Varför jag är agnostiker

Det här började som ett foruminlägg men blev mycket mer, och jag vill dela med mig till andra som är vilse i sitt teologiska tänkande. För mig har det varit klart länge, men innan det visste jag inte hur jag skulle tänka.

Vissa skiljer på vetenskapligt och religiöst tänkande, någonting jag inte förstår. Ta evolution mot kreationism: ingenting går att bevisa, men allt tyder på att evolutionen är korrekt, och oavsett vad har kreationismen inte mer argument än ”jag läste det i en bok” medan evolutionen har utförliga studier. Det är inte religionshat, det är logiskt och vetenskapligt tänkande. När lite argument kommer fram kan kreationismen få lika undervisning med evolutionen i skolan.

Samtidigt förstår jag inte varför religiösa alltid måste förneka evolution och Big Bang-teorin. Jag är agnostiker, och tror att om det nu finns en gud är den så stor att vi aldrig kan uppfatta den fullt ut – och om vi nu kommer kunna det i framtiden kan vi vänta tills dess med att diskutera hur hen ser ut eller hur hen vill göra med livet. Om det finns en intelligent gud tror jag inte att vi är mer än labbråttor, delar av ett enormt experiment, och då går det vidare — är gud bara ändå som oss, och leker gud? Har hen egna gudar? En egen värld?

Om det nu finns en gud måste ju den ha sett till att Big Bang skett och att evolutionen startat. Det får Gud att låta mycket mäktigare än att ta fram Warcraft IIIs World Editor och ställa ut lite människor där, lite apor där, kossor där, en kulle där. Men oavsett vad kommer människan nog aldrig fullt ut förstå vad som fanns innan Big Bang, hur Universum kan vara oändlig och vad medvetande egentligen är. Så varför lita till samma böcker som påstår att det finns drakar och att kvinnor har mens för att Eva snattade äpplen?

Related posts: