Drömmar på sistone

Har kommit ihåg många drömmar på sistone, vilket är ovanligt.

1. Terrororganisationen och Nikki

Drömde att jag var med i någon slags överstatlig organisation som skulle jaga och avrätta medlemmar ur en vänsterterroristorganisation.

När jag sedan får veta att Nikki är med i organisationen och är mitt senaste uppdrag försöker jag vägra döda min flickvän (jag var helt okej med att hon dog, men ville inte göra det själv). Jag flydde och blev jagad på moped upp för några snöiga klippor.

2. Ali överger mig

I en annan dröm hade Ali övergett mig, men jag minns inte mycket mer än så. Vaknade helt förstörd i tårar.

3. Slottet med Matti (den långa och någorlunda logiska drömmen)

Jag, Fabian, Isabelle och Lovisa var på något event med Ung Pirat i ett slott utanför Stockholm. När Isabelle och Lovisa drog iväg och letade efter dem hittade jag en söt kille som hette Matti. jag skulle precis gå ned på honom när Lovisa såg oss, fick panik och sprang iväg. Jag sprang efter.

Sen träffade jag på Fabian på ett café, han hade tydligen tagit MDMA och jag frågade hur det var med honom. Han sade att sånt frågar man ju inte, och när jag frågade varför blev han allt mer högljudd och folk på caféet började titta på oss varpå jag blev nojig. När Fabian vägrade sluta skrika på mig gick jag därifrån.

Sen insåg jag att vi skulle med samma buss hem, så jag väntade på honom utanför caféet. När han inte dök upp tänkte jag att han redan var på busshållplatsen och att jag nästan skulle missa bussen, så jag sprang dit.

Jag hann precis med en buss men var väldigt förvirrad över vart den egentligen skulle. När jag såg ”Stockholm Cityterminalen” annonseras ut i bussen hoppade jag snabbt av, råkade först få med någon annans väska men hann byta till min.

När bussen åkte igen såg jag från busshållplatsen att den inte alls stannat vid Cityterminalen – jag hade sett slutstationen, inte nästa stopp. Så jag började kolla efter nästa avgång, men hittade en cool digital busstabell som bytte mellan busslinjer när man drog i en spak.

Plötsligt hade jag en sjuk massa packning vid busshållplatsen, som jag hade stulit. Först tänkte jag att det ju var nice, sen påmindes jag om konceptet att det gav mig väldigt lite medan de jag stulit av förlorade väldigt mycket. Så jag lämnade allt efter mig på hållplatsen.

4. Ali och telefonen

Sen skulle Ali fånga min telefon och lovade att om hon missade kastet skulle hon betala en ny om den gick sönder. Sen började hon chatta, och när jag kastade slog den i marken och skärmen sprack. Hon höll sitt löfte och köpte en ny.

5. Cigg och Disney på MoS

Sedan var jag på Mall of Scandinavia, men ännu mer turistigt än det är nu. Jag skulle köpa cigg och hann precis till en kiosk innan de stängde (de hade börjat släcka). När priset för John Silver var överprisade 77 kronor blev jag sur, sen blev det något fel med kortet precis när nästa kund kom, så medan kassören var distraherad med hen tog jag kortet och ciggen och stack utan att betala. Ciggen var sedan söndriga och våta, så det var värt att stjäla dem.

Bredvid kiosken var en tom affärsyta som jag listade ut hade varit en Disney-shopp, som hade kvar en massa prydnader, DVD-skivor och böcker. Jag gick igenom vad jag kunde stjäla (jag börjar se ett mönster). Sen kom Stoffe Marry Hultman förbi och filosoferade om vad vi skulle stjäla.

Och that’s about it.

Årskrönika 2016

Så här kommer min extremt långrandiga sammanfattning av 2016. Rekommenderad läsning är även Fabians, inte bara för att den är intressant utan för att den även handlar en del om mitt år. 🙂

Jag och min dåvarande flickvän Felicia, maj 2016.

2016 var ett stort år för mig relationsmässigt, både vad gäller vänskapliga och romantiska relationer. 2015 var året då jag verkligen vidgade min sociala sfär, och 2016 började det realiseras på ett helt nytt sätt. I slutet av 2015 hade jag flyttat till Stockholm, och snart började jag bygga upp ett helt nytt nätverk med vänner.

Jag började engagera mig mer på BDSMF-scenen och träffade fantastiska människor som Ruben, Karin, Fredrik, Hanna, Felicia och många fler. Felicia och jag utvecklade ett romantiskt förhållande under våren, utöver mina pågående relationer med Fabian och Ali, ett förhållande som dog när sommaren kom men som låtit oss förbli vänner. Någonstans här bestämde jag mig dessutom för att gå över från polyamori till relationsanarki, och sedan dess har jag känt mig sjukt mycket mer fri.

Under hösten fick jag någon slags social revolution, och på väldigt kort tid träffade jag två människor som kom att betyda mycket för mitt liv – Toni och Nikki. Ni tog snabbt över stora delar av min hjärna, och fortsätter att göra det för var dag som går. Under slutet av året träffade jag en person som kom att betyda väldigt mycket för mig, men där vår relation fick slås sönder innan den började röra sig dit jag hoppades. Och sist men inte minst träffade jag under slutet av året Lovisa, som börjat bli en allt större del av mitt liv.

Jag, Ali och Orlando dagen vi flyttade in på Kungsholmen, oktober 2016.

Relationer dog också. Under hösten separerade jag och Fabian, som jag var tillsammans med sedan början av 2015, och jag flyttade istället ihop med min fantastiska nya sambo Ali i en ny lägenhet på Kungsholmen. Fabian och jag förblir dock väldigt nära vänner, han är rentav den jag skulle klassa som min allra bästa vän.

Det här var också året jag fick en helt ny familjemedlem i min otroliga älskling Orlando. Jag och Fabian köpte vår lilla leonbergervalp under sommaren, men efter två månader valde Fabian att dra sig ur, samtidigt som vi separerade. Sedan dess har Ali blivit någon slags bonusförälder, och Fabian hälsar ofta på och ger honom presenter som en mysig morbror.

Men 2016 var också ett kasst år för mig vad gäller mina mentala problem. Det var året jag på allvar började få hjälp mot min bipolära sjukdom, men det var också året mina problem fick mig att krascha totalt. Jag gick in i en djup depression i september, som slutade med att jag blev inlagd i en vecka. Sedan dess har jag varit halvtidssjukskriven, något jag hoppas kunna ta mig ur nu i början av 2017.

Politiskt har mycket hänt. Det har varit ett händelserikt år globalt – brexit, PPs framgångar på Island, det amerikanska valet, främlingsfientlighet och situationen kring Daesh. Men det har också hänt en del för mig, inte minst att jag under våren gick och blev vald till partisekreterare för Piratpartiet. 2017 blir ett spännande år – det sista året innan nästa val!

Fabian och jag på väg till Bryssel, december 2016.

Jobbmässigt har det också hänt mycket. Jag har fått allt mer ansvar, lärt mig hantera mina uppgifter allt bättre, och utvecklats sjukt mycket som människa. Jag bytte under året titel från projektledarassistent till byggkoordinator, och fick dessutom en trevlig löneförhöjning. Allt går framåt!

I min djupa depression kände jag hur jag hade förlorat allt. Jag hade precis blivit dumpad av någon jag älskat mer än jag trodde jag kunde älska någon. Jag visste inte hur jag skulle klara av att ta hand om Orlando. Jag hade blivit vräkt. Det kändes som att alla på jobbet hatade mig. Att alla mina vänner hatade mig. Jag kände att jag var tillbaka där jag var för fyra år sedan.

Allt det har förändrats, och den jag kan ge creds åt för en väldigt, väldigt, väldigt stor del av det är Ali Gasanin. Du har hjälpt mig. Du har funnits där. Du har skyddat mig. Tröstat mig. Räddat mig. Det var du som gjorde 2016 till året jag överlevde en gång till. Tack.

Nu kör vi på, 2017.