Tankar dagen efter – om vinst, förfall, hat och kärlek

 

Dagen efter. Saker börjar lugna sig.

Eller, nej, saker lugnar sig inte. Det är en lögn. Saker kommer inte att lugna sig på ett bra tag, och det är en bra sak.

Men det börjar komma någon slags förståelse. Jag, och jag tror med mig mina kollegor både i partistyrelsen och i partiet, börjar acceptera vad vi inte kan ändra och börjar leta oss till det vi kan ändra.

Vi börjar bli irriterade. Vi börjar bli arga. Vi börjar få en oanad stridslysta.

Igår fick jag ta emot uppemot ett par dussintal arga mail, facebookmeddelanden och liknande, för att jag ens vågade påpeka att jag inte tycker att styrelsen är feg om den väljer att klippa Pirate Bays kablar om en vecka. Jag har blivit ombedd att avgå, har kallats ovärdig min position, har blivit kallad förrädare. Ett par av dessa meddelanden har kommit från människor som jag länge sett som mina nära vänner. Det gör mer ont än den värsta stämningen. Igår var den värsta dagen i mitt liv. Igår var dagen när jag insåg vad människor kan bli när de rädda.

Men jag har också fått massor med stöd. Jag har pratat nästan oavbrutet det senaste dygnet med Wanja, Paula, Adam, Izzie, och massor med andra vänner. Jag älskar er alla. Jag har läst bloggposter som gett mig tårar. Igår var den bästa dagen i mitt liv. Igår var dagen när jag insåg vad människor kan bli när de står förenade.

Det är just det vi behöver just nu. Att stå förenade. Vi har en gemensam fiende, och i tumultet verkade en del glömma det igår. Låt oss inte göra samma misstag någonsin igen, och låt oss aldrig mer glömma att vi står tillsammans, ett parti, mot en fiende som går att besegra.

Oavsett om Pirate Bays kablar klipps eller ej, så är det här ett enormt hot mot en ideell politisk rörelse och dess representanter. Det är oförlåtligt. Slåss inte för Pirate Bay. Slåss för Piratpartiet.

Related posts:

CC0 1.0 To the extent possible under law, the creator has waived all copyright and related or neighboring rights to this work. Terms and conditions beyond the scope of this waiver may be available at this page.

About Anton Nordenfur

6 thoughts on “Tankar dagen efter – om vinst, förfall, hat och kärlek

  1. Det gör mig illa till mods att höra om den korrespondensen. Jag var annars imponerad över hur förstående alla blogginlägg jag läste var för att ni i det här fallet måste ta privata hänsyn. Men de mindre förstående kommentarerna kanske har kommit via andra vägar.

  2. Hej!

    Jag blir ledsen när jag hör om påhopp. Det är självklart att ni som hotats personligen är rädda, och faktiskt måste tänka på era liv, på era familjer.

    Det jag sett mest av är dock i första hand olika tankar om strategier för att minska riskerna, eller för att hantera situationen. Jag hoppas att det är den sortens kreativitet som det finns mest av i alla fall.

    Hur som helst, jag tänker på er som detta berör personligen. Kram. Ta hand om er, och varandra.

  3. Det är normalt att människor blir arga när man går i takt med sin inre trumslagare och inte med ”de andras”.

    Det vore ett större svek att offra partiet än att offra TPB.

    Ett steg bakåt, gjort på rätt sätt så att det förmedlar sans och ansvarsmedevtenhet, är opinionsmässigt mera värt än halsstarrighet och rättshaveri.

    Påminner om ”Abilene-paradoxen”. Nån måste våga ifrågasätta om vi alla verkligen vill åka till Abilene, fast man då riskerar att framstå som ”soft” och ”fegis”.

    För det krävs förstås mod, eller åtminstone att man tycker saken är viktigare än ens egen bekvämlighet.

    Det har du gjort. Respekt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *