Etikettarkiv: World War II

Andra världskriget (Hemprov historia)


1. Beskriv andra världskrigets händelseförlopp

Det som betydde allra mest för andra världskrigets utbrott var Tysklands nya regering, det Nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet (nazistpartiet), som tog makten 1933 med Adolf Hitler i spetsen. Nazistpartiets hade länge visat fram propaganda som utnyttjade den dåliga ekonomi som följt förlusten i första världskriget. Det tyska folket hade under en längre tid sökt en målmedveten ledare, och nu fick de en.

            Tyska folkets välstånd ökade kraftigt när Nazistpartiet tog makten, bland annat sjönk arbetslösheten rejält redan efter ett par år, och folkets förtroende för Hitler ökade stadigt. Att arbetslösheten sjönk resulterade naturligtvis också i att produktionen av många varor ökade tydligt, och Hitler satsade mycket av detta inom Tysklands krigsmakt. Enligt Versaillesfördraget efter första världskriget fick inte Tyskland ha en armé på över 100 000 man, och inga stridsflyg. Detta ignorerade Hitler när han byggde upp en mycket större armé, och trots att andra länder fick reda på detta gjorde de ingenting åt det; detta var för att många andra stora makter fruktade vidare spridning av kommunismen, och Sovjetunionens kommunistiska regim var även Hitlers fiende; med andra ord lät de en mindre fiende vara för att senare hjälpa dem mot en större. 1936 marscherade tyska trupper in i Rhenlandet, ett område i nord-västra Tyskland, trots att detta enligt Versaillesfördraget var förbjuden mark för tysk militär. Detta var inte gjort mycket för taktisk utveckling av landets stridsmakt, utan helt enkelt för att Hitler kunde visa sin makt och sina möjligheter. I Tyskland hyllades han som en våghalsig hjälte. Många länder började nu få nog, och Frankrike och Storbritannien sade emot, men Tyskland brydde sig inte om kritiken, och ingen ville starta krig. Trots allt tillhörde Rhenlandet Tyskland, de borde ju få göra som de vill – så resonerade många makter.

            Hitlers plan var ständigt att ta över de germanska områdena i Europa för att få tillbaka den ”bra”, ariska rasen, och att skapa ett enormt Tyskland, för att så småningom utplåna de som inte förtjänade att leva enligt den nationalsocialistiska ideologin (judar, homosexuella, kommunister, missbildade, utvecklingsstörda med flera), alternativt göra dem till slavar för det ”bra” folket. Första steget mot fullföljandet av denna utopi var i mars 1938, när Hitler beslöt sig för att första området att erövra skulle vara Österrike, som var fyllt av tyskspråkiga germaner, vilket passade ideologin utmärkt. Hitler hade ett möte med Österrikes kansler och hotade med att anfalla om de inte anslöt sig till Tyskland. De ville inte riskera någonting, så det var vad som hände. Hitlers plan var till en början att lugnt ta över det han ville ha, utan att behöva kriga.

            Tysklands områden höll nu fast Tjeckoslovakien i mitten, och i tjeckoslovakiska Sudetlandet fanns en hel del tysktalande, vilket gav Hitler en bra ursäkt till att se till att ta över Sudetlandet. Men efter att Tjeckoslovakien motvilligt gått med på detta ville Tyskland ha mer av landet, och då ingrep Frankrike, och Storbritannien började även de rusta för krig. För att förhindra ett krig träffades ledarna för Frankrike, Storbritannien, Tyskland och Italien (som var allierat med Tyskland) och diskuterade saken, och man kom fram till att nu var det fred för tiden, ingenting hotade.

            Men Hitler bestämde sig ändå för att ta över mer av Tjeckoslovakien, och tvingade landet att splittras. Flera länder delade upp det, men Tyskland fick den största delen. Sakta men säkert och utan våld lyckades Hitler vinna över flera andra områden i Europa. Först när han ville ha polska korridoren (en del av Polen som skiljde Ostpreussen från resten av Tyskland) sade Storbritannien ifrån, och deras ledare Chamberlain ställde landet på Polens sida i ett eventuellt krig.

            Nu planerade Tyskland ett anfall mot Polen som straff för att de vägrat gå med på kraven. Men Hitler insåg att de inte kunde riskera vad som fått dem på fall under första världskriget: ett tvåfrontskrig. Med Sovjetunionen till öster och Frankrike och Storbritannien till väster skulle ett krig bli svårt. Därför slöt Hitler i augusti 1939 en nonaggressionspakt med Stalin, Sovjetunionens ledare. Hitler hade länge betraktat Stalin och hans kommunistiska åsikter för en av de värsta fienderna, så världen anade oro; och självklart fanns det en baktanke med det hela. Hitler planerade inte att bli allierad eller ens neutral med Sovjet, utan han ville ha dem ur vägen när han besegrade väst. Och Sovjet hade också sina fördelar av pakten – i ett hemligt tillägg delades östra Europa upp mellan de två makterna.

            Den första september 1939 invaderade Tyskland till sist Polen, väl förstående av vad det skulle betyda. Den tredje september förklarade Storbritannien krig mot Tyskland, och de följdes snart av Frankrike, och det är från då man officiellt brukar räkna att andra världskriget börjar.

            Under början av andra världskriget använde Tyskland en annan metod än tidigare, som de kallade för blixtkrig (blitzkrieg). Denna metod gick ut på att de fort och intensivt förstörde en del av landet för att sedan blockera den från att bli tillbakatagen. Först förstördes transportmöjligheter (järnvägar, broar, flygfält etcetera) med bombplan, så att ingen förstärkning kan skickas. Sedan bombades motståndarens trupper ned av tyska stridsplan, och stridsvagnar anföll motståndarens front. När majoriteten av arméerna var besegrade väntade stridsvagnarna utspridda på fiendeområde och så kunde fienden varken stanna eller fly; stridsvagnar sköt ned de som stannade, och inga transportmöjligheter fanns kvar att fly med. Största anledningen till skapandet av blixtkrigsmetoden var att Tyskland inte ville hamna i ett förödande, stilla skyttegravskrig igen, som under första världskriget.

            Den polska militären visade sig falla handlöst för den tyska, och medan Tysklands militär var väl utvecklad använde Polen fortfarande bland annat kavalleri. På mindre än en månad var Polen besegrat, och Tyskland lät sovjetiska trupper ta över östra halvan av landet, precis som de kommit överens om.

            I oktober 1939 tog Sovjet en större del i kriget genom att kräva att få ha trupper i Estland, Lettland och Litauen, och de vågade inte säga ifrån. Sommaren därpå skulle de till att förklarades som delar av Sovjetunionen. Strax efter kraven till baltländerna sändes även krav till Finland om att få överta Karelska näset, för att de senare skulle kunna bygga upp en flottbas där. När Finland vägrade kraven började Sovjet bomba flera finska städer i slutet av november 1939. Samtidigt gick deras soldater in på finskt territorium. Det som sedan följde i tre månader är känt som Vinterkriget. Finnarna lyckades hålla ut länge för att sedan få fred, men förlora större landområden än vad som egentligen blivit krävt av Sovjet från början.

            I april 1940 lades minor ut kring Norge av Storbritannien, och Norge meddelade Tyskland om detta. Strax efter började tyska fartyg färdas norrut, och i tron om att Tyskland planerade ett sjöslag drog sig brittiska fartyg bakåt. Men egentligen var det inte alls det Tyskland tänkte på, utan de ockuperade istället Norge och Danmark för att få kontroll över malmtransporterna från Norge. När tyskarna hotade att bomba sönder Köpenhamn om inte Danmark gav upp, gjorde de just det. När tyskarna skulle invadera Norge användes för första gången i historien fallskärmsjägare, som landade i flera norska städer. När Norge till skillnad från Danmark vägrade ge sig direkt förklarade Tyskland krig, ett krig som höll sig i runt två månader innan Norge gav sig, och dess regering och kungafamilj flydde till Storbritannien.

            Efter kriget i Norden växte kritiken mot Storbritanniens premiärminister, Chamberlain, och han ersattes i maj 1940 av Winston Churchill, som med sin vilja och sina slående tal enkelt drog med britterna. Kort därpå anföll Tyskland Frankrike genom att precis som i första världskriget undvika skydden vid tyskfranska gränsen och gå igenom Belgien istället. Medan Tyskland var på väg igenom Frankrike gav sig även Italien med sin ledare Benito Mussolini in i kriget. De hade först velat vänta med detta då deras armé inte var tillräckligt upprustad, men nu när Tyskland började vinna kunde de inte längre bara stå och se på. Efter en dryg månad nådde tyskarna Paris, och tvingade Frankrike att be om vapenstillestånd.

            När väl Frankrike besegrats var Storbritannien det enda landet som fortfarande aktivt stod emot Tyskland, och då anfölls även de. Det första steget var att bomba sönder hamnar och flygplatser, dels för att minska landets transportmöjligheter och förhindrade militära förflyttningar, men också för att skrämma den civila befolkningen för att uppnå kaos. Medan många byggnader totalförstördes av bomber i centrala London sov tusentals människor i tunnelbanorna, under jord, för att undvika bomberna. Britterna lyckades till sist få övertag om striden, och Hitler gav, för tillfället, upp planer på en invasion.

            Operation Barbarossa kallades den operation som sedan följde. Trots pakten med Sovjetunionen 1939 planerade nu Tyskland att anfalla, främst på grund av de många naturresurser (olja, järnmalm med flera) som fanns i landet och som om de skulle bli Tysklands kunde hjälpa en senare invasion av Storbritannien betydligt. Andra anledningar till attacken var att den nazistiska politiken delvis gick ut på att Tyskland (det ”Germanska riket”) skulle härska, och vara världsomfattande, så någon gång skulle de invadera allt i alla fall; Sovjetunionen var också ett viktigt land att förstöra då det innehöll mycket ”underfolk” – både kommunister och slaver. Och den tredje anledningen var att Hitler visste hur mycket hatet mot kommunismen växte, och då ville han gärna vara den omskriven för att ha förstört själva hjärtat i den kommunistiska ideologin. Inför kriget lyckades Tyskland få Ungern, Bulgarien och Rumänien på sin sida – de tre länderna hade förlorat mycket landmassa för Sovjet, som Hitler lovade dem tillbaka när de väl vann. Även finnarna hjälpte Tyskland, med löften om att få tillbaka allt de förlorat under Vinterkriget 1940. Jugoslavien vägrade dock att hjälpa till mot Sovjet, men blev då ockuperat av tyskarna.

            Den 22 juni 1941 gick tyskarna över Sovjets gränser. Tyska stridsvagnar for fortare än någonsin tidigare fram över ryska ödemarker med lite motstånd. Bägge sidor började förbereda sig för en tysk vinst i oktober 1941: Sovjet började spränga sina egna byggnader i Moskva för att inte Tyskland ska vinna allt för mycket från dem, och Hitler hade redan börjat låta transportera stenblock som skulle bli till ett segermonument när Moskva väl var intaget. Men bara några kilometer från Moskva hindrades tyska trupper av en stor mur av människolik. Till en början hade det ryska folket sett Hitler som en befriare från Stalins hårda regim, men när Hitler visade sig inte bry sig om ”underfolkets” åsikter om honom vände de sig i stället mot Tyskland igen. Stalin utnyttjade detta för att skapa ökat förtroende hos folket med bland annat tal i radion och öppnande av kyrkor som tidigare stängts av kommunisterna.

            Nu började det gå utför för Tyskland. De försökte sig på blitzkrieg för att ta sig in i Sovjets hjärta, men här misslyckades det. Tyskland hade färdats framåt för snabbt, och det hade varit omöjligt för ersättning av soldater, mat, ammunition med mera att hinna med att skickas från hemlandet. Och just när det inte kunde bli värre för Tyskland kom också vintern; Hitler var förberedd på en snabb vinst och därmed hade inte soldaterna någon vinterutrustning, vilket däremot de ryska trupperna hade gott om. Dessutom hade det läckts ut från ryska spioner att tyskallierade Japan inte hade planer på att anfalla Sovjet, så ett tjugotal bland Sovjets bästa divisioner kunde skickas från öst till den västra fronten för att slåss mot Tyskland.

            Men det fanns en anledning till att Japan inte anföll Sovjet. Den 7 december 1941 meddelades den amerikanska flottbasen Pearl Harbor på Hawaii att fiender var på väg. Man trodde först inte på meddelandet, men minuter senare bombades basen av japanerna. De hade antagit att Tyskland skulle segra mot Sovjet, och fortsatte nu att ta över Asien. Precis som i första världskriget hade USA varit utomstående och försökt låta bli att beblanda sig i Europas politik, men attacken mot Pearl Harbor drog genast in USA i kriget, och därför har händelsen gått i historien som en av de mest betydelsefulla för andra världskriget. USA, som var klart överlägsen de största krigsmakterna i Europa, allierades med Storbritannien och strax därpå fattade Hitler beslutet att förklara krig mot USA – ett dåraktigt beslut med tanke på den enorma skillnaden på militär styrka.

            1942 skickade gemensamt Tyskland och Italien en armé från italienska Libyen i Nordafrika, med mål att kunna anfalla de viktiga oljekällorna i Mellanöstern. Sen skulle en till armé som gått rätt igenom Sovjet komma och stödja, och Tyskland skulle hålla ett fast grepp om Europa. Det började väl, men i egyptiska el-Alamein mötte Tyskland motstånd då deras krigsmaterial inte kunnat anlända i tid. Storbritannien försämrade läget när de lyckades stoppa hela sjuttio procent av det material som sändes till tyskarna i Nordafrika. Brittiska befälhavaren Montgomery lyckades snart besegra tyskarna med sin armé, och den stora planen var i princip dömd till förlust.

            USA och Storbritannien fortsatte skicka förstärkningstrupper till Nordafrika, och snart klarade tyskarna inte längre av att hålla ställningarna – i maj 1943 gav Tyskland upp och drog sig tillbaka från Afrika. Ännu en vändpunkt kom strax efter, med slaget vid ryska Stalingrad, där tyskarna förlorade 200 000 man. Sommaren 1942 stängdes den tyska armén på 300 000 in då de inte kunde komma längre fram, och Hitler inte tolererade reträtt. Först i januari 1943 beslutade själv fältmarskalken att tillsammans med männen som var kvar kapitulera i alla fall. Då hade två tredjedelar dött av skador, hunger och köld.

            År 1943 betydde många förluster för Tyskland och Italien, utöver de tidigare nämnda lyckades också britter och amerikaner ockupera södra hälften av Italien, och den dåvarande regeringen med Mussolini avsattes.

            Den 6 juni 1944 har även blivit känd som D-Dagen, och kan enkelt ses som den mest avgörande dagen för andra världskriget. 4000 amerikanska fartyg for i land i franska Normandie och skeppade över soldater, samtidigt som ett tusental flygplan släppte fallskärmssoldater och glidflygplan. Sammanlagt 250 000 soldater sattes iland på mindre än ett dygn. Det enorma anfallet hade Tyskland inte varit beredd på, och de hade ingen chans att stå emot längre än ett halvår, sen var det över. Samtidigt som amerikanerna närmade sig från väst rörde sig ryssarna från öster. Våren 1945 möttes de, förenade av den gemensamma fienden. I slutet av april begick Hitler självmord. En vecka senare hade Tyskland kapitulerat.

            Japanerna slogs fortfarande efter Tysklands kapitulering, med hård disciplin om att aldrig ge upp, utan slåss till sista mannen. Och det gjorde dem, vilket ledde till ett väldigt blodigt krig. Ö efter ö slog USA till i Stilla havet, och drog japanerna allt längre tillbaka till sitt land. Till sist fattade USA:s dåvarande president Harry Truman beslutet att använda landets mäktigaste vapen, dels för att spara på soldaternas liv, men också för att visa deras enorma makt. I augusti 1945 släpptes världens första atombomb över japanska staden Hiroshima. Hela staden sprängdes i småbitar, 80 000 människor dog direkt och ytterligare 70 000 skadades. Ännu en bomb sprängdes tre dagar senare över den japanska staden Nagasaki, och så kapitulerade Japan.

 

 

2. Vad kan vi lära oss av just andra världskriget?

Jag vet inte om detta är någonting som redan ses som ”lärt” vid det här laget, men användningen av atombomber i krig. Länge fruktades (och till viss del fruktas det fortfarande) ett atomkrig som nästa världskrig, ett atomkrig som aldrig kom och som jag hoppas aldrig kommer. Jag hoppas och tror att länder som har möjligheten att producera atombomber förstår onödan i den spillo av människoliv som det skulle orsaka. Jag tycker det gjorde sig tillräckligt klart med Hiroshima. Att ingen atombomb används sedan dess kanske är ett tecken på förståelse, kanske inte.

            En sak att lära sig just inför krig är att hålla disciplinen på en stadig nivå. En skarp disciplin lönar sig alltid, men för både Japan och Tyskland blev detta också en nackdel vid var sitt tillfälle. I Stalingrad dog 200 000 tyskar kanske i onödan bara för att Hitler beordrat dem att vägra reträtt, och för att de lydde honom. I slutändan tjänade det ändå ingenting till för tyskarna att hålla sig kvar, för i slutändan retirerade ändå de 100 000 överlevande ett halvår senare. Om de retirerat direkt hade 200 000 mans liv räddats. Japans del är betydligt mer förståelse, men ändå onödig även den. I krigets sista månader kämpade Japan inte för att vinna utan för att överleva med så mycket mark som möjligt, och till den sista mannen kämpade de på de många öarna, som en efter en övertogs av amerikanerna. Om de hade gett upp de många småöarna direkt hade många liv klarat sig. Japan är väl kända för sin höga moral och disciplin, där soldaterna tror på att kämpa och dö för kejsaren. Å andra sidan menar jag inte att disciplin är dåligt; den hjälper något otroligt i krig också. När japanerna anföll Pearl Harbor dog många självmordspiloter, för sitt land och för kriget. Att anfalla Pearl Harbor ledde verkligen till förlust för Japan några år senare, till följd av att USA blandades in, men fortfarande gick anfallet väldigt bra och lyckades förstöra väldigt många amerikanska fartyg.

            Utöver dessa tycker jag att en sak är ganska uppenbar att lära sig, och det är rädslan för främmande – rasism, homofobi med mera. Vi vet nu vad det kan leda till, och det som egentligen är något subjektivt är nu känt som om det vore ett faktum: Nazism är fel, så ska man inte göra, då går det illa, Hitler var ond. Ingen är ond. Fast man kan ha vissa åsikter. Visserligen finns nynazister, kraftigt inspirerade av Hitler och hans nazistpropaganda, men för det mesta har Förintelsen lett till att många insett hur likvärdiga vi är, oavsett hudfärg, ursprung, religion och så vidare. Fast vi har ändå mer att lära. Jag förstår inte hur man fortfarande kan läsa dagligen om någon som blev hånad, misshandlad eller mördad för sin hudfärg eller sin sexuella läggning, jag förstår inte att människan aldrig lär sig. För då går det som det går. Historien upprepar sig igen. Det är därför vi alla måste lära oss av våra egna och av andras misstag. Det är det viktigaste vi kan lära oss av andra världskriget och Förintelsen.

 


3. Förklara varför andra världskriget startade. Vilka var de bakomliggande orsakerna? Så många och så detaljerat som möjligt.

Det som betydde allra mest för andra världskrigets utbrott var Tysklands nya regering, det Nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet (nazistpartiet), som tog makten 1933 med Adolf Hitler i spetsen. Nazistpartiets hade länge visat fram propaganda som utnyttjade den dåliga ekonomi som följt förlusten i första världskriget. Det tyska folket hade under en längre tid sökt en målmedveten ledare, och nu fick de en.

            Det tyska folkets välstånd ökade kraftigt när Nazistpartiet tog makten, bland annat sjönk arbetslösheten rejält redan efter ett par år, och folkets förtroende för Hitler ökade stadigt. Att arbetslösheten sjönk resulterade naturligtvis också i att produktionen av många varor ökade tydligt, och Hitler satsade mycket av detta inom Tysklands krigsmakt. Enligt Versaillesfördraget efter första världskriget fick inte Tyskland ha en armé på över 100 000 man, och inga stridsflyg. Detta ignorerade Hitler när han byggde upp en mycket större armé, och trots att andra länder fick reda på detta gjorde de ingenting åt det; detta var för att många andra stora makter fruktade vidare spridning av kommunismen, och Sovjetunionens kommunistiska regim var även Hitlers fiende; med andra ord lät de en mindre fiende vara för att senare hjälpa dem mot en större. 1936 marscherade tyska trupper in i Rhenlandet, ett område i nord-västra Tyskland, trots att detta enligt Versaillesfördraget var förbjuden mark för tysk militär. Detta var inte gjort mycket för taktisk utveckling av landets stridsmakt, utan helt enkelt för att Hitler kunde visa sin makt och sina möjligheter. I Tyskland hyllades han som en våghalsig hjälte. Många länder började nu få nog, och Frankrike och Storbritannien sade emot, men Tyskland brydde sig inte om kritiken, och ingen ville starta krig. Trots allt tillhörde Rhenlandet Tyskland, de borde ju få göra som de vill – så resonerade många makter.

            Hitlers plan var ständigt att ta över de germanska områdena i Europa för att få tillbaka den ”bra”, ariska rasen, och att skapa ett enormt Tyskland, för att så småningom utplåna de som inte förtjänade att leva enligt den nationalsocialistiska ideologin (judar, homosexuella, kommunister, missbildade, utvecklingsstörda med flera), alternativt göra dem till slavar för det ”bra” folket. Första steget mot fullföljandet av denna utopi var i mars 1938, när Hitler beslöt sig för att första området att erövra skulle vara Österrike, som var fyllt av tyskspråkiga germaner, vilket passade ideologin utmärkt. Hitler hade ett möte med Österrikes kansler och hotade med att anfalla om de inte anslöt sig till Tyskland. De ville inte riskera någonting, så det var vad som hände. Hitlers plan var till en början att lugnt ta över det han ville ha, utan att behöva kriga. Samma sak hända nu; andra makter reagerade självklart på vad Hitler gjorde, men tänkte att de vill ju inte ha krig igen, så Tyskland kan lika gärna få Österrike.

            Tysklands områden höll nu fast Tjeckoslovakien i mitten, och i tjeckoslovakiska Sudetlandet fanns en hel del tysktalande, vilket gav Hitler en bra ursäkt till att se till att ta över Sudetlandet. Men efter att Tjeckoslovakien motvilligt gått med på detta ville Tyskland ha mer av landet, och då ingrep Frankrike, och Storbritannien började även de rusta för krig. För att förhindra ett krig träffades ledarna för Frankrike, Storbritannien, Tyskland och Italien (som var allierat med Tyskland) och diskuterade saken, och man kom fram till att nu var det fred för tiden, ingenting hotade.

            Men Hitler bestämde sig ändå för att ta över mer av Tjeckoslovakien, och tvingade landet att splittras. Flera länder delade upp det, men Tyskland fick den största delen. Sakta men säkert och utan våld lyckades Hitler vinna över flera andra områden i Europa. Först när han ville ha polska korridoren (en del av Polen som skiljde Ostpreussen från resten av Tyskland) sade Storbritannien ifrån, och deras ledare Chamberlain ställde landet på Polens sida i ett eventuellt krig.

            Nu planerade Tyskland ett anfall mot Polen som straff för att de vägrat gå med på kraven. Men Hitler insåg att de inte kunde riskera vad som fått dem på fall under första världskriget: ett tvåfrontskrig. Med Sovjetunionen till öster och Frankrike och Storbritannien till väster skulle ett krig bli svårt. Därför slöt Hitler i augusti 1939 en nonaggressionspakt med Stalin, Sovjetunionens ledare. Hitler hade länge betraktat Stalin och hans kommunistiska åsikter för en av de värsta fienderna, så världen anade oro; och självklart fanns det en baktanke med det hela. Hitler planerade inte att bli allierad eller ens neutral med Sovjet, utan han ville ha dem ur vägen när han besegrade väst. Och Sovjet hade också sina fördelar av pakten – i ett hemligt tillägg delades östra Europa upp mellan de två makterna.

                             Den första september 1939 invaderade Tyskland till sist Polen, väl förstående av vad det skulle betyda. Den tredje september förklarade Storbritannien krig mot Tyskland.

Man brukar se det som att det blev ett världskrig först 1941 när USA blev inblandat, och om frågan kan tänkas gälla varför det blev ett världskrig, är den delvis lättare; japanerna var 1941 säkra på att Tyskland i praktiken vunnit över Sovjet, och därmed ville de fortsätta vinsttåget genom att ta över Asien, och där fick inte USA vara i vägen, så de sprängde upp större delen av deras flotta, och så var USA inblandade i kriget. För mig låter det som ren idioti att anfalla ett land som USA med den krigspotential de var kända för, dock.


4. Vad hade USA:s inträde i kriget för betydelse?

USA:s inträdelse i kriget var som jag ser det en av de allra viktigaste händelser under det (se fråga 5). Innan det var det mycket mer otippat vem som skulle segra i kriget, men i och med att USA plötsligt gick med, allierat med Storbritannien, gjordes det allt mer klart att Tyskland skulle förlora. Innan attacken mot Pearl Harbor hade Tyskland de flesta länder i Europa mot sig, men tyskarnas stridskraft var ändå överlägsen. När USA däremot trädde in förändrades allt, och utan dem hade antingen Tyskland vunnit, eller så hade de hållit ut betydligt längre, fler människoliv hade förlorats och världskartan hade kunnat se ut helt annorlunda idag. Amerikanerna ansvarade bland annat för D-dagen, som avgjorde kriget nästan genast. Om det inte hade varit för den hade det säkerligen tagit ett par år till.

 

 

5. Vilka anser du var de tre viktigaste sakerna som hände under andra världskriget? Motivera varför.

1. Attacken mot Pearl Harbor

Den 7 december 1941 anfaller japanerna den amerikanska flottbasen Pearl Harbor på Hawaii, och förstör en stor del av USA:s flotta. Jag tycker det här var en väldigt viktig händelse i kriget eftersom USA tidigare varit neutralt kriget igenom, och det var denna attack som fick dem att blanda in sig. Om Japan inte hade anfallit Pearl Harbor hade chanserna för Tysklands vinst varit mycket större, för då hade antagligen inte USA brytt sig om att blanda sig i, och Tyskland hade fortfarande haft en överlägsen krigsmakt. Och om Tyskland nu hade vunnit hade självklart detta lett till en enorm ändring av världshistorien, med en Europaomfattande (och senare eventuellt världsomfattande) nazistisk politik.

            Också hade denna händelse inte enbart en påverkan på andra världskriget, utan den har påverkat världshistorien ganska rejält – innan detta brydde sig USA betydligt mindre om europeisk politik och krigsföring, men i och med attacken lade de sig i, fick blodad tand och sedan dess har USA haft mycket mer att göra med Europa, exempelvis med ”befrielsen” av folket i Mellanöstern som pågår just nu.

 

 

2. D-dagen

Den största invasionen genom tiderna, mycket mer behöver man inte säga. D-dagen, den 6 juni 1944, gick USA i land med 250 000 man i franska Normandie, och på förvånande kort tid når dessa den tyska huvudstaden. Detta var en händelse som kanske inte gjorde att Tyskland förlorade, men gjorde det snabbt. Jag tror att vad som än hänt skulle Tyskland ha fallit vid det här laget, speciellt då USA och Storbritannien nu stigit så otroligt i krigsproduktion och har många gånger fler av exempelvis flygplan. Däremot var det D-dagen som fällde Tyskland snabbt och förvånat, innan de hann bygga upp militär nog att kunna försvara sig. Jag tycker D-dagen är en väldigt bra symbol för de alla vändningar som skedde 1942 – 1944 (förlusten i Nordafrika, Stalingrad m fl) och som gjorde det klart vilka som skulle segra. D-dagen är helt klart den största och sista vändningen, och inte långt efter att den ägt rum tappade många högst stående tyskar hoppet om en seger.

 

3. Hitlers självmord

Den 30 april 1945 skjuter Tysklands führer Adolf Hitler sig själv och sin fru i sin bunker under Berlin. Detta är kanske ingenting som direkt avgjorde kriget, för bomberna och skotten haglade i centrala Berlin precis samtidigt, och kort därpå skulle antingen Tyskland kapitulera, eller de högsta männen (inklusive Hitler) bli mördade eller tillfångatagna av fienden. Men jag tycker det är en väldigt viktig symbolisk händelse – den tyder på hur allting är över, hur tyskarna inte längre har en chans att segra i kriget. Hitler, som haft en väldigt positiv syn och alltid trott på sitt land, tar sitt liv just för att han vet att allting ändå är förstört. Så gjorde också många andra högt stående officerare och ministrar kort därpå eller före, men Hitler, som var högst stående, är självklart det bästa exemplet.

 

 

6. Kan man dra några paralleller till någonting som hänt tidigare eller senare i historien?

Attacken mot Pearl Harbor i december 1941 tycker jag lätt kan ses jämförbar med terrorattackerna mot World Trade Center i New York, USA, den 11 september 2001, där två kapade flygplan flög in i tvillingskyskraporna och som öppnade upp för en fortfarande pågående terrorjakt i Mellanöstern. Precis som vid Pearl Harbor fick ett anfall USA att blanda in sig i europeiska affärer, i 9/11s fall bråket i Mellanöstern och starten av kriget mot Irak.

            Bägge attackerna har också fött mycket fördomar – under andra världskriget såg de amerikanska soldaterna sällan japanerna som människor, om än inte civiliserade och friska sådana. Deras orädsla inför döden skrämde amerikanerna, precis som uppenbart rasistiska åsikter eftersom japanerna är mörkare. På samma sätt har många fördomar om muslimer fötts genom 9/11, med ökad skräck runt om i världen för terrordåd utförda av just de i turban och så vidare. Skillnaden ligger förstås i att under andra världskriget höll sig fördomarna mer mellan soldaterna i kriget, och nu är det mer utspritt i världen, och inte bara i USA. Detta beror antagligen på den ökade användningen av media som tv och Internet, och att information till och från soldater är mer öppen. För sextio år sedan var en soldattrupp mer instängd i kriget, med enda kontakten eventuellt brev då och då. I en instängd, liten grupp är det lättare för fördomar att fodras, så därför har det istället de senare åren gått genom medier och politiker.

Kamelot – Ghost Opera

On June 5, 2007, American power metal band Kamelot released their eight studio album entitled ”Ghost Opera”. I downloaded (I am ashamed, please forgive me) the album the same summer.

Since I first heard Kamelot (with first loves like ”The Haunting (Somewhere in Time)” and ”The Black Halo”) in the summer of 2006, I’ve loved the band. There is something special with their ability to combine some of my favorite genres in metal: symphonic, progressive, power and (on later albums) gothic. My love for the band is nothing that changes with this album, not at all. As a first comment on it… I love the title and art work… I will buy it as soon as I get some money, I promise. However, I more want to buy their ”One Cold Winter’s Night” DVD. It seems cool.

Over to the review.

The album kicks off with a one minute instrumental entitled ”Solitaire”, that really feels like a waste of time, or an excuse to have eleven tracks on the album, cause it sounds much better than eleven…. A solo violin playing the most boring notes, where’s the KAMELOT? Just skip the track… I do.

”Rule the World”, the second track, is one of those songs that has nothing special that sticks out, but that it’s nothing wrong with. I like the raise of Roy Khan’s voice in the chorus, and it’s quite speedy. It doesn’t really touch me otherwise, but it’s really an okay song.

The main track has an eponymous title with the album. ”Ghost Opera” is a speedy, interesting breaking-border song. And GOD that video’s fabulous! It’s quite boring in a way, though… I can refer to Sonata Arctica’s song ”Wolf & Raven”; the song seems to have a great potential but everything fades when it sounds the same without grande changes. It’s not catchy enough.

”The Human Stain” is the fourth track of the album. It is a cynic’s view of the world: everything bad, human kind’s selfishness (”No one really wants to die to save the world”), and the wish to be an innocent child again. It is a good, cool and catchy song, that is sad and interesting with gothic metal-similarities such as the keyboard playing throughout the song.

”Blücher” is based on the sinking of the the German cruiser of the same name in World War II. It’s a bit like ”Rule the World” but better; it’s quite neutral, nothing good nor bad about it… It’s cool with the intro as well as some parts of the background that’s just filled with sounds of the war; screaming, shooting etcetera.

And here comes what I would presume is my favorite track of the album. ”Love You to Death” is a beautiful story about a couple where the girl is dying, and this is his speech to her about how he will stay by her forever, love her to death… It’s the longest song off the album (5:13) and for that I’m glad. It has a cool intro and a catchy chorus… Me like.

”Up Through the Ashes” is what I would call one of the heaviest song of the album. It’s quite angry. I like it.

”Mourning Star” is quite neutral. I’ve got nothing against it, despite it’s not one of my favorite. Guess I miss some kind of turn that never shows up.

Vocalist Roy Khan tries lots of new vocal methods in the song ”Silence of the Darkness”. It also holds a great guitar solo that has a cool, outstanding sound. I guess I’ll try it as soon as I have the powers. This is one of the songs that seems really cool live (I might go to their Stockholm concert in May, 2008, wih).

Kamelot is really good on slow, sad songs, and they usually have at least one per album. On Ghost Opera, ”Anthem” is the one. It is a sad piano song with a fascinating chorus and beautiful yet sad lyrics. I keep listening for the introduction of sudden drums in the end, by ”I’ll be the best I can”. That would sound great… WHY NOT?

The final song of the album is ”EdenEcho” which is another song that would be lovely live. It doesn’t really make it unto my mind, so I cannot count it as one of my favorites. Yet it has a cool chorus.

Tracklisting:

  1. ”Solitaire” – 1:00
  2. ”Rule the World” – 3:40
  3. ”Ghost Opera” – 4:06
  4. ”The Human Stain” – 4:01
  5. ”Blücher” – 4:03
  6. ”Love You to Death” – 5:13
  7. ”Up Through the Ashes” – 4:59
  8. ”Mourning Star” – 4:37
  9. ”Silence of the Darkness” – 3:43
  10. ”Anthem” – 4:24
  11. ”EdenEcho” – 4:13

The album also features two bonus tracks (”The Pendulous Fall” and ”Season’s End”), both which I haven’t heard.