Veganglass den stora nya trenden på Sigep 2016

Massor med veganglassmaker runtom i hela mässan, från ett flertal tillverkare.

Massor med veganglassmaker runtom i hela mässan, från ett flertal tillverkare.

I helgen var jag med jobbetSigep-mässan i Rimini, Italien. Sigep är en fantastisk mässa som fokuserar på allt som har att göra med tillverkningen och försäljningen av glass, konfektyr och bakverk, och fyller Rimini Fieras enorma lokaler med glass, kaffe, choklad, bakverk, och allt som har någon som helst koppling till det. Jag var främst där för att kolla in nya glassmaskiner och glassdiskar, men kunde inte låta bli att märka den stora trenden som översköljde mässan.

Jag hade precis blivit vegan när jag besökte Sigep senast, i början av 2014. Då fanns det absolut ingenting där för mig, annat än någon espresso. Veganglass var helt enkelt inte en grej. Nu var veganglassen omöjlig att missa – med allt från enorma reklamskyltar vid ingångarna till hundratals olika smaker man kunde prova på.

En av ett antal broschyrer om veganglass som delades ut på Sigep.

En av ett antal broschyrer om veganglass som delades ut på Sigep.

Ett antal tillverkare passade på att skryta om sina nya produkter, och det var långa köer med vad jag gissar var både veganer och ickeveganer som ville prova. Även tillbehörsavdelningarna hade smittats, och bland annat flera glasstruttillverkare presenterade veganska alternativ. Detsamma gällde andra områden, och det fanns exempelvis ett antal bakverk som skyltades som veganska.

Även utanför mässan syntes fenomenet – för första gången någonsin såg jag skyltar som marknadsförde caféer som veganska, och de hade tydliga skyltar vid olika bakverk. Jag lyckades för första gången någonsin i det här landet äta en vegansk, god och mättande frukost ute i form av en fantastisk croissant.

Ett antal stora reklamskyltar för veganglass syntes runtom på mässan, bland annat denna vid ingången.

Ett antal stora reklamskyltar för veganglass syntes runtom på mässan, bland annat denna vid ingången.

Veganglass har växt i alla fall på den svenska marknaden, i takt med andra veganska produkter, de senaste åren. Bland andra Oatly har lanserat helt okej burkglass som finns i de flesta mataffärer, Rice-glass i strut finns lite här och var (men det är snarare ett undantag) och mer är på gång – bland annat Ben & Jerry’s meddelade i höstas att de arbetar på veganglass gjord på mandelmjölk. Men att det växt så här mycket, och speciellt på den italienska marknaden (det här är landet som när jag pluggade där för några år sedan inte hade ett väletablerat ord för ”vegetarian”), var en rejäl chock.

Så vad betyder det? På kort sikt, vi kommer att se fler veganska alternativ på marknaden, både internationellt och i Sverige. Så stora trender från mässor som Sigep tar sig alltid runt. Räkna med mer veganglass, i alla fall i de större glassaffärerna och proffsgelaterierna. Och på längre sikt? Omöjligt att säga. Det kan vara en kortvarig trend, det kan stanna kvar. Only time will tell.

Debatt 101 – cannabis, veganism och rasbiologi

Det är få saker jag stör mig lika mycket på som när någon helhjärtat stödjer min åsikt, men argumenterar för den med helt felaktiga argument.

Inte att de inte håller med mig om varenda steg mot argumentet, alltså. Jag kan komma överens med kommunister om vilka företag vi ska bojkotta trots att vi inte är överens om exakt varför vi ska bojkotta dem. Nej, det jag stör mig på är när någon håller med mig ideologiskt hela vägen men tvunget ska ta fram ett logiskt felaktigt argument på vägen dit.

veganism-out-of-hereDet finns två riktigt bra exempel – cannabis och veganism. Jag är en stolt förespråkare av både cannabislegalisering och av veganism – men många ur de grupper som håller med mig tenderar också att presentera urbota korkade argument, speciellt när de ska börja dra in medicin i det hela.

Låt oss göra det enkelt, och låt oss för en kort stund helt förbise vad du som läser själv tycker om dessa två ämnen. Det enda som, enligt min ideologiska kompass, krävs för att argumentera för cannabislegalisering är att det inte skadar någon annan än brukaren, och att det därför bör vara upp till var och en att stoppa precis vad hen vill i sin egen kropp.1 Och det enda som, i min mening, krävs för att argumentera för veganism är att det är fel att skada andra varelser mer än vad som behövs för att själv leva ett drägligt liv.

Problemet uppstår när diverse cannabis- och veganismförespråkare går bortom dessa argument, som i grunden är baserade i moral och filosofi, och istället drar in betydligt mer komplexa frågor. Det är vanligt att som del av en debatt om cannabis höra påståenden om hur växten kan bota cancer,2 och det är precis lika vanligt att i en debatt om veganism höra påståenden om hur veganer lever längre och bättre liv och att människan ”egentligen inte är till för att äta kött”.

rasbiologi-bushkvinna-apaMan kan tänka att argumentationsfelet uppstår när förespråkaren väljer att ta till ett argument som de inte själva studerat klart utan bara förutsätter stämmer för att de hörde det någonstans, men det är faktiskt inte ens så enkelt. Argumentationsfelet uppstår när förespråkaren väljer att gå bortom de principer med vilka hen började, och väljer att ta till någonting mer.

Ibland är det väldigt lockande att, som del av en argumentation, presentera en väldigt lång rad olika argument. Tyvärr blir resultatet i princip alltid att kvantitet väljs framför kvalitet, och att de argument som är någorlunda starka försvagas av de som går att slå hål på. Du öppnar också upp för att tvingas utvärdera din ståndpunkt om argumenten motbevisas, någonting de flesta inte är beredda att göra. Vad händer när det står helt klart att cannabis inte alls botar cancer? Slutar du förespråka det då? Eller går du vidare till nästa argument? Om du gör det senare, så har du gjort fel hela tiden.

Ett avslutande exempel presenterades av Steven Novella på podcasten The Skeptic’s Guide to the Universe, och tog upp hur vissa antirasister argumenterade för lika värde genom att arbeta för att motbevisa de rasbiologiska semistudierna som i sin tur försökte vissa att svarta var dummare eller mindre moraliska än vita.

Så låt oss öppna Pandoras ask. Om det visar sig, trots all nuvarande forskning, att mörkhyade människor är något mindre intelligenta än ljushyade – betyder det att rasism blir okej?

Jag älskar nyår del 1 – 2014

Med delar av Pirate Times-gänget på min födelsedag. Koen De Voegt, Josef Ohlsson Collentine, Justus Römeth, Matthijs Po, Patrick Schiffer, Luis Cuerdo, Gefion Thuermer, Tomas Kronvall, Στάθης Λειβαδίτης, och en person jag inte kan namnet på. Bild av Mab.

Koen De Voegt, Josef Ohlsson Collentine, Justus Römeth, Matthijs Po, Patrick Schiffer, Luis Cuerdo, Gefion Thuermer, Tomas Kronvall, Στάθης Λειβαδίτης. Bild av Mab.

Av alla konstiga helgdagar finns det två som sticker ut för mig – jul och nyår. Så ja, jag älskar december ganska rejält. Jul blir för mig speciellt vacker när jag tänker på varför det började firas – att runt vintersolståndet samlas och umgås när natten är som längst, mörkast och kallast. Nyår är lite mer komplicerat.

Nyåret är ju en hundra procent godtycklig helg i när det är, helt frånkopplat någonting faktiskt och istället helt kulturellt, men på något vis gör det det bättre. För mig har nyår alltid varit stunden när vi en gång om året satsar på nytt. Inte att börja om, utan köra ett varv till, och jag älskar det. Ett ögonblick där jag kan tänka igenom det senaste året, fundera på vad som gick bra och vad som gick dåligt, och tänka efter vad jag kan göra annorlunda nästa varv.

Så här kommer nu en total egopost om vad som varit några av mina highlights 2014.

Med Maša Čorak, co-chairperson PPI. Bild av Anders Kleppe, tror jag?

Med Maša Čorak, Paris.

För 2014 hade jag ett nyårslöfte – att bli vegan. Jag var tidigare lakto-ovo-vegetarian runt 2007-2012 och gick sedan tillbaka till att äta kött. Efter mycket övertalning från Kajsa Larsson, Paula Roth, Niklas Dahl, Sarah Hage, Hampus Berg och andra coola människor bestämde jag mig för att satsa på att bli vegan 2014, och efter ett par krackliga månader har jag nu inte ätit kött sedan runt februari, och bara ätit någon enstaka annan animalisk produkt sedan dess, av misstag. Att vara vegan tänker jag såklart fortsätta med 2015. Tack till alla som övertalade mig!

2014 har jag dessutom gjort många av de saker saker som jag ville satsa på, utan att de var löften.

Jag har rest runt mycket – flera rundor till Paris med fantastiska Cécile Bardout, en resa till London, en rad till Stockholm, och massor med andra häftiga städer.

I mars var jag Sverige-representant med Josef Collentinegrundandet av det Europeiska Piratpartiet i Bryssel, och fick även passa på att fira min födelsedag där tillsammans med både Pirate Times-gänget och en massa fantastiska pirater från hela världen.

Med Alexander Spies (delstatsparlamentariker Berlin) på grundandet av PPEU, Bryssel.

Med Alexander Spies (delstatsparlamentariker Berlin) på grundandet av PPEU. Bild av Mathias Heinel.

Jag, Anders Kleppe, Koen de Voegt.

Jag, Anders Kleppe, Koen de Voegt.

Jag åkte ned på Pirate Parties Internationals årsstämma i Paris i april där jag var mötesordförande, och fick passa på att hänga med nya och gamla vänner, bland dem Maša Čorak och Koen de Voegt som på samma möte valdes till co-chairpersons för PPI.

Och valrörelse. Herregud, denna valrörelse. Den här bloggposten är redan fylld med bilder, och jag har så många fler jag gärna skulle dela. Jag kanske borde börja använda min Flickr trots allt, så för den som vill se mer så kommer det komma upp fler bilder där de kommande dagarna. Tre album ligger där redan – bilder från London (jag träffade en såpbubblande Sherlock Holmes och en dodo!), Versaille med Cécile (den coolaste byggnaden med den coolaste människan) och Disneyland Paris (inklusive en sönderslagen dörr på Buzz hamburgerhak och en massa bilder på Merida).

Fast i en hiss i Västerås med Johan Andreasson och Erik Einarsson.

Fast i en hiss i Västerås med Johan Andreasson och Erik Einarsson.

Det har varit två valrörelser jag satsat helt i – EU-valrörelsen på våren och kommunrörelsen på hösten. Trots att de gick som de gick var det otroligt kul och lärorikt, och jag träffade mängder av häftiga människor. Och så satt jag fast i en hiss i Västerås också, vilket var mindre kul.

Det här har varit ett otroligt roligt år, och jag har bara pratat om några få highlights. Jag ville egentligen passa på att skriva om bussresan till Bryssel, spontanresan till London, Stockholm Pride, West Pride i Göteborg och en massa andra saker. Alla diskussioner i Elins soffa med vin och chips. Alla sena spelkvällar med Niklas, Erik och Elin, med Europa Universalis IV och Borderlands 2.

På någon plan ville jag skriva om alla hemskheter. Grannungdomsgården som brändes ned. Ihjälskjutningen mindre än en kilometer hemifrån. Sveken. 26 december, när jag låg förstörd och grät hela dagen på tioårsdagen av Freddys död. När en god vän fick plötslig cancer och jag aldrig ens hann säga farväl. Allt det där som suger. Men jag vill också bara gå vidare.

Oavsett vad kommer 2015 att bli ännu häftigare än 2014, och börjar med ett inlägg imorgon om mina planer för det kommande året!

Pride Stockholm med Henry Winckle, Gustav Tällberg, Calandrella Rudberg, Elin Andersson, Fabian Rosdalen och David Midhage.

Med Henry Winckle, Gustav Tällberg, Calandrella Rudberg, Elin Andersson, Fabian Rosdalen, David Midhage.

När veganer stäms för veganism

Uppdatering: Här finns stämningansökan som tar upp många fler fraser de anklagar Oatly för.

Det finns fall där stämning är ett otroligt välbehövt verktyg för att förhindra rent förtal. Och det finns fall där det är helt bisarrt dåligt. Som nu när havremjölkstillverkarna Oatly stäms av mjölkbranschorganisationen Svensk mjölk.

Svensk mjölk skriver på Facebook att de stämmer Oatly för att ha använt fraser som ”no milk, no badness” och ”like milk but made for humans” i sin marknadsföring. Andra antimjölkfraser som Oatly använt är sin stora slogan ”Wow no cow!”

Ja, antimjölk, och det tror jag inte någon tvekar om. Att de strävar efter att ta fram bra alternativ för de som av olika skäl inte dricker komjölk är inte någonting de hymlar med. Och ja, jag anser att Svensk mjölk faktiskt borde stämma dem, om det var så att de ljög om mjölk. Men gör de det?

De tre fraser som jag sett lyftas som allvarligast är alla bisarrt harmlösa. ”No milk, no badness” belyser bara de sätt som mjölkindustrin är otroligt skadligt för kor. ”Like milk but made for humans” är en rolig twist på det faktum att mjölkko faktiskt är gjort för kalvar – huruvida människor tar av den eller ej, och huruvida man tycker det är fel, gör det inte mer eller mindre korrekt. ”Wow no cow!” är bara ett snabbt och catchigt sätt att synas för de som letar efter mjölkfria alternativ.

Om Svensk mjölk vill argumentera rent moraliskt för att det är rätt att dricka mjölk har de all rätt att göra det. Och Oatly har all rätt att argumentera för att de inte tycker det är moraliskt rätt. Om detta må vi tvista in i döden. Men när en sida börjar stämma den andra för att den belyser sitt alternativ – det är då det börjar gå alldeles för långt.

Edit: En kommentatör på Facebook påpekar att ”no milk, no badness” till och med är en felcitering, och ingenting som står på Oatlys förpackning. Det står däremot ”No milk. No soy. No badness.” Med den avsaknade kommatering tycks det om någonting syfta på att kort och sammanfattat meddela att ingredienserna varken innehåller mjölk, soja, eller dåliga saker, snarare än att försöka påstå att mjölk är dåligt.