Etikettarkiv: skola

Valårets första skoldebatt

IMG_67419118199217I måndags var jag på skoldebatt, förhoppningsvis den första av många under valåret. Det var en förvånansvärt positiv upplevelse med trevlig diskussion om sakfrågor, dock tyvärr lite väl fokus på statistikkastande mellan de två blocken, någonting som de tyvärr är alldeles för vana vid. Någon i debatten påpekade till och med hur korrupt till synes skadeslös statistik kan vara, men sekunden efter fortsatte samma prat istället för fokus på sakfrågor.

De representanter som dök upp var från Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, Piratpartiet, Centerpartiet, Folkpartiet, och Moderaterna. Miljöpartiet skulle ha kommit men dök inte upp, och både Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Feministiskt initiativ hade inte möjlighet att dyka upp. Det blev alltså jag för Piratpartiet som både debattmässigt och fysiskt satt mellan de två blocken.

Det var fyra förutbestämda områden som diskuterades en efter en, där partierna först fick förklara sin politik, följt av en kort debatt sinsemellan samt frågor från publiken. Områden var kommunikation, arbetslöshet, skola, och invandring.

Under kommunikation diskuterade de flesta tåg, medan Piratpartiet fokuserade på övervakningen av digital information. Vi kom också in på en folkpartistisk kommentar om övervakning istället för människor i äldrevården, och där fick Piratpartiet vara hjältar och få många nickade leenden i publiken när jag förklarade vikten av riktiga människor som bryr sig.

Arbetslösheten är en enorm fråga för bägge block, men där fokuserade jag ändå en hel del på vikten av utbildning, och möjligheten för äldre arbetslösa att återgå till skolan om de vill och behöver.

Under skola fokuserade jag en hel del på att återinföra möjligheterna för de som bor utanför EU att återigen få komma hit och utbilda sig, med möjlighet att då också få bo kvar här när de är klara. Vi började också prata om segregeringen i skolor, varpå jag slog ett slag för PP Linköpings lokalpolitik om att minska segregeringen i nybyggnaden av bostäder.

När vi kom in på invandringen började förstås alla partier kritisera de frånvarande SD och slå varandra på ryggen. Jag gav mig istället in på att kritisera hur restriktiv invandring dessa partier lett, där det finns massor med människor som skickas tillbaka till sina hemländer för att dö, speciellt HBT-personer.

All in all tyckte jag det var väldigt lyckat, och vi fick en fin chans att etablera oss som ett seriöst alternativ med en bra och breddad politik. Det här är en debatt med frågor som vi nästan aldrig kunde svara på för bara några år sedan, så det var otroligt kul att faktiskt kunna besvara dem nu.

Ser fram emot många fler debatter framöver, både om rikspolitik som denna samt om EU-politik!

Till försvar för matten

En anonym debattör skriver i dagarna på Piratpartiets breddningsblogg om hur skolan bör reformeras. Bland annat fokuserar hen på att stora delar av matematik bör tas bort från den obligatoriska utbildningen, och hen skriver att ”Matte är helt enkelt ett ämne för dom högutbildade! Den som vill satsa på att bli ingenjör, ekonom eller astronaut. Och dessa yrkesgrupper har vi knappast alla en motivation att få en plats i.”

Anonym har helt rätt i att matematik som går längre än plus, minus, division och multiplikation inte så ofta används i de flesta människors vardag eller yrkesliv. Dock missar hen en av grundskolans mest viktiga uppgifter, nämligen att ge eleven en tillräcklig bred grund för att hen ska kunna bestämma vad hen ska göra härnäst. Även om Anonym själv inte upplevde det, finns många elever som upplevde en stor fascination av matematiken i grundskolan, och som tack vare den valde att studera matematik, naturvetenskap eller andra sådana ämnen på högre nivå. Hur ska dessa elever inspireras till att studera detta, om de inte får chansen att uppleva matematik i grundskolan?

Det finns många ämnen i skolan som studeras av alla elever, även om bara en liten del av dem faktiskt kommer att använda det i sitt yrkesliv. De flesta behöver inte kunna identifiera olika ordgrupper i en mening, men ändå undervisas detta i svenskan. De flesta behöver inte känna till hur det gick för Sverige i Slaget vid Lützen, men ändå undervisas detta i historian.

Skolan har tre stora syften:

  1. Att hjälpa en människa att fungera i samhället, socialt och yrkesmässigt.
  2. Att ge en människa kunskap för blotta kunskapens skull, för att inspirera och påminna om alla möjligheter som finns i livet.
  3. Att ge den grundläggande kunskap som behövs för alla vidare utbildningar och arbetsuppgifter.

I syfte ett ingår exempelvis grundläggande svenska och engelska (läsa, skriva, förstå); delar av historia och religion som behövs för att förstå samhället; samhällskunskap för att förstå vårt politiska system och hur man kan ändra det; grundläggande matematik för att kunna få rätt växel i affären, och så vidare.

I syfte två ingår allt – att låta eleven prova grunderna i alla de ämnen som hen kan vilja arbeta vidare med, exempelvis algebra.

I syfte tre ingår det som behövs i de flesta utbildningar och yrken, till en grad eller en annan, och som du förväntas kunna när du går vidare i livet – återigen grundläggande matematik, hur du skriver för att göra dig förstådd, och så vidare.

Matematik behövs, inte för att det behövs i de flesta människors vardag eller yrkesliv, utan för att vi måste inspirera elever att läsa dessa ämnen. De flesta kommer inte att göra det, men vi måste ha ett sätt att dra tag i de som kan det. Om inte detta undervisas i skolan, kommer vi att gräva ned oss i en verklighet där matematik och naturvetenskap endast är till för en begränsad elit av de få som haft turen att ha föräldrar eller andra personer som inspirerat dem.

Piratpartiet och skoluniform

Piratpartiet beslutade hösten 2012 att ”eleven ska vara fri att själv välja sin klädsel i skolan, så länge den inte skapar hinder för undervisningen.”

Jag har förstått att en del tolkat beslutet som att det enbart handlar om kommunal skola, men de allra flesta jag pratat med tolkar det som jag gör – det rör all skola.

Medan jag är mot skoluniform i kommunal skola, ser jag inte syftet med att förbjuda den i friskolor, där eleven själv kan välja att gå eller inte gå. Om en skola vill ha strikta klädkrav bör det vara upp till skolan, och om detta inte uppskattas av eleverna och / eller föräldrarna visas detta istället genom att eleverna inte går till den skolan.

Jag tror på en marknadsekonomi, och så länge vi har friskolor (vilket är en separat diskussion) torde dessa också följa marknadsekonomin, till den grad de fortsätter att följa de statliga krav som krävs för att de ska ge eleverna en säker miljö och en bra utbildning. Om en friskola väljer att göra det till sin grej att spela Led Zeppelin i högtalarna bör det vara upp till dem. Om de väljer att måla alla väggar blå bör det vara upp till dem. Om de väljer att kräva alla elever att ha på sig vissa kläder bör det vara upp till dem. Precis som med all marknadsekonomiska företag kan de som inte gillar detta rösta med plånboken, vilket i friskolefallet är att gå till en annan skola.

Jag gick själv på friskolan Internationella Engelska Skolan från årskurs 6 till 9. IES var precis vad jag behövde under en tid när jag hade svårt att fokusera på skolan och hellre ville spela datorspel eller läsa manga – de var strikta, noggranna och hade förhållandevis höga krav. De hade inte skoluniform, men var strikta med klädkraven och hade en lång lista på vad som inte var acceptabelt. Flera gånger var jag tvungen att låna en tröja i skolan för att den jag haft med mig var för provokativ. Jag var okej med detta, eftersom skolan varit mitt och mina föräldrars val. Efter högstadietiden valde jag istället ett mycket slappare gymnasium där jag kunde ta hand om mig själv, och nu skulle jag aldrig stå ut med motsvarande klädkrav på universitetet eller på en arbetsplats. Nyligen blev jag ombedd att ta på mig skor i en hotellobby, vilket jag ansåg var fel inte för att jag inte höll med om klädkraven, utan för att det inte var förspecifierat över huvud taget – om ett hotell eller restaurant eller skola vill ha klädkrav är det helt upp till dem, så länge det är förbestämt så att kunder kan nyttja marknadsekonomin för att protestera om de vill.

Det motargument jag hört är att vissa kommuner har så dåligt med kommunala skolor att eleverna måste gå i friskolan, och att de då inte har valet. Så ser det säkert ut i vissa skolor, men är då lösningen att tvinga friskolan att ändras? Jag skulle säga att en mycket bättre lösning är att göra de kommunala skolorna tillräckligt många, tillräckligt stora och tillräckligt bra, så att friskolorna alltid förblir ett extraval för de elever som vill.

Vad har beslutats hittills på PP:s höstmöte? (första voteringen)

Just nu är Piratpartiets höstmöte i full gång, och vi har precis kommit ur den första voteringen. Främst behandlades ändrings- och tilläggsyrkanden, men ett fåtal motioner bifölls eller avslogs direkt. Eftersom det är rätt många omröstningar och yrkanden att hålla reda på tänkte jag försöka sammanfatta det här. Till den andra voteringen har Henrik Brändén sammanfattat riktigt fint vad som finns kvar att göra, så det ska jag inte försöka ge mig på!

Målet med detta är inte att inflika mina personliga åsikter, så säg till om jag råkat göra det. Säg också gärna till om jag råkat missa något, eller missrepresenterar ett yrkande. Thx!

Kultur

Om kulturpolitik: Vi vill ha en infrastruktur som gör kultur lättillgängligt för alla. Kultur ska komma in i bland annat skola, arbetsliv och vård. Kulturarter som graffiti och gaming ska sluta diskrimineras. De som får statligt stöd för sin kulturutveckling ska arbeta för att släppa denna fri för befolkningen att njuta av. All statligt finansierad kultur ska få spelas in och tillgängliggöras. Ökat stöd till bl a muséer, bibliotek och musikfestivaler. Kultur ska satsas på unga och inom vården. Vi tar ställning för öppna utställningsplatser för kultur.

Vård

Om integritet och delaktighet i vården: Vi behöver ett rikstäckande journalsystem som tillgodoser både den medicinska patientsäkerheten och patientens personliga integritet. Vi vill ha ett elektroniskt journalsystem där alla ”akutöppningar” utan patientens medverkan meddelas till patienten. Staten ska ta ett ökat ansvar för att förmedla information om medicinska frågor. Sjukvården måste bli bättre på att hantera och utnyttja att patienter själva skaffar sig kunskaper om sina symptom och sjukdomar. Informationsplikten av HIV-smittade ändras till en mer rimlig proportion till riskerna.

Om omsorg för äldre och funktionsnedsatta: Gamla, sjuka och funktionsnedsatta måste få möjligheter till mänsklig samvaro, tillgång till grönområden/natur och möjligheter att uppleva och utöva kultur. De ska få bo med sin livspartner även på ålderns höst. De ska få ökad möjlighet att använda och njuta av den digitala världens möjligheter.

Tillsynsmöjlighet för kriminalvården: det ska införas en särskild tillsynsmyndighet för Kriminalvården.

Skola och utbildning

Elevutvärderingar i skolan: Vi vill att elever ska få ökat inflytande i skolan genom utvärderingar och allmän möjlighet att ta iniativ till frågor som påverkar deras utbildning.

Om kunskapssyn i skola och utbildning: Skolans viktigaste uppgift är att lära elever att hitta, tolka, analysera och värdera information, och ge dem de grunder och referensramar som behövs för att kunna förädla informationen till kunskap, skapa förståelse och att dra slutsatser från denna. Skolan ska lära elever att navigera i informationsväven, ska stimulera elevers kreativitet, samarbetsförmåga, initiativtagande och källkritik. Alla elever ska få möjlighet att utvecklas optimalt. På alla praktiska gymnasieprogram ska det vara möjligt att skaffa sig högskolebehörighet. Alla ska ges möjlighet att lära sig nya saker för det höga nöjets skull. För att läsa på högskola ska det räcka med att ha relevanta förkunskaper, inte nödvändigtvis ett speciellt antal poäng. Vi vill införa obligatorisk datorkunskap med ökat djup, och tidigt ge elever chansen att programmera under lektimmarna.

Försvaret

Försvarets mål och syfte: Vi vill verka för en bred och blocköverskridande överenskommelse angående stabil och långsiktig försvarspolitik. Dess mål ska vara att värna befolkningens liv och hälsa, att värna samhällets funktionalitet, att värna vår förmåga att upprätthålla våra grundläggande värden som demokrati, rättssäkerhet och mänskliga fri- och rättigheter. Dess huvuduppgift ska vara att verka för detta genom att försvara Sveriges territoriella intergritet på marken i luften, till sjöss och på andra arenor där vi kan hotas med angrepp.

Forskning

Publicering av rådata från forskning: Vi vill införa en policy om open research, vilken uppmanar forskare att släppa all sin rådata fri på internet. Skattefinansierade forskare krävs göra det.

Om värdering och finansiering av forskning: Forskning är viktigt både för att kunskap har ett egenvärde, och för att den kan göra nytta. Resurser till forskning ska fördelas i transparenta, genomskinliga system, där olika forskare ska konkurrera på lika villkor efter i förväg fastslagna kriterier, och det i efterhand ska vara lätt att se på vilka grunder besluten fattats.

Immaterial- och upphovsrätt

Om internationella immaterialrättsliga avtal: Vi upphäver det tidigare beslutet att vi är emot ACTA, och är nu istället mot ”alla försök att införa ny immaterialrättslig lagstiftning via handelsavtal som förhandlats fram utan demokratisk insyn” (i vilket ACTA rimligtvis inbegrips).

Om immaterialrättsligt skydd: Vi är emot allt immaterialrättsligt skydd av offentligt finansierad verksamhet. I övrigt ska det endast accepteras då fördelarna överväger nackdelarna.

Ändra lagen om skydd för landskapsinformation: Vi vill att flygfoton i normalfall ska få spridas lagligt och fritt.

HBTQ-rättigheter

Samkönade äktenskap i Sverige och i EU: Vi är för att fortsätta tillåta samkönade äktenskap i Sverige, och att vi vill göra det tillåtet i hela EU.

Bidragssystem

Om bidragssystemen för ideella organisationer: Reformering av bidragssystemen till ideella organisationer till ett mer enhetligt system som ger stöd på samma villkor oavsett vilket typ av verksamhet en organisation ägnar sig åt.

Migrations- och utrikespolitik

Mänskliga rättigheter och transparens vid vapenexport: Vapenexport till diktaturer eller andra länder som kränker mänskliga rättigheter ska inte tillåtas. Eventuell vapenexport ska ske helt transparent.

Mänskliga rättigheter i migrationspolitiken: Mänskliga rättigheter måste respekteras inom migrationspolitiken. Utvisningar av människor till stater drabbade av naturkatastrofer, våldsamma konflikter, mycket dåliga levnadsförhållanden eller brist på respekt för mänskliga rättigheter är inte acceptabelt.

Rättssäkerhet, polis och domstol

Resningsdomstol i Sverige: Vi vill sätta upp en resningsdomstol i Sverige.

Instans för beslut om husrannsakan: Endast en domstol ska kunna besluta om ordningsmakt får rätt till att göra en husrannsakan.

Ekonomi

Reglering av bankverksamhet: Vi tar ställning mot en europeisk bankunion. Banker och finansinstitut som har inlåning som omfattas av bankgaranti ska förbjudas att handla med värdepapper och valutor i egen räkning.

Om statens nivåer på bidrag och arbetsskatter, samt budgetbalans: Vi vill ha en budget i balans över konjunkturcykler och motverka budgetunderskott.

Bankers kapitalisering och krav vid bostadslån: Vi vill verka för ett stabilare finansystem med bättre kapitaliserade banker: vi ska införa ett kreditförlustkonto dit bankerna måste avsätta hälften av sina vinster tills det motsvarar halva egna bundna kapitalet. Pengar från kontot får endast tas ut de år banken går med förlust.

Organisation i stat, kommun och EU

Om det lokala och regionala självstyret, samt kommunikation med invånarna: Det kommunala självstyret ska förstärkas. Kommuner måste införa medborgarförslagsystem på sina hemsidor. Kommuner ska på sina hemsidor presentera framtida beslut och medborgarna ska kunna ge input på detta.

Procentspärr vid Europaparlamentsvalet: Vi vill avskaffa 4 %-spärren vid EU-valet, och vill göra det otillåtet för andra medlemsländer att använda sådana spärrar.

Krav på oberoende revision av myndigheter: Vi tar ställning för att myndigheter inte bör utreda sitt eget agerande, utan att de istället ska underställas så oberoende granskning eller revision som möjligt.

Skilj stat och religion åt: Kyrka och stat ska vara åtskilda, staten ska vara sekulär och lagar och regler i stat och kommuner ska vara anpassade därefter.

Partiinternt

Maktfördelning mellan partiet och folkvalda: Styrelsen ska till nästa medlemsmöte förbereda ett förslag på hur maktfördelningen kommer att se ut mellan partistrelsen och de som eventuellt väljs in i EU-parlamentet och riksdagen 2014.

Intressanta motioner på Piratpartiets höstmöte, del 2: motioner B09-B27

Piratpartiets höstmöte är i full gång på mote.piratpartiet.se, och är öppet för alla medlemmar. På mötet kommer vi bland annat att rösta om en drös förslag till ny sakpolitik. Enligt tidsplanen börjar de första omröstningarna den 29 oktober. Jag tänkte försöka sammanfatta var mina röster landar.

Det här är den andra posten jag gör (läs första här), där jag går igenom motionerna B09-B27 (eller i varje fall de jag tycker är intressanta att prata om).

B09: Elevutvärderingar i skolan

En motion som väldigt rakt på sak vill ge elever ökat inflytande i skolorna. Medan detta redan lagförs i skollagen idag efterföljs det dåligt, och det vill vi ändra på. Tumme upp!

B11: Ceremonin för Riksmötets öppnande

Av ren tradition sponsras idag en kristen kyrkoceremoni varje år, dit riksdagsledamoter förväntas gå innan riksmötets öppnande. Det är extremt ovärdigt ett samhälle med så stora andelar icke-kristna. Jag bloggade tidigare om Humanisternas alternativ som de anordnade i år, och håller fast vid vad jag skrev då: ”Vi lever i ett samhälle där allt färre är medlemmar av svenska kyrkan, och där allt fler är exempelvis muslimer eller icke-troende. Det är en fånig kvarleva att fortfarande förvänta sig att de som styr vårt land är kristna.” Bifall.

B12: Åldersgräns på Systembolaget

Motionären föreslår att åldersgränsen på Systembolaget ska sammanfalla med myndighetsåldern (just nu 18). Någon som anses vuxen nog att ta straff, dricka alkohol, röka och rösta borde rimligtvis också anses vuxen nog att köpa in alkohol själv. Bifall.

B14: Inkomstgaranti för folkvalda

Motionären föreslår att ta bort garantin för folkvalda till riksdag och EU-parlament att få betalt efter att de slutat jobba där. Jag brukade vara för det, men har under diskussionen blivit omvänd. Den som blir vald till dessa arbeten hamnar bakom i princip alla möjliga yrken, där hen försvinner helt från arbetsmarknaden under mandatperioden. Att ha jobbat i riksdagen innebär i stort sett ingenting i CV. Det är därför viktigt att de har möjligheten att få betalt under den tid de försöker komma tillbaka till arbetslivet igen. Avslag.

B16: Förändrad rösträttsålder

Det föreslås att sänka rösträttsåldern, till exakt vad är olika i olika yrkanden. Jag tycker personligen att 16 är en ultimat ålder. Här har man haft tid att gå igenom hela grundskolan, fått välja gymnasieval och dessutom hunnit börja på gymnasiet. 15 är lite för ungt, men det fungerar. Därför yrkar jag bifall på B16-Y02 och sedan bifall på motyrkandet B16-Y04.

B21: Dela upp skola och betygsättande i olika institutioner

Motionären vill införa en separat institution som enbart arbetar med att betygsätta elever. Hit skickas betygsgrundande uppgifter såsom prov, inlämningar, inspelade muntliga redovisningar och liknande.

Jag, liksom många andra, har erfarit lärare som givit betyg baserat på person snarare än vad personen åstadkommit. Det är ett stort problem idag, och detta vore en bra kompromiss för att lösa det. Bifall.

B23: Mänskliga rättigheter i migrationspolitiken

Motionären tar ett första steg mot en migrationspolitik för Piratpartiet, och det är ett mycket bra första steg. Yrkandet säger allt: ”Mänskliga rättigheter måste respekteras inom migrationspolitiken. Utvisningar av människor till stater drabbade av naturkatastrofer, våldsamma konflikter, mycket dåliga levnadsförhållanden eller brist på respekt för mänskliga rättigheter är inte acceptabelt.”

Bifall, bifall, bifall!

B26: Politisk försäkran gällande Assange

Motionären vill att regeringen ger försäkran till Julian Assange att om han kommer till Sverige ska han inte utelämnas till något annat land. Oavsett vad man personligen kan tycka om Julian Assange är det här i min mening inte någonting ett parti ska pyssla med, därför yrkar jag avslag.

Nu breddar vi Piratpartiet: Kritiskt tänkande i skolan

Här är mitt andra bidrag till Piratpartiets breddningsblogg. Kommentarer är avstängda här, men gå gärna till den sidan och kommentera!

Kritiskt tänkande, förmågan att utvärdera och förstå information, blir ständigt allt viktigare i den digitala informationseran. Alla har idag chansen att bära världens kunskap i sin ficka i form av en smartphone, någonting som aldrig tidigare i mänsklighetens historia varit möjligt.

Informationseran gör det möjligt att sprida information på nolltid, och det har hjälpt både till att utveckla allmänkunskapen, och till att fälla antidemokratiska regimer. Samtidigt finns nackdelarna med detta – för varje sida med korrekt information finns en sida med utdaterad, lögnaktig eller ensidig information. Det är viktigt för varje människa i informationseran att kunna utvärdera information för att inse om den är att lita på eller inte, viktigare än det någonsin varit förut.

Detta är viktigt i vardagslivet, i arbetslivet och i skolan. Elever kan inte förvänta sig att allt de läser är sant, lärare kan inte vara allt för auktoritära när det alltid finns en källa som emotsäger dem, korrekt eller inte. I takt med detta bör därför även skolväsendet ändras. Lika mycket som vi idag belyser vikten av att kunna läsa och räkna, bör vi också belysa vikten av kritiskt tänkande. I Sveriges framtida skola bör vikten av kritiskt tänkande inte bara vara en mindre punkt i ett par kurser, som idag, utan det ska vara en ständig röd tråd genom alla kurser i alla skolår, samt vara en egen obligatorisk kurs genom högstadiet och gymnasiet. Först då kan vi fullt ut belysa vikten, först då kan alla svenska medborgare få chansen att själva förstå den information de matas från alla möjliga källor.

Allt detta underlättar både för elevernas personliga liv, deras skolliv, deras framtida arbetsliv, och vidare studier. Detta inte bara allmänbildar eleverna, utan förstärker Sveriges arbetskraft och akademiska trovärdighet. Det är både ett kortsiktigt och ett långsiktigt projekt som kan placera Sverige i fronten av informationseran.

Bokanalys: ”Kina: den haltande kolossen” (Göran Leijonhufvud och Agneta Engqvist, 2008)

Följande är en av läsmodulerna (läsmodul 1) jag skrev till kursen ”Nordostasienkunskap I – historisk och kulturell bakgrund” (NOA1) på Linköpings universitet under höstterminen 2011. Observera att texten inte får användas i elaka syften – du får inte påstå ägandeskap, du får inte använda den i kommersiellt syfte. Anledningen till att jag släpper den är om det finns de som är intresserade av att läsa om boken, och om det finns de som är intresserade av vad jag tyckte om den. Analysen finns även i PDF-format (bättre stiliserad) här. Fotnoter står listade längst ned på sidan.

“Kina: den haltande kolossen” av Göran Leijonhufvud och Agneta Engqvist är en brett täckande beskrivning av 2000-talets Kina, med ständiga hänvisningar till och förklaringar av de förändringar som skett under andra hälften av 1900-talet. Boken är indelad i tre sektioner med ett antal mer specificerade kapitel var:

I sektionen Centrum diskuteras storstäder som Peking, som på kort tid utvecklats från en traditionell stad till en “megastad på tillväxtdrog”,[1] där tillökandet av stora byggnader och invånare går före många invånares vilja. Författarna har intervjuat pekingbor, vissa positiva och andra negativa till förändringarna. De tar upp fördelar som kulturen,[2] förbättrade levnadsstandarder och ökade möjligheter att bli rik och individuell,[3] och nackdelar som den miljon människor som tvingats bort från sina hem,[4] och minnesmärkta byggnader som rivits när de stått i vägen.[5] De diskuterar den förstärkta kinesiska ekonomin, och tar upp korruptionen som hjälpt många nya miljardärer att ta sig framåt.[6]

I sektionen Periferi diskuteras bondesamhället, de “växande klyftor[na]” mellan rika och fattiga som uppkommit sedan storstäder som Peking brett ut sig och blivit rikare.[7] Medan pekingbor blir rikare, sträcker sjukdomar ut sig över byarna, och 300 miljoner kineser lever under existensminimum.[8] Försöken till ökad demokrati, då bönder får möjlighet till någorlunda självkontroll, diskuteras i detalj,[9] liksom korruptionen som följt,[10] och blodgivarskandalen som började 1992, då hundratusentals bönder blev HIV-smittade då de sålde blod.[11] Författarna diskuterar situationen i Tibet, sökandet efter självständighet,[12] förstörandet av tempel och den sjunkande befolkningen av lamor,[13] och försöken att göra Tibet kinesiskt.[14] Författarna har även genomfört en intervju med tibetanernas ledare Dalai Lama,[15] i vilken han ger sin syn på Tibets läge och framtid. De diskuterar även de många byarna som velat se sig som inspirationen till James Hiltons Shangri-la,[16] och de tar upp balansen mellan en traditionell civilisation och turism.[17]

I den avslutande sektionen Fågelperspektiv diskuteras Kinas nutid och framtid ur ett internationellt perspektiv. Den kinesiska kulturen och politiken har stort utrymme, och författarna tar upp tolv orsaker till att Kina inte demokratiseras.[18] I en epilog gör författarna ett försök att sammanfatta de viktigaste slutsatserna i boken, samt diskutera Kinas politiska och ekonomiska framtid.[19]

Som någon som aldrig varit i Kina, och som aldrig läst speciellt mycket om Kina, slås jag lätt av de enorma nyanserna som författarna ger av landet.

När jag tänker på Kina tänker jag genast på de enorma städerna och de stora folkmassorna. I andra hand tänker jag på uråldriga tempel och traditionella kläder. Jag missar lätt de hundratals miljoner människor som bor utanför städerna, majoriteten av den kinesiska befolkningen. Jag visste förstås att dessa grupper fanns, och jag visste att de var många, men jag hade inget som helst grepp på hur många de var, hurdan den sociala och fysiska miljön var, och hur de klarade sig. I den längsta sektionen av boken, Periferi, diskuteras bondesamhället i detalj, och det var denna sektion som var mest intressant och tankeväckande för mig. Jag finner det fascinerande vad avstånden mellan byarna och städerna kan göra för att förstöra böndernas chanser till ett liv över existensminimum – författarna berättar bland annat om hur de var tvungna att överge sin bil när de reste mellan olika byar och den körde fast, och hur de fick ställa in besök till närliggande byar av den anledningen.[20] Detta visar ett tydligt exempel på vad vardagen kan innebära för bönderna. Jag har svårt att föreställa mig hur det är att leva i en värld där maten på bordet i mångt och mycket är ständigt beroende av ren och skär tur, och där du själv varje dag måste kämpa för liv och lem.

Trots att det jag främst tänker på när jag tänker på Kina är storstäderna som Peking, så har jag missat vad som hamnat i kläm. Vilka som hamnat i kläm. Författarna berättar om den dryga miljon människor som vräkts från sina hem i Peking på bara femton år, mot summor som i många fall bara skulle räcka till en mindre lägenhet i en förort flera mil från centrum.[21] På bara ögonblick blir tusentals människor av med sina jobb, sina studier, hela sin inkomst och stora delar av sin familj, sina vänner, sitt kontaktnät. Återigen är det i mångt och mycket rena avstånd som avgör vem som umgås med vem, vilket jobb som arbetarna har, och som direkt resultat vad de kan tjäna – det är inte nödvändigtvis någons fel, det är bara ett direkt resultat av en megastad på tillväxtdrog, som författarna kallar Peking.[22] Det är ett problem som vi inte har i Sverige, ett problem som är svårt att förstå för någon som mig, någon som tycker det är blodigt att behöva cykla en halvtimme till universitetet på morgonen.

Boken ger också en ganska bra introduktion till tibetkonflikten, i alla fall för den som redan är lite insatt i kulturrevolutionen och den tibetanska historian. För någon som inte är det, som jag, innebar det dock en del googlande för att få en ordentlig överblick, när författarna slängde sig med händelser och begrepp som om de var allmän kunskap även för en västerlänning med liten kunskap om nordostasiatisk historia. Jag gladdes över att författarna var med i den minoritet som inte hyllade Dalai Lama som en övermänsklig varelse, utan pekade ut brister, som hans ställning mot homosexualitet.[23]

Den avslutande sektionen ger en intressant överblick som till skillnad från vissa andra delar av boken[24] ger en tydlig förståelse av Kinas politiska och kulturella klimat i nutiden och framtiden. Den lista med anledningar till att Kina inte demokratiseras är speciellt intressant, och tydliggör i sig delar av boken i stort. Jag är här främst intresserad av de delar som utförligt diskuterar Kinas egna version av Internet. Författarna tar upp att medan många ser Internet och mobiltelefoni som vad som kommer att demokratisera Kina, så ser det inte ut som om det är så enkelt.[25] De diskuterar den enorma filtreringen som partiet gör på Internet, och hur partiet tycks se Internet som ett enkelt sätt att hitta politiska kritiker innan de gör för mycket skada.[26] Jag håller till viss del med författarna, men jag tycker mig också se att de förenklar diskussionen, och har svårt att se nyanserna. Jag tror att ett medium som Internet till stor del kommer att föra människor samman, inte slänga dem i fängelserna. Medan en kommunistisk regim alltid kommer att skapa martyrer som de som tas upp i boken,[27] tror jag det är ännu viktigare att de skapar tusentals vardagsmänniskor som ställer sig emot regimen, och som har röster som är starka nog att väcka åsikt, men som inte är farliga nog att straffa någon. Medan Internet till viss del kan användas som ett medel mot invånarna, tror jag att författarna underskattar vad det också kan göra för invånarna, mot regimen. Internet är i mina ögon inte en anledning till att Kina inte demokratiseras, det är en anledning till att Kina kan demokratiseras.

Bilden författarna ger av Kina är mångfasetterad men mörk – en realistisk och frank bild som vågar visa även de dunklaste hörnen. Det är ett Kina med stora klasskillnader, med svältande bönder och med storstadsmiljardärer. Författarna skriver själva i prologen till boken att deras mål inte var “att skriva en heltäckande Kinabok”, utan att “[ta] fasta på frågor som [de] inte tycker har belysts tillräckligt”.[28] Boken ger en överblick av de stående problemen i 2000-talets Kina, problem som Kina behöver åtgärda för att kunna bli en riktig ekonomisk och politisk stormakt, och för att undvika intern splittring. Samtidigt lyser optimismen ständigt igenom, när målet med boken inte alls är att göra narr av regimen och det politiska och sociala läget, utan snarare att belysa problemen för att de lättare ska kunna åtgärdas.[29]

Författarna hoppar hastigt mellan de positiva och de negativa aspekterna av storstädernas snabba utveckling, och intervjuer stadsbor av bägge åsikter. De låter påskina de komplexa system som ligger bakom en enorm stad som Peking,[30] och visar att det inte finns några enkla svar, istället för att finna ett enda kugghjul att skylla allting på. De visar på stora och förvirrande städer, där enskilda medborgare i många fall inte betyder någonting för maskinernas framfart,[31] samtidigt som de även pekar på de enorma möjligheter i dagens Kina som hade varit otänkbara för bara tjugo år sedan – möjligheter att starta upp egna företag och förtjäna förmögenheter,[32] möjligheter att uttrycka sig friare och mer individuellt.[33]Bilden som författarna ger av Kina är omöjligen helt rättvis – poängen med boken är som sagt inte att vara rättvis, utan att peka på de brister som finns och visa vad som kan göras. Inte att berätta vad som redan är utmärkt. Det kan mycket väl skapa en lätt pessimistisk bild, där HIV-epidemier[34] och svält[35] blir den enda bilden läsaren får av bondesamhället, men även om den är pessimistisk och mörk, så är den en ärlig bild.

Fotnoter

  1. Leijonhufvud, Göran och Engqvist, Agneta: “Kina: den haltande kolossen” (Albert Bonniers förlag, 2008), s. 11
  2. Leijonhufvud och Engqvist, s. 15
  3. Leijonhufvud och Engqvist, s. 16-18
  4. Leijonhufvud och Engqvist, s. 35-36
  5. Leijonhufvud och Engqvist, s. 43
  6. Leijonhufvud och Engqvist, s. 54
  7. Leijonhufvud och Engqvist, s. 81
  8. Leijonhufvud och Engqvist, s. 81
  9. Leijonhufvud och Engqvist, s. 105
  10. Leijonhufvud och Engqvist, s. 111
  11. Leijonhufvud och Engqvist, s. 118
  12. Leijonhufvud och Engqvist, s. 143
  13. Leijonhufvud och Engqvist, s. 148
  14. Leijonhufvud och Engqvist, s. 155
  15. Leijonhufvud och Engqvist, s. 171
  16. Leijonhufvud och Engqvist, s. 189-190
  17. Leijonhufvud och Engqvist, s. 199
  18. Leijonhufvud och Engqvist, s. 230-247
  19. Leijonhufvud och Engqvist, s. 249-267
  20. Leijonhufvud och Engqvist, s. 82
  21. Leijonhufvud och Engqvist, s. 35
  22. Leijonhufvud och Engqvist, s. 11
  23. Leijonhufvud och Engqvist, s. 173
  24. Speciellt diskussionen kring Tibet i kapitel 7 och 8, som tycktes anta en viss förkunskap hos läsaren, samt delar av sektionen “Centrum”, som tycktes anta en viss förkunskap om Kinas politiska klimat.
  25. Leijonhufvud och Engqvist, s. 237
  26. Leijonhufvud och Engqvist, s. 238-240
  27. Leijonhufvud och Engqvist, s. 239
  28. Leijonhufvud och Engqvist, s. 7
  29. Detta är tydligast i sektionen Centrum (s. 11-78), då författarna ständigt varierar mellan att diskutera storstädernas problem och offer, och deras fördelar och vinnare. De ger en bild av ett land på rätt väg, med enorm potential, men med problem.
  30. Dessa komplexa system och den förvirrande men oundvikliga byråkratin har störst del i kapitel 3 “Staden som försvann” (s. 31 – 52), som diskuterar vräkningarna och förstörandet av det klassiska Peking. Författarna går dock aldrig in i detalj på problematiken, vilket är förståeligt eftersom detta i sig skulle gå emot poängen (att den är omänskligt svår att förstå).
  31. Leijonhufvud och Engqvist, s. 35: “Över en miljon människor har tvingats bort från centrum sedan rivningsvågen började på allvar 1993. Myndigheterna har rätt att expropriera mark och fastigheter. Men ofta använder de brutala metoder och kränker då invånarnas mänskliga rättigheter när de ska tvinga boende att flytta.”
  32. Leijonhufvud och Engqvist, s. 59-60: “‘För 20 år sedan uppstod den första generationen entrepenörer i Kina. Men vi är den första generationen egna företagare som av egen kraft tjänar pengar och kan investera i nya affärer’, säger Yuan Dasheng.”
  33. Detta uttrycks återkommande genom boken, speciellt i sektionen Centrum (s. 11-78). Exempel på detta:

    • Leijonhufvud och Engqvist, s. 13-14: “[Shen Qing] var bland de första advokaterna som tog examen efter kulturrevolutionens laglöshet. Ett inslag i kulturrevolutionen 1966-1976 var att ifrågasätta alla auktoriteter, inklusive rättsväsendet. Godtycket och laglösheten ökade, men nu är advokatyrket på god väg att återupprättas.”
    • Leijonhufvud och Engqvist, s. 17: “Han har ingenting emot att grannarna får se att han har utlänningar på besök. När vi sedan sätter oss i konstlädersoffan framför den stora platt-teven säger han: ‘Om jag hade bjudit hem er när vi träffades för 25 år sedan hade jag blivit straffad.
  34. Leijonhufvud och Engqvist, s. 116-142 (kapitel 6. “Humanitärt skeppsbrott”).
  35. Leijonhufvud och Engqvist, s. 81-101 (kapitel 4. “Vanmakt och protester”).

De tio budorden som grund för etiken

Det är vid det här laget av många kristna som jag hört att Guds tio budord är fascinerande, just för att de kunde sammanfatta människans grundläggande etik så enkelt. Kort sagt: Bibeln är en fantastisk läsupplevelse med intressanta berättelser och mycket historik, men om det är etik du söker, så läser du fel bok.

De allra flesta kristna verkar dock inte inte ens kunna säga alla tio budord – 60 % av amerikaner kan inte säga hälften av dem.[1] Detta bör säga något i ett land där 76 % ser sig som kristna.[2] Nu senast togs budorden upp av Karl-Erik Lundin, ställföreträdande rektor för Sundsvalls kristna grundskola Oasen, som nu kritiseras av Skolinspektionen för att vara konfessionell.[3] Själv är jag emot religion i skolor över huvud taget – visst bör det studeras som ett samhällsfenomen, men utöver det ska barn inte behöva hantera en religion i skolan, utan detta ska i så fall ske i hemmet. Skolan bör alltid vara en intellektuell fristad där även exempelvis ett agnostiskt barn från en extremreligiös familj kan studera utan att behöva lida för sin religiösa tro eller icketro.

Det Oasen blivit kritiserad för är bland annat deras syn på abort – de ska bland annat ha propagerat mot abort i biologiundervisning, och sagt att ”många mammor mår fruktansvärt dåligt efter en abort” och att abort är ”ett liv som avbryts”.[3] Allt detta är sådant som kanske är sant, men som inte hör hemma i en skolmiljö, lika lite som det hör hemma att ha en lektion om hur mycket dåligt som Alliansen har fört in i Sverige.

Jag kan adressera de olika argumenten för att få ha religiösa skolor hela dagen, men det är inte poängen med detta. Skolan blev även kritiserad för sin hemsida, där skolans mål sammanfattas:

”En kristen skola har en medveten ideologisk hållning genom att den bygger på en övertygelse om att Gud finns, att människan är skapad till Guds avbild och att bibeln är Guds ord. Vi tror att bibeln är grundstenen i ett sant mänskligt och demokratiskt samhälle. Vi måste på nytt slå fast att det är tio Guds bud som är den etiska grunden i vårt land. Människors lika värde, strävan efter kunskap, frihet och ansvar – allt detta är fundament inom den kristna läran.”[4]

Det första som slår mig är kopplingen mellan ”strävan efter kunskap”, ”en övertygelse om att Gud finns” och ”bibeln är Guds ord” – det känns inte riktigt som om en fundamental övertygelse går ihop med strävan efter kunskap. Vidare har jag svårt att se relevansen av budorden för etiken, eftersom de bidrar betydligt mindre än mycket mer intressanta texter som Dawkins ”Illusionen om Gud” eller Hitchens ”Du store Gud?”.

De tio budorden förekommer på två platser i Bibeln, en aning skiljande från varandra men i stort sett desamma. Första gången är i 2 Mos. 20:1-17, och andra är i 5 Mos 5:6-21 (nedladdningsbar här). Av dessa budord är de tre första (sedda som den första stentavlan) enbart relevanta för människans förhållande med denna eventuella Gud – de har inte med etik att göra över huvud taget. Buden är att människan inte ska tro på andra gudar än Gud, att människan inte ska missbruka Guds namn, och att människan ska spendera en dag i veckan åt att hedra Gud istället för att göra någonting praktiskt.

Vidare bud är mycket väl etiska – de tar upp saker som mord, stöld, och äktenskapsbrott. De tar dock även upp mindre säkra etiska krav som att inte vara attraherad av andra kvinnor, vilket många skulle resonera trots allt är ganska mänskligt. Jag ser dock betydligt mer etik i att läsa Harry Potter än att läsa andra Moseboken, speciellt med tanke på vad som är resultatet av att inte följa andra budet:

”Ty jag är Herren, din Gud, en svartsjuk Gud, som låter straffet för fädernas skuld drabba barnen intill tredje och fjärde led när man försmår mig”

Själv har jag otroligt svårt i att se hur denna långsynthet går ihop med den moderna etiken som formar Sverige, och det är inte den ”sanning” som jag vill att mina framtida barn ska lära sig i grundskolan. De ska lära sig vetenskap i skolan, och om de ska lära sig moral ur en bok ska det vara ”Antikrist” av Nietzsche.

PS. Jag mailar självklart till Oasen att jag bloggat om dem, och ser gärna respons från dem om jag missförstått någonting. DS.