Jag och Kristofer Pettersson skriver (under mitt namn) i dagens DN Debatt om jakten på ett gemensamt kunskapskapital. Jag återpublicerar den här så att den inte försvinner bort i internetland. Och kommentarer är avstängda här, så gå dit och kommentera istället.

För övrigt känns det jättedumt att stå som enda underskrift på en debattartikel jag skrivit tillsammans med någon så trevlig som Kristofer, men det var lösningen för att göra texten mer personlig, och jag är tydligen en offentlig figur som kan få in debattartiklar i DN.

Det händer, men inte ofta, att jag hittar en livboj i nyheternas strida floder av arbetslöshet, våldsbrott och främlingsfientlighet. En sådan boj erbjöd dagens DN.

Titeln var “hållbar forskning kräver samarbete mellan blocken” och signerades en socialdemokrat och en miljöpartist. Två etablerade partier som funnit en smal väg bort från en bred, polariserad och tråkig debatt mellan högerhattar och vänstermössor. Underbart! Livet är större och det går att föra politik om möjligheter istället för katastrofer!

Förvånad blev jag när den föreslagna linjen missar att ta tillvara chansen att försvara det gemensamma kultur- och kunskapskapitalet. På ett nästan anti-socialdemokratiskt sätt förefaller syftet vara att stärka enskilda och ofta penningstarka intressen. Jag gick med i Piratpartiet just därför att jag anser att socialism ska kunna förenas med liberalism och inte styras av auktoritet.

Klavertrampet genljuder som starkast i meningar som “innovation innebär att gå från kunskap till värde”. Hur kan de glömma kunskapens alldeles egna värde? Tjänar inte ett samhälle, vårt samhälle, på förstärkt vetenskap och utökad kunskap oavsett den ekonomiska vinsten?

Piratpartiet vill reformera upphovsrätten så att framtidens forskare även i fortsättningen kan dela kunskap med varandra. Vi vill att skattefinansierad forskning kommer alla till nytta genom att släppas fritt. Vi vill att nya företag utan skräck för att bli stämda ska kunna utforska nya forskningsrön och utveckla nya produkter.

Forskningen kommer aldrig att kunna ta sitt nästa steg utan utökat samarbete, vetenskaplig öppenhet, och en helt ny syn på innovation och upphovsrätt. Medan MP och S skriver att ett problem för nyskapare är att finna rätt riskkapital i utvecklingsfaserna, menar vi att det finns betydligt större problem än så. Idag plågas innovation av absurda patentlagar som gör det dyrt och svårt för nya innovatörer att ta sig ut på marknaden, speciellt utan det riskkapital som S och MP nämner.

Patent används inte längre för att skydda grundläggande nyskapelser, utan för att peka ut marginella likheter mellan en ny produkt och ett existerande patent och använda dem för att stoppa konkurrens. Detta belystes nyligen när försäljning av mobiltelefonen Galaxy Nexus stoppades i USA för att den var för lik iPhonen. Liknande problem återkommer ofta i både forskning och innovation. En ordentlig patentreform krävs omgående för att förbättra forskningsmiljön.

För att inspirera samarbetet bör också skattefinansierade universitet bidra till det allmänna kunskapskapitalet genom att offentliggöra sina resultatet på lättåtkomliga och öppna ytor, där intresserade forskare och privatpersoner kan studera och arbeta vidare på den senaste forskningen. Om vi på allvar vill nå nya vetenskapliga och teknologiska höjder måste vi komma ifrån ett primitivt, individualistiskt system och vi måste arbeta tillsammans med ett gemensamt kunskapskapital.

Individuell jakt på ekonomisk vinst är naturligtvis lovvärt men transparens, samarbete och det nyfikna strävandet efter kunskap måste prioriteras. Innovativ framåtanda och förstärkt ekonomi kommer då att följa naturligt, tillsammans med de många andra fördelar som kommer av en allmänbildad befolkning.

Anton Nordenfur, styrelseledamot Piratpartiet

Nyspråk efter nyspråk i riksdagen om DLD

On 21 March, 2012, in Integritet, by Anton Nordenfur

Idag sker debatten och omröstningen om Datalagringsdirektivet i riksdagen, och det kan följas direkt eller i efterhand genom SVT.

Förespråkarna kämpar med svåra frågor från kritikerna (främst MP och V), och de allra flesta inom M och S argumenterar för att “vi måste införa det” eftersom EU kräver det. Sanningen är mycket mer komplicerad än så, men slutpunkten är att vi inte alls måste, utan vi har ett val. Den böter som kommer av att vägra är ingenting i jämförelse med vad det skulle kosta att införa det.

Johan Pehrson (FP) är en man som av någon bisarr anledning jag ännu inte förstått kallar sig för liberal, och han är antagligen den värsta motståndaren till integritet och frihet i DLD-frågan. Efter att bland annat sagt att det är en “effektiv teknik” trots att undersökningarna tyder på att den inte är det, och efter att han sagt att det “är viktigt” att vi inte får säga vad som helst på internet, kastar han ut sig nyspråk efter nyspråk i sann orwellisk anda.

För det första är det tydligen inte en politisk åsikt att stå för integritet, utan “det är väl alla?”. I nästa andetag bevisar Pehrson däremot att han själv uppenbarligen avskyr integritet.

När sedan Maria Ferm (MP) gör allt för att pusha honom att inse hur integritetskränkande extrem övervakning är, utbrister han riktigt argsint “övervakning? Vi pratar inte om övervakning.” Enligt Pehrsons förvirrade tunga är övervakning vad det kallas när man har kameror, men när det handlar om ren information – då säger man “datalagring”. I slutändan är de exakt samma sak, men vad spelar det för roll? Det viktiga är ju att folket inte hör “övervakning” nu när det börjat bli ett skrämmande ord.

“Säg inte övervakning, Maria Ferm!”, ropar Johan Pehrson i riksdagens salar, och skrämmer vettet ur mig.

På något sätt bryter alla mot lagen i stort sett hela tiden. Som upphovsrätten idag fungerar är enorma delar av speciellt internet rent olagliga, även om detta i otroligt få fal resulterar i någon anklagelse eller dom. Jag får inte hur som helst lägga upp en bild som den till vänster här. Den är skyddad (och jag hittade den på en sida som antagligen inte har rätt att finnas av Disney).

På något vis bröt den politiska bloggaren Sven-Erland Västros mot lagen när han i januari använde en bild från Dagens Nyheter som del av en satirisk bloggpost om socialdemokraterna. Således blev han 20 januari varnad att ta bort bilden, och idag fick han hem ett brev där DN krävde att han inte bara tog bort bilden utan dessutom betalade 5000 kronor i ersättning – om detta inte sker på två dagar kommer WordPress att ombes stänga ner hans blogg. Om DN anmält honom till polis eller liknande nämns inte ens i brevet.

Både på Facebook och på sin blogg skojar Sven-Erland om att DN “tystar en politisk satiriker”. Det kan väl diskuteras hur mycket av detta som är av politiska skäl, och hur mycket det snarare handlar om att DN har maktbegär eller inte förstår sig på humor, men faktum kvarstår – om ett företag helt enkelt inte gillar någons politiska ideologi är det otroligt enkelt för dem att hitta något litet brott som kan få dem att tysta dem. Är det en sådan upphovsrätt vi vill leva med, där alla är skyldiga och väntar på att anklagas? Det är svårt att inte dra paralleller till hur Al Capone kunde fällas för skattefusk när han inte kunde fällas för sin maffiaverksamhet.

Och på samma sätt finns det en liten gnagande känsla inom mig som säger att Disney kommer att fälla mig för någonting.

Lite extra dubbelsatir från A finns också här.

So sue me.

Leakat: Valresultat i riksdagsvalet 2014

On 15 April, 2011, in Politik, Skepticism, by Anton Nordenfur

Min prognos inför riksdagsvalet 2014, baserat på min förmåga att se in i framtiden.

Nya partiledaren Håkan Juholt lyckas hålla uppe S och reser dem till och med en aning till 31.1 %, medan M sjunker till 28.2. MP får ett fantastiskt valresultat på 13.8 % medan både C och KD åker ut ur riksdagen med 3.7 och 3.6 % vardera. SD lyckas precis hålla sig kvar men har minskat rejält sedan 2010, nu ligger de på endast 4.2 %, bland annat på grund av inre kontroverser mellan partiledaren och andra ledande röster. V förvånar Sverige med att inte bara klamra sig kvar i riksdagen utan också resa sig med en dryg procentenhet och landa på 6.8 %, medan FP sjunker nästan två procentenheter till 5.3 %.

Andelen procent utanför riksdagen är rekordstort medan antalet partier innanför riksdagen är mindre än det varit på mycket länge. MP överger de rödgröna på grund av motsatta intressen mellan dem och S, och V följer strax efter. Blockpolitiken upplöses, och S och M konkurrerar direkt mot varandra i presidentvalsliknande debatter.

PP har lyckats resa sig från 0.65 % till 2.1 %, fortfarande under riksdagsspärren men nu med större bidrag till 2018. F! däremot fortsätter att falla, nu till 0.2 %. Övriga partier ligger på sammanlagt 1 %, och det största är L som kämpat tappert men inte fått den valsuccé de hade hoppats på.

Valresultat 2010?

http://onlinecasino-games.com/play-blackjack-games-online-free/