Piratpartiet idag och i framtiden – mitt tal för Ung Pirats kongress

I helgen som var hade jag nöjat att besöka och tala inför Ung Pirats kongress i Uppsala. Här nedan följer talet jag hade nedskrivet, som remixades ganska hårt på scenen och åtföljdes av frågor och diskussion. Jag tror det hela filmades, men vet inte om det ligger uppe någonstans. Enjoy.

***

upk16Hej kongressen!

Jag heter Anton Nordenfur och jag ska prata om det intressantaste på hela UPK – ert moderparti, som jag bara råkar vara partiorganisatör och kandiderande partisekreterare för.

Piratpartiet fyller tio år i år, precis som Ung Pirat, och det känns på något vis ganska så fantastiskt. Det är mycket som har hänt, mycket som fortfarande händer, och än mer som planeras.

Vi har haft våra tunga stunder och våra skandaler, allra senast när vår partiledare avgick i slutet av 2014 och anklagade partistyrelsen för sexism. Och det är viktigt att prata om det här, att förstå vad som hänt och acceptera det – först då kan vi ändra saker. Så för att parafrasera den fantastiska piraten Johanna Drott – tänk inte på Anna Troberg, tänk inte på spice, tänk inte på barnporr.

Låt oss tala om det. Låt oss prata om branden som räddade London, och låt oss prata om det zombievrak vi kallar Piratpartiet.

***

För nästan 350 år sedan drabbades London av en massiv brand som totalförstörde stora delar av innerstaden.

pp10Trots sorgen och skadorna den orsakade, ledde brandens uppbyggnad till ett stort arbete där arkitekter och politiker slogs om att få bygga upp staden på nytt, och kämpa vidare i att skapa en av världens mest framgångsrika storstäder.

Resultatet blev en stad med moderna hus och strukturer, med betydligt bättre brandsäkerhet och större skydd mot sjukdomar och andra katastrofer.

I början av december 2014, för ett drygt år sedan, drabbades Piratpartiet av en serie avhopp från partiledningen, som då försatte partiet i intern panik och förvirring.

Trots sorgen och skadorna det orsakade, ledde avhoppen till ett stort arbete där medlemmar och aktivister slogs om att få bygga upp partiet på nytt, och kämpa vidare i att skapa en av världens mest framgångsrika politiska rörelser.

Resultatet, det resultat vi nu bygger på, blir ett starkare parti med en förnyad intern struktur, med en spännande utveckling som säkrar en valseger 2018.

Att hela partiledningen, inklusive vår partiledare Anna Troberg och vår partisekreterare Henrik Brändén lämnade sina poster gick genom partiet som en eld. Men det var också en eld som gav oss en chans.

När askan svalnade var det vi medlemmar och aktivister, vi människorättskämpar, vi internetälskare och framtidsvisionärer som såg ut över ruinerna och började bygga upp en bättre stad, ett starkare parti.

Ett parti där alla hör hemma, ett parti där det som spelar roll inte är hur du ser ut eller vem du är, utan att du bryr dig om dina medmänniskor och är beredd att arbeta för dem.

***

blockeringDet är mycket som hänt under det dryga år som gått sedan branden härskade. Och jag är glad att jag som partiorganisatör fått vara med om det.

Det har varit ett hårt år med tungt arbete och ett stort antal planer – några av dem uppfyllda, andra inte. Och under den tiden har mycket förändrats, och mycket har blivit bätre.

2015 har som följd varit ett tyst år för Piratpartiet. Ett introvert år med fokus på utveckling, som bland annat resulterade i nytt ekonomihanteringssystem, en enorm stadgerevision, och många, många planer för tiden som kommer.

Och den största förändringen av de alla kanske är att vi nu, med ändrade stadgar, om en vecka påbörjar vårt första medlemsval av partiledare, vice partiledare och partisekreterare, med bättre definierade uppdrag.

***

Men problemet med att vara tyst borde egentligen vara självklar – ingen hör dig. Hur ska personen på gatan eller en journalist veta att vi lagt året på internt arbete, snarare än att bara ligga och chilla och dricka joltcola på Dreamhack?

Som följd blir deras reaktion ganska förståelig – vi måste vara döda. Och det har vi utan tvekan fått höra gång på gång, exempelvis i en debattartikel som kom strax efter partiledningens avhopp, med rubriken “Piratskeppet är inte mer än ett vrak”.

Det är inte så konstigt. Den som inte hörs eller syns, den finns inte – och det gäller såväl privatpersoner, företag, och politiska partier. Men att dödförklaras är inte att dödas – tvärtom känns det som att det där vraket alla pratar om alltid på något vis lyckas resa sig ur graven som en zombie. Om än i en tämligen påtvingad dubbelmetafor.

Men det kommer att komma en dag då Piratpartiet dödförklaras, då jag nickar instämmande och tänker att det var kul så länge det varade.

Ett parti ska inte vara för evigt, det behövs efterträdare för att undvika att ett nytt parti hamnar i samma konservativa, maktkåta håla som Moderaterna, Miljöpartiet, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna som alla andra partier hamnet i. Vi – liksom de – måste veta när vår tid gått ut.

***

Men vad är då Piratpartiet? Vad är piratrörelsens plan, och hur ska vi nå det? Vad är vårt existensberättigande? Vad vill vi göra?

När någon ber mig förklara vad PP är och hur vi skiljer oss från andra partier har jag alltid samma svar:

antonnordenfur-jagarpiratMed modern teknik kommer nya utmaningar och nya chanser – goda såväl som onda. Ny medicin och förbättrade odlingstekniker förlänger och räddar miljarder liv, samtidigt som vätebomber och allt dödligare vapen kan förinta mänskligheten på bara minuter. Bilar ledde till en enorm effektivisering av hela samhället, samtidigt som bilismen nu kräver hundratusentals liv varje år.

Teknik kan vara fantastiskt. Teknik kan vara förödande. Och allt beror på hur vi som civilisation, vi som människor, implementerar den.

Vill vi se internet som en källa för kommunikation, utbyte av information, undervisning och glädje? Eller som ett sätt att bevaka befolkningen, att styra deras tankar genom att censurera och ändra informationen som når dem, och ett sätt att leta rätt på oliktänkande med syftet att fängsla eller döda dem?

Med modern forskning får vi chansen att gräva oss djupare i universums absoluta grund, samtidigt som vi aldrig får sluta bry oss om varandra. Som Carl Sagan skrev – ”för små varelser som oss är universums enorma väldighet bara uthärdlig genom kärlek.”

Det är nämligen vi, inte tekniken, som är goda eller onda och allt där emellan, allt från lawful good till chaotic elev. Det är vi som fattar våra beslut, och vi som bestämmer om vi ska fatta dessa beslut baserat på kärlek, omtänksamhet, ett vurmande för personlig frihet och en tro på en bättre framtid.

Eller om vi vill se varje människa som en potentiell fiende, om vi vill fängsla alla vi är oense med med målet att själva styra över vårt lilla hörn av detta oändliga kosmos.

Vi får aldrig fastna i att se teknik som någonting fundamentalt farligt. Vi får aldrig hamna i ett konservativt hål där vi blockerar allting nytt för att det kan bli fel.

Vi måste alltid se på ny teknik med ett barns ögon, och drömma om möjligheterna.

Vi måste alltid ge oss efter att göra det bästa vi kan av vår korta tid på jorden, innan vi också försvinner och blir damm på nytt.

Det innebär dock inte att vara helt naiv och oförsiktig. Precis som att det är vi som förstår hur internet kan användas för gott, så är det också vi som ser farorna som kommer med tekniken – inklusive såklart den kommande robotapokalypsen.

Men jag gillar att tänka att vår väljarbas är väldigt specifik – våra väljare är de som överlever den kommande robotapokalypsen.

Det är de som är smarta och kapabla nog att hantera den apokalyps som annalkar när robotar tar över jobb efter jobb. Det riskerar att bli en katastrof för taxichaufförer när bilar automatiseras, och för mataffärsanställda när betalningen automatiseras.

CC BY-SA Manfred Werner.

CC BY-SA Manfred Werner.

Men våra väljare är de som redan nu fattar den progressiva våg som modern teknik sprider världen över – du och jag förstår framtiden, och vi välkomnar den med öppna armar.

Piratpartiet är det enda parti som faktiskt tror på framtiden. Vi ser modern teknik som verktyg som kan ta mänskligheten framåt – snarare än en bur där vi kan fängsla den. För att återigen citera Carl Sagan – ”någonstans där ute väntar någonting fantastiskt på att upptäckas”.

***

Okej, så för att upprepa mig själv gång efter gång – det kommer att komma en dag då vi bör dödförklaras.

Men den dagen är inte idag. Idag är dagen då vi tar tag i det här, dagen vi kämpar, dagen vi ställer oss upp och kräver förändring.

Dagen då vi skriker oss hesa efter ett parti med framtidsanda, med politik som begriper att framtiden knackar på dörren och att vi ska vara nyfikna, inte rädda.

Men det är ju också inte alltid kul, vilket jag tror de flesta här kan relatera till det.

När jag stod i en TV-studio för första gången bultade mitt hjärta som en slagborr och jag visste att allt skulle gå fel. Men efteråt fick jag nästan bara beröm, undantaget en idiot som smsade att jag var tjock. Jag har blivit utskrattad i skoldebatter, och så har jag debattarat sverigedemokratiska riksdagsledamöter till tårar.

Jag har fått snälla och tacksamma meddelanden, men jag har också fått minst ett tiotal hotbrev från personer som sagt att de vill ta mitt liv.

Jag har stått på torg i regn och talat inför uttråkade kaffedrickare, och jag har hållit brandtal inför hyllande massor. Jag har misslyckats, jag har blivit utskälld, jag har fått lära mig den hårda vägen vad som är rätt och vad som är fel.

Hur man ska prata, hur man ska tänka, hur man ska behandla sina medmänniskor. Jag har knappast blivit perfekt. Men jag har kommit en bit på vägen. Och det är tack vare det hårda politiska engagemang som vi alla har. För det tema jag ser i mitt engagemang tror jag att många här kan relatera till – att vi gör någonting som kan vara väldigt tungt, men som även kan vara helt otroligt kul och givande.

Jag har alltid velat förändra världen. Och återigen tror jag att de flesta i det här rummet kan relatera till det. Jag vill göra den mer mänsklig.

Få den att anamma teknik.

Lära politiker att respektera individer.

Kasta ut maktkåta idioter från riksdagshuset.

Jag har länge haft en stark tro på att Piratpartiet är det allra starkaste verktyget för att nå den utopi jag vill se.

Det parti som kan förändra, som fortfarande lyssnar på nya idéer och där de framtida riksdagsledamöterna är vad som helst annat än maktkåta och förblindade av existerande politiska system.

Och någonstans på vägen kunde jag tack vare fantastiska vänner i partiet lära mig att lita på mig själv och tro på min egen förmåga att förändra.

Vilket i sig är en stor faktor att inte ge upp – att politiskt arbete väldigt lätt kan ge en så stark social gemenskap att allt, precis allt, blir värt det.

Vi kan alla förändra – det finns inom oss, vi har en chans – vi måste bara ta den.

Det otroliga exemplet på detta är vårt systerparti i Island, som nu är uppe på 30-40 procent och har en stor chans att ta regeringsmakten efter valet nästa sommar.

Nästa riksdagsval är hösten 2018 – det är tillräcklig tid att vända vinden, att synas mer, och få en valseger. Det finns en chans. Det finns en möjlighet för oss att förändra världen, vi behöver bara ta den. Och efter valet kan det när gamla zombievraket äntligen lägger till kaj på Helgeandsholmen, och vi kan äntligen marschera in i riksdagen och få till riktig förändring.

Tack för mig.

header

Låt oss bygga ett piratparti, del 2 – the five year mission

Det är mycket som händer i Piratpartiet, och det är ännu mer som planeras. Så det är precis det den här bloggserien handlar om – låt oss bygga ett piratparti.

Piratpartiet efter valen 2014 är ett förändrat parti. Inte för att vi bytt åsikter, utan för att vi måste ändra arbetssätt för att på bästa möjliga sätt kunna visa upp vår politik och vinna stöd. Det är en hel del buggfixar, något 2015 i stort ägnas åt, och det är mycket att planera för framtiden.

”Space, the final frontier. These are the voyages of the starship Enterprise. Its five-year mission: to explore strange new worlds, to seek out new life and new civilizations, to boldly go where no man has gone before.”

James T. Kirk

Enligt verksamhetsplanen: “Partiet skall under 2015 ta fram en långsiktig plan för hur partiet ska utvecklas under den kommande femårsperioden, för att vinna framtida val.” Eller som jag föredrar att kalla det, att skapa vår five year mission.

Så hur vill vi att Piratpartiet ska utvecklas? Jag slängde ut frågan i medlemsforumet i januari, tyvärr utan allt för många kommentarer, och har en himla massa idéer själv om hur jag vill se partiet utvecklas. Helst vill jag förstås skapa en diskussion – kommentera!

IMG_20150305_0918272015 – buggfix och planer

Hur jag ser på 2015 var det stora fokuset i del 1 av den här bloggserien. Men i korta ordalag är det ett väldigt introvert år, där fokus verkligen läggs på att fixa de buggar som byggt upp sig och som vi inte haft möjlighet att reparera, samt att planera ordentligt för framtiden.

Det senare präglas av stadgerevisionen, som om tidsplanen håller går igenom under hösten, följt av att de nya sätten implementeras med att en medlemsvald partiledare väljs innan året är slut, med mandat 2016-2017.

2016 – introducera de nya systemen, ny partiledare, visa att vi inte är döda

Den 1 januari 2016 har vi en helt ny partiledare att introducera till samhället och mediaetablissemanget. Detta kör vi ut samtidigt som talespersonssystemet utvecklas och samtidigt som en kampanj lanseras under våren, med syfte att återlansera Piratpartiet som en del av den politiska sfären och att värva nya aktivister. På intern front fortsätter diskussionerna om politiska ställningstaganden, medan styrelsen diskuterar och presenterar förslag på reviderat principprogram.

bob2017 – tagga inför valåret

Under 2017 är det bara ett år till valen, och en hel del börjar förberedas för att ha färdiga system på plats nästa år. Detta samtidigt som partistyrelsen färdigställer uppdaterade partiprogram så att politiken är helt klar inför nästa års kampanjer.

Samtidigt förstärks aktivismen, fortsatt med mål att värva aktivister. På hösten väljs partiledare med mandat 2018-2019, antingen en ny eller omval av existerande.

2018 – val till kommun, landsting, och riksdag

2018 inleds med de sista förberedelserna för höstens stora val, inklusive planering av höstens stora kampanjer. Och så kampanj, kampanj, kampanj. Behövs det sägas mycket mer? Hösten vinner vi!

2019 – EU-val

Redan direkt året därpå är det dags för EU-val. Lite mer tid mellan valen än 2014, men ändå inte. Har vi lyckats ordentligt 2018 är det nu vi använder det för att hålla aktivismen uppe och ta oss in i EU-parlamentet. Kampanj, kampanj, kampanj!

Så vad tycker ni? Vad går att utveckla på? Vad är fel? Vad är rätt? Kommentera!

Elden som räddade London

För nästan 350 år sedan drabbades London av en massiv brand som förstörde stora delar av innerstaden. Trots sorgen och skadorna den orsakade, ledde brandens uppbyggnad till ett stort arbete där arkitekter och politiker slogs om att få bygga upp staden på nytt, och kämpa vidare i att skapa en av världens mest framgångsrika storstäder. Resultatet blev en stad med moderna hus och strukturen, med betydligt högre brandsäkerhet och större skydd mot sjukdomar och andra katastrofer.

För nästan tre dagar sedan drabbades Piratpartiet av en serie avhopp som försatte partiet i intern panik och förvirring. Trots sorgen och skadorna det orsakade, ledde avhoppen till ett stort arbete där medlemmar och aktivister slogs om att få bygga upp partiet på nytt, och kämpa vidare i att skapa en av världens mest framgångsrika politiska rörelser. Resultatet blir ett starkare parti med en förnyad intern struktur, med en spännande utveckling som säkrar en valseger 2018.

Att partiledningen lämnar sina poster går genom partiet som en eld. Men det är en eld som ger oss en chans. När askan svalnat är det vi medlemmar och aktivister, vi människorättskämpar, vi internetälskare och framtidsvisionärer som ser ut över fältet och bygger upp en bättre stad, ett bättre parti. Ett parti där alla hör hemma, ett parti där det som spelar roll inte är hur du ser ut eller vem du är, utan om du bryr dig om dina medmänniskor och är beredd att arbeta för dem.

Avhopp är sällan kul, och detsamma gäller med kritik, ens konstruktiv sådan. Men det behövs, speciellt i ett parti som står inför förnyelse och har framtidstro som en av sina absoluta grundpelare. Nu på söndag beslutar partistyrelsen om hur vi arbetar framåt, och jag har ingen tvekan om att vårt parti efter detta blir starkare än någonsin förut. Vi har mycket jobb framför oss, och jag har omedelbart blivit pepp att på nytt engagera mig som aldrig förr.

Fire is catching. Nu kör vi.