Bloggar, varför ens bry sig?

Old Man Screams at Clouds" me

Jag

Enligt min humla skriver ett sorgligt inlägg betitlat ”I ruinerna av bloggosfären”, som handlar om just det det låter som.

Att blogga är gammaldags. Det är dött. Det är ute. Det är vi få som är dinosaurierna, dömda att glömmas bort.

När jag startade den här bloggen i oktober 2006, för snart tio år sedan, blott fjorton år gammal (ja, de inläggen finns kvar och de är sjukt pinsamma), var det så jävla inne att det inte var sant. Vi fick se den massiva styrka enskilda bloggare som gick tillsammans kunde åstadkomma i form av bloggbävningen i FRA-lagsdebatten, och min stora dröm var att ha en massa läsare.

Och nu är det istället så jävla ute. Så många jag en gång följde finns inte mer. Jacob Dexe, Anne Kekki, Caspian Rehbinder, CalandrellaThen Piratska ArgusAnna Troberg, SkäggklustretOpassande skriver fortfarande, men med mellanrum lika långa som de mellan döende andetag. Sagor från livbåten med. Och jag erkänner att detsamma kan sägas om mig.

Några finns kvar – Enligt min humlaChristian EngströmJohanna Sjödin. Mab gör ett imponerande försök att komma tillbaka och Fabian har nyligen börjat. Men vad som än händer kommer bloggarnas glansdagar aldrig att komma tillbaka.

Liksom Enligt min humla saknar jag det bloggandet en gång var. Delvis gemenskapen. Att jag första gången jag träffade Leo Rudberg först inte fattade vem han var, och sedan blev överlycklig över att förstå att det ju var Calandrella, att jag följt hans blogg i evigheter. Att vi kunde hänvisa till varandra, länka till varandra, besvara varandra.

Men jag saknar också bloggandet för att det helt enkelt är bättre än det det ersatts av. Ja, rent subjektivt alltså, och jag skräms lite av att jag säkert låter som en gubbe som anser att man minsann inte kan lära sig lika väl med en dator som med en bok. Jag vet att jag riskerar att falla offer för samma grej. MEN KOM IGEN. Bloggar är ju helt uppenbart det enda exemplet någonsin där regeln inte håller. Vill jag intala mig själv.

xkcdablogalypse

CC BY-NC xkcd

Så varför fortsätta? Varför bry sig?

Dels för att jag faktiskt lovade mig själv halvvägs igenom att jag skulle posta minst ett inlägg i månaden i tio år. Nu har jag september och oktober kvar, och då kan jag ju knappast sluta.

Men också för att jag faktiskt bloggar utan syfte. Och det har jag vetat länge. Det visste jag i varje fall 2012, när jag skrev inlägget ”The Purpose of this Blog”. Det är inte en arena för opinionsbildning, inte ett sätt att marknadsföra mig själv eller mitt parti, utan en yta där jag bara slänger saker. Eller som nittonåriga Anton skrev i februari 2012, smått förkortat även (läs gärna hela inlägget) om den hemska engelskan inte rörts:

When I started blogging I had no idea what the purpose of this blog would be. I still have no idea, even if it might be at least a tad clearer today. All in all, this blog has always been a ventilation of thoughts and opinions. The blog hasn’t got a specific purpose or destination, but is the hangar for multiple projects with varying seriousness and purpose.

Why am I writing? What’s the purpose? I dare say that it’s not part hubris. Because no-one ever comments on any post that gets the slightest bit personal. It’s simply not interesting. But I still enjoy writing, and I enjoy looking through my old posts, including those that I find completely moronic and unscientific in hindsight.

And I would be lying if I didn’t find some occasional appreciation. The comments on my writings on political topics are often phenomenal, which I see when it comes to Facebook likes, Twitter mentions, flattrings and comments. Some people actually do find my musings interesting. That just adds to the enjoyment.

 

Piratpartiets nya organisationsstruktur

När jag tillträdde som partiorganisatör var det smärtsamt uppenbart att någonting i partiet inte fungerade. Till viss del rent politiskt – vi hade tappat bort oss och visste inte längre vilka vi var, och vi var väldigt dåliga på att kommunicera vår politik. Sedan dess har vi sett en stor förbättring – renodlad, förtydligad politik och nytt, färskt informationsmaterial.

orgreformMen jag har som partiorganisatör och sedan partisekreterare främst fokuserat på något helt annat – organisation och strukturering. Det är därför väldigt spännande att få presentera vår splitter nya organisationsstruktur.

Jag tror på att utse många människor, ge stort ansvar, och samtidigt både lita på dessa och ha höga förväntningar. Detta genomsyrar hur jag ser på Piratpartiet och hur det bör fungera.

En del piratpartister tenderar att blanda ihop hierarkiskt ledarskap med centralisering, vilket resulterat i en väldigt klumpig organisation. Vi har länge arbetat för tydlig decentralisering – men det ska inte få stoppa oss från att arbeta med en tydlig hierarki. Men vi ska inte heller låta en hierarki kräva centraliserad toppstyrning.

I vår nya organisationsuppdelning är partiets arbete uppdelat i fem grupper med var sin ansvarig. Dessa delas sedan in i en rad undergrupper, som delas in i undergrupper som sedan organiseras vidare nedåt i enlighet med vad den ansvarige föredrar.

Jag är i rollen som partisekreterare främst ansvarig för denna fördelning av ansvarsposter, deras tillsättning och uppdragsbeskrivning. De ansvariga för respektive område har sedan väldigt fria händer för sina grupper, vilket jag tror gör vår rörelse mer flytande, mindre toppstyrd, och lagom flexibel för förändringar såsom att viktiga delar försvinner ur kedjan.

Så vilka är dessa områden?

1469816_10201086210258509_2087012480_nUtåtriktad kommunikation

Vi är i kraftigt behov av att bli bättre på att kommunicera utåt. Det handlar om en ny PR-grupp att hantera vårt arbete med pressmeddelanden, debattartiklar, och politiska utspel, men även en uppfräschning av texten på vår hemsida och ett mer fokuserat arbete med sociala media.

Inåtriktad kommunikation

Även medlemsvård är otroligt viktigt. Vi har redan stärkt partiets supportgrupp som tar emot mail till partiet och vår medlemsservice, men lägger även till personer som hanterar vår crowdfunding och samordningen av alla aktiviteter runtom i landet.

Lokalt arbete

Det är lokalt som allt händer – är det ingen som affischerar, delar ut flygblad, gör utspel och allt annat lokalt så kan vi inte synas över huvud taget – allt centralt arbete handlar om att underlätta detta. Vi utvecklar bland annat ett nytt system av aktivistsamordnare för vår nya distriktsuppdelning –  mer om det kommer snart!

Administration

Administration är allt det där löpande som man inte tänker på så länge det fungerar. Vi har den senaste tiden fått ett ekonomisystem som faktiskt fungerar, där vi river bort så mycket byråkrati som möjligt och fokuserar på att, ja, fungera. Nu satsar vi även på att få ordning på partiets IT-system, och vi får för en gångs skull koll på partiets ägodelar och dokumentation.

Politik

Sist men inte minst – politiken. Som följd av den politiska renodling som partiet genomgår behöver vi förtydliga, konkretisera och vidareutveckla vår politik, och här har både partiledaren och våra talespersoner ett stort ansvar. Arbetsutskottet och partistyrelsen arbetar just nu med att klargöra talespersonernas uppgifter och utse fler talespersoner, vilka kommer få en viktig roll inför valrörelsen 2018.

Allt detta sammanfattas på partiets wiki, där du också kan se vilka som redan utsetts till olika roller. Men den som är uppmärksam ser att de flesta rollerna står vakanta. Så vad görs nu? Jo, nu påbörjas det stora arbetet med att fylla dessa roller – så att dessa sedan kan ta det stora ansvaret att vidareutveckla partiets organisation. Allt för att vi ska stå klara med god marginal inför nästa valrörelse.

Är du intresserad av att ta på dig någon av rollerna? Vet du någon som passar utmärkt? Hör av dig! Skriv till mig på anton@piratpartiet.se så snackar vi!

Nu lanserar vi PPs nya informationsmaterial

infomaterial 1I dagarna släppte vi till sist det nya informationsmaterial som jag, emma Opassande och Magnus jobbat på i månader. Materialet har tagits emot väldigt väl, vilket förstås är otroligt kul. Det är mycket arbete som ligger bakom, och det är första gången som jag haft en så stor del i ett liknande projekt, vilket gör det ännu mer roligt för mig personligen. Du kan se allt material i hög upplösning här.

Så hur kom vi hit?

Det som startade arbetet med materialet var verksamhetsplanen, som antogs av partiets medlemmar på höstmötet 2015: ”Lokala föreningar och aktiva ska därför kunna fortsätta beställa kostnadsfria paket med kampanjmaterial som flyers, foldrar och affischer. En hel del grundmaterial och odaterat material från riksdagsvalrörelsen återstår från 2014, men partiet ska även under 2016 lansera en helt ny kampanj med fokus på aktivistvärvning, för att på det sättet kunna bygga upp en kraftig aktivistbas för de kommande åren.”

AffischerVid partistyrelsens möte i januari togs frågan upp, och det formades då en grupp bestående av emma, Magnus och mig. emma har varit med och designat ett antal av partiets tidigare kampanjer, medan jag tidigare som mest medarbetat på något hörn, även om jag har bred erfarenhet av att skriva sälj- och kampanjtexter från mitt tidigare heltidsjobb och numera deltidsjobb som copywriter. Magnus var ny till arbetet, och tog en roll som bollplank som kom med väldigt många bra synpunkter och idéer som jag och emma missade.

Jag presenterade ett första förslag för gruppen i april, som för den som är nyfiken går att läsa här. Det var faktiskt skrämmande likt slutresultatet textmässigt, även om det var långt ifrån färdigskrivet och en hel del skrevs om. För den som inte känner mig är jag jävligt bra på att skriva, men urkass på design. emma tog över, och fick fram förslag efter förslag på hur texterna kunde ta grafisk form, medan jag fortsatte skriva vidare efter kommentarer från emma och Magnus.

Affischer2
Vi tog så småningom fram en folder och en flyer som följde de grundtankar jag lagt fram väldigt nära – ett fokus på teknikoptimism, framtidsanda, vikten av ett fritt internet och mänskliga rättigheter. De fyra affischteman jag hade lagt fram från början var ”mänskliga rättigheter och massövervakning”, ”teknikoptimism”, ”transparens”, och ”nätneutralitet och upphovsrätt”. Den sista fick rubriken ”Vi älskar internet”, en repris från affischen ”Vi gillar internet” som gjordes inför EU-valet 2009.

I slutändan var det tre affischer som togs fram, med teman ”massövervakning och transparens”, ”internet”, och ”teknikoptimism”. När de var på väg att gå till tryck fick vi höra att det skulle bli billigare att trycka upp en fjärde affisch (tryckerier fungerar ungefär lika ologiskt som Guds vrede), men att det var bråttom att få fram den.

Affischer3Det här insåg vi mitt under en piratöl i Lund, varpå jag och emma pratade i telefon i en halvtimme i försök att hitta ett bra tema och slogan. Efter ett tips av min partner Ali insåg vi att det var solklart att ta kulturpolitik, och emma föreslog till sist den fantastiska rubriken ”Kultur är mer än Dramaten”. Vi valde att lägga fokus på hur kultur måste leva fritt från politikers klåfingrihet, och att det inte är upp till politiker att bestämma vad som är fin respektive ful kultur. Sen drog jag tillbaka till puben och satt och skrev på hotellrummet halva natten, full och manisk, tills vi hade en någorlunda bra text till affischen.

Och det är där någonstans historien slutade.

Varför så hemlighetsfullt?

Affischer4Det är en del som undrat varför så stora delar av processen ägde rum bakom lyckta dörrar. Fram till det att vi hade ett i princip sista utkast var det bara jag, emma och Magnus som hade sett det, varefter jag visade upp det för en piratfika i Stockholm och tog emot feedback. Vi visade den sedan för Ung Pirats förbundsordförande Elin Andersson och, när han blev vald till rollen som vice partiledare, Mab. emma visade sedan upp den för sin arbetsplats (en massa PR-människor) och tog emot feedback, och vi upprepade samma process på piratölen i Lund. Under hela den här tiden fick inte ens partistyrelsen någon inblick, utan hade valt att förlita sig helt på att vi som grupp skulle göra ett bra jobb.

Så varför?

Svaret är dels att detta krävs för att få någon vettig arbetsro, och dels att material ofta blir sämre ju fler som lägger sig i. Det är otroligt svårt att jobba med något när andra ständigt kommenterar minsta lilla sak. Som skribent arbetar jag i princip uteslutande själv, och jag har väldigt svårt för att ta till mig kritik när det handlar om skönlitterär text (jag lät inte någon läsa min bok Home förrän den gått på tryck).

Det är förstås inte alltid smart – man måste få feedback. Men feedback hanteras bäst i mindre grupper. Vi började därför i en trio, och expanderade därefter successivt tills vi fått ganska mycket feedback och ändrat en hel del därefter. När vi var nöjda skickade vi allt på tryck, för att sedan presentera det när det redan var färdigt och vi inte hade någon chans att vända oss om.

almJag var rentav kritisk mot att vi skulle visa upp materialet digitalt innan det kunde köras ut, även om det redan var tryckt. Det enda som övertalade mig var att vi ville lansera det under Almedalsveckan, vilket tvingade oss att samtidigt visa upp det digitalt när alla ville se det.

Så vad händer nu?

Som redan sagt, materialet är tryckt och har börjat sättas upp i Visby, mig veterligen ingen annanstans. Under torsdagen har jag ett möte med mlg, som driver Piratshoppen som ska distribuera materialet. Vi kommer att göra dels aktivistkit, dels funktionärskit, där bägge kan beställas hem utan någon kostnad (inte ens frakt). Aktivistkit räknas räcka för en aktivist som delar ut och affischerar, medan funktionärskit är större och ska räcka för exempelvis ett helt bokbord för en grupp aktivister, eller att räcka för en hel lokalavdelning under ett antal aktiviteter. Under mötet med mlg ska vi bestämma mer exakt vad kiten ska innehålla, samt börja på en text som ska följa med och ge tips om hur materialet kan användas.

För er som bor i Stockholm, eller är villiga att åka till Stockholm, finns material till hands redan nu. Pinga mig på anton@piratpartiet.se, så kan du komma till partiets kansli och hämta upp en bunt. Ni som inte kan komma hit får vänta tills kiten är färdiga, vilket räknas vara i början av nästa vecka.

Frågor? Kommentarer? Tankar? Hör av dig! Kommentera här eller maila på anton@piratpartiet.se. Responsen vi fått hittills har varit överväldigande positiv, vilket förstås är hur kul som helst, men har du några tankar, positiva eller negativa, är du välkommen att höra av dig.

Till nästa gång vi hörs, ha ett fantastiskt liv.

Anton Nordenfur, partisekreterare Piratpartiet

Att renodla

På Piratpartiets vårmöte har en väldigt betydelsefull motion precis gått igenom – beslutet att omedelbart riva upp alla partiets politiska ställningstaganden.

Jag har vänt mig mot motionen, inte för att jag ogillar grundidén utan för att jag anser att processen skulle ha gått åt andra hållet. Men nu blev det såhär, och jag anpassar mig efter medlemmarnas vilja.

Att göra såhär kan låta drastiskt, och det är det till viss del. Samtidigt tror jag att många verkligen underskattar hur starkt vårt principprogram, som kvarstår, är. I praktiken fortsätter vi tycka likadant i väldigt många frågor, helt enkelt för att åsikter lätt kan extrapoleras från principprogrammet.

Den stora skillnaden är egentligen att vi blir mer renodlade – dels att vi släpper frågor som inte kan kopplas direkt till våra principer, dels att vi slutar vara så extremt detaljstyrda i allting och ger mer förtroende till partiets företrädare.

Så vad innebär principprogrammet i praktiken? Låt oss gå igenom det och kolla!

self-driving-car1.1 Modern informationsteknik öppnar fantastiska möjligheter

Vi lever i en tid som är unik i mänsklighetens historia. Aldrig tidigare har så många haft möjlighet att kommunicera så lätt med varandra. Aldrig tidigare har så många haft tillgång till så mycket kunskap. Aldrig tidigare har spridande av information bidragit till så många så snabba tekniska, kulturella och ekonomiska framsteg, och dessutom öppnat nya förutsättningar och möjligheter för delaktighet och demokrati.

Detta är resultatet av en teknisk utveckling som sätter mänskliga relationer i centrum. Medan tidigare tekniska landvinningar krympt de fysiska avstånden mellan människor har den moderna informationstekniken stärkt de sociala och emotionella banden människor emellan över såväl geografiska som sociala avstånd och gränser.

Piratpartiet verkar för att denna utveckling ska bli en språngbräda för en rad positiva förändringar i både Sverige, Europa och resten av världen.

Konkret betydelse:

  • Vi värdesätter och vill stärka internets roll i samhället, och samtidigt skydda det från de många attacker det får utstå (ex övervakning).
  • Stärkt nätneutralitet.
  • Persondataskydd.
  • Teknikoptimism generellt, vilket kan exemplifieras genom ökat fokus på utbildning och forskning samt innovativa bidragssystem och friare villkor för forskare och innovatörer.

wikipedia1.1.1 Människors möjlighet att kommunicera fritt med varandra stärker frihet, delaktighet och demokrati.

Tack vare den moderna informationstekniken behöver människor inte längre förlita sig på officiella kommunikéer och traditionell nyhetsrapportering. Man kan följa händelseutvecklingen i realtid genom folkets egna ögon. Det innebär att färre övergrepp kan ske utan att uppmärksammas och att olika former av humanitär hjälp kan skickas tidigare. Tack vare nya möjligheter att kommunicera snabbt och lätt med varandra kan människor organisera sig på nya sätt mot diktatur och förtryck. Vi har redan sett hur detta lett till att somliga regimer fallit och andra anpassat sig.

Även i Sverige gynnar den allt friare kommunikationen demokratin. Nya möjligheter öppnas för människor att vara en del av det politiska samtalet. Förr hänvisades de flesta vänligt men bestämt till insändarsidornas dunkel. I dag har nästan alla möjlighet att på många olika sätt delta i samhällsdebatten. Rätten och möjligheten att vara anonym gör att ingen behöver frukta repressalier, vilket är viktigt, ty varje gång människor av olika skäl lämnas utanför det demokratiska samtalet undermineras det. Ett aktivt arbete för delaktighet gör istället demokratin starkare.

Fri kommunikation ökar också kraven på makthavare. Information om maktmissbruk och övertramp, som tidigare kunde döljas, kan idag spridas snabbt mellan människor. Detta kommer på sikt att driva fram mer transparens och öppenhet från makthavarnas sida, och kan samtidigt motverka en utveckling i en totalitär riktning.

Piratpartiet anser att den fria kommunikationen ska fredas och att meddelarskyddet ska stärkas, gälla alla medier och gälla oavsett arbetsgivare. Möjligheten att vara anonym i det offentliga samtalet ska bevaras. Detta är viktigt eftersom samhällsdebatten måste vara inkluderande om demokratin ska vara på riktigt.

Konkret betydelse:

  • Stärkt medborgarinflytande och möjligheter för alla att delta i det politiska samtalet.
  • Fokus på yttrandefrihet, pressfrihet, brevbärarimmunitet.
  • Whistleblowerskydd.
  • Transparens i speciellt politiken.
  • Internationellt arbete i exempelvis EU för demokrati och mot förtryck, och sätter fokus på hur det ska göras.
  • Rättvist presstöd för alla aktörer, inte bara de som följer gammal praxis, exempelvis bloggar och inte bara dagstidningar.

crowdfunding1.1.2 Fri tillgång till kunskap förbättrar människors möjlighet att bygga ett gott liv.

När kunskap och information kan spridas och bytas fritt blir det allt lättare för allt fler att göra nya innovationer, och att anpassa gamla efter annorlunda förhållanden. Detta har varit en viktig bakomliggande orsak till de senaste årtiondenas snabba ekonomiska utveckling, och till att en stor andel av världens befolkning på senare tid kunnat ta klivet från fattigdom till relativt välmående. I vårt land spelar lösningar med öppen källkod en viktig roll för många framgångsrika IT-företag och ett växande antal företag i andra branscher avstår medvetet från att ta patent. Fri användning av information kan alltså ingå i livskraftiga affärsmodeller och ökar möjligheterna för utvecklingens frukter att komma även fattiga nationer och individer till del.

Den tekniska utvecklingen har också lett till en utjämning av tillgången till kunskap. Tidigare var kunskap något som bara var tillgängligt för ett fåtal. I dag har en uppkopplad tioåring i Asien, Afrika eller Sydamerika samma tillgång till kunskap som en tioåring i Svedala eller Umeå. Miljoner barn och ungdomar, som tidigare inte hade möjlighet att få utbildning, har nu tillgång till hela mänsklighetens samlade kunskap. Om ingen annan utbildning finns tillgänglig har de möjlighet att utbilda sig själva. Den informationstekniska revolutionen och den fria tillgången till kunskap och kultur ger därigenom många människor nya möjligheter att själv ta kontrollen över sina liv.

Människor med specialintressen kan genom den moderna informationstekniken på ett helt annat sätt än tidigare finna varandra, och dela med sig av kunskap, idéer och erfarenheter. Genom människors ideella aktiviteter samlas därmed kunskap och kompetenser, som tidigare krävt stora professionella organisationer för att åstadkomma och upprätthålla. Många människor kan därmed uppleva en ännu större mening än tidigare i sitt ideella arbete. Ännu viktigare är att sådant oavlönat samarbete skapar stora värden, som i slutänden kan komma hela samhället till del. Samhällets strukturer måste därför förhålla sig till att en växande del av värdet i samhället skapas genom oavlönat arbete i allt från traditionella folkrörelser till nätbaserat svärmande.

Konkret betydelse:

  • Värdet av att sprida information och kunskap.
  • Ändra patentlagar och gör dem mindre repressiva.
  • Open access.
  • Frihandelsavtal som värdesätter fri information och kunskap.
  • Möjliggör fler typer av skapande och finansiering än tidigare, exempelvis genom att förenkla byråkratin för privatpersoner och småföretag som arbetar på deltid separat från heltidsyrke eller studier.

20957753285_65db09169f_o1.1.3 Fri kommunikation stärker kulturen och sprider både utövande och upplevande till allt fler människor.

Människor har ett naturligt behov av att ge tillvaron djup och mening. Genom kulturen har människan sedan urminnes tider tolkat sin samtid och omgivning för att bättre förstå sin egen tillvaro och roll i samhället.

Dessvärre har mycket av kulturen, precis som kunskapen, under större delen av historien varit ett privilegium för ett fåtal. De senaste årens tekniska utveckling skapar emellertid stora möjligheter för allt fler att både uppleva, utöva och försörja sig på kultur.
I dag kan många olika former av kultur kopieras och spridas fritt och på så sätt nå människor som annars aldrig skulle kunna ta del av den. Aldrig tidigare har unga svenskar haft så många olika musikstilar i sina samlingar. Aldrig har det varit så lätt att få tag på udda filmtitlar. Aldrig har så många människor i tredje världen haft tillgång till ett så stort och varierat kulturutbud.

Människans kultur har alltid utvecklats genom att kulturskapare lånat av varandra, remixat och utvecklat varandras idéer. De nya teknikerna har gjort detta lättare än någonsin, och under de senaste femton åren har vi sett en explosion av mångfald och kreativitet i kulturlivet.

Det har också blivit lättare för fler kulturproducenter att skapa egna alster och bearbeta andras. Den nya tekniken har gjort det lättare för kulturskapare att hitta en publik för sin egen stil, att hålla kontakt med sin publik och att få respons från den. Därmed har det också blivit lättare för många kulturskapare att ta klivet från hobbyskapande till professionellt arbete. Det ökande antalet kulturskapare leder till ett bredare kulturutbud och ett rikare kulturlandskap.

Piratpartiet anser därför att samhällets kulturpolitik ska bygga på en realistisk uppfattning om hur kulturskapare bygger vidare på varandras framsteg (istället för på en romantisk myt om en ensam, genial upphovsman). Kulturell bredd och fri spridning av kultur för privat bruk ska uppmuntras. Kulturskapare ska få stöd att utforska den nya teknikens möjligheter.

Konkret betydelse:

  • Reformerad upphovsrätt som möjliggör spridandet av kultur, speciellt med ickekommersiellt syfte.
  • Remixingkultur och lagar som tillåter detta.
  • Minska toppstyrning av kulturpolitik och släpp det istället fritt för skaparna, och ha lagar och regleringar som försöker styra så lite som möjligt.

 

blockering1.2.1 Övervakning kränker integriteten och hotar både demokratin och den fria informationsspridningen

Demokrati är inte bara rätten att rösta. För att kunna göra ett välinformerat val måste man fritt kunna inhämta och sprida information och tala öppet eller anonymt om samhällsutvecklingen, utan att riskera repressalier. Det är därför ett direkt hot mot demokratin att makthavare på olika sätt försöker övervaka och begränsa människors kommunikation. Allmän och slentrianmässig övervakning och begränsningar gör inte skillnad mellan dem som faktiskt begått brott och oskyldiga människor. Det som motiveras som ett skydd mot terrorister eller brottslingar blir därför ofta i själva verket ett hot mot den egna integriteten och det öppna samhället.

I Sverige övervakas medborgarna allt mer. All digital information och kommunikation som passerar Sveriges geografiska gränser filtreras och kan plockas ut för noggrannare granskning. Då både internet och telefoni mellan två punkter i Sverige ofta tar omvägen via utlandet innebär det att i stort sett all telefoni och internetanvändning idag kan vara övervakad. Eftersom allt fler människor idag använder digital kommunikation till sådant som tidigare skedde via brev, på telefon och i samtal över cafébord innebär detta en övervakning av samma slag som om alla telefoner ständigt avlyssnades, alla brev när som helst kunde ångas upp och läsas och det dessutom satt mikrofoner under borden på alla caféer och restauranger.

Övervakningstrenden drivs dessutom vidare, inte minst på EU-nivå. Fler och fler inskränkningar i den personliga integriteten föreslås och röstas igenom. Vår privata kommunikation övervakas, inte ens information om var vi befinner oss, vilka tidningsartiklar vi läser, vilka resor vi bokar eller vem man dejtar är längre heligt.
Sådana åtgärder innebär inte bara grova ingrepp i enskilda människors integritet. De hämmar också den fria spridningen av information. Exempelvis leder de till att journalister får svårt att garantera anonymitet åt sina källor, vilket begränsar deras förmåga att granska makthavare. Även möjligheten för privatpersoner att förbli anonyma när de diskuterar på internet skadas. Det innebär att många människor som på olika sätt sätt inte följer normen kan skrämmas till tystnad. Många viktiga röster riskerar därmed att aldrig bli hörda.
Slentrianövervakning erbjuds allt oftare som ett sätt att behandla symptomen på samhällets problem istället för att man tar sig an de underliggande problemen. Vi erbjuds kameraövervakade gator och torg, istället för traditionellt polisarbete som är långt mer effektivt. Äldre människor erbjuds kameraövervakade sovrum som en ersättning för mänsklig hjälp och kontakt.

Piratpartiet anser att fri kommunikation och rätten till privatliv är viktiga grundpelare för demokratin och att varje människas integritet och privatliv måste värnas. Övervakning och andra intrång på den personliga integriteten ska bara få ske vid grundad misstanke om grova brott, och efter individuell prövning. System som människor använder i sin vardag (för exempelvis betalning och passering) ska utformas så att man undviker eller minimerar mängden bevarade elektroniska fotavtryck. Mänsklig social närvaro i samhällsservice ska inte ersättas med elektronisk övervakning.

Konkret betydelse:

  • Press- och yttrandefrihet.
  • Mot massövervakning och andra integritetskränkande ingrepp, mot statlig påverkan av individers åsikter.
  • Speciellt fokus på rollen EU har i integritetspolitiken.
  • Whistleblowerskydd och skydd för grävande journalister, källskydd och rätt till kryptering.
  • Pragmatiska, fungerande lösningar istället för lagar som tillåter och litar på övervakning och integritetskränkande ingrepp (exempelvis att ta bort massövervakning som lösning på terrorism, och att ta bort narkotikalagar som både är integritetskränkande och bevisligen inte hjälper).
  • Omtänksamhet istället för misstänksamhet.
  • Rätt till kontant betalning.
CC BY-SA Manfred Werner.

CC BY-SA Manfred Werner.

1.2.2 Patent och andra idémonopol hämmar innovationer och utveckling

Starka ekonomiska aktörer lägger idag hinder för en fri användning av kunskap, idéer och information. Patent, växtsortsskydd, designskydd, varumärkesskydd och annan immaterialrätt sägs ha skapats för att stimulera och underlätta innovationer och utveckling. I själva verket är de ofta reliker från en tid med en starkt reglerad och styrd ekonomi, som försvårar innovation och utveckling och skapar onödiga globala orättvisor.

I dag köper och söker företag patent och andra idémonopol bara för att hindra konkurrenter från att utnyttja dem. Många företag söker aggressivt patentmonopol på en rad närmast självklara principer för att kunna skrämma bort konkurrenter med hot om stämningar. När olika aktörer hävdar delvis överlappande patent i olika kombinationer blir det riskabelt för entreprenörer och företag att utnyttja många spännande innovationer. I kunskapsintensiva branscher måste därför många företag ägna lika stora resurser åt immaterialrättslig juridik som åt forskning och utveckling. Det är slöseri med resurser. Det hämmar innovationer. Det gynnar stora etablerade aktörer, och skapar en besvärlig situation för de små och medelstora företag, där många verkligt intressanta innovationer sker.

Idémonopol är också problematiska ur ett rent humanitärt perspektiv. När idémonopolister tar ut höga priser för att täcka kostnaden för utveckling av exempelvis nya läkemedel eller grödor är priset ofta satt efter betalningförmågan i de rika länderna. Detta innebär att människor i fattigare delar av världen utestängs från många av utvecklingens frukter: De bästa medicinerna och härdigaste eller nyttigaste grödorna blir ett privilegium för människorna i den rika delen av världen. Friare kunskap och utnyttjande av innovationer bidrar därför till att minska ekonomiska klyftor både inom och mellan länder.
Piratpartiet anser att immaterialrätt och andra inskränkningar i principen om fritt utnyttjande av information bara ska göras om det finns väldokumenterade positiva effekter som motiverar sådana inskränkningar.

Konkret betydelse:

  • Reformerade patentlagar som öppnar för mer innovation och spridning av kunskap.
  • Mot patenttroll.
  • Mot patent på exempelvis medicin, frihandelsavtal som möjliggör ökad spridning av annars patenthindrad teknik och utveckling.

pirate-bay-maste-bredbandsbol1.2.3 Föråldrade kopieringsmonopol hindrar fritt spridande, delande och remixande av kultur

Övervakningen och begränsningarna av människors fria kommunikation drivs ofta fram av privata företag som i stället för att utnyttja samtidens alla nya möjligheter och anpassa sig efter kundernas önskemål försöker hålla tillbaka utvecklingen genom att kräva en restriktiv lagstiftning som cementerar deras oligopol. Upphovsrättsindustrin är ett tidigt exempel på detta.

Upphovsrättsindustrin motarbetar systematiskt alla försök att trampa upp nya stigar i kulturlandskapet. Man myglar fram lagar genom lobbyism, som inte tar hänsyn till de behov som samhället i stort har. Man åsidosätter personlig integritet, yttrandefrihet och meddelarskydd för sin egen vinnings skull. Fildelningssajter jagas utan pardon och skräms att stänga ner verksamheten. Oönskade sajter anmäls för upphovsrättsintrång och plockas bort, även när inga intrång gjorts.

Kultur och kunskap färdas ofta samma vägar på internet. Det betyder att upphovsrättsindustrins aggressiva arbete mot kulturspridning på nätet även hämmar den fria kunskapsspridningen. Deras aggressiva retorik och agerande skapar till exempel problem för arkiv, museer och bibliotek, som vill digitalisera och öppna upp sina samlingar för medborgarna.

Dessa kraftfulla åtgärder utförs i kulturskaparnas namn, men skadar i själva verket spridningen av kultur och kunskap. De gör det också svårare för kulturskapare att välja och utveckla nya sätt att sprida och tjäna pengar på sitt arbete. De gamla ersättningsstrukturerna krockar inte sällan med de nya och skapar problem för kulturskapare som vill möta sin publik på ett modernt sätt. Det kan till exempel vara svårt för enskilda kulturskapare att producera och distribuera sina analoga verk utan att underkasta sig upphovsrättsindustrins monopol.

Samtidigt riskerar miljoner kulturkonsumenter att dömas för privat kulturdelning, trots att man vet att kulturdelning är bra reklam som leder till kulturköp. Det betyder i praktiken också att många ungdomar kommer att gå in i vuxenlivet stämplade som brottslingar, och med en rejäl knäck i förtroendet för vårt rättssystem, trots att de bara gjort något som gynnar kulturen och samhället. Allt på grund av en industris ovilja att inse att tiderna har förändrats och politikernas flathet gentemot den.

Piratpartiet anser att att samhällsnyttan ska sättas före enskilda särintressen även i frågan om ekonomisk upphovsrätt, att kulturdelning i ickekommersiellt syfte ska avkriminaliseras och remixkulturen uppmuntras. Kulturskapare ska uppmuntras och att finna och använda sig av den nya teknikens möjligheter.

Konkret betydelse:

  • Dataskyddslagar som hindrar företag från att godtyckligt sprida individens uppgifter.
  • Gör det omöjligt att stänga ned sidor utan ordentlig rättegång.
  • Gör lobbyns maffiametoder med hot om böter olaglig.
  • Öppna upp för digitala bibliotek och andra kunskapsbärare, både ur civilsamhället och vid behov statliga.
  • Upphovsrättsreform, remixkultur.

gahem1.3.1 Alla människor har samma rättigheter

Piratpartiet tror på alla människors lika värde och att alla människor därför ska ha samma rättigheter. Det betyder att vi inte villkorar friheter, rättigheter och möjligheter utifrån exempelvis etnicitet, funktionshinder, härkomst, kön, religion, politisk åskådning eller sexuell läggning. Alla individer ska behandlas lika, åtnjuta likhet inför lagen och ha samma rätt att påverka samhällsutvecklingen. Samhället ska sträva efter att ge alla människor samma möjligheter att göra sin röst hörd och delta i samhällslivet. Ju fler som deltar, desto starkare blir demokratin.

Piratpartiet tror på mångfald och inkludering. Alla vi människor mår bra av att så många människor som möjligt, med olika erfarenheter och tankar, är med och bygger det samhälle vi lever i.

Konkret betydelse:

  • Religionsfrihet.
  • Regnbågsfrågor såsom allas rätt att gifta sig, skaffa barn, identifiera sig som sitt eget kön, ha de relationsformer de vill, allt utan repressalier från staten, individer och företag.
  • Mångfaldspositivism, fokus på ett integrerat samhälle.
  • Möjligheter för alla att engagera sig politiskt och i civilsamhället.

1.3.2 Demokrati förutsätter fri, oövervakad kommunikation

Alla människor ska ha samma rätt att påverka samhället. Piratpartiet vill värna och stärka demokratins fundament: likhet inför lagen, åsiktsfrihet, yttrandefrihet, pressfrihet, rätten att uttrycka sin åsikt anonymt och fria allmänna val med valhemlighet till samhällets beslutande organ.

Politiska beslut måste fattas på den nivå de hör hemma, så att besluten fattas så nära de människor som berörs som möjligt. Makten ska ligga hos de valda politikerna, inte hos tjänstemän. Beslutsfattande måste präglas av tillgänglighet, öppenhet och transparens och vara möjligt att granska utifrån. Alla måste ha rätt att slå larm om missförhållanden utan att riskera repressalier. Dessa principer måste bevakas på alla nivåer (kommun, landsting, stat, samt mellan- och överstatliga samarbeten) och innebär särskilda utmaningar för politiken på EU-nivå.

Alla måste ha möjlighet att fritt skaffa information i samhällsfrågor, och att göra sin röst hörd i samhällsdebatten. Yttrandefriheten är därför en omistlig del av demokratin, liksom att människors kommunikation med andra människor är fri och utan övervakning.
Till yttrandefriheten hör självklart rätten att uttrycka sig anonymt. Ingen ska exkluderas ur det demokratiska samtalet för att han eller hon är rädd för olika former av repressalier. För att bygga ett gott samhälle behöver vi inte bara höra väletablerade normsvenskars åsikter. En 15-årig bög från Sveg, en gömd papperslös flykting, en 50-årig gruvarbetare i Kiruna, en lattemamma på Söder, en student i Lund eller en pensionär i Göteborg har allra minst en sak gemensamt. Samhället behöver just deras tankar och åsikter för att utvecklas och förbättras.

Konkret betydelse:

  • Fokus på de rättigheter som arbetats bort på senare år.
  • Rätten att vara oskyldig till motsatsen bevisas.
  • Valhemlighet, exempelvis kritik mot digitala valsystem som är mindre säkrare än alternativ som valsystem med utskrifter snarare än dagens papperslappar.
  • Subsidaritetsprincip, lägg lokala frågor på kommuner och län, nationella frågor på staten, och EU-frågor på EU.
  • Minska byråkratin i politiken och lägg makten hos politiker snarare än tjänstemän.
  • Yttrandefrihet.
  • Flyktingpolitik – papperslösa ska ha samma rättigheter som formella medborgare.

banned1.3.3 Alla människor har rätt till personlig integritet och privatliv

Alla människor har en grundläggande rätt att själva bestämma vilka delar av sina privatliv de vill lämna ut till andra, och vilka de vill hålla för sig själva. Respekt för alla människors personliga integritet är nödvändig för att människor ska vara trygga, våga ta initiativ och säga vad de tycker. Intrång i privatlivet och övervakning ska därför bara få förekomma efter individuell prövning vid misstanke om grova brott.

Människor lever sina liv i olika miljöer, men alla har samma rätt att slippa övervakning oavsett om man skickar ett brev via posten eller som ett mejl, om man skvallrar över ett cafébord eller på en chattsajt, om man talar i fast telefon eller i mobiltelefon. Ingen åtskillnad ska därför göras mellan övervakning av elektronisk och annan kommunikation.
Den personliga integriteten och privatlivet måste värnas genom livets alla skeenden, från barndomsårens dagis och skola över vuxenliv med arbete och kärlek, till seniortillvarons ökade behov av vård och omsorg.

Konkret betydelse:

  • Mot övervakning, för rätt till privatliv.
  • Rättssäkerhet.
  • Integritet i utbildning, äldrevård och annat.

1.3.4 Kunskap tillhör oss alla

Den kunskap vi har idag har uppkommit genom en lång rad insikter, erfarenheter, upptäckter och experiment, gjorda under hela mänsklighetens historia av ett oräkneligt antal människor. Kunskap är därför inget som kan ägas av en person eller en grupp. Kunskap är mänsklighetens gemensamma källa, och borde därför vara fri och tillgänglig för alla att att ösa ur.

Immaterialrätt strider mot principen om informationens och kunskapens frihet, och kan bara accepteras i de enskilda fall där den har väldokumenterade positiva effekter. Stater och offentliga organ måste se till att den kunskap de besitter och utvecklar görs så tillgänglig som möjligt, exempelvis genom att museers, arkivs och biblioteks samlingar digitaliseras och öppnas, och insamlad statistik enkelt kan laddas ner och bearbetas vidare. Resultat från forskning och verk som helt eller delvis finansierats av allmänna medel ska vara fritt tillgängliga via nätet och andra tillämpliga forum.

Fri och tillgänglig kunskap öppnar nya möjligheter för skola och utbildning. Piratpartiet anser att all utbildning måste förbereda barn, ungdomar och vuxna för att möta och utnyttja den informationsväv som idag genomsyrar samhället även utanför skolan. Undervisningen måste präglas av mångfald och upptäckarlust. En människa som lär sig att söka och tycka om kunskap kommer alltid att fortsätta att leta kunskap och på så sätt göra sitt eget och andras liv rikare.

Konkret betydelse:

  • Immaterialrätt undantas som standard, snarare än tvärtom.
  • Skattefinansierad konst, kunskap och information ska vara fri från immaterialrätt och ägas av allmänheten.
  • Immaterialrättsbefriad kunskap ska användas i utbildningen.
  • Utbildning ska satsa mer på individens upptäckarlust snarare än att lära ut torr fakta.

pirate_party1.3.5 Kulturen berikar våra liv och ska vara så tillgänglig som möjligt.

Kulturen berikar våra liv och är en viktig del av ett samhälle som är sunt och roligt att leva i. Piratpartiet anser därför att det är viktigt att så många människor som möjligt får tillgång till ett rikt och varierat kulturutbud, och att vi ska bejaka och stödja de tekniska verktyg som kan göra detta möjligt.

Människor har alltid skapat och delat kultur mellan sig. Genom den nya teknikens fantastiska möjligheter kan vi i dag kopiera och dela mer kultur med varandra än någonsin tidigare. Samhället tjänar på att inte låta ungdomar gå ut i vuxenlivet med stora skulder. Piratpartiet anser att all kulturdelning för privat bruk och i ickekommersiellt syfte alltid ska vara laglig.

Kulturdelning stimulerar både produktion och försäljning av kultur. Därför finns ingen anledning att genom lag eller tekniska medel begränsa människors möjlighet att dela kultur mellan sig. Piratpartiet vill reformera upphovsrätten så att den bättre tjänar både kulturskapare och kulturkonsumenter i den nya tidens kulturlandskap.

Piratpartiet tror att ett samhälle där kultur fritt får delas mellan människor i ickekommersiellt syfte gynnar hela samhället. Vi anser att det är bättre att uppmuntra kulturskapare att använda sig av de nya möjligheterna, än att gå upphovsrättsindustrin till mötes och tvinga kvar dem i ett föråldrat system. Det skulle inte bara gynna kulturskaparna, utan även kulturkonsumenterna som skulle få tillgång till ett betydligt bredare kulturellt utbud.

Konkret betydelse:

  • Kulturpolitik som satsar på mångfald mellan alla typer av kultur, inte bara de som traditionellt accepteras av ett fåtal invånare.
  • Avkriminalised ickekommersiell fildelning, reformerad upphovsrätt.

Låt oss bygga ett piratparti, del 4 – Samma takt

I helgen blev jag vald till partisekreterare för Piratpartiet, och på något vis känns det både överväldigande och helt normalt.

Jag vill tacka för förtroendet, och skriva om hur kul denna förändring i mitt liv blir. Men samtidigt känns det inte som någon förändring. Mitt arbete som partisekreterare flyter helt normalt vidare in i arbetet som partisekreterare. Jag gör i stort sett samma saker nu som då, och det som förändrats är inte riktigt min roll – det är det faktum att vi nu har en partiledare, Magnus Andersson, och en vice partiledare, Mattias Bjärnemalm.

Men mitt arbete kör på i stort sett likadant, bara titeln är annorlunda. Och arbetet vi i arbetsutskottet består ungefär detsamma, om än i en lite ökad takt.

Eller nej, det är samma takt. Vi börjar bara bli klara med mellansteget och når slutfasen av den plan jag och andra lade fram för partiet i december 2014.

Första steget, att uppdatera partiets interna organisation, något som kulminerade i antagandet av nya stadgar under hösten 2015 (med andraläsning tidigt 2016).

Andra steget, att börja arbeta efter dessa nya regler, börja dra igång alla förberedelser som vi försökte landsätta i tid för början av sommaren.

Och tredje steget – att verkställa allt, att börja synas utåt igen, att på nytt bli en politiskt kraft att räkna med i Sveriges allt för stillastående politiska samtal.

Så hur görs det?

Under sommaren och hösten kommer vi att genomföra en partiledarturné med Magnus Andersson och ibland med honom vår vice Mab och vår partisekreterare jag. Vi har redan planerat in besök i Stockholm, Lund, Visby och Örebro, och är på väg att fixa datum i bland annat Uppsala och Göteborg. Allt det kan du följa här. För alla som vill utöka turnén till er stad – maila mig på anton@piratpartiet.se!

Under början av sommaren kommer vi också äntligen få partiets nya informationsmaterial i händerna. Det är som det ser ut nu en folder, ett flygblad och tre affischer som kommer att tryckas, med text av mig, grafik av emma och idéer och feedback av mig, emma och Magnus. Vi är just nu i slutskedet av designen och skickar snart på tryck, och det är helt ärligt fantastiskt bra material. Det här materialet blir partiets centrala reklampelare fram till början av valrörelsen 2018.

Men det är nu, nu, nu som allt börjar. Vi har slut på ursäkter. Nu är det dags att dra igång saker, och det kan bara du och jag göra. Det är nu vi har en chans att visa upp vårt parti, att visa upp allt det vi kan, och att verkligen synas.

Det händer saker, och det måste hända mer. Piratfika, piratöl, flyersutdelningar, bokbord, demonstrationer, insändare, debattartiklar, politiska utspel. Allt det måste vi bli bättre på.

Vill du hjälpa till?

Maila arbetsutskottet på au@piratpartiet.se så hjälper vi dig mer än gärna att komma in ordentligt i partiet! Och kan du inte hjälpa till personligen – donera ett par kronor. Vi lever som tidigare nämnt helt och hållet på donationer, det är de som gör att vi över huvud taget kan trycka nytt informationsmaterial. Enormt tack till alla er som donerar!

Piratpartiet idag och i framtiden – mitt tal för Ung Pirats kongress

I helgen som var hade jag nöjat att besöka och tala inför Ung Pirats kongress i Uppsala. Här nedan följer talet jag hade nedskrivet, som remixades ganska hårt på scenen och åtföljdes av frågor och diskussion. Jag tror det hela filmades, men vet inte om det ligger uppe någonstans. Enjoy.

***

upk16Hej kongressen!

Jag heter Anton Nordenfur och jag ska prata om det intressantaste på hela UPK – ert moderparti, som jag bara råkar vara partiorganisatör och kandiderande partisekreterare för.

Piratpartiet fyller tio år i år, precis som Ung Pirat, och det känns på något vis ganska så fantastiskt. Det är mycket som har hänt, mycket som fortfarande händer, och än mer som planeras.

Vi har haft våra tunga stunder och våra skandaler, allra senast när vår partiledare avgick i slutet av 2014 och anklagade partistyrelsen för sexism. Och det är viktigt att prata om det här, att förstå vad som hänt och acceptera det – först då kan vi ändra saker. Så för att parafrasera den fantastiska piraten Johanna Drott – tänk inte på Anna Troberg, tänk inte på spice, tänk inte på barnporr.

Låt oss tala om det. Låt oss prata om branden som räddade London, och låt oss prata om det zombievrak vi kallar Piratpartiet.

***

För nästan 350 år sedan drabbades London av en massiv brand som totalförstörde stora delar av innerstaden.

pp10Trots sorgen och skadorna den orsakade, ledde brandens uppbyggnad till ett stort arbete där arkitekter och politiker slogs om att få bygga upp staden på nytt, och kämpa vidare i att skapa en av världens mest framgångsrika storstäder.

Resultatet blev en stad med moderna hus och strukturer, med betydligt bättre brandsäkerhet och större skydd mot sjukdomar och andra katastrofer.

I början av december 2014, för ett drygt år sedan, drabbades Piratpartiet av en serie avhopp från partiledningen, som då försatte partiet i intern panik och förvirring.

Trots sorgen och skadorna det orsakade, ledde avhoppen till ett stort arbete där medlemmar och aktivister slogs om att få bygga upp partiet på nytt, och kämpa vidare i att skapa en av världens mest framgångsrika politiska rörelser.

Resultatet, det resultat vi nu bygger på, blir ett starkare parti med en förnyad intern struktur, med en spännande utveckling som säkrar en valseger 2018.

Att hela partiledningen, inklusive vår partiledare Anna Troberg och vår partisekreterare Henrik Brändén lämnade sina poster gick genom partiet som en eld. Men det var också en eld som gav oss en chans.

När askan svalnade var det vi medlemmar och aktivister, vi människorättskämpar, vi internetälskare och framtidsvisionärer som såg ut över ruinerna och började bygga upp en bättre stad, ett starkare parti.

Ett parti där alla hör hemma, ett parti där det som spelar roll inte är hur du ser ut eller vem du är, utan att du bryr dig om dina medmänniskor och är beredd att arbeta för dem.

***

blockeringDet är mycket som hänt under det dryga år som gått sedan branden härskade. Och jag är glad att jag som partiorganisatör fått vara med om det.

Det har varit ett hårt år med tungt arbete och ett stort antal planer – några av dem uppfyllda, andra inte. Och under den tiden har mycket förändrats, och mycket har blivit bätre.

2015 har som följd varit ett tyst år för Piratpartiet. Ett introvert år med fokus på utveckling, som bland annat resulterade i nytt ekonomihanteringssystem, en enorm stadgerevision, och många, många planer för tiden som kommer.

Och den största förändringen av de alla kanske är att vi nu, med ändrade stadgar, om en vecka påbörjar vårt första medlemsval av partiledare, vice partiledare och partisekreterare, med bättre definierade uppdrag.

***

Men problemet med att vara tyst borde egentligen vara självklar – ingen hör dig. Hur ska personen på gatan eller en journalist veta att vi lagt året på internt arbete, snarare än att bara ligga och chilla och dricka joltcola på Dreamhack?

Som följd blir deras reaktion ganska förståelig – vi måste vara döda. Och det har vi utan tvekan fått höra gång på gång, exempelvis i en debattartikel som kom strax efter partiledningens avhopp, med rubriken “Piratskeppet är inte mer än ett vrak”.

Det är inte så konstigt. Den som inte hörs eller syns, den finns inte – och det gäller såväl privatpersoner, företag, och politiska partier. Men att dödförklaras är inte att dödas – tvärtom känns det som att det där vraket alla pratar om alltid på något vis lyckas resa sig ur graven som en zombie. Om än i en tämligen påtvingad dubbelmetafor.

Men det kommer att komma en dag då Piratpartiet dödförklaras, då jag nickar instämmande och tänker att det var kul så länge det varade.

Ett parti ska inte vara för evigt, det behövs efterträdare för att undvika att ett nytt parti hamnar i samma konservativa, maktkåta håla som Moderaterna, Miljöpartiet, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna som alla andra partier hamnet i. Vi – liksom de – måste veta när vår tid gått ut.

***

Men vad är då Piratpartiet? Vad är piratrörelsens plan, och hur ska vi nå det? Vad är vårt existensberättigande? Vad vill vi göra?

När någon ber mig förklara vad PP är och hur vi skiljer oss från andra partier har jag alltid samma svar:

antonnordenfur-jagarpiratMed modern teknik kommer nya utmaningar och nya chanser – goda såväl som onda. Ny medicin och förbättrade odlingstekniker förlänger och räddar miljarder liv, samtidigt som vätebomber och allt dödligare vapen kan förinta mänskligheten på bara minuter. Bilar ledde till en enorm effektivisering av hela samhället, samtidigt som bilismen nu kräver hundratusentals liv varje år.

Teknik kan vara fantastiskt. Teknik kan vara förödande. Och allt beror på hur vi som civilisation, vi som människor, implementerar den.

Vill vi se internet som en källa för kommunikation, utbyte av information, undervisning och glädje? Eller som ett sätt att bevaka befolkningen, att styra deras tankar genom att censurera och ändra informationen som når dem, och ett sätt att leta rätt på oliktänkande med syftet att fängsla eller döda dem?

Med modern forskning får vi chansen att gräva oss djupare i universums absoluta grund, samtidigt som vi aldrig får sluta bry oss om varandra. Som Carl Sagan skrev – ”för små varelser som oss är universums enorma väldighet bara uthärdlig genom kärlek.”

Det är nämligen vi, inte tekniken, som är goda eller onda och allt där emellan, allt från lawful good till chaotic elev. Det är vi som fattar våra beslut, och vi som bestämmer om vi ska fatta dessa beslut baserat på kärlek, omtänksamhet, ett vurmande för personlig frihet och en tro på en bättre framtid.

Eller om vi vill se varje människa som en potentiell fiende, om vi vill fängsla alla vi är oense med med målet att själva styra över vårt lilla hörn av detta oändliga kosmos.

Vi får aldrig fastna i att se teknik som någonting fundamentalt farligt. Vi får aldrig hamna i ett konservativt hål där vi blockerar allting nytt för att det kan bli fel.

Vi måste alltid se på ny teknik med ett barns ögon, och drömma om möjligheterna.

Vi måste alltid ge oss efter att göra det bästa vi kan av vår korta tid på jorden, innan vi också försvinner och blir damm på nytt.

Det innebär dock inte att vara helt naiv och oförsiktig. Precis som att det är vi som förstår hur internet kan användas för gott, så är det också vi som ser farorna som kommer med tekniken – inklusive såklart den kommande robotapokalypsen.

Men jag gillar att tänka att vår väljarbas är väldigt specifik – våra väljare är de som överlever den kommande robotapokalypsen.

Det är de som är smarta och kapabla nog att hantera den apokalyps som annalkar när robotar tar över jobb efter jobb. Det riskerar att bli en katastrof för taxichaufförer när bilar automatiseras, och för mataffärsanställda när betalningen automatiseras.

CC BY-SA Manfred Werner.

CC BY-SA Manfred Werner.

Men våra väljare är de som redan nu fattar den progressiva våg som modern teknik sprider världen över – du och jag förstår framtiden, och vi välkomnar den med öppna armar.

Piratpartiet är det enda parti som faktiskt tror på framtiden. Vi ser modern teknik som verktyg som kan ta mänskligheten framåt – snarare än en bur där vi kan fängsla den. För att återigen citera Carl Sagan – ”någonstans där ute väntar någonting fantastiskt på att upptäckas”.

***

Okej, så för att upprepa mig själv gång efter gång – det kommer att komma en dag då vi bör dödförklaras.

Men den dagen är inte idag. Idag är dagen då vi tar tag i det här, dagen vi kämpar, dagen vi ställer oss upp och kräver förändring.

Dagen då vi skriker oss hesa efter ett parti med framtidsanda, med politik som begriper att framtiden knackar på dörren och att vi ska vara nyfikna, inte rädda.

Men det är ju också inte alltid kul, vilket jag tror de flesta här kan relatera till det.

När jag stod i en TV-studio för första gången bultade mitt hjärta som en slagborr och jag visste att allt skulle gå fel. Men efteråt fick jag nästan bara beröm, undantaget en idiot som smsade att jag var tjock. Jag har blivit utskrattad i skoldebatter, och så har jag debattarat sverigedemokratiska riksdagsledamöter till tårar.

Jag har fått snälla och tacksamma meddelanden, men jag har också fått minst ett tiotal hotbrev från personer som sagt att de vill ta mitt liv.

Jag har stått på torg i regn och talat inför uttråkade kaffedrickare, och jag har hållit brandtal inför hyllande massor. Jag har misslyckats, jag har blivit utskälld, jag har fått lära mig den hårda vägen vad som är rätt och vad som är fel.

Hur man ska prata, hur man ska tänka, hur man ska behandla sina medmänniskor. Jag har knappast blivit perfekt. Men jag har kommit en bit på vägen. Och det är tack vare det hårda politiska engagemang som vi alla har. För det tema jag ser i mitt engagemang tror jag att många här kan relatera till – att vi gör någonting som kan vara väldigt tungt, men som även kan vara helt otroligt kul och givande.

Jag har alltid velat förändra världen. Och återigen tror jag att de flesta i det här rummet kan relatera till det. Jag vill göra den mer mänsklig.

Få den att anamma teknik.

Lära politiker att respektera individer.

Kasta ut maktkåta idioter från riksdagshuset.

Jag har länge haft en stark tro på att Piratpartiet är det allra starkaste verktyget för att nå den utopi jag vill se.

Det parti som kan förändra, som fortfarande lyssnar på nya idéer och där de framtida riksdagsledamöterna är vad som helst annat än maktkåta och förblindade av existerande politiska system.

Och någonstans på vägen kunde jag tack vare fantastiska vänner i partiet lära mig att lita på mig själv och tro på min egen förmåga att förändra.

Vilket i sig är en stor faktor att inte ge upp – att politiskt arbete väldigt lätt kan ge en så stark social gemenskap att allt, precis allt, blir värt det.

Vi kan alla förändra – det finns inom oss, vi har en chans – vi måste bara ta den.

Det otroliga exemplet på detta är vårt systerparti i Island, som nu är uppe på 30-40 procent och har en stor chans att ta regeringsmakten efter valet nästa sommar.

Nästa riksdagsval är hösten 2018 – det är tillräcklig tid att vända vinden, att synas mer, och få en valseger. Det finns en chans. Det finns en möjlighet för oss att förändra världen, vi behöver bara ta den. Och efter valet kan det när gamla zombievraket äntligen lägger till kaj på Helgeandsholmen, och vi kan äntligen marschera in i riksdagen och få till riktig förändring.

Tack för mig.

header

Problemet med nykterhetsorganisationer

Diverse nykterhets- och antidrogföreningar fortsätter av okänd anledning ha ett skrämmande stort stöd från befolkningen i stort, helt enkelt för att de är för nykterhet och mot droger. För hur kan det vara fel att vara för nykterhet och mot droger?

drogmissbrukHela situationen är i grunden väldigt sorglig. Det finns många människor som har problem med droger – allt från lagliga droger som alkohol och nikotin, och vidare till olagliga, extremt beroendeframkallande opiater och benzodiasepiner. För att inte tala om de som har problem med droger som inte i sig är fysiskt beroendeframkallande – cannabis, psilocybinsvamp, LSD, MDMA, och mycket mer. Problem som i många fall kommer ifrån att informationen kring olagliga droger som följd av regeringens nolltolerans ofta är felaktig eller otillräcklig.

Människor som tar MDMA alltför ofta och riskerar att bränna ut kroppens seratoninlager, vilket kan skapa allvarlig depression. De som tar en hög dos LSD eller psykedelisk svamp utan att förstå att substansen trots att den inte skadar dig fysiskt kan skapa ett allvarligt psykologiskt trauma i fel sammanhang. De som röker på till den graden att det blir en dyr och mentalt beroendeframkallande del av deras vardag.

Dessa människor – både de med ett allvarligt fysiskt beroende, och de som mår dåligt av sitt bruk, oavsett beroende – behöver hjälp. Så varför hatar jag ständigt på nykterhetsorganisationer?

Problemet med nykterhetsorganisationer såväl som antidroglobbyorganisationer, är just att de är emot drogen i grunden, inte de problem som kommer från drogen. På många sätt är det lätt att förstå och förlåta det – jag växte själv upp med alkoholmissbruk i familjen, vilket länge fick mig att helt undvika alkohol, innan jag insåg att man faktiskt kan bruka alkohol på ett säkert och trevligt sätt. Lukten av alkohol får mig fortfarande att tänka på jobbiga händelser i min barndom, på kraschade bilar och kastade flaskor. Jag har all förståelse för att direkt insikt i drogmissbruk kan skapa ett slags hat mot drogen i alla dess former.

Frågan är om det faktiskt finns någonting bra att få från detta spontana och irrationella hat. Kan vi genom detta hat faktiskt hjälpa de som behöver hjälp?

För antidrogföreningar som Anhöra mot droger verkar det snarare skapa situationer som gör allt annat än hjälpa. Det skapas ett hat inte bara mot substansen, utan mot dess brukare. Och självklart gör det att brukarna låter bli att söka hjälp, låter bli att engagera sig. I veckan såg vi exempelvis citatet till höger från just Anhöriga mot drogers ordförande Lena Larsson – att drogbrukare inte förtjänar vård, utan att denna ska villkoras på att patienten håller sig borta från droger.

amdTo be fair syns samma argumentation även mot brukare av lagliga droger. Jag har hört nykterister säga att tobaksrökare själva borde bekosta sin behandling för lungcancer. Att alkoholister själva ska bekosta den sjukvård de behöver. Det kan låta bra i grunden – att man själv ska bekosta den vård man själv skapat ett behov av. Det stora problemet är förstås att det är ett väldigt svartvit sätt att se droger på.

Vi gör alla en massiv mängd beslut som i stort sett avgör hur friska vi är. Den som äter väl, tränar regelbundet och håller sig borta från cancerframkallande cigaretter lever i de flesta fall betydligt längre än de flesta, och kostar sjukvården mindre. Men betyder det att vi bara ska ha sjukvård tillgängligt för de som tränar? För de som undviker farliga sporter? För de som aldrig dricker alkohol? För de som inte går ut och festar på helgerna? Var exakt ska vi dra gränsen?

De som brukar droger kommer i en hel del fall behöva stöd. Både input och information för att se till att deras bruk förblir hälsosamt men även, i de mer extrema fallen, hjälp med att sluta använda nikotin, alkohol, opiater, och andra farliga ämnen. Vi behöver organisationer som hjälper dessa människor. Och det finns sådana föreningar, exempelvis Svenska brukarföreningen som arbetar med harm reduction och att stoppa missbruk, snarare än att stoppa droger i sig. Det är lockande att se alla nykterhetsorganisationer och alla antidrogorganisationer som goda krafter – medan det snarare handlar om människor som bryr sig mer om att stoppa en drog än att hjälpa människor.

För att parafrasera ett citat från Carl Johan Rehbinder – att rösta på Sverigedemokraterna för att de bryr sig om invandringsfrågor är som att stödja pedofiler för att de bryr sig om barn. Eller som att stödja Anhöriga mot droger för att de bryr sig om drogfrågor.

Googles första bilolycka

För bara några månader sedan skrev jag om hur det blir allt mer bråttom att ta ett rejält snack om ickemänsklig etik, med fokus på självkörande bilar som redan idag kan hamna i situationer där de måste fatta etiska beslut. Nu börjar det kännas än mer akut, efter att en av Googles självkörande bilar varit med om sin första egenorsakade olycka.

En av Googles självkörande bilar.

En av Googles självkörande bilar.

Både Google och andra företag som satsar på självkörande teknik (främst Tesla, som redan lanserat mer eller mindre autonom mjukvara till sina bilar) har ett skrämmande bra track record vad gäller olyckor. Genom att minska på den mänskliga faktorn som står bakom en bred majoritet av alla bilolyckor (föraren är trött / full / hög / stressad / upprörd) har till exempel Google kört sina bilar enorma avstånd utan att orsaka en enda olycka. De har varit med i olyckor – men bara sådana som orsakats av människor i andra bilar.

I denna nu första olycka där en Google-bil verkar vara i alla fall delvis skyldig blev bilens fil blockerad, varpå den försökte byta fil, trodde att en buss i den andra filen skulle sakta ned, och körde in i kanten på bussen. Olyckan var allt annat än dramatisk och resulterade inte i några som helst människoskador och bara mindre skador för bilarna. Men den är intressant i och med att det är den första bilolyckan där en dator, inte en människa, gjorde fel. Även om det är ett sådant fel som tusentals människor gjort förut.

Så vem är skyldig i dessa fall? Om bedömningen görs att det är den självkörande bilen som orsakade olyckan, vem bötfälls? Är det ledningen för projektet? Bilens ägare (vilket blir mer relevant framöver när dessa bilar säljs till konsumenter)? Bilens designer?

Handout photo courtesy of the Nevada Department of Motor Vehicles shows what the Google self-driven car sees while navigating the road network in Las Vegas, Nevada, May 1, 2012. REUTERS/Nevada Department of Motor Vehicles/Handout

En illustration av vad Googles självkörande bilar ”ser” när de åker runt i Las Vegas. Bild av Nevada Department of Motor Vehicles.

Det finns såklart redan fall där både egendom och människor skadats som följd av vad en maskin gjort, det är ingenting konstigt. Det som gör självkörande bilar (och en hel del annan framtida teknik med lika stor kraft och autonomitet) annorlunda är att det mer eller mindre programmeras för att döda. En självkörande bil kan designas på ett sådant sätt att den planerar att döda eller skada en människa för att undvika att döda eller skada någon annan – exempelvis att den hellre kör in i trottoaren och riskerar att skada en oskyldig förbipasserande, för att på så vis undvika att föraren skadas av något på vägen.

Vi programmerar med andra ord redan idag autonoma maskiner med någon slags digital etik som avgör vad maskinen gör. Den kodas för att döda. Har då bilens skapare begått ett brott genom att programmera den på det viset? Kan det klassas som förberedelse till brott?

Det finns flera intressanta gråzoner (bilen är på väg att krocka och riskera en dödsolycka, men väljer istället att åka av vägen och köra in i en förbipasserande – bilen väljer det mest människovänliga alternativet, att skada istället för att döda). Dessa känns förhållandevisa lätta att lösa – minimera skada på människor, det klassiska spårvagnsproblemet.

Men hur stor skada på en annan människa ska krävas för att bilen ska offra sig själv? Kan bilen få rädda sig själv även om det innebär att en oskyldig förbipasserande dödas? Vad händer om bilen får välja mellan sin förare och en random människa i en annan bil? Vad händer om bilen får välja mellan att döda sin förare och att döda två andra personer?

Ska man få programmera sin bil att alltid rädda ens egna liv framför andra? Får bilföretaget programmera bilen så, för att säkra att folk köper bilarna med vetskapen att det är de som är prio ett?

Det finns enormt viktiga etiska frågor som bör ha en viktig del i debatten, men som knappt syns alls. Trots det är självkörande bilar redan här.

Juridisk abort är ett lysande förslag

LUF väst har precis kommit med ett nytt förslag om att möjliggöra juridiska aborter, och för första gången på länge känns det som att ett politiskt ungdomsförbund faktiskt kommer med ett nytt, rimligt förslag som inte alls synts i debatten innan.

En juridisk abort vore, i all förenkling, att den ickegravida parten i ett förhållande får chansen att fram till en viss vecka av graviditeten förklara att hen inte alls är intresserad av barnet, varpå hen då säger upp sitt föräldraskap. Den gravida får då en sista chans att bestämma om hen vill föda barnet och ta rollen som ensam förälder, eller om hen vill genomgå en biologisk abort.

Utspelet har bemötts med i mina ögon förståeliga, men samtidigt fullständigt ogenomtänkta invändningar. Det har – inte helt förvånansvärt – tolkats som ännu ett privilegium män får som kvinnor missar, även om det är ett högst heteronormativt sätt att se det på. Tvärtom ser jag det här som en möjlighet att se mer nytänkande på vad ett förhållande och en graviditet är, och det ger större chanser för alla parter inblandade att själva bestämma över sitt liv utan att det sker på någons bekostnad. Och det ger en enorm vinst i att de föräldraskap som sker helt oplanerat, där barnet i många fall får lida för det, avbryts innan det är för sent.

abortlol2I praktiken är det här ett sätt att hantera en problematik som idag finns kring graviditet. De flesta fall av graviditet inkluderar två parter, där en person genomgår allt det biologiska som det innebär att bära på en varelse under nio månader och sedan föda den. Den andra personens part i det hela är (återigen, i de flesta fall) att hen befruktat den förstnämnda personens ägg.

Problemet idag är att den ena personen (den som bär på varelsen) har rätten att genomgå abort eller välja att inte göra det – oavsett vad den andra parten tycker om det hela. Om personen i fråga genomgår en abort har den andra personen förlorat all sin rätt till det potentiella barnet. Det är ingenting fel på det – det är den tråkiga konsekvensen av att varelsen som hade kunnat bli ett barn var biologiskt kopplat till den födande individen. Det finns helt enkelt inte ett sätt för hen att sluta bära på barnet och samtidigt behålla det för den andra parten.

Men dessvärre är det även likadant åt andra hållet. Om två personer har sex och den ena blir gravid finns det inget sätt för den ogravida parten att ta bort barnet ur sitt liv, medan den andra personen har just den möjligheten. Om jag har sex med någon och hen blir gravid (även om det aldrig var tanken, utan bara en tråkig händelse som följde av att exempelvis kondomen brast) kan den andra personen välja att låta bli att genomgå en abort, och på det viset tvinga mig in i någonting jag aldrig ville ha – någonting som utan tvekan är negativt inte bara för mig utan även för barnet.

Juridisk abort löser dessa problem. Det ger alla involverade parter chansen att kliva av det tåg de i de flesta fall aldrig köpte en biljett till.

Jag har sett och hört många argumentera att det enda detta gör är att ge folk en chans att överge någonting de redan gått med på. Rent krasst verkar de flesta ha en väldigt negativ nidbild av de av oss som inte vill ha barn, vilket inte direkt överraskar.

Det finns en konservativ bild av sex som hänger kvar oväntat länge efter att andra stereotyper försvunnit för länge sen – att de som blir gravida får ”skylla sig själv”, och än mer så att de som gör någon gravid får skylla sig själva. Jag tror inte att många av dessa debattörer förstår att det faktiskt går att bli gravid av misstag – även när man använt preventivmedel. Samtidigt tycks samhället se ned på de av oss som gillar sex, som har sex med ett antal olika individer, och som inte vill ha barn. Och utöver dessa negativa bilder finns en lika negativ bild av kvinnan i samhället, en rent förminskande attityd av att kvinnan i ett förhållande inte har något som helst att säga till om vilka preventivmedel som används. Att det är mannens som aldrig tog på sig kondom som är att skylla, inte kvinnan som hade sex med någon utan kondom.

Slutpunkten i allt detta är ganska enkel – så länge ingen direkt ljög eller bedrog den andra, och så länge bägge parter var medvetna, så är det bägge parters fel att preventivmedel inte brukades. Inte personen som råkade ha kuk. Om ni väljer att ha oskyddat sex är det ni bägge två som får stå för det kastet – och du ska helt enkelt inte kräva att den andra parten är med på något som hen aldrig skrev upp sig på. Med juridisk och biologisk abort kan vi säkerställa att bara de som verkligen vill skaffa barn gör det. Hur är det dåligt?

Och var det någon som bedrog dig, ljög för dig, eller utnyttjade dig när du inte var medveten? Då är det det vi kallar en våldtäkt.

Att hänga med de onda

Det argentinska Piratpartiet gick i dagarna ut med beslutet att helt lämna Facebook som plattform för att ”Facebook is evil and we are against everything that he represents”.

Det väcker på nytt frågan – varför hänger svenska Piratpartiet på Facebook? Hos ett företag som i så hög grad fokuserar på att med tvivelaktiga metoder samla in persondata och sälja det vidare till reklamföretag? Hos ett företag som har en sådan stor makt över befolkningen i stort?

Jag har länge stöttat att Piratpartiet ska synas på Facebook. Inte för att jag gillar dem, inte för att jag vill stödja dem ekonomiskt. Utan för att det är där folk är. Någon i ett kommentarsfält jämförde det hela med att undvika att dela ut flygblad vid gallerior om man anser att de ”är onda”. En bättre jämförelse kanske vore om Vänsterpartiet skulle vägra att synas utanför Mall of Scandinavia med argumentet att gallerian i grunden baseras på kapitalism.

facebook-privacyMin slutsats är att oavsett vad vi tycker om Facebook så är det där folk är. Om vi ständigt bakbinder oss och undviker de plattformar som inte stämmer överens med vår ideologi, så kan vi inte heller bredda oss bortom de som redan håller med om vår ideologi. Vi fortsätter säkert få en minimal grupp linuxnördande hackers, men hur når vi bortom det?

Ibland tjänar man mycket på att hänga med de onda. Att synas i deras samband, och ständigt betona att det finns ett bättre sätt. Jag tror definitivt att Piratpartiet måste bredda sig bortom de sociala plattformer vi nu syns som mest på – Facebook och Twitter – och det är även något som står med i 2016 års verksamhetsplan. Visst, vi kan sträcka oss och synas bättre på exemelvis Reddit.

Men överge Facebook? Där gör argentinska Piratpartiet helt enkelt fel.