Ett oväntat skräckscenario

Jag hade inte för ett ögonblick trott att Trump skulle vinna. Kanske för att jag vägrade tro på något så hemskt, trots att jag är den pessimist som jag är.

Så hur tryggt känns det exakt? Kanske snäppet mer otryggt efter att du slagits av en insikt. Insikten att ett enormt register över stora delar av världens befolkning – deras etniska ursprung, religion, sexualitet, könsidentitet, vilka de känner, vilka partier de röstar på – faller i hans händer. Att NSA, som kört på parollen ”samla allt”, ägs av en man som Donald Trump.

Hur jävla tryggt känns det?

PP segrar både på Island och på hemmaplan

Piratrörelsen segrar som sällan förr! I lördags nådde vårt isländska systerparti hela 14.5% i parlamentsvalet och blev näst största parti räknat i antal mandat – en tredubbling av deras senaste valresultat. Och idag ser vi nästa stora framgång i att maffiaprojektet Spridningskollen lägger ned, detta efter massiv kritik från Piratpartiet och från bredbandsleverantören Bahnhof.

Det är spännande att se denna utveckling, som kan kännas plötsligt. Men egentligen är det här en utveckling som ägt rum under en lång tid, under flera år. I slutet av 2014 stod det klart att vi behövde reformera hur vi arbetade som parti, med en tydligare, nytänkande struktur och med en mer renodlad politik. Sedan Magnus Andersson tillträtt som partiledare och Mattias Bjärnemalm tillträtt som vice partiledare har vi dessutom fått tydligare ledare som kunnat boosta moralen som aldrig förut.

Men arbetet är knappast slut. Succé är inte något som bara händer utan vidare, det är något vi ständigt måste kämpa för att nå. Nästa steg är att utvidga systemet med aktivistsamordnare samt utse nya talespersoner i fler politiska områden än någonsin förut. Här kan vi arbeta på två sätt med två syften samtidigt – aktivistsamordnare ser till att styra upp aktivismen i väldigt god tid för valen 2018 och 2019, medan talespersonerna får i uppdrag att utveckla vår nya politik, något som presenteras och röstas om på vårmötet 2017.

Allt händer. Nu. Vill du vara en del av det? Maila mig på anton@piratpartiet.se så hjälper jag dig hjälpa oss!

Valfusk

Imorgon, den 7 maj 2014, öppnas det upp för förtidsröstning till EU-valet, med slut den 25 maj. Oavsett vad du tänker rösta på är det viktigt att det här valet går rätt till, vilket tyvärr historiskt sett inte alltid varit fallet.

Valfusk är när någon bryter mot vallagen på något vis, exempelvis genom att direkt behandla valsedlarna eller genom att påverka väljarnas val inne i vallokalen. Valfusk har tidigare år begåtts både av besökare i vallokalen och av valförrättare. Här är en lista på några vanliga typer av valfusk.

Så fort som du ser ett exempel i praktiken bör du informera valförrättarna, ringa Valmyndigheten (020-825 825), och anmäla det till Polisen (114 14).

Valfusk 1: Propaganda nära vallokalen

Klicka för video.

Klicka för video.

Vallagen säger (8 kap §3): ”På ett röstmottagningsställe eller i ett utrymme intill detta får det inte förekomma propaganda eller annat som syftar till att påverka eller hindra väljarna i deras val.”

Det innebär att en partiaktiv inte får dela ut flygblad eller diskutera politik i eller runt en vallokal, helt enkelt. Tyvärr är ”i ett utrymme intill” lite flummigt, men jag skulle påstå att det räcker med att stå i dörren eller ens inom synhåll från dörren för att det är värt en anmälning. Att stå inne i själva vallokalen med partiinformation är klart fel och ett allvarligt brott oavsett tolkning av lagen. Se exempelvis denna video på kampanjande precis utanför en vallokal 2010.

Valfusk 2: Saknade valsedlar

Valförrättarna måste lägga ut valsedlar från de partier som fick minst 1 % i förra EU-valet. De det gäller för i år är listade på val.se. Om du inte kan hitta valsedlar från ett eller flera av dessa partier är det solklart valfusk (antingen från valförrättare eller från andra som stulit valsedlar). När ett partis utlagda valsedlar tar slut måste valförrättare fylla på med nya.

Utöver detta kan andra partier lägga ut valsedlar. Dessa ska då inte tas bort. När vallokalen stänger för dagen måste resterande valsedlar hanteras till nästa dag och då läggas ut på nytt (se exempel på när detta inte skedde 2009).

Valfusk 3: Prioritering av valsedlar

V

Specialgjorda hyllor för C och S – deras ska ligga hos de andra. Bild från vallokal 2010.

Alla valsedlar måste ligga på ett jämlikt sätt. Det har varit väldigt många fall med specialgjorda hyllar, exempelvis som i bilden till höger, och detta är inte tillåtet. Inte heller får valsedlar från vissa partier ligga på ett annat bord längre bort eller liknande.

Det har funnits fall med valförrättare som exempelvis lagt valsedlar från partier som inte är representerade i EU på ett separat bord. Detta är fel, alla valsedlar ska ligga tillsammans.

Vad gör man när man stöter på valfusk?

Det finns massor med andra sätt, men det är dessa tre som är vanligast. Ser du något du tycker är skumt bör du även då kontakta Valmyndigheten och kolla av.

Så fort som du ser valfusk finns det fyra saker att göra:

  1. Dokumentera. Ta fram mobilkameran och fota eller filma vad som pågår. Effektivt vid vidare anmälan.
  2. Informera valförrättarna. De flesta valförrättare vill göra ett bra och demokratiskt jobb, och de kanske inte är medvetna om att något är fel. Säg också till att du kommer att göra steg tre och fyra, så tar de dig mer på allvar. De som själva är ansvariga för fusket kan avråda dig från det – skit i dem.
  3. Ring Valmyndigheten. Valmyndigheten har telefonöppet när vallokalerna är öppna, och har nummer 020-825 825. Säg var du är och vad som är fel.
  4. Anmäl till Polisen. Gör det oavsett hur det gått med steg ett och två – valfusk är otroligt allvarligt i ett demokratiskt samhälle. Polisen har telefontid dygnet runt på 114 14

Om det handlar om saknade valsedlar kan du även kontakta partiet och berätta det, så att de kan rycka ut och lämna ut nya valsedlar om valförrättarna är sega med det eller vägrar göra det. Om du är aktiv inom ditt parti kan det vara en bra idé att ta med en hög valsedlar till vallokalen för att kunna lägga ut om det saknas.

Har jag missat något? Har jag fel? Meddela i kommentarsfältet nedan så fixar jag.

(Artikeln uppdaterad efter tips.)

Piratpartiet i Island uppe i rekordhöga 10.2 %

bildeDet är både frustrerande och roande att få höra att Piratpartiet kanske kan göra bra ifrån sig som intresseorganisation eller till och med i EU-parlamentet, men att vi inte hör hemma i riksdagen. De som säger det brukar också bli mäkta förvånade när de får höra om hur det går för Piratpartiet i Island, där de faktiskt sitter i motsvarigheten till riksdagen.

I senaste valet i april 2013 kom Piratpartiet ganska precis in i isländska alltinget (motsvarighet till svenska riksdagen) med 5.1 %. Sedan dess har vi fått se en väldigt konstant framgångsberättelse i opinionsmätningarna – i juni låg de på 5.5 %, i oktober 7.2 %, i januari 9.2 %. I senaste opinionsundersökningen som hölls i slutet på februari låg de på rekordhöga 10.2 %, dubbelt mot var de låg när valet hölls för mindre än ett år sedan. Än viktigare är det det enda isländska partiet som sett en helt stadig ökning sedan valet.

Nu är ju förstås isländsk och svensk politik vitt skiljda, men det torde i alla fall visa att det är allt annat än en naturlag att Piratpartiet inte hör hemma i nationella parlament.

Vad är poängen med opinionsundersökningar?

val2014Mer än en gång de senaste veckorna har jag rest en debatt om hur det står till för oss i opinionsundersökningar, följt av någon kommentar om att opinionsundersökningarna ju är helt onödiga. Så jag tänkte ta en liten stund att diskutera vad som faktiskt är poängen för opinionsundersökningar för oss, och varför vi inte bara borde ignorera dem.

Vad opinionsundersökningarna säger nu har väldigt lite ihop med hur det kommer se ut i det faktiska EU-valet i maj. Förra gången fick vi till exempel 0.3 % i januari och 7.1 % i valet. På det sättet är faktiskt opinionsundersökningar helt värdelösa.

Men vad vi än tycker om det så bryr sig folk faktiskt om opinionsundersökningar. Senast i veckan delade jag ut flyers och fick till svar från en äldre dam att ”jaha, Piratpartiet, det är ni som åker ut ur EU-parlamentet”. Folk läser dem och folk bryr sig. Bara det är egentligen en anledning för oss att hänga med och läsa och förstå undersökningarna – vi måste kunna svara på sådana kommentarer utan att se helt chockade ut. Allt annat är att se helt oseriösa ut.

Det finns dock ännu en anledning att bry sig, och det är att det är en väldigt spännande snöbollseffekt – börjar vi få bra siffror tenderar de att öka, eftersom media och vi då kan skryta om det och dra till oss mer reklam. Vi måste därför ständigt vara på att påpeka alla ökningar, även om de är väldigt minimala, och poängtera att vi faktiskt stiger, inte faller.

Det finns faktiskt enorma fördelar av opinionsundersökningar, om vi utnyttjar dem rätt. Att helt kasta bort barnet med badvattnet och säga att de är värdelösa för att de har lite att göra med slutresultatet i maj är ett otroligt misstag.

99 dagar med ett försprång

1920x1200_3Idag är det 99 dagar kvar till EU-valet den 25 maj 2014, och Piratpartiet har ett enormt försprång som, om vi använder det rätt, låter oss behålla våra två mandat i Europaparlamentet samt utöka det med ett till.

Hur då? Vi har ju bara 1.5 % i opinionsmätningarna, och de flesta tidningarna skriver om oss som att vi är på väg ut?!

Ja, precis så ja. De flesta tidningar skriver om oss. Och det är däri vårt försprång ligger. Vi står inför ett av de tråkigaste valen i Sveriges historia, till och med mätt efter EU-mått –  de flesta inte bryr sig alls om vad som händer i det här valet. Vi står inför ett val där FI ligger en bra bit under oss i mätningarna, och där SD ligger runt 5-6 % och alltså kommer in med ett mandat, men inte gör en lika stor succé som många fruktar att de gör i riksdagsvalet.

Vi står inför ett val där det är vi som är intressanta. Och det börjar redan märkas. Men det bör ändå vara klart att det är ett försprång, inte en direkt vinst – vi måste självklart arbeta, vi måste ta tag i det och vi måste arbeta, hårdare än någonsin förut.

99 dagar kvar. Nu kör vi.

Hur vi vinner valet – en personlig målsättning

1469816_10201086210258509_2087012480_n2014 är året då Piratpartiet får förnyat mandat i Europaparlamentet, väljs in i riksdagen, och väljs in i flera kommuner och landsting runtom i Sverige. Det här är min personliga målsättningen för vad jag ska göra för att hjälpa partiet så mycket som möjligt.

Det här är mina högst personliga tankar om hur jag kommer att arbeta. Den som vill får gärna kopiera eller remixa dem för sig själv. En del mål är mer långsökta än andra, men inga är omöjliga och alla är mer möjliga ju mer tid som läggs på dem.

Mitt arbete kommer under året vara tredelat. Jag ska:

  1. Arbeta strategiskt i partistyrelsen för att se till att partiet går framåt i hela landet.
  2. Arbeta som kandidat till riksdagen och EU-parlamentet samt som innovationspolitisk talesperson för att uppmärksamma våra frågor i media.
  3. Arbeta för att Piratpartiet ska lyftas så mycket som möjligt i Östergötland och speciellt Linköping.

Detta ska göras genom följande delmål. De som pågår nu eller är avklarade är gröna, övriga är röda. Jag kommer att uppdatera den här listan varje vecka i nya blogginlägg.

  • Linköping:
    • Anordna regelbundna träffar för att hålla igång aktivism i Linköping.
    • Ringa runt till alla medlemmar i PP Linköping.
    • Kontakta alla Linköpings skolor för att påminna om att ta med oss på skolbesök.
    • Varje vecka sätta upp minst tjugo affischer i Linköping.
    • Varje vecka dela ut minst femtio flygblad i brevlådor i Linköping.
    • Få till ett bra kommunprogram med resten av medlemmarna.
    • Få ihop en bra kommunlista med resten av medlemmarna.
  • Östergötland:
    • Dyka upp på norrköpingspiraternas träffar när jag har tid.
    • Starta upp lokal aktivism i Mjölby, med UP-förening och, om underlag finns, PP-förening.
    • Starta upp lokal aktivism i Motala, med UP-förening och, om underlag finns, PP-förening.
    • Starta upp lokal aktivism i Åtvidaberg, med UP-förening och, om underlag finns, PP-förening.
    • Starta upp lokal aktivism i Finspång, med UP-förening och, om underlag finns, PP-förening.
  • Sverige:
    • Delta på lokala träffar runtom i landet och hjälpa till att stimulera aktivism.
    • Planera strategiskt arbete med partistyrelsen.
    • Hjälpa till i mailgruppen genom att svara på email Piratpartiet får, minst två gånger i veckan.
    • Skriva minst en insändare eller debattartikel i veckan och skicka in till lokalmedia eller riksmedia.
    • Göra regelbundna utspel, minst ett i månaden, som innovationspolitisk talesperon.
    • Blogga regelbundet om piratfrågor och min aktivism för att uppmuntra andra.
  • Internationellt:
    • Bidra med en artikel i veckan till Pirate Times för att stimulera internationell uppmärksamhet och aktivism.

Jag tror det var det mesta. Listan lär utökas framöver. Det är en himla massa, ja, och jag kommer att lägga många timmar och mycket jobb på det. Men det kanske också blir värt det.

Vad ska du göra för att hjälpa Piratpartiet vinna valet?

Hax är sent ute om fria kandidater

Henrik Alexandersson (Hax) postade häromdagen ett förslag till hur Piratpartiet ska dra nytta av ”fria kandidater från ‘höger’ och ‘vänster'” på valsedeln till nästa års EU-val. Förslaget har bland annat stöttats av Christian Engström på hans blogg. Tyvärr är Hax lite sent ute i den här diskussionen, och eventuellt motsägs hans förslag av vad medlemsmötet redan beslutat om hur kandidater ska tas fram:

”För alla platser är det viktigt att förvissa sig om att kandidaterna delar partiets grundläggande värderingar, visat ett engagemang för partiets frågor till exempel genom att skriva eller framträda i traditionella media, har förmåga att företräda partiet på ett sätt som väcker respekt och att de har en långsiktighet i sitt engagemang, så att de kan förväntas vara beredda att arbeta aktivt för partiet under de kommande fem åren, oavsett om de blir invalda i parlamentet eller ej.”

Frågan är hur fria Hax menar att kandidaterna ska kunna vara. Piratpartiet tar ju inte ställning i grundläggande höger-vänster-politik, men vi har faktiskt tagit ställning i en del enskilda frågor som kan tolkas som höger eller vänster. Jag ser inga stora problem med en kandidat som motsätter sig vissa enskilda ställningstaganden (jag kommer antagligen kandidera och jag motsätter mig vår politik om public service, till exempel).

Problemet kommer när en kandidat är emot en väldigt central del av våra värderingar. Vi kan enligt medlemsbeslutet ovan, och enligt mitt och många andras samvete, inte ta in kandidater som exempelvis är mot all invandring, även om dessa håller med oss om vår grundläggande EU-politik. Vi kan inte ha kandidater som är emot demokrati som styrningssätt, eller mot homosexuellas rättigheter.

Det går säkert att hitta fria kandidater som stödjer vårt principprogram helhjärtat. Men i diskussionen måste vi betona att det faktiskt är väldigt viktigt.

Uppdatering

Troed påpekade att citatet ovan handlar om valberedningens förslag. Självklart kan medlemmarna rösta in vem de vill på vallistan, det gäller bara att komma med ett alternativ till valberedningens förslag. Jag tycker dock att det finns en mycket god poäng i att följa direktiven till valberedningen överlag i kandidatprocessen, eftersom de faktiskt har ett väldigt gott syfte – medan vi kan ha kandidater som inte håller med oss om varje ställningstagande (det förekommer i alla partier), kan vi inte ha en kandidat som inte håller med om de mest grundläggande principerna. Det vore ett sätt att svika medlemmarna som röstade igenom principerna, och det vore ett sätt att se korkade ut i media. Självklart kan dessa kandidater röstas in, men de borde inte.

Min kandidatur till Piratpartiets styrelse

tl;dr: I våras ställde jag upp till det fyllnadsval till Piratpartiets styrelse som hölls. Till min egna förvåning blev jag invald, och jag har haft drygt tre fantastiska månader i styrelsen. Till årsskiftet 2012-2013 kommer den tid jag valdes in för att ta slut. Jag vill inte att det ska ta slut, och således kandiderar jag nu till en förlängning. Ni kan komma och fråga ut mig på mötesforumet.

Vem är jag?

Jag är en 20-årig Linköpingsbo som just nu studerar ett kandidatprogram i fysik och nanovetenskap, med andra ord mycket matte och mycket fysik. Jag är väldigt intresserad av forskning, och är en amatörastronom med ett mycket gulligt teleskop.

Utöver skolan skriver jag skönlitteratur, och just nu befinner jag mig i tomheten mellan min första och min andra bok. Jag spelar också en del musik, just nu mest på keytar och basgitarr, men jag föredrar att leka framför att faktiskt bli duktig.

Varför Piratpartiet?

Jag är aktiv inom Piratpartiet för att det är det enda partiet som på allvar diskuterar de tre frågor jag brinner allra mest för – en reformerad upphovsrätt, ett skyddat privatliv och ett starkt kunskapssamhälle. I partiet har jag valt att fokusera min energi på det senare av de tre frågorna. Därför har jag lagt motioner om open access och open research, och jag har skrivit flera debattartiklar och bloggposter i ämnet.

Utöver Piratpartiets principer klassar jag mig som liberal humanist, som anser att varje människa har en rätt att bestämma över sitt eget liv till den grad att den inte låter det gå ut över någon annan.

Min styrelseerfarenhet än så länge

På vårmötet hade jag valet att kandidera till 2012:s årsslut, eller till 2014. Jag valde den kortare period eftersom jag inte var säker på hur upplevelsen skulle vara, och om jag skulle klara av det. Jag ville inte vara den som hoppade av och utsatte styrelsen för någon belastning. Jag har nu fått en försmak på styrelsearbetet, och jag har insett att jag vill och kan satsa längre.

Under min tid i styrelsen har jag varit med på många intressanta och givande diskussioner. Jag har varit med och arbetat fram både underlag och en proposition. Jag sitter just nu som sammankallande i den grupp som går igenom föreningar som söker  lokalavdelningsstatus hos Piratpartiet. Jag har tillsammans med resten av styrelsen varit med och diskuterat och röstat kring ett fyrtiotal sakpolitiska propositioner till höstmötet.

Styrelsearbetet är otroligt tufft men också otroligt givande. Jag har älskat resan än så länge. Jag har offrat en hel del fritid på partiet, och det kommer jag att fortsätta med oavsett om jag blir omvald eller ej. Jag brinner för Piratpartiet, och jag brinner för att se det utvecklas framåt.

Mitt engagemang i PP och UP utanför partistyrelsen

Jag gick med i Piratpartiet i november 2008, 16 år gammal, och var under 2009 med och återupplivade Ung Pirat Linköping, där jag blev ordförande. Under valrörelserna 2009 och 2010 var jag aktiv med att få ut valsedlar, kampanja på gatorna med mera. I kommunvalet var jag femte namnet på Linköpings lista.

I början av 2012 valde jag att inte omkandidera som ordförande i UP Linköping, för att fokusera på min kandidatur till partistyrelsen. I maj kom jag in i partistyrelsen. I juni var jag med och startade upp Piratpartiet Linköping, där jag blev ordförande. Sedan dess har vi arbetat med att bygga fram ett politiskt kommunprogram.

Under sommaren 2012 valdes jag som ordförande för Ung Pirats östra distrikt. Till skillnad från det tidigare arbetet i UP Linköping har jag här kunnat fokusera på det rent organisatoriska. Jag har därigenom kunnat hjälpa till att återuppliva en UP-förening i Norrköping, har startat upp två nya temaföreningar, och håller nu på att återuppliva Piratstudenterna i Linköping.

Piratvågen sträcker sig över Europa

Tyska Piratpartiet är nu Tysklands tredje största parti i opinionsmätningarna, med 13 % av rösterna. Samtidigt sprider sig vågen till Österrike, där deras parti har fått 7 % i mätningarna, och i valet till delstaten Tyrolen kom de in på första försöket med 3.8 %.

Det är intressant att se hur vågen så kraftigt stärker sig när den väl kommer igång. I min erfarenhet med svenska Piratpartiet har vi mängder med sympatisörer som väljer att inte rösta på oss för att de inte tror vi kan komma in, och såleds inte vill ”kasta bort sin röst”. Det är förstås inget vidare tänk, eftersom vi självklart inte kommer in om alla tänker så.

Så vad skulle hända om svenska PP plötsligt skulle börja visa 2-3 % i opinionsmätningarna? Jag är övertygad om att det finns mängder av potentiella väljare därute som skulle börja rösta och aktivera sig om de väl såg att i hade en chans.

Det gäller bara att sno de första få procenten, och det kräver hårt arbete.