Etikettarkiv: övervakning

Någonting saknades i Annie Lööfs tal

Annie Lööfs (c) tal i Almedalen har hyllats av många, både centerpartister och utomstående såsom analytiker,  som lagt fokus på att hon för varje tal blir allt tydligare i den klassiskt liberala ideologin. 

Jag har full förståelse för många liberalers tankar om talet – det var onekligen ganska hardcoreliberalt på sina ställen, med prat om hur skatten inte är statens ägodel som en uppenbar highlight. Men att Centerpartiet siktar på att utgöra en liberal kraft i ett vänstervridet politiskt klimat får mig samtidigt att sätta hårdare krav, någonting jag betonade när jag igår var med i Frihetspodden och diskuterade ur ett både piratpartistiskt och liberalt perspektiv.

Någonting saknades, Annie Lööf, och det som saknades var den allra största liberala frågan i modern tid, en fråga som människorättskämpar ur både den liberala och socialistiska falangen bör kunna enas om. Du missade integritetsfrågan. Det faktum att en ny generation växer upp under en stat som övervakat alla deras digitala rörelser sedan 2008 är skrämmande ur ett generellt perspektiv, men speciellt ur ett frihetligt och liberalt perspektiv. Hur kan ett parti som står för ”närodlad politik” och individens frihet från staten samtidigt tala utan att ens nämna FRA-lagen? Eller för den delen binda starkare relationer till den amerikanska staten samtidigt som de avslöjas spionera på flera europeiska statschefer?

Centerpartiet har historiskt ställt sig emot bland annat FRA-lagen, baserat på just deras liberala värdegrund – att låta staten spionera på sin egen befolkning innan det ens finns en misstanke går helt enkelt inte ihop med grundläggande liberala principer om individens frihet från majoritetens förtryck. Under FRA-omröstningen 2008 fick de uppleva ett enormt tryck från Alliansens partipiska, en piska som fortfarande hänger i luften trots att Annie Lööf och Centerpartiet vinner allt mer makt och i stort sett närmar sig att ta över som ledande alliansparti.

Men ursäkten att Centerpartiet måste anpassa sig efter Moderaterna håller helt enkelt inte längre, speciellt inte under ett mellanvalsår. När Centerpartiet satsar allt hårdare på klassiskt liberala värderingar och att stå ut som det enda ickeauktoritära allianspartiet har de också chansen att vara mer kontroversiella i områden som integritet och övervakning, vilket kan låta dem vinna väljare och öka sitt förtroende i god tid innan de måste börja kompromissa med övriga allianspartier inför valåret 2018. Ursäkten håller inte, och det finns bara en kvar.

Centerpartiet bryr sig inte, för att integritetsfrågorna inte ger några röster. Det är den sorgliga, enkla, frustrerande sanningen. Och med den insikten är jag beredd att högaktningsfullt förkasta Lööfs prat om liberala värderingar som struntprat. Jag känner inte ett uns av tillit. Jag förstår kompromisser. Jag förstår prioriteringar. Men att prioritera bort en så grundläggande liberal fråga är oförlåtligt.

Ni har era chanser att visa att ni bryr er, Centerpartiet. Börja ta dem.

Bilden: Annie Lööf talar i Almedalen 2015. Bild av Per Pettersson, Frihetssmedjan.

Kontakta mig en smula säkrare

Det är rätt irriterande att vara medveten om att alla kommunikationsvägar ständigt övervakas av bl a FRA, NSA, och diverse företag. Det är också ganska viktigt att förstå de faktiska konsekvenserna.

Kryptering är inte heller det en 100% säker lösning, men det gör det lite jobbigare för de som vill lyssna. Så nu har jag tagit tag i att faktiskt anstränga mig lite, och jag hoppas att det ska komma till någon nytta. Från och med nu kan du alltså skriva till mig krypterat på min privata mail (anton@nordenfur.se, genom Gmail – så Google ser i alla fall), på min partimail (anton.nordenfur@piratpartiet.se, genom PPs server), på SMS (076 314 99 82 genom TextSecure) och med telefonsamtal (över RedPhone).

Alla nycklar och mer info finns här.

Övervaka, men övervaka rätt

Ibland, och speciellt efter så fruktansvärda händelser som terrordåden i Paris, får jag frågan hur vi verkligen kan stå för minskad övervakning. Svaret är enkelt – det gör vi inte. Piratpartiet vill inte sluta övervaka. Vi vill bara övervaka på rätt sätt.

De som genomförde dådet i Paris var inte vanliga människor som en dag bestämde sig för att döda människor de inte tyckte om. De som genomförde dådet var terrorister, och de var redan kända av polisen innan dådet ägde rum. Det var också en av anledningarna till att de kunde identifieras så snabbt.

En dag som denna, när över ett dussin oskyldiga personer aldrig mer kommer att vakna, när tusentals tecknare och journalister världen över fruktar för sina liv, och flera fortfarande kämpar för sina liv i sjukhuset, har jag en enda fråga.

Varför har Frankrike fokuserat allt mer på att massövervaka de oskyldiga, de som idag står upp för friheten på Paris gator, och inte terroristerna?

Varför satsar allt fler EU-regleringar på att övervaka din och min mobiltelefon, istället för att följa människor som Saïd Kouachi och Chérif Kouachi? Människor som tränat med Al-Qaeda i Yemen och dömts efter att ha skicka jihadister till kriget i Irak?

Övervakning är en grundläggande och otroligt viktig aspekt av polisarbetet. Vi måste följa misstänkta, spåra misstänkta, och gripa misstänkta. Och vi måste sluta slösa miljarder på massövervakningen av oskyldiga.

Läs även Hax, Anna Troberg.

Bilden: Det franska, massövervakade, oskyldiga folket samlas på Place de la République i Paris för att hedra de döda. CC BY-SA JeSuisGodefroyTroude.

Hur dåligt gick egentligen valet för privatlivet?

Valet är över. Det blir en liten minoritetsregering i de rödgröna, med SD som vågmästare och tredje största parti. Hur kasst är det egentligen från ett privatlivsperspektiv?

Rent krasst är det här vad jag skulle kalla det sämsta valet i svensk historia när man ser på det från privatlivets sida. Partiet som får uteslutande mest makt i den nya regeringen kommer utan tvekan att bli Socialdemokraterna – partiet som med Thomas Bodström började arbeta på allvar på övervakningssamhället, som byggde upp FRA-lagen och som inte rört sig en tum trots massiva protester.

Miljöpartiet har varit ett av få partier som ställt sig emot övervakningssamhället, men landar på under 7% och minskar sitt inflytande. När de trycks ned av S kommer de sannolikt få en otroligt liten roll i dessa frågor, utan då kommer de snarare prioritera sina frågor kring miljö och kärnkraft, där Socialdemokraterna är mer öppna att släppa fram dem.

Vänsterpartiet, som också de ställt sig frågande till övervakningen, får i princip samma resultat som 2010. Efter beskedet att S inte släpper in dem i regeringen får de ännu mindre inflytande än trott, och deras roll i att stoppa övervakningssamhället är i stort sett helt bortkastad – den lilla roll de eventuellt får i budgetförhandlingar har V dessutom tydligt sagt att de kommer använda för att stoppa vinster i välfärden.

Med Sverigedemokraternas dubblering av 2010 års valresultat landar de på 12.9% och får en stark vågmästarroll. Både de rödgröna och Alliansen har klarlagt att de inte tänker samarbeta med dem, men till en viss grad kommer det att bli oundvikligt. Detta gäller speciellt i frågor som de stora partierna inte prioriterar eller där de är kraftigt oense, och där släpps SD fram skrämmande mycket. Med en växande sverigedemokratisk andel av riksdagen blir övervakningssamhället allt farligare. FRA har redan rätt att lagra information som sexuell läggning, etniskt ursprung och politisk anslutning, information som blir otroligt lockande att använda för ett parti med de extremt odemokratiska vibbar som SD har som grund. Vi har redan sett SD rösta för ökat massövervakning, och när Datalagringsdirektivet gick igenom ville de ha det ännu hårdare. Sker liknande omröstningar nu finns det en stor möjlighet att de kan få sin vilja igenom.

Och Alliansen då? Mja, Alliansens inflytande den här mandatperioden är knappast att räkna med. Möjligheten är att Löfven får så svårt att skapa en fungerande regering att det blir nyval, och då är det omöjligt att veta vilka som ökar och hur det blir. Annars blir deras enda chans att få med SD på sin sida – de har tydligt sagt att de inte tänker samarbeta, men SD har ändå röstat med dem i många frågor. Men Alliansens största parti är i alla fall ett tag till Moderaterna, som varit tydliga i sitt övervakningsvurmande, och inget av de andra allianspartierna har brytt sig speciellt mycket alls om frågan.

Så hur går det för privatlivet? Tja, i princip helt åt skogen.

163 dagar kvar till EU-valet

13 december 2013, 163 dagar kvar till EU-valet. Vad gjorde jag för Piratpartiet idag?

Idag har jag med en debattartikel om övervakning i Norran, jag har suttit på årsmöte med Ung Pirat Linköping, och har sjungit allsång med Johannes och Kajsa.

Vad har du gjort för Piratpartiet idag?

Hela grejen med lila

Imorgon demonstrerar Piratpartiet mot Obamas övervakning när han besöker Stockholm. Andra som demonstrerar tillsammans är bland annat en hög vänsterextrema och kommunistiska partier. Några är väldigt arga över det.

qeruiem skriver om hur ”Piratpartiet girar babord” (vilket jag måste ge henom är en väldigt bra titel) och tar upp exempel på politiska ställningstaganden partiet tagit som i hens mening är lite väl åt vänster.

JRL, som jag sedan tidigare vet står en bit ifrån mig försvarspolitiskt, skriver bland annat om hur det är fel att demonstrationen även kritiserar USA:s krigspolitik.

Bältet spändes åt ett snäpp till när SvDs ledarskribent Per Gudmundson idag skrev om hur partiet borde byta namn till ”Piratpartiet (revolutionärerna)”. Det torde vara lite av en symbol för hur långt denna debatt tas – sist jag minns tidningar skriva om vår interna diskussion var det någon liten barnporrsincident för runt tre år sedan.

Det alla dessa skribenter har gemensamt, och det som ärligt talat gör mig väldigt besviken på både qeruiem och JRL, är att de inte fattar hela grejen med lila. Än värre är de fast i en 1900-talssyn på politik. Och sist men inte minst förstår de inte poängen med Piratpartiet.

Någon (mlg?) påpekade i helgen för mig att det faktum att qeruiem ens skriver att vi ”girar babord” är ett tecken för att hen missförstår hela konceptet. Om vi går åt höger eller åt vänster betyder det att vi har börjat någonstans på skalan. Jag skulle vilja påstå att hela grejen med lila är att vi aldrig funnits på skalan. Det handlar inte om att lila är ett mellanting precis i mitten mellan rött och blått. Det handlar om att vi är varken eller, och att vi förnekar hela den barnsliga idén om en så simplistisk skala.

skalanNär random person på gatan frågar mig var PP står i skalan brukar jag väldigt stolt säga det intränade ”ingenstans alls – vi väljer den politik som är bäst för samhället enligt våra grundläggande principer om mänskliga rättigheter och kulturdelning, oberoende av hur andra skulle vilja placera dessa ställningstaganden på en skala.”

I nio fall av tio möts detta av ett leende och nickande. Det möts av en glädje över hur nytänkande vi är som inte religiöst följer simplistiska idéer som alla andra partier gör.

Nackdelen med detta är förstås att den som identifierar sig som höger eller vänster måste stå ut med att idéer som inte traditionellt är just detta kommer att läcka in i partipolitiken om det är bra idéer. Således har vi ett gäng vänster ställningstaganden.

Således har vi ett gäng höger ställningstaganden.

Således demonstrerar vi med högerpartier när vi är överens.

Således demonstrerar vi med vänsterpartier när vi är överens.

Det är inte en nyhet – vi har demonstrerat med andra partier flera gånger förut. Jag har själv anordnat demonstrationer där både höger- och vänsterpartier varit med. Hela grejen med lila är att inte bry oss om stämpeln, utan att bry oss om vad som är vettig politik som kan göra samhället fantastiskt.

Att gilla det när det är överens med din identifiering men inte när det inte är det, är ingenting annat än rent hyckleri.

Bilder i public domain.

NT: ”En systematisk avveckling av privatlivet”

Jag skriver idag i Norrköpings Tidningar om NSA:s massövervakning. Tyvärr verkar insändare inte vara med online, men den finns i papperstidningen. Tack till Jonas för fotot. :)

7915_10151575183002771_1935898726_n

Google Glass kommer, men hur påverkar det våra privatliv?

Google Glass blir allt mindre en avlägsen dröm, och allt mer en stundande verklighet. I ett reportage i The Verge meddelas nu att produkten släpps redan i slutet av 2013. För den som sovit under en sten den närmsta tiden är detta alltså projektet som har god potential att revolutionera sättet vi ser på smarttekniken – en slags begränsad Android-smartphone i form av glasögon, som ger dig ett augmenterat synfält och har potential att filma och fota allt du ser.

Många börjar nu diskutera vilka implikationer projekt som Glass kan ha på våra privatliv. Tekniken har de senaste decennierna gjort det allt svårare att med säkerhet veta om du blir övervakad, helt enkelt genom att kameror kunnat bli mer diskreta och osynliga – det är nu lätt att hastigt höja en telefon och börja filma utan förvarning. Med Glass blir det ännu lättare – ett ord eller en knapptryckning och du filmar, och det enda som vittnar om det är en liten LED-lampa som självklart borde gå att stänga av eller täcka för med lite hacking.

Vi når ett stadium där alla kan bli övervakade, hela tiden, alltid, av vem som helst som har ett par Glass. Ett stadium där vi ständigt måste anta att vi blir övervakade. Jag blir själv alltid lite freaked out när jag stöter på bilder på mig själv online, när jag inte minns när de togs. Hur påverkas detta av Glass?

Jag har tänkt mycket på det, och diskuterat det mycket med både vänner och partikollegor. Jag har långsamt och lite kämpande börjat komma till den kanske lite cyniska åsikten att vi aldrig kommer att stoppa detta, och det kan vara nu det är värt att sluta.

Piratpartiets partistyrelse röstade i september 2012 om propositioner, och då diskuterades bland annat till vilken grad det ska vara lagligt att filma någon i smyg. Jag var en av de som argumenterade för att vi ska hålla lagen väldigt luddig på detta område. Låt det för privatpersoner (observera, privatpersoner, viktig distinktion) vara lagligt att filma vem som helst i princip i vilket syfte som helst. Låt det fortsätta vara olagligt att aktivt trakassera någon, och låt exempelvis paparazzi falla under denna lag. Den som filmar någon utan att störa ska inte påverkas.

Det är en hemskt cynisk syn, men jag tror att detta till viss del är någonting vi får räkna med när vi planerar en social struktur som fungerar med Google Glass, och för den delen med riktig, stundande cyborgteknologi. Vi måste börja räkna med att vi alltid är filmade, att vi alltid syns.

Vi måste börja likställa ett öga med en kamera.

Bild kidnappad av Michael Shane, The Verge.