Det begränsade livet – mitt tal för Ung Pirats kongress

I helgen hade Ung Pirat sin årliga förbundskongress, och jag fick äran att tala lite om meningen med livet och meningen med det politiska civilsamhället. Det spelades in, kolla gärna här.

Livet – och nu riskerar jag att bli lite filosofisk och eventuellt ge er dödsångest – är begränsat. Vi har alla begränsat med tid i den här världen. En begränsad period under vilken vi får vara här innan vi på nytt blir till jord. Vi har, om vi har tur, strax under hundra år att göra allt det vi drömmer om.

Att upptäcka den här vackra världen. Att kämpa för det vi tror på. Att lära oss allt det vi fantiserar om. Att hjälpa våra vänner. Att älska de vi älskar.

Så jag har tänkt mycket på varför vi lägger den tiden på att vara här idag. Varför vi skippat att gå ut med vänner. Att spela nya Zelda-spelet. Jobba. Plugga. Resa. Varför bortprioriterar vi allt det här och åker ut till ett vandrarhem i Zinkensdamm för att prata politik?

På Ung Pirats politiska konferens i höstas lyfte jag en teori jag tänkt på en tid. Att det finns tre starka pelare som måste finnas på plats för att kunna upprätthålla engagemanget i en politisk rörelse. Ju mer jag pratat med allt fler som engagerar sig politiskt verkar det här stämma, och det verkar stämma speciellt väl i ungdomsrörelser.

Vi är här för att vi gillar det vi gör, för att vi tror på det vi gör, och för att vi finner en social gemenskap i det vi gör. När en av dessa pelare faller kanske vi kan vara kvar. Men faller två så faller utan tvekan hela engagemanget.

Jag har dussintals historier om vad som gör oss till pirater, och många är förvånansvärt lika varandra. Min är inte ett undantag.

Jag gick med i Ung Pirat och Piratpartiet 2008, sexton år gammal. En sextonårig aki vars tre pelare inte ens börjat byggas. Jag visste inte vad jag gillade att göra, allt jag såg var ett mörker. Jag hade ingenting att tro på, inga mål i livet. Och jag hade inga vänner.

Genom piratrörelsen fann jag detta. Jag upptäckte min förkärlek till organisation, administration och projektledning, vilket jag nu jobbar med. Jag fann en mening med livet, en önskan att förändra världen till det bättre. Och jag fann vänner, för första gången i mitt liv. Jag har en enda bestående vän som är äldre än piratrörelsen, och hon sitter där och har sedan dess blivit aktiv i piratrörelsen. Och inte minst, jag fann min före detta man och nu bästa vän, Fabian, i rörelsen.

Det är vår rörelses uppdrag – både från Ung Pirats sida och från Piratpartiets – att säkerställa att dessa pelare upprätthålls. Att vi alla får chansen att göra det vi gillar. Att vi alla får chansen att tro på våra mål. Att vi alla får chansen att finna en social gemenskap i rörelsen. Det är en stor del i det enorma uppdrag som jag tog på mig när jag kandiderade som partisekreterare. Med mig är jag överlycklig att jag har fantastiska människor som vår internkommunikationsansvarige Isabelle Kokkalis, och vår medlemsansvarige Mattias Dahlberg. Det är ni – och många, många fler – som över huvud taget gör det här möjligt.

Livet är begränsat. Vi har alla begränsat med tid på den här jorden. Så jag har tänkt mycket på varför vi lägger den tiden på att vara i den här rörelsen.

Svaret är att vi är här för att vi gillar att vara här. Vi är här för att vi älskar varandra. Och allra viktigast, vi är här för att vi inser att vi är så jävla viktiga. Vi är här för att politiskt engagemang är den skatt vi betalar för att få vara på den här jorden. För att när vi träder in i våra liv har vi ett enda uppdrag, ett enda mål med livet – att lämna vår värld bättre än den var när vi kom.

Vi står inför enorma utmaningar. Vi står inför starka, onda krafter som mer än någonsin förut söker att begränsa våra mänskliga rättigheter. Begränsa vår rätt att kommunicera fritt och obevakat. Att röra oss fritt över nationella gränser. Att dela den kultur vi vill, utveckla innovation som vi vill.

Och det finns så många möjligheter. Så många chanser som regering efter regering helt struntar i. Mänskligheten är mitt uppe i en digital revolution, den största revolutionen i vår arts långa, långa historia. Internet har revolutionerat exakt varenda aspekt av ditt liv. Det är dags för oss att välja politiker som förstår det.

Politiker som förstår vikten av att anamma modern teknik och använda den som ett verktyg för att stärka vår civilisation. Inte en bur i vilken vi kan fängsla våra meningsmotståndare. Vi står inför ett vägskäl, där vi kan vinna så jävla mycket och förlora så jävla mycket.

Idag är det 540 dagar kvar tills Sverige går till val. 540 dagar då du kan vakna med en vilja att förändra världen. 540 kvällar att somna, väl medveten om att du är med i den revolution som skapar framtiden.

Livet är begränsat. Vi har alla begränsat med tid på den här jorden. Och jag kan inte nog uttrycka hur tacksam jag är för att ni spenderar det här livet med mig.

Partikultur del 2: Det skämtsamma hatet

I den andra delen (se första här) av min bloggserie om partikulturella problem vill jag ta upp något som jag vet är ganska känsligt, inte minst för att jag helt utan respons försökt ta upp det afk med ett flertal personer.

Det skämtsamma hatet, främst inom Ung Pirat, mot Piratpartiet.

Jag sitter just nu på besök på ett av Ung Pirats förbundsstyrelsemöten, där det nyligen skämtades om hur något var ”det enda UP borde ta till sig från PP och inte tvärtom”. Det är bland det lindrigaste jag hört ungpiratare, främst de aktiva centralt, skämta om Piratpartiet. Jag har även hört rakt ut att en del ”hatar” Piratpartiet, skämt om hur piratpartister är larviga barn, och mycket mer – både lindrigt och riktigt grovt.

Skämten har en grund. Vi har tidigare haft en stundtals väldigt hätsk och ibland riktigt grov relation mellan partiet och ungdomsförbundet, och partiet har mycket riktigt skötts dåligt under perioder. Aspekter sköts fortfarande dåligt. Och, såklart, det är skämt.1

Problemet är att skämt skadar. Skämt gör ont. Dessa skämt ligger inom samma kategori som skämt om hur tjock någon är, skämt om hur en servitör tappade en tallrik, och – hold on to your hats – skämt om våldtäkt.

Det finns relevans för kritik inom en hel del aspekter, och då tycker jag att kritiken ska riktas dit den bör. Men alla måste samtidigt försöka förstå att den här typen av skämt fungerar ungefär lika bra som att kalla någon en jävla idiot rakt i ansiktet. Den du skämtar med kommer inte ta till sig, hen kommer inte ändra sitt beteende. Hen kommer hamna i försvarsställning.

Frågan är om det är det som är syftet.

Polkon 2016

I helgen höll Ung Pirat 2016 års utgåva av sin politiska konferens Polkon, första gången sedan 2013 (?), och jag hade nöjet att delta i Göteborg. Utöver att hålla i passet om innovationspolitik och hålla tal om Piratpartiets organisation passade jag även på att fika med vår partiledare Magnus Andersson samt träffa vår nya drogpolitiska talesperson, Johan Svensson. Allt det hann jag med trots att jag under helgen mådde ganska dåligt mentalt och i sista minuten övervägde att inte åka.

Det är jättekul när pirater får en chans att träffas – någonting som inte händer allt för ofta. Vi älskar att umgås, trots att man kan gissa på motsatsen, och varje gång det händer pratas det om att det måste hända oftare. Och det måste det verkligen. Det är en chans att umgås med både nya och gamla människor, och att utbyta idéer och tankar på sätt som helt enkelt inte är möjliga på distans.

Förutom att delta på de vanliga aktiviteterna – främst att ta olika politiska frågor och diskutera igenom vår potentiella politik inom området – fick jag som sagt även chansen att tala. Jag pratade om hur partiet utvecklats på senare tid, om vår nya organisationsstruktur som togs fram över sommaren och om hur den utvecklas vidare. Jag pratade om de fem grenar som utgör Piratpartiets organisation, och lyckades dessutom inspirera ett antal att vilja vara med och arbeta med olika saker.

Väldigt kortfattat – kul! Den här typen av aktiviteter rekommenderas verkligen.

Piratpartiet idag och i framtiden – mitt tal för Ung Pirats kongress

I helgen som var hade jag nöjat att besöka och tala inför Ung Pirats kongress i Uppsala. Här nedan följer talet jag hade nedskrivet, som remixades ganska hårt på scenen och åtföljdes av frågor och diskussion. Jag tror det hela filmades, men vet inte om det ligger uppe någonstans. Enjoy.

***

upk16Hej kongressen!

Jag heter Anton Nordenfur och jag ska prata om det intressantaste på hela UPK – ert moderparti, som jag bara råkar vara partiorganisatör och kandiderande partisekreterare för.

Piratpartiet fyller tio år i år, precis som Ung Pirat, och det känns på något vis ganska så fantastiskt. Det är mycket som har hänt, mycket som fortfarande händer, och än mer som planeras.

Vi har haft våra tunga stunder och våra skandaler, allra senast när vår partiledare avgick i slutet av 2014 och anklagade partistyrelsen för sexism. Och det är viktigt att prata om det här, att förstå vad som hänt och acceptera det – först då kan vi ändra saker. Så för att parafrasera den fantastiska piraten Johanna Drott – tänk inte på Anna Troberg, tänk inte på spice, tänk inte på barnporr.

Låt oss tala om det. Låt oss prata om branden som räddade London, och låt oss prata om det zombievrak vi kallar Piratpartiet.

***

För nästan 350 år sedan drabbades London av en massiv brand som totalförstörde stora delar av innerstaden.

pp10Trots sorgen och skadorna den orsakade, ledde brandens uppbyggnad till ett stort arbete där arkitekter och politiker slogs om att få bygga upp staden på nytt, och kämpa vidare i att skapa en av världens mest framgångsrika storstäder.

Resultatet blev en stad med moderna hus och strukturer, med betydligt bättre brandsäkerhet och större skydd mot sjukdomar och andra katastrofer.

I början av december 2014, för ett drygt år sedan, drabbades Piratpartiet av en serie avhopp från partiledningen, som då försatte partiet i intern panik och förvirring.

Trots sorgen och skadorna det orsakade, ledde avhoppen till ett stort arbete där medlemmar och aktivister slogs om att få bygga upp partiet på nytt, och kämpa vidare i att skapa en av världens mest framgångsrika politiska rörelser.

Resultatet, det resultat vi nu bygger på, blir ett starkare parti med en förnyad intern struktur, med en spännande utveckling som säkrar en valseger 2018.

Att hela partiledningen, inklusive vår partiledare Anna Troberg och vår partisekreterare Henrik Brändén lämnade sina poster gick genom partiet som en eld. Men det var också en eld som gav oss en chans.

När askan svalnade var det vi medlemmar och aktivister, vi människorättskämpar, vi internetälskare och framtidsvisionärer som såg ut över ruinerna och började bygga upp en bättre stad, ett starkare parti.

Ett parti där alla hör hemma, ett parti där det som spelar roll inte är hur du ser ut eller vem du är, utan att du bryr dig om dina medmänniskor och är beredd att arbeta för dem.

***

blockeringDet är mycket som hänt under det dryga år som gått sedan branden härskade. Och jag är glad att jag som partiorganisatör fått vara med om det.

Det har varit ett hårt år med tungt arbete och ett stort antal planer – några av dem uppfyllda, andra inte. Och under den tiden har mycket förändrats, och mycket har blivit bätre.

2015 har som följd varit ett tyst år för Piratpartiet. Ett introvert år med fokus på utveckling, som bland annat resulterade i nytt ekonomihanteringssystem, en enorm stadgerevision, och många, många planer för tiden som kommer.

Och den största förändringen av de alla kanske är att vi nu, med ändrade stadgar, om en vecka påbörjar vårt första medlemsval av partiledare, vice partiledare och partisekreterare, med bättre definierade uppdrag.

***

Men problemet med att vara tyst borde egentligen vara självklar – ingen hör dig. Hur ska personen på gatan eller en journalist veta att vi lagt året på internt arbete, snarare än att bara ligga och chilla och dricka joltcola på Dreamhack?

Som följd blir deras reaktion ganska förståelig – vi måste vara döda. Och det har vi utan tvekan fått höra gång på gång, exempelvis i en debattartikel som kom strax efter partiledningens avhopp, med rubriken “Piratskeppet är inte mer än ett vrak”.

Det är inte så konstigt. Den som inte hörs eller syns, den finns inte – och det gäller såväl privatpersoner, företag, och politiska partier. Men att dödförklaras är inte att dödas – tvärtom känns det som att det där vraket alla pratar om alltid på något vis lyckas resa sig ur graven som en zombie. Om än i en tämligen påtvingad dubbelmetafor.

Men det kommer att komma en dag då Piratpartiet dödförklaras, då jag nickar instämmande och tänker att det var kul så länge det varade.

Ett parti ska inte vara för evigt, det behövs efterträdare för att undvika att ett nytt parti hamnar i samma konservativa, maktkåta håla som Moderaterna, Miljöpartiet, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna som alla andra partier hamnet i. Vi – liksom de – måste veta när vår tid gått ut.

***

Men vad är då Piratpartiet? Vad är piratrörelsens plan, och hur ska vi nå det? Vad är vårt existensberättigande? Vad vill vi göra?

När någon ber mig förklara vad PP är och hur vi skiljer oss från andra partier har jag alltid samma svar:

antonnordenfur-jagarpiratMed modern teknik kommer nya utmaningar och nya chanser – goda såväl som onda. Ny medicin och förbättrade odlingstekniker förlänger och räddar miljarder liv, samtidigt som vätebomber och allt dödligare vapen kan förinta mänskligheten på bara minuter. Bilar ledde till en enorm effektivisering av hela samhället, samtidigt som bilismen nu kräver hundratusentals liv varje år.

Teknik kan vara fantastiskt. Teknik kan vara förödande. Och allt beror på hur vi som civilisation, vi som människor, implementerar den.

Vill vi se internet som en källa för kommunikation, utbyte av information, undervisning och glädje? Eller som ett sätt att bevaka befolkningen, att styra deras tankar genom att censurera och ändra informationen som når dem, och ett sätt att leta rätt på oliktänkande med syftet att fängsla eller döda dem?

Med modern forskning får vi chansen att gräva oss djupare i universums absoluta grund, samtidigt som vi aldrig får sluta bry oss om varandra. Som Carl Sagan skrev – ”för små varelser som oss är universums enorma väldighet bara uthärdlig genom kärlek.”

Det är nämligen vi, inte tekniken, som är goda eller onda och allt där emellan, allt från lawful good till chaotic elev. Det är vi som fattar våra beslut, och vi som bestämmer om vi ska fatta dessa beslut baserat på kärlek, omtänksamhet, ett vurmande för personlig frihet och en tro på en bättre framtid.

Eller om vi vill se varje människa som en potentiell fiende, om vi vill fängsla alla vi är oense med med målet att själva styra över vårt lilla hörn av detta oändliga kosmos.

Vi får aldrig fastna i att se teknik som någonting fundamentalt farligt. Vi får aldrig hamna i ett konservativt hål där vi blockerar allting nytt för att det kan bli fel.

Vi måste alltid se på ny teknik med ett barns ögon, och drömma om möjligheterna.

Vi måste alltid ge oss efter att göra det bästa vi kan av vår korta tid på jorden, innan vi också försvinner och blir damm på nytt.

Det innebär dock inte att vara helt naiv och oförsiktig. Precis som att det är vi som förstår hur internet kan användas för gott, så är det också vi som ser farorna som kommer med tekniken – inklusive såklart den kommande robotapokalypsen.

Men jag gillar att tänka att vår väljarbas är väldigt specifik – våra väljare är de som överlever den kommande robotapokalypsen.

Det är de som är smarta och kapabla nog att hantera den apokalyps som annalkar när robotar tar över jobb efter jobb. Det riskerar att bli en katastrof för taxichaufförer när bilar automatiseras, och för mataffärsanställda när betalningen automatiseras.

CC BY-SA Manfred Werner.

CC BY-SA Manfred Werner.

Men våra väljare är de som redan nu fattar den progressiva våg som modern teknik sprider världen över – du och jag förstår framtiden, och vi välkomnar den med öppna armar.

Piratpartiet är det enda parti som faktiskt tror på framtiden. Vi ser modern teknik som verktyg som kan ta mänskligheten framåt – snarare än en bur där vi kan fängsla den. För att återigen citera Carl Sagan – ”någonstans där ute väntar någonting fantastiskt på att upptäckas”.

***

Okej, så för att upprepa mig själv gång efter gång – det kommer att komma en dag då vi bör dödförklaras.

Men den dagen är inte idag. Idag är dagen då vi tar tag i det här, dagen vi kämpar, dagen vi ställer oss upp och kräver förändring.

Dagen då vi skriker oss hesa efter ett parti med framtidsanda, med politik som begriper att framtiden knackar på dörren och att vi ska vara nyfikna, inte rädda.

Men det är ju också inte alltid kul, vilket jag tror de flesta här kan relatera till det.

När jag stod i en TV-studio för första gången bultade mitt hjärta som en slagborr och jag visste att allt skulle gå fel. Men efteråt fick jag nästan bara beröm, undantaget en idiot som smsade att jag var tjock. Jag har blivit utskrattad i skoldebatter, och så har jag debattarat sverigedemokratiska riksdagsledamöter till tårar.

Jag har fått snälla och tacksamma meddelanden, men jag har också fått minst ett tiotal hotbrev från personer som sagt att de vill ta mitt liv.

Jag har stått på torg i regn och talat inför uttråkade kaffedrickare, och jag har hållit brandtal inför hyllande massor. Jag har misslyckats, jag har blivit utskälld, jag har fått lära mig den hårda vägen vad som är rätt och vad som är fel.

Hur man ska prata, hur man ska tänka, hur man ska behandla sina medmänniskor. Jag har knappast blivit perfekt. Men jag har kommit en bit på vägen. Och det är tack vare det hårda politiska engagemang som vi alla har. För det tema jag ser i mitt engagemang tror jag att många här kan relatera till – att vi gör någonting som kan vara väldigt tungt, men som även kan vara helt otroligt kul och givande.

Jag har alltid velat förändra världen. Och återigen tror jag att de flesta i det här rummet kan relatera till det. Jag vill göra den mer mänsklig.

Få den att anamma teknik.

Lära politiker att respektera individer.

Kasta ut maktkåta idioter från riksdagshuset.

Jag har länge haft en stark tro på att Piratpartiet är det allra starkaste verktyget för att nå den utopi jag vill se.

Det parti som kan förändra, som fortfarande lyssnar på nya idéer och där de framtida riksdagsledamöterna är vad som helst annat än maktkåta och förblindade av existerande politiska system.

Och någonstans på vägen kunde jag tack vare fantastiska vänner i partiet lära mig att lita på mig själv och tro på min egen förmåga att förändra.

Vilket i sig är en stor faktor att inte ge upp – att politiskt arbete väldigt lätt kan ge en så stark social gemenskap att allt, precis allt, blir värt det.

Vi kan alla förändra – det finns inom oss, vi har en chans – vi måste bara ta den.

Det otroliga exemplet på detta är vårt systerparti i Island, som nu är uppe på 30-40 procent och har en stor chans att ta regeringsmakten efter valet nästa sommar.

Nästa riksdagsval är hösten 2018 – det är tillräcklig tid att vända vinden, att synas mer, och få en valseger. Det finns en chans. Det finns en möjlighet för oss att förändra världen, vi behöver bara ta den. Och efter valet kan det när gamla zombievraket äntligen lägger till kaj på Helgeandsholmen, och vi kan äntligen marschera in i riksdagen och få till riktig förändring.

Tack för mig.

header

Almedalen dag 6

Sista dagen. Tanken var egentligen att åka på lördagen, för att sedan dra vidare till Warszawa på söndagen, men den sena  färjan vid 03:30 i natt visade sig mycket billigare än en imorgon. Oh well.

Började dagen med att sova alldeles för länge, i en riktig säng i UP-huset för en gångs skull. Drog till tältet och plockade ihop allt, låste in vid färjeterminalen. Satt på ett fik och jobbade. Drog ned till Almedalen, såg Anna Kinberg Batras tal och blev ganska så positivt överraskad (separat analys on its way?). Åt supergod veganmacka (!!!) vid Strandporten och var social ett tag, drog till tältet och plockade ihop det sista. Försvann i väg till UPs hus och fixade med piratgrejor och jobbade.

Hej då, Almedalen! 😀

Almedalen dag 5

Så min telefon har dött helt, och manipulerad av Troed och Fabian gick jag och köpte en Sony Xperia Z3 som hittills verkar fungera riktigt bra. Nu är jag på banan igen.

Jag var och kollade på Elin Andersson när hon ägde Per Strömbäck i en upphovsrättsdebatt hos SVT, sen drog jag och gjorde lite PP-jobb på distans. På kvällen följde fest – Fabians och mitt bröllop följt av Ung Pirats grillning, både trevligt och långdraget, oklart hur sent jag ens lade mig. Men kul var det!

Almedalen dag 1

Första dagen på Almedalen  närmar sig sitt slut, Annie Lööf drönar på i bakgrunden och jag har nästan helt slutat lyssna. Nu väntar kvällen och vad den nu innebär.

Första halvan av dagen gick åt att flytta tältplatsen  närmare Almedalen, nu är vi runt tjugo minuter ifrån centrala Visby. Sedan drog vi ned till Almedalsdammen, där alla pirater i Visby träffades över en trevlig fika, följt av ett seminarium om rasism där jag stötte på Sebastian Krantz och Per Pettersson, följt av ett gäng olika hoppskuttningar som slutade på Donners Brunn och sedan en snabb visit på Ung Pirats hem. Och nu är jag snart på väg tillbaka till tältet. Livet är rätt okej.

På plats i Visby – lite tidigt

Nu är jag i Visby och blickar ut över Almedalen! Och innan ni hinner säga något, ja, jag vet att Almedalsveckan börjar först på söndag. Men jag är lite tidig!

Från idag (torsdag) fram till på söndag kommer jag att tälta med Ung Pirat Friluftsliv, som efter att en efter en fick förhinder eller ändrade planer blev till jag, Fabian och Johannes. Jag och Fabian drog hit i morse och sitter nu på Almedalsbiblioteket och jobbar innan vi drar vidare ut i den groteskt gotländska vildmarken (eller stranden, vad vet jag), Johannes kommer senare ikväll och framåt lördag-söndag börjar allt fler pirater ansluta.

Från och med söndag är det en helvecka av representation som gäller, men representation som mest av allt handlar om att prata med dels andra pirater, dels random makthavare och annat trevligt folk. Dussintals seminarier, mingel, och andra evenemang, och när jag försökt välja har fokuset legat på evengemang om infrastruktur, integritet, kultur, forskning, och större samhällsutveckling. Säga vad man vill om Almedalen, men det finns många människor att träffa och mycket att lära sig.

Under veckan kommer jag både försöka blogga, och försöka spela in lite videoklipp. Men vi får se hur det går. Nu ska jag sitta i ett tält i några dagar. Vi hörs, internet!

163 dagar kvar till EU-valet

13 december 2013, 163 dagar kvar till EU-valet. Vad gjorde jag för Piratpartiet idag?

Idag har jag med en debattartikel om övervakning i Norran, jag har suttit på årsmöte med Ung Pirat Linköping, och har sjungit allsång med Johannes och Kajsa.

Vad har du gjort för Piratpartiet idag?

172 dagar kvar till EU-valet

4 december 2013, 172 dagar kvar till EU-valet. Vad gjorde jag för Piratpartiet idag?

Någon gång i natt var jag ute och satte upp ett par affischer. Sen har jag skrivit om en debattartikel som inte togs in till blogginlägg, den kan ni läsa här. Sen har jag också suttit och lyssnat på Ung Pirats internationella arbetsgrupp när de haft möte i Mumble.

Vad har du gjort?