Kinnunens friande, eller: Antons lag

I veckan blev det klart att Sverigedemokraternas pressekreterare Martin Kinnunen frikänns från de misstankar om ekobrott som lyftes i och med bokföringsfelaktigheter i SD-bolaget Samtid & Framtid, som förutom bristande bokföring även låtit bli att betala nästan en miljon i moms.

Jag har inte följt rättegången tillräckligt väl för att kunna fatta någon åsikt om huruvida jag anser att det fattades rätt beslut – jag har helt enkelt ingen aning om Kinnunen är att betrakta som skyldig eller ej. Det som skrämmer mig är däremot hur många det är som verkar befinna sig i precis samma situation som jag, men som är övertygade om att han är skyldig.

Det är egentligen flera problem som är värda att lyfta i hela debatten. För det första är det underligt hur många som omedelbart blandar in sina politiska åsikter och helt enkelt förutsätter att en person som är aktiv i ett parti de ogillar måste vara skyldig. För det andra, och det här hänger verkligen ihop, lyfter hela fallet på nytt problematiken med att Sverige fortfarande använder ett rent krasst medeltida system med politiskt tillsatta nämndemän, någonting Mårten Schultz kritiserade läsvärt i DN.

Det hela blev speciellt aktuellt i detta fall, där en välkänd politiker stod inför rätten och fick möta nämndemän som uteslutande tillhörde de rödgröna partierna – några som inte sällan klassar sig själva som Sverigedemokraternas fiende. Jag har dessvärre väldigt svårt att tro att dessa nämndemän i de flesta fall lyckas bevara någon som helst objektivitet, även om det är helt omedvetet.

För det tredje lyfter det hela någonting som jag tror ytterst få som inte är engagerade i företagsvärlden egentligen tänker på – bokföring är jävligt komplicerat, och vilken idiot som helst får starta företag.

Poes lag är en idé myntad av Nathan Poe, som mer eller mindre säger att tillräckligt välgjord satir är omöjlig att särskilja från ren idioti. I utmärkta exempel som Flat Earth Society, en grupp som bestämt hävdar att jorden är platt, är det helt omöjligt att avgöra om de skämtar eller bara är dumma.

poeslaw

På samma vis är det i bokföring ofta svårt att avgöra om någon medvetet begår ekobrott, eller om personen i fråga bara är kass på bokföring – någonting jag rent egoistiskt nu myntar som Antons lag. I min mening är de svenska bokföringslagarna snäppet för byråkratiska, utrymmet för rena misstag är för litet, och straffen för dessa misstag (både i form av diverse avgifter men även rättsliga åtgärder), vilket löper stor risk att hämma utveckling och innovation. För rent krasst, vem vill starta företag – speciellt på fritiden och med begränsat tid – väl medveten om de risker som förekommer?

På det viset är det nästan bra att Kinnunen frias. Ju fler som fälls för de ekobrott som ligger i gråzonen mellan slarv och medvetet fusk, ju starkare blir den rättsliga praxis som möjliggör för fler att fällas för rena misstag. Och sen är bollen igång.

Så vad är crowdfunding?

Efter tisdagens bloggande om den nya (mja, typ, men läs inlägget) beskattningen av crowdfunding uppkom en något oväntad diskussion på Facebook.

crowdfundingVad är crowdfunding?

Eller snarare, vad skiljer crowdfunding från de två mest närliggande begreppen – donationer och förskottsbetalningar?

Efter långa diskussioner med olika parter, efter en del tänkande och en del research, har jag försökt formulera någon slags definition. Problemet är att det blir lite som att klargöra en skillnad mellan en vara och en tjänst – det är evigt flytande. När någon jobbar som översättare kan hen antingen argumentera att det är en tjänst att hen översätter, eller så kan hen argumentera att det som säljs är en färdig vara – den översatta texten. En restaurang erbjuder både tjänsten att servera kunden en trevlig upplevelse, och själva maten. Allt är inte svart och vitt, trots att Skatteverkets regler gärna försöker klämma in allt i fack.

Crowdfunding är, i de allra flesta fall och med en rad undantag, en slags blandning mellan en donation och en förhandsbeställning. En crowdfundingkampanj försöker samla in mindre summor från en mängd individer som tillsammans gör någonting möjligt, och den bästa särskiljningen jag kan göra från förhandsbeställningar är att det där ofta redan är möjligt att åstadkomma grunden, och att beställningarna mest säkrar företaget ifråga från att göra stora förluster då det står klart från början att produkten går att sälja i tillräckliga volymer. När det gäller crowdfundingen så brister eller bär projektets framgång på om tillräckligt stora summor samlas in.

apple_money

I en diskussion på Facebook påstods det att en crowdfundingkampanj måste ske utan någon motprestation, och att de som ger någonting i utbyte egentligen inte genomför crowdfunding utan snarare möjliggör förhandsbeställningar.

Rent krasst är det inte så enkelt – det finns i stället ett spektrum av olika exempel på allt från en ren förhandsbeställningskampanj, vidare till en crowdfundingkampanj, vidare till en donationskampanj. Allt som inte riktigt är vare sig en förhandsbeställningskampanj eller en donationskampanj, utan hamnar mitt emellan, är i mina ögon en crowdfundingkampanj. En kampanj på Kickstarter tenderar exempelvis att få rena donationer utöver de belöningsnivåerna som ger produkten ifråga, och skiljer sig på det viset från en traditionell förhandsbeställningskampanj (vem donerar $10 till Apple istället för att lägga till mellanskillnaden och förhandsbeställa en iPhone?).

Frågan är varför det är viktigt. Vad är betydelsen av vad vi kallar det? Det är här det blir riktigt intressant, när man tänker på exemplet ovan. Det är näst intill galenskap att donera pengar till ett storföretag som Apple, men när en kickstarterkampanj görs av ett annat storföretag är det acceptabelt (och vanligt!) att människor väljer att donera utan motprestation, helt enkelt för att de gillar idén och vill stödja den.

Det är mycket som ligger i ord, och ett ord som crowdfunding har fått en väldigt speciell betydelse. Det är någonting som görs av folket, för folket – en gemensam insats där vi hjälps åt.

Crowdfunding är, spännande nog, precis där vi hamnar när kapitalism och kommunism möter varandra och skakar hand.

Ny beskattning av crowdfunding är inte så kontroversiellt som det låter

Idag införs, som rapporterat av bland andra IDG, bestämmelser över hur mervärdesskatt (moms) ska gälla för crowdfunding. Det hela verkar missförstås vitt och brett av många som gillar crowdfunding och som är upprörda över beslutet, men rent krasst är det här en väldigt logisk utveckling.

Det beslutet i grunden säger är att om dConcept of a plant and a lot of golden coins isolated on white backgroundu genom crowdfunding säljer en vara (exempelvis genom att crowdfunda ett album och ge albumet till de som donerar en viss summa), så ska moms tas ut på försäljningen. Om du däremot inte ger någonting i gengäld, eller ger någonting rent symboliskt som uppenbart är värt betydligt mindre än pengagåvan, så ses det som en donation, vilken är fri från moms.

Det som nu görs är med andra ord att reglerna klargörs efter en lång period då många helt enkelt förutsatt att en kickstarterkampanj på något viss skiljer sig från liknande försäljning. För den som vill se alla varor och tjänster behandlas lika, oberoende av medium, är det problematiskt att skatten ignorerats för vissa nya tjänster som uppstått på nätet – vi ser liknande problematik med exempelvis Airbnb, där inkomsten är skattepliktig över ett visst årsbelopp, trots att många struntar i det, och Uber, där förare får en inkomst de själva väntas skatta för, och där en del helt enkelt låter bli.

Vissa verkar se det här beslutet som någon slags ”extraskatt” på crowdfunding, eller någonting som särskiljer crowdfunding från andra typer av inkomster. Så är alltså inte fallet, utan resultatet blir snarare att crowdfunding ses som precis vilken intäkt som helst – när varor eller tjänster säljs beskattas inkomsten, och en del av intäkten består av moms på 6, 12 eller 25% som senare deklareras.

Den stora skillnaden är att de som använt crowdfunding som ett sätt att sälja varor och tjänster utan att skatta ordentligt nu tvingas skatta. Vilket, återigen, inte bör vara ett problem för de av oss som vill att skattereglerna ska behandla alla lika oavsett medium. Och de som använder crowdfunding som ett rent donationsverktyg, eller som ger en rent symbolisk gåva i gengäld, slipper som tidigare undan helt. Precis som det ska vara.

Intressanta motioner på Piratpartiets höstmöte, del 1: motioner A01-B08

Piratpartiets höstmöte är i full gång på mote.piratpartiet.se, och är öppet för alla medlemmar. På mötet kommer vi bland annat att rösta om en drös förslag till ny sakpolitik. Enligt tidsplanen börjar de första omröstningarna den 29 oktober. Jag tänkte försöka sammanfatta var mina röster landar.

Det här är den första posten jag gör, där jag går igenom den första högen av motioner, A01-B08 (eller i varje fall de jag tycker är intressanta att prata om).

A03: PP ska inte ställa upp i kyrkoval

Motionären föreslår att Piratpartiet liksom Moderaterna inte bör ställa upp i kyrkoval, eftersom man ska skilja på religion och politik. Piratpartiet ska i mina ögon vara ett sekulärt parti, där vi inte tar ställning i frågor om tro. Jag är trots det fortfarande rätt osäker, eftersom jag förstås gärna ser att PP får så mycket politiskt utrymme som möjligt, så jag kanske avstår.

A04: Styrelsens storlek

Motionären framför att partistyrelsen idag är alldeles för stor med sina 16 platser, och föreslår en successiv nedbantning. Jag tror det här är helt rätt väg att gå, genom vilken vi kommer kunna ha en mer effektiv och mer sparsam styrelse framöver. Tumme upp!

B01: Privatisering av public service

Motionären vill privatisera public service och avskaffa tidningsstödet, för att ta bort en intressekonflikt där staten influerar pressen. Det ligger också förslag om att ha kvar offentligt finansierad public service, men att betalningsformen ska ändras till skatt, prenumerationer eller pay per view. Jag tycker själv helst att public service ska avskaffas helt, eftersom jag inte ser dess syfte i en värld där media är så fritt.

Kompromissen jag ser som ganska perfekt är den yrkad av Ravenna, att ”Piratpartiet anser att en offentligfinansierad Public Service bör fortsätta i minskat omfång (endast en (1) TV-kanal samt radio) och att radio- och tv-avgift ändras till finansieras via skatten” (B01-Y06). Hen sammanfattar väldigt bra i sin motivering: ”Jag anser att det som idag är Public Service är oerhört överdimensionerat för sitt syfte. En kanal borde räcka med råge. Vill man ha underhållning i form av filmer, sport och idoljakter så finns det en uppsjö av kanalpaket att välja mellan. Jag anser inte att det ligger i linje med partiets politik att finansiera viss utvald underhållning via skattesedeln.”

B02: Förbjud icke-medicinsk spädbarnsomskärelse

Motionärerna vill förbjuda icke-medicinsk spädbarnsomskärelse, för att motsätta sig ett ”oacceptabelt intrång i [barnens] rätt till kroppslig integritet”. De vill tillåta omskärelse för den som själv vill det, men vill inte att det ska tillåtas utan barnets godkännande.

Jag håller med helt och hållet. Omskärelse ska förstås vara helt frivilligt om man själv vill det, men jag tycker inte det är någonting som någon ska kunna tvinga på någon annan.

B03: Fortsatt laglig tobak (m. m.)

Motionären vill att den tobak som är laglig idag ska fortsätta vara laglig, och att de av EU planerade smaksättningsregleringarna stoppas. EU:s snusförbud ska avskaffas, och det ska bli tillåtet att sälja små cigarettpaket och enskilda cigaretter. Ytterligare restriktioner om var tobak får säljas ska förhindras. Det ligger också motyrkanden om att förbjuda rökning på diverse platser.

Jag varken röker eller snusar själv, men ser inte anledningen till att inskränka rökares och snusares rättigheter för att andra inte gillar det. Detta gäller förstås när de inte skadar andra avsevärt. Därför röstar jag för originalyrkanden Y01-Y05, men vad gäller Y06 röstar jag istället för ändringsyrkandet Y10: ”Piratpartiet antar ställningstagandet att rökning bör vara förbjudet i köer, i busshållsplatskurer och på liknande ställen där många personer motvilligt måste trängas bland främlingar.”

B04: Publicering av rådata av forskning

En av mina motioner. Jag vill införa en nationell policy för rådata från forskning att publiceras öppet tillgängligt för alla, och vill att detta ska vara ett krav för skattefinansierad forskning. Jag håller med mig själv.

B05: Tillåt samkönade äktenskap i Sverige och i EU

En av mina motioner. Jag vill ha fortsatt laglighet för samkönade äktenskap, och vill att det även ska bli lagligt i övriga EU-länder. Jag håller med mig själv ännu en gång.

B07: Eget samtycke för inträde i föreningar och samfund

Motionären vill att den som går med i en förening eller ett samfund ska gå med på det själv, vilket jag håller med om. Det är i min mening ganska absurt att det nu är möjligt för föräldrar att skriva in sina barn i exempelvis politiska och religiösa förbund, utan att barnet ens behöver känna till det eller kunna gå ut själv.

B08: Spel som kultur, spelmoms

Motionären Tommy Mogren (som skrivit en hel hög intressanta motioner detta möte) vill att vi erkänner spel som kultur, vilket jag tror alla i partiet är överens om. Spel – både bordspel, datorspel och andra typer av spel – ses ofta ned på i dagens samhälle, och även om deras status förbättrats ser det fortfarande rätt illa ut. Y01 – att spel ska erkännas som kultur – är glasklart, och där röstar jag helt för.

Sedan följer en hög yrkanden om moms på spel, vilket förvirrar mig och vilket jag finner ganska ointressant. Jag tror det finns de som kan bedöma detta bättre än jag, och avstår därför så länge.

MEP Amelia Andersdotter har skrivit ett gäng tilläggsyrkanden, som bland annat ger exempel på hur Y01 kan uppfyllas, vilket är super. Jag röstar därför för Y09-Y11.