftiga humörsvängningar, där patienten pendlar mellan en period av depression och en period av hypomani. Hypomani, som när det är kraftigt nog övergår till mani, är en period då patienten är mer upprymd och rastlös och, om det inte går för långt, mer produktiv och har ett mindre sömnbehov.

På den nivån kan en hypomanisk episod vara fördelaktig och trevlig. Det är skönt att inte behöva sova lika mycket, att vara motiverad, glad och effektiv. Problemet uppstår när det övergår till allvarligare manier, som riskerar att resultera i en total psykos och verklighetsfrånvända vanföreställningar och extrem megalomani att likna med gudskomplex.

Det är vanligt att sjukdomen först visar sig i form av depressioner, för att sedan supplementeras av maniska perioder i tjugoårsåldern – som det varit för mig. Jag har gått från att ha haft kortare depressioner till att det senaste året i princip fullt ut styrts av min sjukdom på ett väldigt obehagligt sätt. Jag lever idag nästan varje dag antingen i en depression eller ett ansträngande maniskt tillstånd, och när det inte räcker kommer dessutom kraftiga och oanmälda panikångestattacker. Det rekommenderas inte.

Det senaste året har jag steg för steg känt hur mitt liv blivit allt svårare att hantera. Mina humörsvängningar har förvärrats, och mina depressioner har blivit något lindrigare mot att mina maniska episoder förvärrats till den graden att jag regelbundet undviker mänsklig kontakt bara för att jag inte litar på mitt beteende. Mina mer extrema manier har lett till att jag fått arbeta extremt mycket under korta perioder för att komma ifatt vad jag missat under sjukdomsperioderna, vilket i sig ökat stressen och lättare utlöst nya sjukdomsperioder.

tl;dr: Det är hemskt.

Men – jag har äntligen kommit så pass långt som att börja få behandling. Tack vare en fantastisk psykiatriker på Uppsalas avdelning för unga vuxna påbörjade jag i veckan behandling med quetiapin, en stämningsstabiliserande substans som mer eller mindre ska ta bort extremerna och, ja, stabilisera humöret någonstans i mitten. Den stora nackdelen är quetiapins sövande effekter, som gör att jag (även om det förhoppningsvis snart går över) nu går runt och känner mig som en zombie. Jag har också börjat ta prometazin för ångest, även om jag inte tycker de påverkar avsevärt.

Saker rör sig framåt, och jag är hoppfull. Jag vill inget hellre än att må bra igen, och det gör ont att veta att det aldrig kommer att bli helt perfekt. Medicin kan lindra, terapi kan lindra, och genom att anpassa livet går det att minska på de negativa konsekvenserna. Men det försvinner aldrig helt och hållet. Det är det som är plågsamt.

Debatt 101 – cannabis, veganism och rasbiologi

Det är få saker jag stör mig lika mycket på som när någon helhjärtat stödjer min åsikt, men argumenterar för den med helt felaktiga argument.

Inte att de inte håller med mig om varenda steg mot argumentet, alltså. Jag kan komma överens med kommunister om vilka företag vi ska bojkotta trots att vi inte är överens om exakt varför vi ska bojkotta dem. Nej, det jag stör mig på är när någon håller med mig ideologiskt hela vägen men tvunget ska ta fram ett logiskt felaktigt argument på vägen dit.

veganism-out-of-hereDet finns två riktigt bra exempel – cannabis och veganism. Jag är en stolt förespråkare av både cannabislegalisering och av veganism – men många ur de grupper som håller med mig tenderar också att presentera urbota korkade argument, speciellt när de ska börja dra in medicin i det hela.

Låt oss göra det enkelt, och låt oss för en kort stund helt förbise vad du som läser själv tycker om dessa två ämnen. Det enda som, enligt min ideologiska kompass, krävs för att argumentera för cannabislegalisering är att det inte skadar någon annan än brukaren, och att det därför bör vara upp till var och en att stoppa precis vad hen vill i sin egen kropp.1 Och det enda som, i min mening, krävs för att argumentera för veganism är att det är fel att skada andra varelser mer än vad som behövs för att själv leva ett drägligt liv.

Problemet uppstår när diverse cannabis- och veganismförespråkare går bortom dessa argument, som i grunden är baserade i moral och filosofi, och istället drar in betydligt mer komplexa frågor. Det är vanligt att som del av en debatt om cannabis höra påståenden om hur växten kan bota cancer,2 och det är precis lika vanligt att i en debatt om veganism höra påståenden om hur veganer lever längre och bättre liv och att människan ”egentligen inte är till för att äta kött”.

rasbiologi-bushkvinna-apaMan kan tänka att argumentationsfelet uppstår när förespråkaren väljer att ta till ett argument som de inte själva studerat klart utan bara förutsätter stämmer för att de hörde det någonstans, men det är faktiskt inte ens så enkelt. Argumentationsfelet uppstår när förespråkaren väljer att gå bortom de principer med vilka hen började, och väljer att ta till någonting mer.

Ibland är det väldigt lockande att, som del av en argumentation, presentera en väldigt lång rad olika argument. Tyvärr blir resultatet i princip alltid att kvantitet väljs framför kvalitet, och att de argument som är någorlunda starka försvagas av de som går att slå hål på. Du öppnar också upp för att tvingas utvärdera din ståndpunkt om argumenten motbevisas, någonting de flesta inte är beredda att göra. Vad händer när det står helt klart att cannabis inte alls botar cancer? Slutar du förespråka det då? Eller går du vidare till nästa argument? Om du gör det senare, så har du gjort fel hela tiden.

Ett avslutande exempel presenterades av Steven Novella på podcasten The Skeptic’s Guide to the Universe, och tog upp hur vissa antirasister argumenterade för lika värde genom att arbeta för att motbevisa de rasbiologiska semistudierna som i sin tur försökte vissa att svarta var dummare eller mindre moraliska än vita.

Så låt oss öppna Pandoras ask. Om det visar sig, trots all nuvarande forskning, att mörkhyade människor är något mindre intelligenta än ljushyade – betyder det att rasism blir okej?

Kritiskt tänkande i skolan (motion till PP:s vårmöte)

Detta är en motion jag lämnat in till Piratpartiets vårmöte 2012. Dit och rösta och kommentera med dig.

Kritiskt tänkande, förmågan att utvärdera och förstå information, blir ständigt allt viktigare i den digitala informationseran. Information blir allt mindre auktoritär när alla kan kolla upp i stort sett vad som helst på internet. Nästan alla högstadieelever och uppåt bär idag ständigt med sig en smartphone med möjligheten att ta reda på precis all världens kunskap på ett par sekunder. Inom den nära framtiden kommer det att bli en självklarhet att alla åldrar, från småbarn till pensionärer, både har och nyttjar denna möjlighet.

Detta är bra, och det är någonting Piratpartiet aktivt förespråkar. Informationseran gör att vem som helst på sekunder kan skriva vad som helst och få det att spridas över hela världen, och det har hjälpt i allt från att sprida banala rykten till att utveckla allmänkunskap och fälla antidemokratiska regimer. Samtidigt finns nackdelarna med detta – för varje sida med välskriven korrekt information finns massor med sidor med utdaterad, lögnaktig, ensidig eller slarvigt skriven information. Det är viktigt för varje människa i informationseran att kunna utvärdera information för att inse om den är att lita på eller inte. Detta gäller i alla livets sfärer: i skrivandet av skoluppsatser; i kontorsarbeten; när du ska självdiagnosera möjligt farliga sjukdomssymptom. Att kunna kritiskt tänkande är idag en viktig egenskap för att överleva informationseran, och det kommer att bli ännu viktigare framöver.

De kunskaper som förväntas av en individ har förändrats, och kritiskt tänkande har blivit allt viktigare. I takt med detta bör således även skolväsendet ändras, eftersom poängen med skolväsendet är att förbereda barn och ungdomar inför vad som förväntas dem senare i livet. Lika mycket som vi idag belyser vikten av att kunna läsa och räkna, bör vi också belysa vikten av kritiskt tänkande. I Sveriges framtida skola ska vikten av kritiskt tänkande inte bara vara en mindre punkt i ett par kurser, som idag, utan det ska vara en ständig röd tråd genom alla kurser i alla skolår, samt vara en egen obligatorisk kurs genom högstadiet och gymnasiet.

Den exakta läroplanen för en kurs i kritiskt tänkande ska inte bestämmas med denna motion, utan hoppas bli ett resultat av framtida diskussioner inom och utanför partiet. I en kort sammanfattning skulle elever i en kurs arbeta med att utvärdera material från olika källor, och gå igenom de viktigaste varningsflaggorna för felaktig, utdaterad och ensidig information. Eleverna kan få exempel på webbsidor eller texter och utvärdera hur trovärdiga de är, och varför. Vidare bör elever undervisas i logik och logiska felslut i argumentation, vilket hjälper dem både i verkliga livet och i den akademiska sfären. Kursen kan även ta upp hur källcitering och liknande system fungerar, eftersom dessa förekommer igen i andra kurser och på högskolenivå. Allt detta underlättar både för elevernas personliga liv, deras skolliv, deras framtida arbetsliv, och eventuella vidare studier. Detta inte bara allmänbildar eleverna, utan förstärker Sveriges arbetskraft och akademiska trovärdighet. Det är både ett kortsiktigt och ett långsiktigt projekt som kan placera Sverige i fronten av informationseran.

Dessa idéer är inte nya. Bland andra PP:s partiledare Anna Troberg och UP:s ordförande Gustav Nipe har tidigare tagit upp hur kritiskt tänkande blir allt viktigare, och andra partier och organisationer har också diskuterat och förespråkat frågan.

Jag yrkar att…

  1. Piratpartiet ska ta politisk ställning för införandet av en obligatorisk kurs i kritiskt tänkande i grundskolans år 7-9.
  2. Piratpartiet ska ta politisk ställning för införandet av en obligatorisk kurs i kritiskt tänkande i gymnasieskolan.
  3. Piratpartiet ska ta politisk ställning för införandet av kritiskt tänkande som en röd tråd genom grundskolans kurser samtliga år.
  4. Piratpartiet ska ta politisk ställning för införandet av kritiskt tänkande som en röd tråd genom gymnasieskolans kurser samtliga år.

Hjälp UNICEF att rädda tredje världen

De senaste hundra åren har modern, vetenskaplig medicin förlängt vår livslängd med nästan det dubbla, och att ett barn dör av en sjukdom är numera nästan omöjligt att tänka sig. Det är svårt att förstå att det inte för länge sedan var vanligt att barn dog i sjukdomar som numera ses som banala eller utrotade. Mässlingen är en sådan.

Mässlingen – tillsammans med en rad andra sjukdomar och problem – är fortfarande ett enormt problem i stora delar av världen. Var nu med och hjälp till att få den försvinna helt. I UNICEFs gåvoshop kan du för bara 40 kronor donera 20 doser vaccin som i stort sett säkerställer att 20 barn klarar sig från den hemska sjukdomen. Du kan förstås också välja att donera större doser, mot andra sjukdomar, eller andra medel som vätskeersättning, myggnät, kylväska, första hjälpenväska eller skolböcker, allting relativt billigt för de flesta svenskar, men otänkbart dyrt för ett barn i tredje världen.

Kasta in din lilla hjälp och sprid budskapet vidare.

Änglavakt

Idag var jag på sjukhuset och gav blod. Det var första gången jag gjort det, men det gick bra och var till och med en cool upplevelse. Jag frågade sjuksköterskan om vad de gjorde med blodet, och hon tyckte det var jättekul att jag var intresserad, och höll ett långt föredrag om exakt hur de behandlade det och vad det användes till, hur det delades upp i plasma och röda blodkroppar och så vidare.

När jag åt mitt fika efteråt tittade jag på skärmen de hade i väntrummet, där de berättade om några individfall som överlevt tack vare bloddonationer. Vid min skräck såg jag rubriken på en av dem: ”Jag hade änglavakt.” Texten nedan beskrev hur personen i fråga varit nära att dö men klarat sig och nu mådde bra, och han tackade sina änglar för det.

Ett tag blev jag nästan förbannad, och undrade vem som på allvar tackar änglar för hjälp när hen överlevt tack vare modern medicin och bloddonationer från medmänniskor. Sedan läste jag det sista stycket och blev glad igen (parafraserat):

”Idag har jag överlevt tack vare mina änglar. Änglar i form av läkare, sjuksköterskor, medicin och 117 bloddonatorer.”

Alternativmedicin

Alternativmedicin är för mig riktigt skrämmande, av den enkla anledningen att så många ser det som respektabelt och bra. Fraser som ”det är ju bra att folk kan välja” hörs precis hela tiden.

Problemet är att det inte är så enkelt att välja sjukvård som privatperson – du behöver många år av skolning för att förstå hur kroppen och läkningen faktiskt fungerar. Gemene man som du och jag kan förstå grundläggande principer, som att det är bra att ta det lugnt om man är sjuk eftersom ansträngning förvärrar immunförsvaret, men mycket mer än så kan vi inte förstå. I mångt och mycket måste vi lita på någon som vet bättre – och kom ihåg när jag säger detta att jag är liberal! Vi skulle aldrig få för oss att låta ICA sälja mjölkpaket som innehöll vatten och påstå att det innehöll mjölk, och säga att det är upp till var och en att välja – så länge paketet är stängt går det inte att veta vilket som är vilket. Och precis så är det med alternativmedicin – 99 % fungerar helt enkelt inte.

Vide, ur vilket vi får acetylsalicylsyra, som många huvudvärkstabletter består av, exempelvis aspirin, magnecyl och treo.

Alternativmedicin är vad som antingen inte bevisats fungera, eller vad som bevisats inte fungera. Alltså det vi antingen vet inte fungerar, eller det vi inte vet om det fungerar. Det finns ingen alternativmedicin vi vet fungerar – då skulle den kallas medicin. Det har flera gånger under historien visat sig att en alternativmedicinsk kur är fungerande, och då har den helt enkelt börjat säljas av läkemedelsindustrin, inte som alternativ medicin utan som medicin. Ett lysande exempel av detta är vanlig aspirin (acetylsalicylsyra), som tas från videträd.

De allra flesta typerna av alternativmedicin har funnits mycket länge. Detta inkluderar homeopati, zonterapi, akupunktur, och mycket mer. Problemet med dessa är alltså att de funnits runtom i världen under hundratals år, och fått hundratals vetenskapliga studier gjorda, men de har ännu inte kunnat visa att de fungerar. Homeopati, som är den allra enklaste att testa eftersom det framställer ett faktiskt medel istället för att vara en större behandling med många delar, har tvärtom visats gång på gång inte fungera. Trots det anses den vara en respektabel alternativmedicin.

Även om vi fastställer att det inte fungerar, eller för den delen att vi inte vet om det fungerar, varför får inte alla välja själva och bestämma vad de ska använda för medicin?

För att det är lurendrejeri. Inom vissa områden kan vi aldrig förvänta oss att vanliga människor kan förstå hur saker fungerar. I vissa områden behöver en expert berätta hur det verkligen ligger till. Det område där detta verkligen gäller är ju faktiskt sjukvården. Många alternativmediciner behandlar mindre betydelsefulla saker, som feber och huvudvärk, men det finns betydligt allvarligare sjukdomar och psykoser som alternativ medicin påstås kunna ta hand om. Detta inkluderar men är inte begränsat till cancer, HIV, AIDS, reumatism, dödsångest, depression och mycket, mycket mer. Pr0blemet som formas är att många som inte är insatta i medicin ser detta som en alternativ väg att nå friskhet, men där man slipper betala enorma pengasummor för behandlingen och där man slipper bieffekterna av exempelvis cellgiftsbehandling. Det gör att människor som kunde ha överlevt väljer en alternativ väg, och dör eller lider enormt för detta.

Det handlar om liv, och det är allvarligt.

En naturlig breddning av Piratpartiets politik

Det har nu återigen börjat diskuteras om det är dags att bredda Piratpartiets politik. Detta har pratats om förut, och den största anledningen till att vi låtit bli är att vi skulle tappa ett enormt antal väljare genom att ta en ställning i vissa frågor – som det är nu ser vi oss som ett alternativ till många olika partier, eftersom vi bara säger emot deras politik på ett fåtal punkter rörande integritet och upphovsrätt. Det är också en fördel att ha få frågor eftersom vi då kan fokusera på det vi verkligen bryr oss om. Tyvärr tror jag inte att detta slår igenom för den allmänna publiken, som vill ha svar på en hel del, och det kan jag förstå. Jag tror att det enda valet för att partiet ska överleva och få fortsätta påverka är genom breddning.

Det är ingen nyhet att många inom partiet är liberala, och jag anser mig också ha en liberal värdegrund. Jag tycker dock inte att detta ska reflektera en eventuell breddning av partiprogrammet. Jag tror att vi inte ska bredda för mycket, eftersom risken blir för stor att tvinga bort de som inte håller med oss i vad som för vissa kan vara skitfrågor, men som för andra kan vara otroligt viktiga. Jag tror att vi har en chans att göra en naturlig breddning av vad majoriteten av partiet redan tror på, men inte ta ställning i för många frågor, och ej heller för kontroversiella (exempelvis droger och prostitution, helt enkelt för att de är för stora).

Det har tidigare föreslagits många idéer på naturliga breddningar, och jag tror på en hel del av de idéerna.

  • Det är inte nytt att PP vill fokusera mer på IT i skolan. Farmor Gun skriver idag om detta, och jag har tidigare skrivit om fördelarna med bredare datoranvändning i skolmiljö förut. Piratpartiet ska aktivt arbeta för att varje elev ska få en egen dator från och med lågstadiet. Vi vill också se över möjligheterna att i stor utsträckning använda fri programvara i skolvärlden, vilket kraftigt både skulle sänka kostnaderna och (i många fält) öka säkerheten och effektiviteten. Exempel på detta skulle vara ersättandet av Windows med Edubuntu.
  • Medan rättigheterna för homo-, bi- och transsexuella ökat enormt på väldigt kort tid finns fortfarande mycket att göra. Piratpartiet borde stå bakom att stoppa tvångssterilisering av transsexuella och att låta transsexuella adoptera. Dessa är frågor som borde vara självklara i ett modernt samhälle, och jag kan inte tänka mig att det är bakom en piratpartistisk värdegrund.
  • Piratpartiet borde också arbeta inom vården med att neutralisera all alternativmedicin och -vård utan bevisad effekt. Detta är ett växande pr0blem idag, och det är ett problem som borde attackerad av Piratpartiet med sin kunskapsgrund. Alternativmedicin ska självklart inte förbjudas, men ska inte få säljas och kallas medicin om ingen vetenskaplig koncensus finns som tyder på att den gör någonting. Exempel på medicin som är växande populärt på grund av sin placeboeffekt, men som inte fungerar, är homeopatika. Piratpartiet borde aktivt bekämpa detta, och stödja fortsatt forskning av medicin som faktiskt hjälper.
  • Som vidare utveckling av kunskapsdelen av vårt nuvarande program borde vi fortsätta stödja både utvecklingen inom vetenskapen, samt uppmuntra samhällets förståelse av den. Det är viktigt för ett framtidsland att alla, inte bara civilingenjörer och tekniker, förstår vetenskapen och dess framsteg. På senare år har pseudovetenskap ökat radikalt, både i form av (tidigare nämnd) alternativmedicin som hindrar många från att ta riktig medicin, och i form av oförståelse för erkända fakta som evolutionen.

Jag återkommer till humanism, och det är jag knappast först med. Piratpartiet har en mycket humanistisk grund, och det var därför jag lockades dit till att börja med. Humanism handlar inte om antireligiositet, som många tyvärr verkar tro, utan handlar om att se världen från ett mänskligt perspektiv där vi respekterar människor först. Vi behöver ett parti i riksdagen som kan se vad vi kan göra och uppmuntra oss till det. Jag tror och hoppas att Piratpartiet kan vara det partiet.