PP segrar både på Island och på hemmaplan

Piratrörelsen segrar som sällan förr! I lördags nådde vårt isländska systerparti hela 14.5% i parlamentsvalet och blev näst största parti räknat i antal mandat – en tredubbling av deras senaste valresultat. Och idag ser vi nästa stora framgång i att maffiaprojektet Spridningskollen lägger ned, detta efter massiv kritik från Piratpartiet och från bredbandsleverantören Bahnhof.

Det är spännande att se denna utveckling, som kan kännas plötsligt. Men egentligen är det här en utveckling som ägt rum under en lång tid, under flera år. I slutet av 2014 stod det klart att vi behövde reformera hur vi arbetade som parti, med en tydligare, nytänkande struktur och med en mer renodlad politik. Sedan Magnus Andersson tillträtt som partiledare och Mattias Bjärnemalm tillträtt som vice partiledare har vi dessutom fått tydligare ledare som kunnat boosta moralen som aldrig förut.

Men arbetet är knappast slut. Succé är inte något som bara händer utan vidare, det är något vi ständigt måste kämpa för att nå. Nästa steg är att utvidga systemet med aktivistsamordnare samt utse nya talespersoner i fler politiska områden än någonsin förut. Här kan vi arbeta på två sätt med två syften samtidigt – aktivistsamordnare ser till att styra upp aktivismen i väldigt god tid för valen 2018 och 2019, medan talespersonerna får i uppdrag att utveckla vår nya politik, något som presenteras och röstas om på vårmötet 2017.

Allt händer. Nu. Vill du vara en del av det? Maila mig på anton@piratpartiet.se så hjälper jag dig hjälpa oss!

Sveriges första blockeringsfall

Igår och idag ägde huvudförhandlingarna rum i Sveriges första blockeringsfall, där en fällande dom kan resultera i en ny praxis där bredbandsleverantörer får rollen som polis på nätet, med uppdraget att blockera sidor som bedöms vara medhjälp i brott, speciellt upphovsrättsbrott. Jag var på tingsrätten idag med ett gäng pirater och passade på att livetwittra från Piratpartiets konto.

Sidan som är i centrum är (förstås) The Pirate Bay, och bredbandsleverantören är Bredbandsbolaget. Det finns en rad anledningar för varför det hela är en dålig idé, men här är några highlights:

1. Blockeringen vore helt ineffektiv, och slösar därför bara på resurser

Det vi sett i de länder som redan provat denna typ av blockering är att det helt enkelt inte fungerar. Blockeringen kostar – inte minst i att den kräver en stor rättegång – och har absolut ingen effekt. Den som vill fildela kommer att fortsätta fildela, och är sidan blockerad hittar man helt enkelt sätt att kringgå det. Det är inte svårt.

2. Bredbandsleverantörer får enorm makt över internet 

Genom att ge bredbandsleverantörer det här ansvaret får de också genom praxis ett ansvar att ständigt agera polis på nätet. Plötsligt är det en bredbandsleverantör, inte en rättegång, som bestämmer om en sida är olaglig. Utöver det öppnar det också upp ytterligare för att bredbandsleverantörer baserat på sina kommersiella intressen eller sina ideologiska åsikter blockerar eller saktar ned sidor de inte gillar – ett stort hot mot nätneutralitet, en värld där internet kan se olika ut beroende på hur mycket pengar du har och var du bor.

3. Riktiga problem riskerar att bagatelliseras istället för att tas på allvar

Det faktum att blockeringen inte fungerar gör också att det bagatalliserar riktiga problem, eftersom man har idén om att det räcker att blockera. Om vi använder ineffektiva metoder för att hantera lagbrott skapas antingen en falsk trygghet, eller så tappas respekten för lag och polis. Bägge är hemskt dåliga.

4. Det öppnar en farlig praxis för andra sidor

Sist men inte minst, och någonting Bredbandsbolagets försvar tog upp under rättegången – om vi börjar med Pirate Bay, var ska det då sluta? Det finns gott om sidor som bryter mot lagen i någon grad, speciellt när vi pratar om upphovsrätt. Vill Bredbandsbolaget kan de använda samma argumentation för att stänga ned Facebook, där det finns tusentals bilder som laddats upp utan tillstånd. Eller random politisk blogg. Ett partis webbsida. Eller WikiLeaks.

Så är det värt det? Vad har vi att vinna på det?

27 november släpps domen.

Bild av Elin Andersson.

Ny rapport om fildelning och streaming i Sverige

Film- och TV-branschens Samarbetskommité, en branschorganisation som arbetar mot internet, har kommit ut med en ny rapport om hur pass svenskar använder sig av olaglig fildelning och streaming. Det är en spännande rapport eftersom det är en av rätt få som mäter både fildelning och streaming, och resultaten är rätt så intressanta.

Bland annat visar rapporten att så mycket som 61% av svenskar 16-29 år är öppna med att de fildelar eller streamar. Inte helt oväntat sjunker andelen ju högre i åldern man kommer, och det är fler män som är öppna med att de fildelar och streamar än kvinnor. Rapporten mäter också hur vanligt streaming är jämfört med fildelning, och kommer fram till att streaming (19%) är lite vanligare än fildelning (17%).

Rapportens skapare börjar visa sig när de börjar analysera hur stora ”förlorade inkomster” fildelningen och streamingen leder till. I princip följer de samma mönster som de alltid gör, där de förutsätter att alla som laddar ned på nätet lika gärna skulle ha betalat för det, vilket är ett ganska stort antagande.

Rappporten kollar också attityder till fildelning och streaming, och kommer fram till att 15% av befolkningen tycker det är rätt medan så mycket som 61% tycker det är fel. Bland de som fildelar eller streamar är motsvarande siffror 31% och 42%. Det intressantaste här är i min mening hur dåligt det hänger ihop med huruvida folk tror att fildelning och streaming skadar industrin. Bara hälften tror att fildelning och streaming leder till att färre filmer produceras, ändå är det så få som stödjer avkriminaliserad fildelning. Jag hade hoppats på att undersökningen skulle gå djupare och fråga vad det var som gjorde fildelning och streaming fel, men så djupt gick de tyvärr inte.

Det är förstås ett propagandeverktyg, men det är ändå intressant. Undersökningen finns att läsa här (och nej, jag har inte frågat om tillstånd att dela den).

#tpblives

The Pirate Bay är tillbaka, drygt tio timmar tidigare än planerat. Det är alltid roligt att se deras ihållighet, när de bara fortsätter kämpa och om och om igen vaknar till liv efter att de slås ned. Rätt inspirerande, faktiskt. Med det sagt håller jag fast vid allt jag sade tidigare, när sidan slogs ned i mitten av december.

Och så citerar jag återigen Johnny Olsson:

Ekeroth stämmer GP för upphovsrätt

2222265578_b12721ffdb_oJa, han gick hela vägen -nu har Kent Ekeroth (SD) gått och stämt Göteborgsposten för att de för några år sedan spred hans bilder på järnrörsskandalen. Han hotade att stämma dem redan i december (vilket jag bloggade om på Pirate Times), men jag trodde ärligt talat inte att han skulle gå vidare med fallet.

Ännu ett exempel på hur upphovsrättslagstiftningen är helt bisarr, tyvärr. Den skapades för att gynna kultur och skapande, inte för att förtrycka meningsmotståndare.

Featured image is CC BY-NC-SA Kris

159 dagar kvar till EU-valet

Camera 36017 december 2013, 159 dagar kvar till EU-valet. Vad gjorde jag för Piratpartiet idag?

Idag har jag skrivit en artikel om dagens hemska upphovsrättsfall till Pirate Times, och sen har jag fixat klart det andra protokollet från förra helgens partistyrelsemöten.

Vad har du gjort för Piratpartiet idag?

164 dagar kvar till EU-valet

12 december 2013, 164 dagar kvar till EU-valet. Vad gjorde jag för Piratpartiet idag?

Idag har jag skrivit en artikel till Pirate Times om Ekeroths försök att tysta DN med upphovsrätt, den publiceras där på lördag. Sen har jag suttit i två långa timmar och svarat på mail som inkommit till info@piratpartiet.se. Finns tyvärr lite av en backlog.

Vad har du gjort idag?

165 dagar kvar till EU-valet

11 december 2013, 165 dagar kvar till EU-valet. Vad gjorde jag för Piratpartiet idag?

Idag har jag skrivit och skickat in en debattartikel om hur Ekeroth hotar att stämma DN för upphovsrättsintrång.

Vad har du gjort idag?

Bok och bibliotek med Piratpartiet

Jag kom precis hem från en långhelg med Piratpartiet på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg. Mässan är riktigt kul i sig, men det som är desto roligare är att se vilket bemötande vi får där. Under hela helgen var det bara ett par som dök upp för att säga att de verkligen ogillade oss, men extremt många kom fram för att säga att de älskade oss eller var nyfikna på oss. I många fall kände de till oss och var glada när de fick veta mer om vår politik och hur det går för oss. I andra fall var det människor som aldrig hört talas om oss, men som blev förälskade direkt när de fick veta mer.

För ungefär ett år sedan fick partiet ett komplett bibliotekspolitiskt program, och det har nu tryckts upp i en snygg folder som delades ut på mässan. Många verkade uppskatta att vi hade ett syfte bakom att vara på mässan och att vi faktiskt hade politik i relevanta områden. De två andra partierna som var där, Sverigedemokraterna och Miljöpartiet, hade inte med sig det utan diskuterade istället helt andra frågor som inte hade med kultur att göra.

Under lördagen pratade jag med sångaren i hårdrocksbandet Brimstone, som skällde ut oss för vår syn på upphovsrätt. Efter en lång diskussion kom vi dock överens om att vi ändå höll med varandra om mycket och hade ungefär samma syn på skapande, även om vi skiljde oss på slutpunkten om hur lagarna skulle se ut.

Under söndagen – sista dagen – kom det fram en kvinna som var helt förbluffad över vår existens. Efter att ha fått höra att vi funnits sedan 2006 och har två mandat i EU-parlamentet  frågade hon flera gånger om, ”men var har jag hållit hus som missat det?” Då vi gått igenom politiken var hon såld, och frågade om hur hon kunde börja bli aktiv.

Det allra viktigaste med att vara med på events som Bokmässan är att vi når ut till de som röstade på oss i EU-valet 2009. Om de som gjorde det inte hör talas om oss mellan att de röstade och nästa val, kommer de självklart att anta att vi dog och inte är värda ännu en röst. Om vi däremot låter dem veta att ja, vi finns och ja, vi gör skillnad – då kan vi få ytterligare en möjlighet att fortsätta med just detta. Bara en ”hej, vi lever” gör en enorm skillnad.

Självklart är det också viktigt att synas hos de som aldrig hört talas om oss, och att göra ett så gott första intryck som möjligt. Dessa kommer antagligen inte att rösta på oss bara för att de såg oss en gång, men det ökar chanserna att de lägger större märke till oss nästa gång de ser oss, oavsett om det är på ännu en mässa, på ett torgmöte, på internet, eller på en valsedel i vallokalen.

Med i ”20 Minuter” om fildelning och The Pirate Bay

I förra veckan var jag med på talkshowen 20 Minuter, som anordnades av studenter vid Kaggeholms Folkhögskola, och pratade om fildelning och The Pirate Bay. Under talkshowen är det också med en låt av några fantastiska musiker. Det ligger uppe på YouTube.