What I flattrd throughout September, a total of 87 things. Flattr is a system of microdonations, where you give a fixed sum every month (for example €2 or €25), and you choose throughout the month what to “flattr”. The more things you flattr, the more your fixed sum evens out between these, but you always give out the same sum. Flattr is excellent for supporting bloggers, entrepeneurs, news sites, et cetera, without having to donate large amounts of money.
Medan nidbilden av en fildelare är en girig filur som inte vill betala för vad hen tar åt sig, så visar ett flertal objektiva studier att sanningen är raka motsatsen – fildelare spenderar snarare mer pengar på kultur än vad andra gör.
Många jag har pratat med förklarar själva att de ofta laddar ned en skiva för att de vill ha den i MP3-format, vilket en köpt CD-skiva inte erbjuder. Andra rapporterar att de ofta går och ser en film på bio för att sedan ladda ned den för att se den igen. Många som laddar ned musik går sedan och ser konserter med banden, eller köper deras t-shirts, posters och knappar. Många ser inte poängen med fysiska skivor i den digitala världen, och vill inte gå igenom många lagliga alternativs DRM-infekterade korridorer. Det enda alternativet som är kvar är då att ladda ned musiken olagligt, och stödja bandet på andra sätt.
Självklart finns det de som laddar ned en hel del som de aldrig köper. För många handlar det dock om att man omöjligen kan köpa allt man laddar ned, utan att de istället laddar ned exempelvis tio skivor på en månad och köper två. Alternativet skulle ha varit att de skulle ha köpt två skivor, inte laddat ned någon, och således skulle de aldrig ha lyssnat på de andra åtta. Huruvida dessa åtta laddas ned påverkar inte industrin ett dugg, eftersom de ändå inte skulle ha blivit köpta. Enda skillnaden är att nedladdaren får mer musik, och ingen förlorar.
För andra handlar nedladdningen om att testa musiken som de sedan köper. Om en nedladdad skiva är bra så köper de den, men om den är dålig slängs filerna och skivan glöms innan den köptes. De som förlorar på detta är artister som släpper dåliga album, och de som vinner på detta är de som släpper bra album.
Mycket av detta är rena anekdoter, vilka inte ska betraktas som bevis. De stödjs dock av konkreta fakta. En studie visar att amerikanska fildelare betalar 30 % mer för kultur än amerikanska icke-fildelare, och att tyska fildelare betalar en bra bit över dubbelt så mycket som tyska icke-fildelare [källa, läs mer]. Flera andra visa att kulturskapare idag tjänar lika mycket eller mer än de gjorde innan fildelningens genombrott. En samling med alla funna studier som undersökt fildelning finns att läsa hos La Quadrature. En analys av studier om hur bra artister tjänar nu jämfört med innan fildelningen hittar du i kapitel 5 av Falkvinges och Engströms bok “The Case for Copyright Reform”, som går att läsa online på copyrightreform.eu.
Kortfattat: fildelare tycker om att betala för sig, gör det mer än icke-fildelare, och för artisterna finns helt enkelt ingen kris.
Edit: Jag skrev först att iTunes använder DRM, vilket inte längre stämmer. Ber om ursäkt för missen. /2012-11-03
Bild är CC BY-SA Chris Isherwood.

Data från “Copy Culture in the USA and Germany”, som visar att fildelare betalar 30 % mer för kultur än de som inte fildelar [länk].
Sedan Polisen genomförde en razzia mot PRQ och tog ned dussintals fildelningssidor, bland annat Tankafetast, har Piratpartiet sett sin största medlemsökning sedan 2009. Från att ha haft 7 600 medlemmar för en vecka sedan har vi nu över 10 000, och de fortsätter att ramla in.
Något PP misslyckats med förut är att ta hand om sina nykomna aktivister. Det kommer inte att ske den här gången. Sedan i söndags har många av oss suttit nästan nonstop och svarat på frågor på Facebook, Twitter, Google+, mail och annat. Vi har skickat runt folk till rätt kommunansvariga och vi har hjälp folk att komma igång. Många är exalterade över allt nytt, och det ser ut som om det kommer bli aktivism igen i föreningar sedan länge döda. För att inte tala om uppstarten av Ung Pirat Götebog, en välbehövd förening som tidigare saknats.
I stil med detta anordnas nu mängder av afk-träffar runtom i Sverige. I torsdags var jag på piratfika i Norrköping med flera nya ansikten, och i går (lördag) var jag på fika och tipspromenad i Linköping (bilder!). Det har verkligen blivit fart i rörelsen på nytt, och vi gör nu allt för att det inte ska börja gå nedåt igen.
Välkomna!
Läs mer: EnRiz, Rick Falkvinge, Anna Troberg.

What I flattrd throughout September, a total of 59 things. Flattr is a system of microdonations, where you give a fixed sum every month (for example €2 or €25), and you choose throughout the month what to “flattr”. The more things you flattr, the more your fixed sum evens out between these. Flattr is excellent for supporting bloggers, entrepeneurs, news sites, et cetera, without having to donate large amounts of money.
ACTA, the worst idea imagined in 21st century political history, is dead.
Finally!
This is the result of active democracy, with regular people like you and me on the streets of the world, screaming our hearts to the members of the European Parliament, who today finally voted it down with a heart warming majority.
So why was ACTA bad? Watch this introductory video (which also has a short text if you prefer to read).
Read more at the blog of Rick Falkvinge, the founder of the Pirate Party movement.
Welcome to another new theme of the website! I think this one is all the more easier to read, especially now that I’ve been writing a lot more posts in the past few months.
This blog has slowly moved from covering all kinds of topics, to basically focusing on two – science and politics. When it comes to science, the most common theme is astronomy, and when it comes to politics, it’s almost exclusively pirate ideology. In my opinion, this is awesome. I have always wanted to have a more focused blog, and it’s wonderful to see it organically move into a well put arc. I tried to sum everything up in a piffy tagline, but failed. I finally ended up with “Your daily fix of space pandas”, referencing my new header and my absolute love for the red panda (Ailurus fulgens).
I still haven’t solved the problem of writing almost all political posts in Swedish, and almost all other posts in English. I consider creating a second blog especially for politics, but that might just make me end up with two rarely updated blogs. I suppose time will tell.
PS. In writing this post, I googled “pirate ideology” to find a good summary for those less into it. I ended up going with the link to Falkvinge’s blog as seen above, but I also realised that the term is not at all as used as I thought. My own blog even appeared as the fifth result. Is there some other term for the ideology of the Pirate Parties? DS.
Få har nog undgått gårdagens nyhet att Rick Falkvinge efter fem år avgår som Piratpartiets ledare. Det nya ansiktet heter Anna Troberg. Han avgår (så vitt jag förstår) på helt fredliga grunder, och ska fortsätta arbeta inom partiet, med att sprida politiken genom exempelvis föredrag främst på internationell nivå.
Troberg är sedan länge välkänd inom piratkretsar. Hon har ett tag nu varit vice partiledare och rest runt med Rick när han besökt olika lokalföreningar som partiledare. Jag har fått möjligheten att träffa henne två gånger, och hon verkar vara mycket trevlig och varm som person. Jag har ännu inte sett henne i större debatter, men efter vad jag sett henne göra i mindre debatter och intervjuer samt hennes blogginlägg tror jag definitivt hon har den kapacitet som krävs för att vara partiledare. Det stora som skiljer henne från Rick är, som hon själv säger, att hon har en humanistisk och inte teknisk bakgrund, och att det kan hjälpa i att skapa en bro till de som inte förstår vikten i våra frågor. Jag tror även att en kvinna lättare lockar kvinnliga väljare och medlemmar, någonting vi har ont om.
Den som vill veta mer om Anna Troberg föreslår jag läser lite på hennes blogg. En intervju om vad hon ska göra annorlunda som partiledare finns på DN. Den som vill veta direkt från Falkvinge om varför han slutar som ledare kan läsa det på hans blogg (just nu har bloggen driftstörningar, men kolla gärna igen senare).
Läs även samma nyhet om och om igen på SvD, Expressen, Aftonbladet och SR.se.
Diskussionen om borttagen anonymitetsrättighet och övervakningsbehovet har sakta men säkert eskalerat, har växt från att vara ett fåtal ifrågasättare till att bli en allmänt accepterad idé. När jag började aktivera mig politiskt för två-tre år sedan skulle jag aldrig ha trott att folk tänkte som de gjorde, och det skrämmer mig. Alldeles för många gånger får jag höra, men det gör väl inget om du inte har någonting att dölja?
Jag har blivit uppväxt på en mycket vettig grund, och det tackar jag min familj och mitt samhälle för. Jag kan säga att mitt uppväxande har grundats på ett fåtal mycket tänkvärda principer:
- Learning by doing – hellre skära sig lätt på kniven en gång än aldrig röra en kniv i sitt liv.
- Fötroende ska tjänas eller förloras, inte antas – så länge ingen skadats av mina handlingar har jag alltid fått göra som jag velat.
- En auktoritetsfigur är alltid bara en figur – att ha en tjusig titel eller en hög hatt gör dig inte mindre av en människa.
Och det är just den tredje punkten som alldeles för få verkar förstå. Idag får du inte demonstrera med ansiktsmask i Sverige. Varför? Ja du. För att det ska vara lättare att bekämpa våldet tydligen. Men vad offrar vi?
Rick Falkvinge (pp) påpekar i en blogg att om denna syn på demonstrationer funnits på 1930-talet hade inte homosexualitet någonsin blivit lagligt. Och det finns fler exempel. Det är ett argument som detta som känns mest jordnära idag, men tyvärr finns även värre situationer.
Igår var det den femte november, och det är en dag som till allt högre grad börjat kopplas till den fantastiska filmen V For Vendetta (och serien som jag inte läst). Det är en historia om uppror mot en allt för felande myndighet, en historia om ett uppror som ägde rum just tack vare maskerna. För maskerna tar bort individen, och bygger upp en gemensam vägg som visar folket. Och medan detta på sitt sätt kan vara oerhört förfärligt (jag tänker skoluniformer), så finns också de tillfällen när det är nödvändigt.
Vi kan inte försöka leva i en värld där allt är en perfekt utopia. Det finns inte. Vi kan inte låtsas om som om det aldrig framöver kommer att finnas en korrupt svensk regering. Det går bara inte. Vi kan inte stifta lagar som gör att vi lämnar över allt vårt ansvar till en autokritetsfigur bara för att det är en auktoritetsfigur. För så enkelt är det bara inte.
Alla har vi någonting att dölja. Kanske är du Britney Spears största fan. Kanske stal du en Snickers en gång när du var tio. Kanske slog du ner en man på fyllan för trettio år sedan och kollade aldrig att han var okej. Kanske är du otrogen mot din fru. Kanske kan du inte få erektion utan våldsam BDSM-porr.
Vi kan inte låtsas som om alla är änglar. För det är vi inte. Och även det som inte är lagligt kan vi ibland vilja dölja. Vi är människor, och som människor har vi rätten att dölja vad vi vill, fram till det att det finns en allvarlig misstanke att vi har begått ett brott. Fram till dess ska staten skita fullständigt i om vi har en mask på oss eller vad vi har i resväskan.

