Just nu är Piratpartiets höstmöte i full gång, och vi har precis kommit ur den första voteringen. Främst behandlades ändrings- och tilläggsyrkanden, men ett fåtal motioner bifölls eller avslogs direkt. Eftersom det är rätt många omröstningar och yrkanden att hålla reda på tänkte jag försöka sammanfatta det här. Till den andra voteringen har Henrik Brändén sammanfattat riktigt fint vad som finns kvar att göra, så det ska jag inte försöka ge mig på!
Målet med detta är inte att inflika mina personliga åsikter, så säg till om jag råkat göra det. Säg också gärna till om jag råkat missa något, eller missrepresenterar ett yrkande. Thx!
Kultur
Om kulturpolitik: Vi vill ha en infrastruktur som gör kultur lättillgängligt för alla. Kultur ska komma in i bland annat skola, arbetsliv och vård. Kulturarter som graffiti och gaming ska sluta diskrimineras. De som får statligt stöd för sin kulturutveckling ska arbeta för att släppa denna fri för befolkningen att njuta av. All statligt finansierad kultur ska få spelas in och tillgängliggöras. Ökat stöd till bl a muséer, bibliotek och musikfestivaler. Kultur ska satsas på unga och inom vården. Vi tar ställning för öppna utställningsplatser för kultur.
Vård
Om integritet och delaktighet i vården: Vi behöver ett rikstäckande journalsystem som tillgodoser både den medicinska patientsäkerheten och patientens personliga integritet. Vi vill ha ett elektroniskt journalsystem där alla “akutöppningar” utan patientens medverkan meddelas till patienten. Staten ska ta ett ökat ansvar för att förmedla information om medicinska frågor. Sjukvården måste bli bättre på att hantera och utnyttja att patienter själva skaffar sig kunskaper om sina symptom och sjukdomar. Informationsplikten av HIV-smittade ändras till en mer rimlig proportion till riskerna.
Om omsorg för äldre och funktionsnedsatta: Gamla, sjuka och funktionsnedsatta måste få möjligheter till mänsklig samvaro, tillgång till grönområden/natur och möjligheter att uppleva och utöva kultur. De ska få bo med sin livspartner även på ålderns höst. De ska få ökad möjlighet att använda och njuta av den digitala världens möjligheter.
Tillsynsmöjlighet för kriminalvården: det ska införas en särskild tillsynsmyndighet för Kriminalvården.
Skola och utbildning
Elevutvärderingar i skolan: Vi vill att elever ska få ökat inflytande i skolan genom utvärderingar och allmän möjlighet att ta iniativ till frågor som påverkar deras utbildning.
Om kunskapssyn i skola och utbildning: Skolans viktigaste uppgift är att lära elever att hitta, tolka, analysera och värdera information, och ge dem de grunder och referensramar som behövs för att kunna förädla informationen till kunskap, skapa förståelse och att dra slutsatser från denna. Skolan ska lära elever att navigera i informationsväven, ska stimulera elevers kreativitet, samarbetsförmåga, initiativtagande och källkritik. Alla elever ska få möjlighet att utvecklas optimalt. På alla praktiska gymnasieprogram ska det vara möjligt att skaffa sig högskolebehörighet. Alla ska ges möjlighet att lära sig nya saker för det höga nöjets skull. För att läsa på högskola ska det räcka med att ha relevanta förkunskaper, inte nödvändigtvis ett speciellt antal poäng. Vi vill införa obligatorisk datorkunskap med ökat djup, och tidigt ge elever chansen att programmera under lektimmarna.
Försvaret
Försvarets mål och syfte: Vi vill verka för en bred och blocköverskridande överenskommelse angående stabil och långsiktig försvarspolitik. Dess mål ska vara att värna befolkningens liv och hälsa, att värna samhällets funktionalitet, att värna vår förmåga att upprätthålla våra grundläggande värden som demokrati, rättssäkerhet och mänskliga fri- och rättigheter. Dess huvuduppgift ska vara att verka för detta genom att försvara Sveriges territoriella intergritet på marken i luften, till sjöss och på andra arenor där vi kan hotas med angrepp.
Forskning
Publicering av rådata från forskning: Vi vill införa en policy om open research, vilken uppmanar forskare att släppa all sin rådata fri på internet. Skattefinansierade forskare krävs göra det.
Om värdering och finansiering av forskning: Forskning är viktigt både för att kunskap har ett egenvärde, och för att den kan göra nytta. Resurser till forskning ska fördelas i transparenta, genomskinliga system, där olika forskare ska konkurrera på lika villkor efter i förväg fastslagna kriterier, och det i efterhand ska vara lätt att se på vilka grunder besluten fattats.
Immaterial- och upphovsrätt
Om internationella immaterialrättsliga avtal: Vi upphäver det tidigare beslutet att vi är emot ACTA, och är nu istället mot “alla försök att införa ny immaterialrättslig lagstiftning via handelsavtal som förhandlats fram utan demokratisk insyn” (i vilket ACTA rimligtvis inbegrips).
Om immaterialrättsligt skydd: Vi är emot allt immaterialrättsligt skydd av offentligt finansierad verksamhet. I övrigt ska det endast accepteras då fördelarna överväger nackdelarna.
Ändra lagen om skydd för landskapsinformation: Vi vill att flygfoton i normalfall ska få spridas lagligt och fritt.
HBTQ-rättigheter
Samkönade äktenskap i Sverige och i EU: Vi är för att fortsätta tillåta samkönade äktenskap i Sverige, och att vi vill göra det tillåtet i hela EU.
Bidragssystem
Om bidragssystemen för ideella organisationer: Reformering av bidragssystemen till ideella organisationer till ett mer enhetligt system som ger stöd på samma villkor oavsett vilket typ av verksamhet en organisation ägnar sig åt.
Migrations- och utrikespolitik
Mänskliga rättigheter och transparens vid vapenexport: Vapenexport till diktaturer eller andra länder som kränker mänskliga rättigheter ska inte tillåtas. Eventuell vapenexport ska ske helt transparent.
Mänskliga rättigheter i migrationspolitiken: Mänskliga rättigheter måste respekteras inom migrationspolitiken. Utvisningar av människor till stater drabbade av naturkatastrofer, våldsamma konflikter, mycket dåliga levnadsförhållanden eller brist på respekt för mänskliga rättigheter är inte acceptabelt.
Rättssäkerhet, polis och domstol
Resningsdomstol i Sverige: Vi vill sätta upp en resningsdomstol i Sverige.
Instans för beslut om husrannsakan: Endast en domstol ska kunna besluta om ordningsmakt får rätt till att göra en husrannsakan.
Ekonomi
Reglering av bankverksamhet: Vi tar ställning mot en europeisk bankunion. Banker och finansinstitut som har inlåning som omfattas av bankgaranti ska förbjudas att handla med värdepapper och valutor i egen räkning.
Om statens nivåer på bidrag och arbetsskatter, samt budgetbalans: Vi vill ha en budget i balans över konjunkturcykler och motverka budgetunderskott.
Bankers kapitalisering och krav vid bostadslån: Vi vill verka för ett stabilare finansystem med bättre kapitaliserade banker: vi ska införa ett kreditförlustkonto dit bankerna måste avsätta hälften av sina vinster tills det motsvarar halva egna bundna kapitalet. Pengar från kontot får endast tas ut de år banken går med förlust.
Organisation i stat, kommun och EU
Om det lokala och regionala självstyret, samt kommunikation med invånarna: Det kommunala självstyret ska förstärkas. Kommuner måste införa medborgarförslagsystem på sina hemsidor. Kommuner ska på sina hemsidor presentera framtida beslut och medborgarna ska kunna ge input på detta.
Procentspärr vid Europaparlamentsvalet: Vi vill avskaffa 4 %-spärren vid EU-valet, och vill göra det otillåtet för andra medlemsländer att använda sådana spärrar.
Krav på oberoende revision av myndigheter: Vi tar ställning för att myndigheter inte bör utreda sitt eget agerande, utan att de istället ska underställas så oberoende granskning eller revision som möjligt.
Skilj stat och religion åt: Kyrka och stat ska vara åtskilda, staten ska vara sekulär och lagar och regler i stat och kommuner ska vara anpassade därefter.
Partiinternt
Maktfördelning mellan partiet och folkvalda: Styrelsen ska till nästa medlemsmöte förbereda ett förslag på hur maktfördelningen kommer att se ut mellan partistrelsen och de som eventuellt väljs in i EU-parlamentet och riksdagen 2014.
Piratpartiets höstmöte är i full gång på mote.piratpartiet.se, och är öppet för alla medlemmar. På mötet kommer vi bland annat att rösta om en drös förslag till ny sakpolitik. Enligt tidsplanen börjar de första omröstningarna den 29 oktober. Jag tänkte försöka sammanfatta var mina röster landar.
Det här är den andra posten jag gör (läs första här), där jag går igenom motionerna B09-B27 (eller i varje fall de jag tycker är intressanta att prata om).
B09: Elevutvärderingar i skolan
En motion som väldigt rakt på sak vill ge elever ökat inflytande i skolorna. Medan detta redan lagförs i skollagen idag efterföljs det dåligt, och det vill vi ändra på. Tumme upp!
B11: Ceremonin för Riksmötets öppnande
Av ren tradition sponsras idag en kristen kyrkoceremoni varje år, dit riksdagsledamoter förväntas gå innan riksmötets öppnande. Det är extremt ovärdigt ett samhälle med så stora andelar icke-kristna. Jag bloggade tidigare om Humanisternas alternativ som de anordnade i år, och håller fast vid vad jag skrev då: “Vi lever i ett samhälle där allt färre är medlemmar av svenska kyrkan, och där allt fler är exempelvis muslimer eller icke-troende. Det är en fånig kvarleva att fortfarande förvänta sig att de som styr vårt land är kristna.” Bifall.
B12: Åldersgräns på Systembolaget
Motionären föreslår att åldersgränsen på Systembolaget ska sammanfalla med myndighetsåldern (just nu 18). Någon som anses vuxen nog att ta straff, dricka alkohol, röka och rösta borde rimligtvis också anses vuxen nog att köpa in alkohol själv. Bifall.
B14: Inkomstgaranti för folkvalda
Motionären föreslår att ta bort garantin för folkvalda till riksdag och EU-parlament att få betalt efter att de slutat jobba där. Jag brukade vara för det, men har under diskussionen blivit omvänd. Den som blir vald till dessa arbeten hamnar bakom i princip alla möjliga yrken, där hen försvinner helt från arbetsmarknaden under mandatperioden. Att ha jobbat i riksdagen innebär i stort sett ingenting i CV. Det är därför viktigt att de har möjligheten att få betalt under den tid de försöker komma tillbaka till arbetslivet igen. Avslag.
B16: Förändrad rösträttsålder
Det föreslås att sänka rösträttsåldern, till exakt vad är olika i olika yrkanden. Jag tycker personligen att 16 är en ultimat ålder. Här har man haft tid att gå igenom hela grundskolan, fått välja gymnasieval och dessutom hunnit börja på gymnasiet. 15 är lite för ungt, men det fungerar. Därför yrkar jag bifall på B16-Y02 och sedan bifall på motyrkandet B16-Y04.
B21: Dela upp skola och betygsättande i olika institutioner
Motionären vill införa en separat institution som enbart arbetar med att betygsätta elever. Hit skickas betygsgrundande uppgifter såsom prov, inlämningar, inspelade muntliga redovisningar och liknande.
Jag, liksom många andra, har erfarit lärare som givit betyg baserat på person snarare än vad personen åstadkommit. Det är ett stort problem idag, och detta vore en bra kompromiss för att lösa det. Bifall.
B23: Mänskliga rättigheter i migrationspolitiken
Motionären tar ett första steg mot en migrationspolitik för Piratpartiet, och det är ett mycket bra första steg. Yrkandet säger allt: ”Mänskliga rättigheter måste respekteras inom migrationspolitiken. Utvisningar av människor till stater drabbade av naturkatastrofer, våldsamma konflikter, mycket dåliga levnadsförhållanden eller brist på respekt för mänskliga rättigheter är inte acceptabelt.”
Bifall, bifall, bifall!
B26: Politisk försäkran gällande Assange
Motionären vill att regeringen ger försäkran till Julian Assange att om han kommer till Sverige ska han inte utelämnas till något annat land. Oavsett vad man personligen kan tycka om Julian Assange är det här i min mening inte någonting ett parti ska pyssla med, därför yrkar jag avslag.
Här är mitt andra bidrag till Piratpartiets breddningsblogg. Kommentarer är avstängda här, men gå gärna till den sidan och kommentera!
Kritiskt tänkande, förmågan att utvärdera och förstå information, blir ständigt allt viktigare i den digitala informationseran. Alla har idag chansen att bära världens kunskap i sin ficka i form av en smartphone, någonting som aldrig tidigare i mänsklighetens historia varit möjligt.
Informationseran gör det möjligt att sprida information på nolltid, och det har hjälpt både till att utveckla allmänkunskapen, och till att fälla antidemokratiska regimer. Samtidigt finns nackdelarna med detta – för varje sida med korrekt information finns en sida med utdaterad, lögnaktig eller ensidig information. Det är viktigt för varje människa i informationseran att kunna utvärdera information för att inse om den är att lita på eller inte, viktigare än det någonsin varit förut.
Detta är viktigt i vardagslivet, i arbetslivet och i skolan. Elever kan inte förvänta sig att allt de läser är sant, lärare kan inte vara allt för auktoritära när det alltid finns en källa som emotsäger dem, korrekt eller inte. I takt med detta bör därför även skolväsendet ändras. Lika mycket som vi idag belyser vikten av att kunna läsa och räkna, bör vi också belysa vikten av kritiskt tänkande. I Sveriges framtida skola bör vikten av kritiskt tänkande inte bara vara en mindre punkt i ett par kurser, som idag, utan det ska vara en ständig röd tråd genom alla kurser i alla skolår, samt vara en egen obligatorisk kurs genom högstadiet och gymnasiet. Först då kan vi fullt ut belysa vikten, först då kan alla svenska medborgare få chansen att själva förstå den information de matas från alla möjliga källor.
Allt detta underlättar både för elevernas personliga liv, deras skolliv, deras framtida arbetsliv, och vidare studier. Detta inte bara allmänbildar eleverna, utan förstärker Sveriges arbetskraft och akademiska trovärdighet. Det är både ett kortsiktigt och ett långsiktigt projekt som kan placera Sverige i fronten av informationseran.
Följande är en av läsmodulerna (läsmodul 1) jag skrev till kursen “Nordostasienkunskap I – historisk och kulturell bakgrund” (NOA1) på Linköpings universitet under höstterminen 2011. Observera att texten inte får användas i elaka syften – du får inte påstå ägandeskap, du får inte använda den i kommersiellt syfte. Anledningen till att jag släpper den är om det finns de som är intresserade av att läsa om boken, och om det finns de som är intresserade av vad jag tyckte om den. Analysen finns även i PDF-format (bättre stiliserad) här. Fotnoter står listade längst ned på sidan.
“Kina: den haltande kolossen” av Göran Leijonhufvud och Agneta Engqvist är en brett täckande beskrivning av 2000-talets Kina, med ständiga hänvisningar till och förklaringar av de förändringar som skett under andra hälften av 1900-talet. Boken är indelad i tre sektioner med ett antal mer specificerade kapitel var:
I sektionen Centrum diskuteras storstäder som Peking, som på kort tid utvecklats från en traditionell stad till en “megastad på tillväxtdrog”,[1] där tillökandet av stora byggnader och invånare går före många invånares vilja. Författarna har intervjuat pekingbor, vissa positiva och andra negativa till förändringarna. De tar upp fördelar som kulturen,[2] förbättrade levnadsstandarder och ökade möjligheter att bli rik och individuell,[3] och nackdelar som den miljon människor som tvingats bort från sina hem,[4] och minnesmärkta byggnader som rivits när de stått i vägen.[5] De diskuterar den förstärkta kinesiska ekonomin, och tar upp korruptionen som hjälpt många nya miljardärer att ta sig framåt.[6]
I sektionen Periferi diskuteras bondesamhället, de “växande klyftor[na]” mellan rika och fattiga som uppkommit sedan storstäder som Peking brett ut sig och blivit rikare.[7] Medan pekingbor blir rikare, sträcker sjukdomar ut sig över byarna, och 300 miljoner kineser lever under existensminimum.[8] Försöken till ökad demokrati, då bönder får möjlighet till någorlunda självkontroll, diskuteras i detalj,[9] liksom korruptionen som följt,[10] och blodgivarskandalen som började 1992, då hundratusentals bönder blev HIV-smittade då de sålde blod.[11] Författarna diskuterar situationen i Tibet, sökandet efter självständighet,[12] förstörandet av tempel och den sjunkande befolkningen av lamor,[13] och försöken att göra Tibet kinesiskt.[14] Författarna har även genomfört en intervju med tibetanernas ledare Dalai Lama,[15] i vilken han ger sin syn på Tibets läge och framtid. De diskuterar även de många byarna som velat se sig som inspirationen till James Hiltons Shangri-la,[16] och de tar upp balansen mellan en traditionell civilisation och turism.[17]
I den avslutande sektionen Fågelperspektiv diskuteras Kinas nutid och framtid ur ett internationellt perspektiv. Den kinesiska kulturen och politiken har stort utrymme, och författarna tar upp tolv orsaker till att Kina inte demokratiseras.[18] I en epilog gör författarna ett försök att sammanfatta de viktigaste slutsatserna i boken, samt diskutera Kinas politiska och ekonomiska framtid.[19]
Som någon som aldrig varit i Kina, och som aldrig läst speciellt mycket om Kina, slås jag lätt av de enorma nyanserna som författarna ger av landet.
När jag tänker på Kina tänker jag genast på de enorma städerna och de stora folkmassorna. I andra hand tänker jag på uråldriga tempel och traditionella kläder. Jag missar lätt de hundratals miljoner människor som bor utanför städerna, majoriteten av den kinesiska befolkningen. Jag visste förstås att dessa grupper fanns, och jag visste att de var många, men jag hade inget som helst grepp på hur många de var, hurdan den sociala och fysiska miljön var, och hur de klarade sig. I den längsta sektionen av boken, Periferi, diskuteras bondesamhället i detalj, och det var denna sektion som var mest intressant och tankeväckande för mig. Jag finner det fascinerande vad avstånden mellan byarna och städerna kan göra för att förstöra böndernas chanser till ett liv över existensminimum – författarna berättar bland annat om hur de var tvungna att överge sin bil när de reste mellan olika byar och den körde fast, och hur de fick ställa in besök till närliggande byar av den anledningen.[20] Detta visar ett tydligt exempel på vad vardagen kan innebära för bönderna. Jag har svårt att föreställa mig hur det är att leva i en värld där maten på bordet i mångt och mycket är ständigt beroende av ren och skär tur, och där du själv varje dag måste kämpa för liv och lem.
Trots att det jag främst tänker på när jag tänker på Kina är storstäderna som Peking, så har jag missat vad som hamnat i kläm. Vilka som hamnat i kläm. Författarna berättar om den dryga miljon människor som vräkts från sina hem i Peking på bara femton år, mot summor som i många fall bara skulle räcka till en mindre lägenhet i en förort flera mil från centrum.[21] På bara ögonblick blir tusentals människor av med sina jobb, sina studier, hela sin inkomst och stora delar av sin familj, sina vänner, sitt kontaktnät. Återigen är det i mångt och mycket rena avstånd som avgör vem som umgås med vem, vilket jobb som arbetarna har, och som direkt resultat vad de kan tjäna – det är inte nödvändigtvis någons fel, det är bara ett direkt resultat av en megastad på tillväxtdrog, som författarna kallar Peking.[22] Det är ett problem som vi inte har i Sverige, ett problem som är svårt att förstå för någon som mig, någon som tycker det är blodigt att behöva cykla en halvtimme till universitetet på morgonen.
Boken ger också en ganska bra introduktion till tibetkonflikten, i alla fall för den som redan är lite insatt i kulturrevolutionen och den tibetanska historian. För någon som inte är det, som jag, innebar det dock en del googlande för att få en ordentlig överblick, när författarna slängde sig med händelser och begrepp som om de var allmän kunskap även för en västerlänning med liten kunskap om nordostasiatisk historia. Jag gladdes över att författarna var med i den minoritet som inte hyllade Dalai Lama som en övermänsklig varelse, utan pekade ut brister, som hans ställning mot homosexualitet.[23]
Den avslutande sektionen ger en intressant överblick som till skillnad från vissa andra delar av boken[24] ger en tydlig förståelse av Kinas politiska och kulturella klimat i nutiden och framtiden. Den lista med anledningar till att Kina inte demokratiseras är speciellt intressant, och tydliggör i sig delar av boken i stort. Jag är här främst intresserad av de delar som utförligt diskuterar Kinas egna version av Internet. Författarna tar upp att medan många ser Internet och mobiltelefoni som vad som kommer att demokratisera Kina, så ser det inte ut som om det är så enkelt.[25] De diskuterar den enorma filtreringen som partiet gör på Internet, och hur partiet tycks se Internet som ett enkelt sätt att hitta politiska kritiker innan de gör för mycket skada.[26] Jag håller till viss del med författarna, men jag tycker mig också se att de förenklar diskussionen, och har svårt att se nyanserna. Jag tror att ett medium som Internet till stor del kommer att föra människor samman, inte slänga dem i fängelserna. Medan en kommunistisk regim alltid kommer att skapa martyrer som de som tas upp i boken,[27] tror jag det är ännu viktigare att de skapar tusentals vardagsmänniskor som ställer sig emot regimen, och som har röster som är starka nog att väcka åsikt, men som inte är farliga nog att straffa någon. Medan Internet till viss del kan användas som ett medel mot invånarna, tror jag att författarna underskattar vad det också kan göra för invånarna, mot regimen. Internet är i mina ögon inte en anledning till att Kina inte demokratiseras, det är en anledning till att Kina kan demokratiseras.
Bilden författarna ger av Kina är mångfasetterad men mörk – en realistisk och frank bild som vågar visa även de dunklaste hörnen. Det är ett Kina med stora klasskillnader, med svältande bönder och med storstadsmiljardärer. Författarna skriver själva i prologen till boken att deras mål inte var “att skriva en heltäckande Kinabok”, utan att “[ta] fasta på frågor som [de] inte tycker har belysts tillräckligt”.[28] Boken ger en överblick av de stående problemen i 2000-talets Kina, problem som Kina behöver åtgärda för att kunna bli en riktig ekonomisk och politisk stormakt, och för att undvika intern splittring. Samtidigt lyser optimismen ständigt igenom, när målet med boken inte alls är att göra narr av regimen och det politiska och sociala läget, utan snarare att belysa problemen för att de lättare ska kunna åtgärdas.[29]
Författarna hoppar hastigt mellan de positiva och de negativa aspekterna av storstädernas snabba utveckling, och intervjuer stadsbor av bägge åsikter. De låter påskina de komplexa system som ligger bakom en enorm stad som Peking,[30] och visar att det inte finns några enkla svar, istället för att finna ett enda kugghjul att skylla allting på. De visar på stora och förvirrande städer, där enskilda medborgare i många fall inte betyder någonting för maskinernas framfart,[31] samtidigt som de även pekar på de enorma möjligheter i dagens Kina som hade varit otänkbara för bara tjugo år sedan – möjligheter att starta upp egna företag och förtjäna förmögenheter,[32] möjligheter att uttrycka sig friare och mer individuellt.[33]Bilden som författarna ger av Kina är omöjligen helt rättvis – poängen med boken är som sagt inte att vara rättvis, utan att peka på de brister som finns och visa vad som kan göras. Inte att berätta vad som redan är utmärkt. Det kan mycket väl skapa en lätt pessimistisk bild, där HIV-epidemier[34] och svält[35] blir den enda bilden läsaren får av bondesamhället, men även om den är pessimistisk och mörk, så är den en ärlig bild.
Fotnoter
- Leijonhufvud, Göran och Engqvist, Agneta: “Kina: den haltande kolossen” (Albert Bonniers förlag, 2008), s. 11
- Leijonhufvud och Engqvist, s. 15
- Leijonhufvud och Engqvist, s. 16-18
- Leijonhufvud och Engqvist, s. 35-36
- Leijonhufvud och Engqvist, s. 43
- Leijonhufvud och Engqvist, s. 54
- Leijonhufvud och Engqvist, s. 81
- Leijonhufvud och Engqvist, s. 81
- Leijonhufvud och Engqvist, s. 105
- Leijonhufvud och Engqvist, s. 111
- Leijonhufvud och Engqvist, s. 118
- Leijonhufvud och Engqvist, s. 143
- Leijonhufvud och Engqvist, s. 148
- Leijonhufvud och Engqvist, s. 155
- Leijonhufvud och Engqvist, s. 171
- Leijonhufvud och Engqvist, s. 189-190
- Leijonhufvud och Engqvist, s. 199
- Leijonhufvud och Engqvist, s. 230-247
- Leijonhufvud och Engqvist, s. 249-267
- Leijonhufvud och Engqvist, s. 82
- Leijonhufvud och Engqvist, s. 35
- Leijonhufvud och Engqvist, s. 11
- Leijonhufvud och Engqvist, s. 173
- Speciellt diskussionen kring Tibet i kapitel 7 och 8, som tycktes anta en viss förkunskap hos läsaren, samt delar av sektionen “Centrum”, som tycktes anta en viss förkunskap om Kinas politiska klimat.
- Leijonhufvud och Engqvist, s. 237
- Leijonhufvud och Engqvist, s. 238-240
- Leijonhufvud och Engqvist, s. 239
- Leijonhufvud och Engqvist, s. 7
- Detta är tydligast i sektionen Centrum (s. 11-78), då författarna ständigt varierar mellan att diskutera storstädernas problem och offer, och deras fördelar och vinnare. De ger en bild av ett land på rätt väg, med enorm potential, men med problem.
- Dessa komplexa system och den förvirrande men oundvikliga byråkratin har störst del i kapitel 3 “Staden som försvann” (s. 31 – 52), som diskuterar vräkningarna och förstörandet av det klassiska Peking. Författarna går dock aldrig in i detalj på problematiken, vilket är förståeligt eftersom detta i sig skulle gå emot poängen (att den är omänskligt svår att förstå).
- Leijonhufvud och Engqvist, s. 35: “Över en miljon människor har tvingats bort från centrum sedan rivningsvågen började på allvar 1993. Myndigheterna har rätt att expropriera mark och fastigheter. Men ofta använder de brutala metoder och kränker då invånarnas mänskliga rättigheter när de ska tvinga boende att flytta.”
- Leijonhufvud och Engqvist, s. 59-60: “‘För 20 år sedan uppstod den första generationen entrepenörer i Kina. Men vi är den första generationen egna företagare som av egen kraft tjänar pengar och kan investera i nya affärer’, säger Yuan Dasheng.”
-
Detta uttrycks återkommande genom boken, speciellt i sektionen Centrum (s. 11-78). Exempel på detta:
- Leijonhufvud och Engqvist, s. 13-14: “[Shen Qing] var bland de första advokaterna som tog examen efter kulturrevolutionens laglöshet. Ett inslag i kulturrevolutionen 1966-1976 var att ifrågasätta alla auktoriteter, inklusive rättsväsendet. Godtycket och laglösheten ökade, men nu är advokatyrket på god väg att återupprättas.”
- Leijonhufvud och Engqvist, s. 17: “Han har ingenting emot att grannarna får se att han har utlänningar på besök. När vi sedan sätter oss i konstlädersoffan framför den stora platt-teven säger han: ‘Om jag hade bjudit hem er när vi träffades för 25 år sedan hade jag blivit straffad.
- Leijonhufvud och Engqvist, s. 116-142 (kapitel 6. “Humanitärt skeppsbrott”).
- Leijonhufvud och Engqvist, s. 81-101 (kapitel 4. “Vanmakt och protester”).
Det är vid det här laget av många kristna som jag hört att Guds tio budord är fascinerande, just för att de kunde sammanfatta människans grundläggande etik så enkelt. Kort sagt: Bibeln är en fantastisk läsupplevelse med intressanta berättelser och mycket historik, men om det är etik du söker, så läser du fel bok.
De allra flesta kristna verkar dock inte inte ens kunna säga alla tio budord – 60 % av amerikaner kan inte säga hälften av dem.[1] Detta bör säga något i ett land där 76 % ser sig som kristna.[2] 
Nu senast togs budorden upp av Karl-Erik Lundin, ställföreträdande rektor för Sundsvalls kristna grundskola Oasen, som nu kritiseras av Skolinspektionen för att vara konfessionell.[3] Själv är jag emot religion i skolor över huvud taget – visst bör det studeras som ett samhällsfenomen, men utöver det ska barn inte behöva hantera en religion i skolan, utan detta ska i så fall ske i hemmet. Skolan bör alltid vara en intellektuell fristad där även exempelvis ett agnostiskt barn från en extremreligiös familj kan studera utan att behöva lida för sin religiösa tro eller icketro.
Det Oasen blivit kritiserad för är bland annat deras syn på abort – de ska bland annat ha propagerat mot abort i biologiundervisning, och sagt att “många mammor mår fruktansvärt dåligt efter en abort” och att abort är “ett liv som avbryts”.[3] Allt detta är sådant som kanske är sant, men som inte hör hemma i en skolmiljö, lika lite som det hör hemma att ha en lektion om hur mycket dåligt som Alliansen har fört in i Sverige.
Jag kan adressera de olika argumenten för att få ha religiösa skolor hela dagen, men det är inte poängen med detta. Skolan blev även kritiserad för sin hemsida, där skolans mål sammanfattas:
“En kristen skola har en medveten ideologisk hållning genom att den bygger på en övertygelse om att Gud finns, att människan är skapad till Guds avbild och att bibeln är Guds ord. Vi tror att bibeln är grundstenen i ett sant mänskligt och demokratiskt samhälle. Vi måste på nytt slå fast att det är tio Guds bud som är den etiska grunden i vårt land. Människors lika värde, strävan efter kunskap, frihet och ansvar – allt detta är fundament inom den kristna läran.”[4]
Det första som slår mig är kopplingen mellan “strävan efter kunskap”, “en övertygelse om att Gud finns” och “bibeln är Guds ord” – det känns inte riktigt som om en fundamental övertygelse går ihop med strävan efter kunskap. Vidare har jag svårt att se relevansen av budorden för etiken, eftersom de bidrar betydligt mindre än mycket mer intressanta texter som Dawkins “Illusionen om Gud” eller Hitchens “Du store Gud?“.
De tio budorden förekommer på två platser i Bibeln, en aning skiljande från varandra men i stort sett desamma. Första gången är i 2 Mos. 20:1-17, och andra är i 5 Mos 5:6-21 (nedladdningsbar här). Av dessa budord är de tre första (sedda som den första stentavlan) enbart relevanta för människans förhållande med denna eventuella Gud – de har inte med etik att göra över huvud taget. Buden är att människan inte ska tro på andra gudar än Gud, att människan inte ska missbruka Guds namn, och att människan ska spendera en dag i veckan åt att hedra Gud istället för att göra någonting praktiskt.
Vidare bud är mycket väl etiska – de tar upp saker som mord, stöld, och äktenskapsbrott. De tar dock även upp mindre säkra etiska krav som att inte vara attraherad av andra kvinnor, vilket många skulle resonera trots allt är ganska mänskligt. Jag ser dock betydligt mer etik i att läsa Harry Potter än att läsa andra Moseboken, speciellt med tanke på vad som är resultatet av att inte följa andra budet:
“Ty jag är Herren, din Gud, en svartsjuk Gud, som låter straffet för fädernas skuld drabba barnen intill tredje och fjärde led när man försmår mig”
Själv har jag otroligt svårt i att se hur denna långsynthet går ihop med den moderna etiken som formar Sverige, och det är inte den “sanning” som jag vill att mina framtida barn ska lära sig i grundskolan. De ska lära sig vetenskap i skolan, och om de ska lära sig moral ur en bok ska det vara “Antikrist” av Nietzsche.
PS. Jag mailar självklart till Oasen att jag bloggat om dem, och ser gärna respons från dem om jag missförstått någonting. DS.
Du har anmält dig till följande utbildningar:
1. LIU-50162 – Asienkunskap – inriktning Kina (garantiplats Teknisk fysik och elektroteknik – internationell) 60hp Dagtid,
Normal undervisning, Helfart (100%), Utbildningsprogram,
Linköpings universitet, Linköping2. LIU-50116 – Civilingenjör i teknisk fysik och elektroteknik 300hp Dagtid,
Normal undervisning, Helfart (100%), Utbildningsprogram,
Linköpings universitet, Linköping3. LIU-50112 – Civilingenjör i elektronikdesign 300hp Dagtid,
Normal undervisning, Helfart (100%), Utbildningsprogram,
Linköpings universitet, Norrköping
It begins…
Det har nu återigen börjat diskuteras om det är dags att bredda Piratpartiets politik. Detta har pratats om förut, och den största anledningen till att vi låtit bli är att vi skulle tappa ett enormt antal väljare genom att ta en ställning i vissa frågor – som det är nu ser vi oss som ett alternativ till många olika partier, eftersom vi bara säger emot deras politik på ett fåtal punkter rörande integritet och upphovsrätt. Det är också en fördel att ha få frågor eftersom vi då kan fokusera på det vi verkligen bryr oss om. Tyvärr tror jag inte att detta slår igenom för den allmänna publiken, som vill ha svar på en hel del, och det kan jag förstå. Jag tror att det enda valet för att partiet ska överleva och få fortsätta påverka är genom breddning.
Det är ingen nyhet att många inom partiet är liberala, och jag anser mig också ha en liberal värdegrund. Jag tycker dock inte att detta ska reflektera en eventuell breddning av partiprogrammet. Jag tror att vi inte ska bredda för mycket, eftersom risken blir för stor att tvinga bort de som inte håller med oss i vad som för vissa kan vara skitfrågor, men som för andra kan vara otroligt viktiga. Jag tror att vi har en chans att göra en naturlig breddning av vad majoriteten av partiet redan tror på, men inte ta ställning i för många frågor, och ej heller för kontroversiella (exempelvis droger och prostitution, helt enkelt för att de är för stora).
Det har tidigare föreslagits många idéer på naturliga breddningar, och jag tror på en hel del av de idéerna.
- Det är inte nytt att PP vill fokusera mer på IT i skolan. Farmor Gun skriver idag om detta, och jag har tidigare skrivit om fördelarna med bredare datoranvändning i skolmiljö förut. Piratpartiet ska aktivt arbeta för att varje elev ska få en egen dator från och med lågstadiet. Vi vill också se över möjligheterna att i stor utsträckning använda fri programvara i skolvärlden, vilket kraftigt både skulle sänka kostnaderna och (i många fält) öka säkerheten och effektiviteten. Exempel på detta skulle vara ersättandet av Windows med Edubuntu.
- Medan rättigheterna för homo-, bi- och transsexuella ökat enormt på väldigt kort tid finns fortfarande mycket att göra. Piratpartiet borde stå bakom att stoppa tvångssterilisering av transsexuella och att låta transsexuella adoptera. Dessa är frågor som borde vara självklara i ett modernt samhälle, och jag kan inte tänka mig att det är bakom en piratpartistisk värdegrund.
- Piratpartiet borde också arbeta inom vården med att neutralisera all alternativmedicin och -vård utan bevisad effekt. Detta är ett växande pr0blem idag, och det är ett problem som borde attackerad av Piratpartiet med sin kunskapsgrund. Alternativmedicin ska självklart inte förbjudas, men ska inte få säljas och kallas medicin om ingen vetenskaplig koncensus finns som tyder på att den gör någonting. Exempel på medicin som är växande populärt på grund av sin placeboeffekt, men som inte fungerar, är homeopatika. Piratpartiet borde aktivt bekämpa detta, och stödja fortsatt forskning av medicin som faktiskt hjälper.
Som vidare utveckling av kunskapsdelen av vårt nuvarande program borde vi fortsätta stödja både utvecklingen inom vetenskapen, samt uppmuntra samhällets förståelse av den. Det är viktigt för ett framtidsland att alla, inte bara civilingenjörer och tekniker, förstår vetenskapen och dess framsteg. På senare år har pseudovetenskap ökat radikalt, både i form av (tidigare nämnd) alternativmedicin som hindrar många från att ta riktig medicin, och i form av oförståelse för erkända fakta som evolutionen.
Jag återkommer till humanism, och det är jag knappast först med. Piratpartiet har en mycket humanistisk grund, och det var därför jag lockades dit till att börja med. Humanism handlar inte om antireligiositet, som många tyvärr verkar tro, utan handlar om att se världen från ett mänskligt perspektiv där vi respekterar människor först. Vi behöver ett parti i riksdagen som kan se vad vi kan göra och uppmuntra oss till det. Jag tror och hoppas att Piratpartiet kan vara det partiet.
Inom Piratpartiet har det ett tag nu varit diskussion om utvecklingen av partiprogrammet baserat på våra grundläggande idéer och på medlemmarnas idéer, och ett område som varit speciellt naturligt för utveckling är skolpolitiken. Jag har egentligen hållt mig utanför all diskussion men tänkte att jag både som piratpartist och som intresserad i ämnet skulle tillföra mina åsikter. Detta ska alltså inte tas som pirata åsikter, utan är helt mina egna, uppe för diskussion om inarbetning i programmet.
Inblick i min bakgrund
För att ge en direkt inblick i mitt tankesätt: Jag går just nu tredje året på naturlinjen i Klara Gymnasium i Linköping. Det är en skola som jag ofta ser som symbolen för framtidens studier. Det är en skola där vi har (bokstavligt) glasväggar till klassrummen, en kafeteria med gratis kaffe och te och kylskåp för förvaring av elevens mat om den inte vill äta i lunchrestaurangen. En skola där dörrarna till lärarna alltid är öppna och där eleven anses stå precis lika högt som lärarna. Vi har ett ganska softistikerat datasystem med tre dataområden och laptops till låns, trådlöst nätverk och så vidare. Dessutom har ett växande antal elever börjat ha med egna laptops för anteckning och arbete under lektioner (jag själv har tagit med min dator sen ettan). Det är en mycket öppen miljö helt enkelt.
Datorn i studierna
En predikan som körts ganska hårt av många inom PP är att det ska finnas en dator för varje elev. Sedan när är debatterat (många säger redan i första klass i grundskolan), men jag utgår här ifrån just gymnasiet eftersom det är en bra grund. Med detta menas helt enkelt att varje elev ska ha direkt tillgång till en dator med uppkoppling under alla (icke praktiska) lektioner. En dator ger stora fördelar i skolväsendet, och öppnar dörrar för en lysande framtida utveckling, men här listas några vinnande argument.
- Faktakoll. Eleven ska i realtid ha möjligheten att dubbelkolla lärarens information. Detta handlar inte om en brist på tillit (eller jo, det också, men vänta) utan det handlar om dubbelcheck för att vara säker. Tiden när en allvetande människa hyllades som ägaren av kunskap är länge förbi, förutom i just skolan. I skolan ska läraren idag hyllas som den som vet bäst, medan vi alla vet att det inte nödvändigtvis stämmer. Visst ska en lärare ha kunskap om sitt område, men huvudsaken med en lärare är att den ska kunna lära ut. Lärare ska inte längre anställas efter sin vetskap utan efter deras pedagogiska förmåga. Idag kan var elev mycket enkelt kolla upp världens samlade kunskap genom att bara googla det.
- Organisering. Jag använder personligen Google Docs till alla anteckningar jag för i skolan. Denna tjänst är i princip en bättre version av Microsoft Office, på nätet, som jag kan nå från vilken dator som helst med rätt lösenord. Det finns även andra alternativ, inklusive att spara information på datorn. Det jag ser bland många i min skola är däremot att de släpar runt på tiotals papper med slarvig handstil de knappt kan läsa. Ofta hör jag dem gnälla “behöver jag detta eller kan jag slänga det?” eller “var har jag nu religionsuppgiften från förra veckan?”. Jag själv behöver aldrig slänga någonting utan kan sortera bort dem och plocka tillbaka när jag behöver den igen, utan att slösa utrymme – Google Docs har idag 2 GB gratis, och jag täcker just nu 0.01 % av detta. Och att snabbt hitta information är enkelt med sökfunktioner och mapporganisering. För att inte tala om att jag aldrig kan glömma någonting hemma – även om jag skulle glömma min dator når jag det på kompisens dator bara jag kommer ihåg mitt lösenord.
- Digitala studieböcker. Att vi idag fortfarande lägger ner mängder av pengar och energi på fysiska studieböcker är sorgligt. Det finns mängder av både gratis och billiga studieböcker online. Inom många ämnen ser jag dessutom att det inte behövs en studiebok om eleven har tillgång till Internet, utan att eleven istället ska uppmuntras att söka och granska fakta själv. Det finns idag mängder av debattartiklar, nyheter, klassiska texter och vetenskapliga studier som är grund för miljontals essäer och arbeten. Ja – att ge gratis datorer till alla elever kostar pengar. Men jämför priserna med hur mycket alla dessa böcker kostar och skillnaden är inte längre så stor.
Skolan ska lära applicering, inte kunskap
Något av det viktigaste att förändra i skolväsendet är hur det ser på utbildning. Jag såg nyligen en föreläsning på YouTube med Fredrik Härén, där han berättar om hur vi ser på kunskap och vad som faktiskt är poängen med att lära sig fakta i en värld där allt detta kan hittas med Google på sekunder. Han berättar bland annat om hur Sverige aldrig kommer bli ett stort innovationsland igen utan just idéer – företag som bara letar ren kunskap kan lätt få tag på en högutbildad kines för 18 kronor i timmen.
Saker och ting har förändrats. Idag har inte jag en anledning att memorera August Strindbergs födelsedag inför arbetslivet – om jag nu någonsin behöver veta kan jag lätt googla det. Skolväsendet behöver anpassas efter detta och fokusera på det viktiga, som hur vi faktiskt applicerar kunskapen. I fysiken behöver vi inte memorera alla formler och konstanter, utan vi får istället ha med detta i en formelsamling, och huvudsaken på exempelvis ett prov är att kunna applicera det. Andra delar av skolan är dock fortfarande beroende av rent minne, och det ultimata exemplet på detta är historia. Jag läser inte längre ämnet, men jag vet hur det är, och jag minns att kravet för både G och VG var främst att memorera vem som var släkt med vem, vilket år som vem blev dödad och vad snubben som grundade Rom hette. Jag säger inte att det är fel att memorera dessa saker, men det finns viktigare saker att lägga krut på. MVG-kriterier i sagda kurs är att kunna göra samband och se kopplingarna sinsemellan, frågor som “kan du se en likhet mellan Romarriket och en nutida nation?” eller “hur skulle världen ha sett ut idag om Hitler inte blev besegrad 1945?” Detta är de intressanta frågorna och det är här krutet i skolväsendet ska ligga. En historiakurs ska vara en kortfattad undervisning om t ex Andra världskriget, och sedan diskussion om vad olika steg innebar, hur det relaterar, et cetera.
Jag vill påpeka direkt att det självklart ligger en vikt i grundläggande kunskap. Om jag till exempel ska anse mig proffs på svensk litteratur bör jag nog veta att Strindberg föddes under första halvan av 1800-talet, och om jag ska plugga matematik kanske det inte räcker med att jag googlar lite snabbt hur jag räknar ut en sinuskurva. Min poäng är att vad som förr ansågs som vital kunskap vi var tvungna att memorera eller skriva ner nu går att få tag på utan detta.
Fri programvara
Skolan ska aldrig tvingas in i en viss standard när det gäller IT-relaterat. Precis som det är idag. Däremot bör skolor rekommenderas vissa standarder när det gäller operativsystem, ordbehandlare, webbläsare med mera. Idag är standarden runtom i världen Windows (ofta XP eller Vista), ett operativsystem som visserligen är helt okej när det gäller enklare sysslor, men samtidigt är mycket hotat av virusattacker samt verkligen kostar skjortan.
Linux (speciellt Edubuntu som är specialbyggt just för skolor) är både gratis och mycket säkert för skolmiljöer. Ubuntu / Edubuntu är dessutom speciellt användarvänligt, någonting som flera andra Linuxsystem fått kritik för att inte vara, och en omställning till detta är inte alls komplicerat. Det är dessutom otroligt enkelt att ställa om efter egna önskemål, och erbjuder mängder av program för allt från ord- och bildbehandling till gbrainy – självklart kan även delar av detta stängas av om skolan önskar det. Fri programvara i skolmiljöer skulle årligen spara många miljoner som idag går till storföretag till Microsoft, detta till trots att det ideella Edubuntu erbjuder betydligt bättre material gratis. Även på webbläsarfronten finns både Mozilla Firefox och Google Chrome som bättre alternativ till det klassiska Internet Explorer, och båda dessa följer fler standarder och kör snabbare.
